Bokcirkel med goda samtal

En av de saker som jag är stolt över att jag gjorde under 2013, är att ta initiativ till en bokcirkel. Jag har länge velat vara med i en bokcirkel, tänkt på det och när jag väl tog steget att dra igång så var det så enkelt. Nu är vi är några kvinnor på min arbetsplats som träffas var sjunde vecka och i onsdags hade vi vår tredje träff.

Vi provar oss fram och har ännu ingen tydlig inriktning. Vi kommer överens om en bok tillsammans och när vi träffas har vi ett öppet samtal. Inga strikta regler men goda samtal. Det känns bra. Det är intressant att höra hur andra upplevt en bok och givande att tänka efter och förklara vad jag själv tycker.

I onsdags diskuterade vi ”Än klappar hjärtan” av Helena von Zweigbergk och ”Bländad av ljuset” av Zoë Wicomb. Två olika böcker och som berörde oss på olika sätt. Det var så spännande att få höra hur lika vi tyckte om vissa karaktärer och hur olika vi tyckte om andra. För mig betyder det också mycket att få höra hur mycket respektive lite språket betyder för läsupplevelsen. Vi läser på olika sätt och det tycker jag är intressant.

Nu ser jag fram emot att få läsa och diskutera nästa bok. Men hur ska jag stå ut med att vänta i sju veckor?

 

Annons

Fötterna ger information

Söndagens aktivitetsschema var som vanligt fulltecknat men igår kväll lyssnade jag till mina egna råd och avbokade merparten. Det enda jag valde att ha kvar i kalendern var ett besök hos Axelsons för zonterapi. Axelsons har prisvärda elevbehandlingar. Det är svårt att få tid och jag är glad när jag har chansen.

Jag har testat zonterapi några gånger tidigare. Jag ser det som ett sätt att få en genomgång av kroppen, en möjlighet att upptäcka sådant jag själv inte är medveten om. Det är ett sätt att lyssna på kroppen. Jag känner mig inte alls tvingad av resultat utan ser det mer om ett alternativ. Jag ser det är även som en förebyggande åtgärd.

Dagen övning var behaglig. Jag kände endast av två ömma punkter och det vara bara en av dem som kändes rejält. Den ena som kändes var axlar/skuldror och det är jag mycket medveten om. Jag sitter ju nästan alltid vid en dator och sittställningen är inte alltid så ergonomisk. Den andra ömma punkten, den som smärtade, var binjurar. Terapeuten menar att det har med stress att göra. Hon fick dessutom be mig försöka slappna av mer flera gånger, så från hennes perspektiv har det med stress att göra. Nu vet jag ju inte så mycket om binjurar och hormoner men jag känner att kroppen skriker efter avkoppling, så något ligger det säkert i hennes analys. Huvudvärken är väl kanske en annan av kroppens signaler att lyssna till.

Efter behandlingen har jag planerat att gå till mitt jobb några timmar men det avstod jag. Det var skönt att få komma hem i tid. Att få ha en hel kväll framför mig. Det känns gott.

 

 

Lördagslat

Trött, snorig och med ett stort behov av avslappning, gav jag mig själv en helt ledig lördag. Inga måsten och inga tider att passa. Tillåter mig själv att vara lat men jag tycker egentligen inte att lat är rätt ord. Jag vill bara vara.

En förmiddagspromenad gjorde susen och efter den var det riktigt mysigt att sitta på ett café och läsa en bok samtidigt som jag njöt av kaffe och semla. Så skönt men kände ändå att det vore ännu mysigare att ligga på soffan under en filt och fortsätta att läsa. Så fick det bli. Eftersom det är lördag, fick jag köpa med mig godis. Det blev en riktig lakritsfrossa. Flanellbyxor, ulltröja och angorasockor bidrog start till myset.

En annalkande förkylning drar ner mitt humör något men det känns ändå rätt okey, när jag ändå bara får vara i lugn och ro. En välbehövlig vilodag. Nu överväger jag att ställa in morgondagens programpunkter. Att få vara ledig har ett stort värde just nu. Det kan jag väl unna mig.

 

Tacksam för träningsvärk

När träningsvärken sitter på rätt ställe, då har jag anledning att känna mig nöjd. Träning ger resultat och jag är tacksam både för den värk som finns och den som inte finns.

Det blev ett lite för långt uppehåll och i torsdags var det lite nervöst att ställa sig på Indoor Walking-maskinen igen. Jag har visserligen en bra grund i vardagsmotionen men jag trodde inte att jag skulle fixa ett helt pass. Men det gick galant. Walking-maskinen har ju ett reglerbart motstånd och jag ökade allteftersom det kändes bra.

Under fredagseftermiddagen kom träningsvärken, runt bålen och i vissa ryggmuskler. Som jag väljer att se det, har jag inte tappat så mycket benstyrka, tack vare alla promenader, därav att benen känns pigga och utan värk. Däremot ger IW mycket för bål och rygg då man faktiskt tänker på hållning hela passet och dessutom övar balans då man inte håller i sig. Här är det många så muskler som behöver mer träning. Det känns rejält idag.

Egentligen ser jag Indoor Walking som konditionsträning men resultaten är så mycket mer; piggare, gladare, starkare. Det här vill jag ha mer av!

 

Saknat skratt

Igår när jag var inne i en butik, hörde jag ett skratt som fick magen att knyta sig. Det lät precis som en väninnas skratt, en väninna jag inte träffat på drygt åtta år då hon gick bort alldeles för tidigt. Ett skratt som jag saknar mycket.

Jag tänker egentligen inte så mycket på saknad utan känner mer tacksamhet för den tid då vi hade kul tillsammans. Men igår, då tog saknaden över. Jag ville så gärna höra mer av det där skrattet, jag ville få berätta allt jag varit med om under dessa år och jag ville berätta om saknaden. Det där skrattet jag hörde, de gjorde ont.

Begränsar smink vår frihet?

Härom kvällen hamnade jag i en mycket intressant situation om smink. Varför behöver tjejer sminka sig? Är det var och ens eget val? Eller har det blivit mer som ett tvång än ett fritt val?

Killarna menade att tjejer är fina utan smink. Tjejerna menade att de trivs med sitt smink, att de gillar att göra sig fina. Killarna stod på sig och frågade om tjejerna kunde tänka sig att gå ut utan smink. Och här började diskussionen djupna. Hur fri är en kvinna, om hon inte kan tänka sig att lämna hemmet utan smink?

För mig är diskussionen intressant men jag kan ändå inte relatera till den fullt ut. Jag sminkar mig ibland, men inte alltid. För mig är det ett fritt val. Jag ser fördelar med att sminka sig, att få känna sig pigg och fräsch men jag kan lika gärna prioritera att ägna tiden åt annat. Friheten är viktigare för mig än mascaran.

Å andra sidan, vet jag inte vad jag förlorar på att vara osminkad. Kanske missar jag vissa fördelar, kanske tror andra att jag är konstant trött, kanske uppfattas jag som en utomjording.

Har dock inga planer på att bli sminka mig mer ofta. Jag är trygg i mig själv och mitt osminkade ansikte får andra acceptera. Jag är fri.

Kostfunderingar

Den senaste tiden har jag funderat en hel del över kosten. Det finns så många metoder, dieter och goda råd. Det är så mycket man ska eller borde. Eller?

Idag när jag fick jag lymfmassage fick jag även en del goda råd. Ett av dem löd: ”Om du bara tar bort kolhydrater och gluten så kommer du att må bra. Uteslut allt socker, pasta, ris, bröd mm så gör det stor skillnad”.

Det här har upptagit mina tankar resten av dagen.
För det första: ”bara” är i detta fall inte så lite. Jag tror i grunden på balanserad kost och har svårt att acceptera att jag måste utesluta något helt och hållet. Det kan naturligtvis variera från person till person men generellt sett ser jag inget fel i vanlig, naturlig mat.
För det andra: jag mår faktiskt bra. Jag har inget emot att må ännu bättre, men det är verkligen ingen fara med mig. Hälsokontroller visar i stort på mycket goda värden. Enda undantaget är vikten.
För det tredje: hur vet en kvinna som inte känner mig, vad som är bra för just mig. Vi är ju olika och allt kan inte passa alla. Vi har unika kroppar och unika behov.

Den tredje aspekten är den jag klurar mest på ikväll. Hur ska jag ta reda på vad som är bäst för just min kropp? Vilka ledtrådar ska just jag leta efter? Det känns ju inte troligt att det skulle vara just den senaste trenden, det som tidningar skriver om eller det som just denna terapeut vurmar för. Det är förstås inget fel på alla dessa goda råd, tvärtom uppskattar jag att folk sprider information och tror på sin sak. Men frågan kvarstår; hur ska jag veta vad som är bäst för just min kropp? Måste jag verkligen prova mig fram?

Just nu har jag inte svaret. Men jag ska hitta det.

Stolta skottare

Snön täcker omgivningarna där jag bor och eftersom det är civilisation vill vi gärna bli av med den på vissa platser. Här är snöskottarna mina nya hjältar. Jag har skrivit om dem tidigare och jag måste nämna dem igen. De är nya skottare för denna säsong som hittills varit lugn. I december ryckte de ut för första gången. Nya, fina kläder, yrkesstolthet och iver satte de igång. Idag var de på plats igen. Kläderna är fortfarande gnistrande blanka. När jag gick ut under dagen plogade de bort snön från trottoarer och gångbanor. De skottade och sandade. Och de hälsade glatt!

När jag kom hem på kvällen höll de på att avsluta dagens arbete. De har verkligen gjort fint, pysslat om vårt område ordentligt. Jag mötte dem när de lämnade oss, och de hälsade fortfarande lika glatt.

Jag vet inte var de gör när det inte skottar hos oss. Men de verkar längta till denna uppgift. De går in för den ordentligt. Kan inte påstå att de stressar, men de gör ett bra jobb. De är stolta skottare. Det känns tryckt att ha dem här i området.

 

Separation

Varje kväll när jag ska sova, lyssnar jag till en bok. Jag är så omodern att jag lyssnar på cd-skivor. Jag kopplar av och somnar gott till uppläsningen.

Men böcker tar slut. Varje gång sker något som liknar en separation. Jag saknar stämningar och karaktärer. Jag vill ofta veta mer, som om det vore en vän. Visserligen kan jag välja att följa en serie, men även de har ett slut.

Förvisso kommer jag snart in i en ny bok. Kanske är inte separationen så allvarlig. Men ändå, att skiljas är ett farväl, en separation att hantera. Jag saknar många av mina bokvänner. Men ser fram emot att få lära känna nya!

Välkommen vardag

Ikväll njuter jag av känslan av rutin. Jag njuter av känslan av att komma hem från jobbet i rimlig tid för att orka med en ledig kväll. Jag lagade mat (fixade åtminstone en omelett) och jag satte mig ner för att jobba med en novell. Kvällens att-göra-lista blev med god marginal klar i tid för att jag nu ska kunna njuta av en tevekväll. På tisdagar levererar Svt både ”Min sanning” och ”Veckans brott” och det är program som jag uppskattar.

Jag känner mig förnöjsam. Tänk att en god rutin och en genomförd plan kan kännas så gott! Välförtjänt vila. Välkommen vardag!