Så är det inte många minuter kvar av annandag påsk. En helg med många blandade känslor och en hel del solsken.
Långfredagen var lugn. Packa, en längre bilresa och sedan en kortare för att åka runt och sätta påskliljor på ett antal gravar. Att komma hem till mina föräldrar och fira påsk är omständligt men det får jag ju ta. Jag hade med mig massor av godsaker i påskpresent till dem. Fem olika kyrkogårdar hann jag med.
Påskafton skulle firas hos en Moster och Morbror men innan vi for dit fick jag ta med mig mamma ut på lite shopping. Hon kommer aldrig ut numera så hon gillade att få se sig om lite grann. Hon ville även se på alla svanar som har mellanlandning på sjön Tysslingen, så det hann vi med.


Påskdagen blev en solig och fin dag och jag hann sitta ute och njuta av solskenet en stund. Men även denna dag innebar släktbesök då jag fick fira en farbror som fyllt år. Den här farbrorn har ingen familj förutom mig, min pappa och min mamma. Han är väldigt mån om att jag inte ska glömma bort honom. Så jag firar stort.
Så var det redan annandag påsk och jag får åka hem igen. Jag tog vägen förbi den familj som nyligen förlorat en familjemedlem. Även de satte sort värde på besöket. Det är ju så lite jag kan göra för dem, men jag försöker så gott jag kan. Tror att de får stor glädje av alla påskpresenter som jag hade med till dem. Borde förstås ha stannat till vid kyrkogården, men jag fixar inte det, inte idag. Bara att besöka familjen tar på krafterna. Och när man väl sitter ensam i bilen igen kommer alla tårarna. Fy vad sorg är jobbigt.
När jag väl kom hem på kvällen var det skönt att få lägga sig på soffan med en bok. Det är viktigt och angeläget att ta hand om alla andra men jag behöver även en liten stund för mig själv. Tur att det inte är påsk så ofta.