Med några få timmar kvar av 2014 vill jag önska er en riktigt fin kväll. Välkomnar 2015 med stora förväntningar på ett bra år med många upplevelser, utmaningar och glädjeämnen.
Gott Nytt År!
Med några få timmar kvar av 2014 vill jag önska er en riktigt fin kväll. Välkomnar 2015 med stora förväntningar på ett bra år med många upplevelser, utmaningar och glädjeämnen.
Gott Nytt År!
Befinner mig på semesterort i solen. Bor bra, äter gott och passar på att nyttja hotellets möjligheter till träning. Idag har jag provat deras vattenjympa och pilates. Ledaren talade bra engelska som var lätt att förstå och hon gav massor av energi.
Stärkt efter vattenjympan var det med stor förväntan jag gick till pilatesträffen. Det första jag insåg var att den inte hölls på en avsides plats utan vid en gång bredvid poolen. En kvinna och en man skulle också delta. Innan jag hann fråga om de var vana, så viker sig kvinnan ner i en perfekt yogaposition, först hunden, sedan med ena benet i luften sedan det andra. Så avslutade hon sin uppvärmning med att stå på huvudet och då ville jag helst av allt förvinna från pilatespasset.
Men nu tog jag modet till mig att genomföra passet, inte lika tjusigt som kvinnan och mannen men jag gjorde ett pass som var bra för min kropp. När det var dags för plankan kom dock nästa utmaning för. Vi blev instruerade att stå i plankan under 30 sekunder sedan vila och sedan 30 sekunder till. Mannen utmanade kvinnan att tävla i dem som kunde stå i plankan längst. Så de stod still medan jag gjorde mina repetitioner. Till slut föll den vältränade mannen ner i mattan och kvinnan log ett segerglatt leende. Så sa hon: The power of yoga!
Och jag tänker att detta är det bästa inspiration kan jag få. Kvinnan var stark, utstrålade energi och glädje och hade total kontroll över sin kropp. Hon tackar yogan. Kan man få allt detta av yoga så ska jag minsann börja direkt.
Skönt att slippa spekulera, när man kan få svar.
På Akademiens högtidssammankomst ikväll berättade jag att detta är mitt sista halvår som ständig sekreterare. Den 31 maj 2015 lämnar jag – som planerat – posten. Och jag hade också den stora glädjen och tillfredsställelsen att tillkännage att min efterträdare kommer att bli Sara Danius.
Med anledning av detta har jag gjort en enkel intervju med mig själv.
Fråga: Betyder detta att du lämnar Svenska Akademien?
Svar: Absolut inte! Efter den 31 maj år fortsätter jag självfallet att vara en vanlig, aktiv ledamot i De Aderton – precis som mina två företrädare i tjänsten, Sture Allén och Horace Engdahl. Det är enbart posten som Ständig sekreterare som jag lämnar.
Fråga: Varför lämnar du sekreterarposten just nu?
Svar: Min plan och mitt löfte till Akademien var att stanna på posten i sex år, och i slutet av maj har de planerade, utlovade sex åren gått. Svårare än så är det inte!…
Visa originalinlägg 344 fler ord
En fest som var väldigt trevlig gjorde att hemfärden startade först halv två i natt. Jag körde bil och fick se en del av den nattliga trafiken en lördagskväll strax före jul. Och det väcker en del tankar.
Det är verkligen inte mycket trafik, ingen kö och få mötande, så jag kunde köra med helljuset på en stor del av tiden. Då och då kom jag ikapp bilar som körde väldigt sakta. Det var halt på sina ställen, vilket motiverar en längre hastighet men i två fall körde förarna så sakta att jag misstänker att något inte stod rätt till. När det dessutom inte använde helljus växte min oro. De hade inte koll och jag misstänker att alkohol kan vara en orsak till deras dåliga omdöme i trafiken. En annan oroande observation var en buss med enbart ett svagt framljus. Svår att se och antagligen hade chauffören ännu svårare att se. Det är ju mörkt.
När jag är ute i trafiken måste jag kunna lita på att andra har gott omdöme. Vi är ju där ute tillsammans. Därför kan jag bli lite skärrad när jag upptäcker att jag inte kan vara säker på andras beteenden. Och att jag inte kan göra något. Det handlar om så många olika saker; skicket på bilen, körvana, omdöme, riskbeteenden mm.
Själv kom jag tryggt hem vid tretiden på natten. Jag hoppas att alla mina medtrafikanter också gjorde det. Tyvärr är jag inte alls säker då jag läser om nattens trafikolyckor. Det står om halka men jag undrar om det är hela sanningen.
Ägnar kvällen till sorterande av sommarkläder och att slå in julklappar. En ganska märklig kombination och det passar faktiskt bäst att göra en sak i taget. Shorts och vita linneskjortor stör min julstämning. Att tvätta, vädra och vika utvalda delar av min sommargarderob och drömma mig bort är ju inte riktigt att vara i nuet. Men det är ju några dagar kvar till jul så jag hinner nog komma i rätt stämning. Helgen är lång.
Hittade ett vitt kuvert på hallmattan när jag kom hem idag. Hade ingen brådska att öppna, men när jag väl gjorde det blev glädjen stor. En inbjudan till ett bröllop i sommar.
Det är ett vackert och kärleksfullt par som ska gifta sig och för mig är det en stor glädje att få vara med vid deras vigsel. Att få vara med och dela andras glädje är stort. Och jag har gott om tid att förbereda hur jag kan förgylla deras dag. Det här ser jag fram emot.
Jag är även väldigt tacksam för deras goda framförhållning. Jag har redan en bokning den aktuella helgen och det ska jag genast boka om. Det här bröllopet vill jag inte missa.
Tänk så mycket glädje ett vitt kuvert kan ge!
Ikväll tog Svt:s program Plus upp frågan om hur klokt, eller snarare oklokt det är med bonuscheckar. Ett inslag jag varmt rekommenderar. Plus ifrågasätter om det är rimligt att behöva visa upp papperslappar och de tar även upp förslaget att låta konsumenterna få bonusen direkt tex på kortet.
I min vardag är detta ett irritationsmoment. Jag handlar ofta på Ica och får med ojämna mellanrum bonus. Bonusen kommer på papperslappar med alldeles för kort varaktighet. Jag glömmer lapparna och när jag hittar dem är de inte längre giltiga. Det är så oerhört irriterande och jag känner mig lurad. Det känns väldigt omodernt och slöseri med papper. Jag har skrivit till Ica om detta men det har inte lett till någon ändring.
Nu hoppas jag att Plus inslag ger bättre effekt än mitt brev. Det är verkligen inte okey att lura kunderna på bonus. Det är enbart irriterande, gammeldags och tärande på humör och miljö.
Stressade runt på mörka gator i jakt på julklapparna när jag plötsligt insåg att något var på väg att hända. En kille snubblade till och bara några steg längre fram for en dam rakt ner i backen. Med ens blev vi alla medvetna om att halkan var ett faktum. Det gick så fort och få var förberedda. Men halt blev det.
Det är en lömsk halka. Det syns knappt. Men jag vill mena att vi även är onödigt oförberedda. Det är många som har ganska usla sulor för halt underlag. Det är ju förstås upp till var och en men självklart önskar jag att vi alla är rädda om oss själva och varandra. Det är även många arbeten på vägar och trottoarer med tillfälliga lösningar i exempelvis trä och metall som blir extra hala. Det känns inte så genomtänkt. Vi utsätter oss för onödiga risker.
Låt oss slippa onödiga olyckor. Ta det lugnt i halkan. Var rädd om dig själv. Och hjälp en medmänniska som kan behöva lite extra stöd i halkan.
Spanska korvar, franska korvar och framförallt italienska korvar får det att vattnas i munnen på mig när jag står vid delikatessdisken. Länderna kring medelhavet har gett mig många goda charkuteriupplevelser.
Känns lite snopet att vara uppväxt med prickig korv och falukorv. Nästan lite orättvist. Så tacksam för de kulturer och influenser som kommer hit till oss i Sverige. Välkommet och behövligt.