Min kalender är i kaos

Som planerande människa är kalendern viktig för mig. Den ska alltid vara uppdaterad, något annat tycker jag inte om. Men nu är det kris.

Jag har skickat förslag om tider till ett antal olika personer. Några är verkligen snabba och svarar direkt men flera av dem tar lång tid på sig. Det gör att jag inte kan lova att hålla alla tider, inte hur länge som helst. Samma person kan ha fått många alternativ och det går inte att hålla allt öppet. Därtill finns en del preliminärbokningar som saknar bekräftelse. Det sitter små kryss och andra markering i kalendern och jag har ingen aning om  jag är ledig eller trippelbokad.

Som om det inte vore nog så håller kalendern på att ta slut. I höstas när jag lämnade ett jobb, lämnade jag även min elektroniska kalender och gick över till papperskalender. Det råkade bli en studentkalender för 16/17 och den tar slut vid månadsskiftet juni/juli. Där slutar min framförhållning. Har lyckats köpa en ny kalender men inte fört över alla uppgifter än, tänkte vänta till sommarlovet. Till dess får jag väl stå ut i detta kaos.

Wow, vilken tisdag

Enligt horoskopet skulle tisdagen bli ”veckans sämsta”. Antingen har horoskopet fel, eller så kommer jag att få en alldeles extraordinär vecka baserat på denna tisdag som referens.

Det blev en tidig morgon för att hinna till coachingutbildningen i god tid. Jag kände mig peppad och jag känner att det börjar lossna, jag blir allt mer trygg i min coachingroll. Dagens övningar gick bra och jag kände mig riktigt nöjd när kursdagen var slut. Hurra!

Under dagen blev jag dock avbruten av två telefonsamtal som båda kan leda till väldigt spännande möjligheter av två helt olika slag. Jag kan tyvärr inte skriva mer, åtminstone inte än. Men jag kan lova att jag är förväntansfull. Hurra!

Fick stressa hem för att hinna till ett mötet och sedan ett ”riktigt” coachingssamtal. Och det gick bra. Jag är så stolt över min egen insats och känner att det är värt allt slit. Hurra!

Nu avslutar jag kvällen och natten med ytterligare en inlämningsuppgift till universitetet. Sedan återstår bara en presentation på torsdag innan det är sommarlov. Förutsatt att jag får godkänt på allt, förstås. Som jag längtar.

Mer coaching

Måndag och tisdag ägnas åt coaching dvs min utbildning till diplomerad coach. Ganska kul är om det känns intensivt och maj månad är ju intensiv redan som den är. Märklig planering från min sida.

Kursen varvar teori med att vi coachar varandra. Nu drar även vår egen coaching igång dvs vi får coacha egna klienter dvs personer som vi själva tar kontakt med. Eftersom vi är i utbildningsfasen så letar vi inom bekantskapskretsen. Det känns tryggt för båda även om det är en fördel om vi inte känner varandra alltför väl.

Att bli coachad av mina kurskamratet är något jag ser fram emot. Däremot börjar ämnena tryta. Nu har vi pratat om så mycket att jag inte riktigt vet vad jag vill och orkar prata om. Men det är bara några gånger kvar nu, så det gäller att passa på.

Knockad av koppning

Var på en koppning-behandling idag som jag egentligt inte vet om det är bra eller inte. Det lär har en viss detox-effekt, förutsatt att man dricker mycket vatten och för ut skräpet. Man kan även bli varm då cirkulationen sätter fart, vilket knappat behövdes idag. Innan jag gick så terapeuten att jag kunde kände mig lite trött.

Jo, tjena. Helt utslagen var namnet. Har sovit på soffan vaknat men det är som att hjärnan tagit paus. Anar att sådana behandlingar är mer kraftfulla än vad man kan tro.

Hur är det men mina fördomar och känslor?

Här om dagen hörde jag om en bekant som skaffat ny flickvän. Inte så konstigt. Men som jag minns det har denne man varit gift åtminstone fem gånger och därtill finns ett antal ”länge” förhållanden. Han har barn med fyra olika kvinnor.

Det är helt upp till mannen hur han vill leva sitt liv. Men sanningen är att jag reagerade. Jag kan inte vara helt oberörd. Jag funderar på varför. Tänkte först att jag är fördomsfull. Men jag är inte så säker på det. Jag tror att det har med omtanke att göra. Även om det är trevligt med ny förälskelse så brukar ju uppbrott vara tärande. Och uppbrotten påverkar så många; hela familjen. Sådant gör ont. Kanske finns det någon konstig tanke om tillit också. Skulle jag själv våga lita på en man med så många förhållanden bakom sig? Kanske lätt att svara på när man inte är kär…

Något får mig att reagera och tänka. Det har inte med fördomar att göra, inte heller respekt. Jag tror att man måste fundera över vad man känner och varför, fundera över sina värderingar innan man bildar sig en uppfattning. Självklart hoppas jag att mannen blir lycklig med den nya kvinnan.

Ingen massage

Med endast en fast punkt på dagens agenda, kände jag mig hyfsat fri. Sovmorgon, plugga och sedan en tur in till stan för några ärenden och massage. Hade tänkt mig en massage som får mina trötta muskler att slappna av.

På tåget in mot stan ringer telefonen och jag får besked om att min massagetid är inställd. Hm, tänker jag. Som kund ställs det ju krav på framförhållning när det gäller avbokning men det gäller tydligen inte omvänt. Det var mindre än två timmar till den planerade massagen så jag undrar ju vad som hänt.

Nåja, jag fick strosa runt på stan och leta födelsedagspresenter. Hittade inte vad jag sökte men lyckades ändå komma hem med presenter till mig själv. Tack!

Att vara på fel plats

Igår åkte jag in till stan för att äta lunch med en väninna. Noterade ovanligt många män, klädda i röda t-shirts och halsdukar och som pratade engelska. Jag är ju ingen sportfantast man jag fattade ju att det hade med sport att göra. Väninnan hade något mer koll, hade läst i tidningen på morgonen att det handlade om fotboll. Efter vår lunch promenerade vi en bit och noterade försäljning av tröjor och halsdukar, vilket förklarade en del. Det var alltså samma tröja för båda lagen typ final-tröja.

Jag gick vidare och råkade hamna i Kungsträdgården  och kände mig så fel. Det var uppladdning för fortbollsfest och jag drog mig snabbt därifrån, långt bort och i ett biblioteket. I biblioteket var det lugnt men ljudet från trafiken skvallrade om kaos.

När jag kom ut några timmar senare kunde jag notera ett enormt trafikkaos. Poliser och trafikledare försökte göra något men såg mest stressade ut. Jag valde att promenera via Odenplan till St Eriksplan där jag tänkt mig en lugn fika. Jädrans vilket misstag.

Det var otroligt mycket folk ute och alla gick mot St Eriksplan. Förutom fotbollssupporters var det gott om ordningsvakter och poliser. I Vasaparken stod en gäng polishästar, vilket jag först tyckte var konstigt men som fick sin förklaring. Nära St Eriksplan hade en gata spärrats av och 20 000 Manchesterfans laddade upp. Där hade jag inte tänkt att hamna. Jag ville ju bara ta tåget hem. Låt oss säga att jag inte var ensam på sträckan till Friends Arena.

Hjälp, så fel jag kände mig. Jag undviker gärna större folksamlingar av säkerhetsskäl och om jag vill besöka sådan ställen så ska de vara ett medvetet beslut. Allt gick i alla fall bra men en läxa är att ha lite mer koll på vad som händer i stan. Det här med final i internationell fotbollscup är inget för mig.