Nu åker strumporna av

Ojdå, redan sista maj. Satt precis och kollade väderprognosen. Enligt mina egna påhittade regler, så gäller sommarskor utan strumpor från den 1 juni till den 31 augusti. Om 31 augusti infaller under semesterledighet, så förlängs den strumpfria period till dess att jag börjar jobba igen.

Som vanligt så här års oroas jag av kyla och vita, vintertorra ben. Känner mig inte redo men det är en fas att gå igenom. En stark kvinna klarar detta. Varje år.

Men än är det maj och än kan jag strosa runt i flanell och ullsockor.

Annons

Säsongssämsta

Sämsta joggingpasset för säsongen, jo så kändes det under kvällens runda. Tankarna var tunga, stegen ännu tyngre men jag segade mig runt. Det gjorde ont i benen, det sved i muskler där jag inte brukar känna något, stegen var ojämna och jag var orolig för att skada mig. Det kändes verkligen inte bra.

När jag klickade av tiden så insåg jag att det inte var så himla illa. Inte bra men bättre än jag trodde. Det finns hopp för mig. För en stund för jag nästan på väg att ge upp joggingen, men nu ser jag det enbart som en tillfällig svacka.

Det är antagligen inte så svårt att bli bättre. Lite intervallträning och teknikträning skulle göra mig gott. Regelbundenhet och försommarvärme kan också bidra. Om jag vill, är jag snart ur denna svacka.

Och vet ni, tack vare mitt långsamma tempo fick jag njuta riktigt ordentligt av syrener som är på väg att slå ut nu. Så vackert och doftrikt!

Mors dag

Min uppmärksamhet går förstås till min egen mamma denna dag. Känner i hjärtat att det även finns andra mammor som behöver stöd och uppmuntran. Ett litet bidrag men åtminstone mer än enbart en tanke.

Radionoveller

Av något märkligt skäl avstod jag kvällens idé om ett teaterbesök och åkte hem och satte mig i fåtöljen. Tv-programsutbudet lockade inte och jag fick upp en tanke om att det var en radionovell jag skulle undersöka. Jodå, P1 hade både noveller, teater och böcker att erbjuda. Jag började lyssna.

Kvällen har gått och jag har hunnit lyssna till massor av bra noveller och delar av romaner. Vilken skattkista! Så mycket bra. Så lättillgängligt. Det här måste jag göra om. Ofta.

Äntligen något som känns värt licenspengarna!

Stockholm Marathon

Ett Stockholm i regn mötte löparna i Stockholm Marathon. För mig är det en viktig tradition att stå vid banan och heja fram löparna. Idag hade jag lite ont om tid men fick ändå några glimtar av loppet.

Funderade på varför det är så viktigt för mig att stå där i där i regnet. Och det visar sig finnas en mängd skäl:
– Jag inspireras av löparna, deras kämparglöd och att de så målmedvetet når sina mina mål, oavsett vilken tid det handlar om. Det är så många som uppfyller sina drömmar vilket gör mig hoppfull.
– Jag gillar gemenskapen, att vi är så många som står i regnet och ger av vår energi till andra, att vi delar med oss av värme och kärlek.
– Jag gillar att vi står där och tänker och beundrar andra, helt utan att sätta oss själva i centrum.

Det är värt att stå i regnet några stunder en eftermiddag i slutet av maj. Det ger mig så mycket. Och idag gav det extra mycket då jag såg den pappa som har med sig sin pojke i vagn/rullstol. Pojken har en hjärnskada och pappan har fått dispens för att få ha pojken med sig i en vagn under loppet. När jag såg dem var de fyra löpare som hjälptes åt att skjuta på vagnen och pojken såg mycket glad ut när jag applåderade. Det är ett leende värt varje minut i regnet. Tack Team Nordmark!

I morgonrusningen

På pendeltåget i morse satt jag bredvid en kille, strax över 20 år gissar jag. Han såg cool ut. Bakåtslickat hår, skjorta, täckväst och liten ryggsäck. Noterade att stilen var skapad med enkla medel. Det handlar om de billigaste märkena och usel kvalitet. Mest reagerade jag på de vita bomullshandskarna. Oklart varför de satt på händerna. Tänkte inte mer på det förrän jag hörde ett knäpp och kände öldoften.

Det här gör mig sorgsen. Klockan var 08.26. Varför väljer en ung kille att dricka öl kl 08.26? Stilen, var det hans? Eller försökte han vara någon annan? Känner en viss bedrövelse och oro. Kom dock inte på något att göra för honom. Men jag undrar, hur ser hans framtid ut? Några svar lära jag inte få, hoppas bara att farhågor inte besannas.

Klev av tåget och det var trångt på perrongen. Framför mig gick en mamma och hennes son med sina resväskor. Uppfattade en viss instabilitet, alternativt ovana att hantera de tunga väskorna. Tänkte inte mer på det. Förrän i rulltrappan då pojken helt plötsligt ramlar baklänges. Jag reagerade snabbt, kunde ta emot honom och allt gick bra.

Varken mamman eller pojken sa något. De tog sina väskor och gick. Ingen diskussion om hur det gick för pojken, inte ens ögonkontakt med mig som fått pojken i famnen.

Händelserna, en helt vanlig fredagsmorgon, visar att vi är olika, lever olika liv och reagerar olika på situationer. Jag reflekterar och hoppas att även andra gör det. Jag hoppas att det går bra för killen med bomullshandskarna, kanske att någon kan göra något för honom som jag inte kunde. Och jag hoppas att jag själv tackar för hjälpen om någon räddar mig i rulltrappan.

Tack Malmö

Under min minisemester i Malmö hade jag synpunkter på Hälsans stig. Det var en fantastisk promenadrunda men väldigt dåligt skyltad och därmed svårt att hitta. Jag bloggade och jag skrev även till Malmö Stad.

Idag fick jag besked från staden att de ska ”inventera sträckan” och det är jag tacksam för. Hoppas att de får en intressant promenad och sedan åtgärdar bristerna. Redan nu är jag tacksam att de tagit min återkoppling på allvar. Tack Malmö!

Selmas salong

När jag bytte jobb till en arbetsplats i centrala Stockholm, såg jag fram emot att nyttja det utbud som finns i centrum. En fantastisk möjlighet att exempelvis gå på Soppteater hos KulturhusetStadsteatern. Igår blev det av, nästan fyra år efter att jag bytte jobb 🙂

Med tre trevliga kollegor satte jag mig ner vid ett dukat bord och fick se Selmas salong. Under 55 minuter får vi en inblick i Selma Lagerlöfs liv, en annorlunda bild av författarinnan. Det handlar främst om vänskapen med Sophie Elkan och genom vänskapen närmar vi oss en varm sida av Selma Lagerlöf. Det är fakta och drama i en härlig blandning och jag känner mig varm inombords samtidigt som nyfikenheten växer under föreställningens gång. Sofia Ledarp och Caroline Söderström gestaltar kvinnorna på ett personligt sätt där både passion och humor kommer fram.

Jag tycker att det blev en jättemysig lunch. God soppa, trevligt sällskap och en fin kulturupplevelse, blev en skön paus mitt i jobbstressen. Det här måste jag göra om. Och jag ska inte vänta fyra år. Redan till hösten ska jag sitta där i teatermörkret igen och bara mysa.

Gruppdiskussion

För någon veckan sedan kom ett mejl med ett antal frågor. Jag svarar ofta och gärna på enkäter så för mig var det självklart att svara. Därefter kom en fråga om jag kunde tänka mig att svara på fler frågor och självklart tackade jag ja. Det var så jag blev inbjuden till en gruppdiskussion.

Därför satt jag igår kväll i ett litet rum tillsammans med sju andra och samtalade. Novus var diskussionsledare. Det vi sa blev inspelat och några satt bakom ett fönster och tittade på. Jag har aldrig varit med i en fokusgrupp tidigare, så det var spännande till att börja med. Temat var bank och banktjänster.

När jag klev ut ur rummet igen, efter 90 minuter, kände jag mig uppfylld. Det blev ett riktigt bra samtal. Vi kände inte varandra, var ganska olika men det fanns beröringspunkter. Alla lyssnade, respekterade varandra, och alla fick komma till tals. Jag fick, och tog chansens att säga vad jag tycker och tog därmed chansen att påverka.

Det visade sig att det var Ica som stod bakom frågorna och när det kom till frågan om bonus såg jag min chans. Som jag skrivit om tidigare är jag mycket kritisk till deras bonuscheckar och jag vet att jag inte är ensam. Nu lyckades jag få med mig gruppen på mitt resonemang och de stödde mig. Kändes fint att veta att Ica satt och lyssnade!

Vi var överens om fler frågor men tyvärr var vi inte så positiva som diskussionsledaren ville få oss till. Vi sågade flera förslag och det var inte så uppskattat. Men vår uppgift var ju att vara ärliga och vi står för våra åsikter.

För mig var det en väldigt kul upplevelse. Jag gör gärna om det igen!

 

 

Skor, skor och ännu fler skor

Igår var jag mycket beslutsamt när jag tog pendeltåget söder ut. Vågade mig söder om staden till område när jag normalt sett inte är. Resan tog dryga 50 minuter, som jag använde som lästid. Och all denna beslutsamhet för att få sköna skor.

Ett av mina favoritmärken när det gäller skor är Cinnamon. De gör skor i breda modeller och passar otroligt bra på mina fötter. Jag tycker att det gör skor i bra kvalitet i härliga färger. Nu under våren har de haft en tillfällig butik i Haninge Centrum och det var målet för resan.

Butiken har massor av provskor och de har framförallt skor i min storlek, 37. Det var så svårt att välja. Sköna skor till mycket bra priser, det är jag inte bortskämd med. Jag provade, valde, tänkte om, provade igen. Till slut hade jag valt ut sex par skor till  mycket bra pris. Det kändes som att jag har skor för många olika ändamål.

När jag åkte hem med alla kassarna, var jag ändå lite osäker på om jag ändå inte behöver några av de paren som jag inte valde. Men det känns för långt att åka tillbaka igen.

Idag när jag tog en paus från jobbande, bla för att köpa mjölk, gick jag förbi några andra butiker. Och jag blev ganska förvånad när jag lyckades köpa två par nya sandaler.

Mycket oklart vad jag ska ha på fötterna när jag går till jobbet i morgon men förhoppningsvis så hittar jag väl något.