Gott Nytt År

Känner en stor tacksamhet att ha trasslat mig igenom hela 2016 så bra som det trots allt gått. Det är med en känsla av lättnad som jag lägger året bakom mig, i trygg vetskap om att det aldrig mer kommer tillbaka.  Sorg, saknad, oro och vilsenhet har blandats med insikter om vad som är viktigt i livet, förverkligande av drömmar och att ta ett av mina modigaste beslut. Allt har gett erfarenheter som jag tar med mig vidare i livet. Jag kommer inte att sakna det här året, däremot dem jag förlorat.

Förväntan på 2017 är att året inte ska lägga ut så många snubbeltrådar som hindrar mig från att uppfylla mina förväntningar på mig själv. 2017 ska jag fortsätt att förverkliga drömmar, ta vara på möjligheter och ägna mer tid åt sådant som faktiskt är viktigt för mig.

Jag vänder inte blad, jag tar fram nästa bok som jag fortsätter att fylla med innehåll. Här finns planer, förväntningar, drömmar och en hel del utrymme för glada överraskningar.

Gott slut på 2016! Jag önskar er en riktig brakstart på 2017 och att året för med sig en härlig blandning av trygghet och äventyr, frihet, harmoni och mycket lycka.
Gott Nytt År!

Annons

Samtal i bastun

Det händer inte ofta men av någon anledning bestämde jag mig för en stund i bastun efter min fredagssimning. Där satt kvinnan som jag sett i bassängen. Vi var de enda som motionssimmat när jag var i bassängen så det var lätt att känna igen varandra. Vi började prata. Prat om simning, träning och hygien.

Så började kvinnan prata om vandring. Två gånger hade hon vandra till Santiago de Compostela, pilgrimsvandringen på ca 80 mil i Spanien. Det var som att hon anade att det skulle passa mig. Jag hade inte nämnt att jag gillar vandring. Jag fick massor av tips och nu är jag verkligen sugen på att göra en sådan vandring. Tänk att få vandra i en hel månad!

Och tänk vad ett samtal med en okänd kvinna kan betyda!

Min badväska

Att ha en packad träningsväska är ett viktigt knep för att träning ska bli av. Så är det för mig. Av den anledningen har jag flera träningsväskor för olika ändamål. Snart är det dags att kolla igenom alla necessärer och se till att jag har allt jag behöver. Jag gör det vid årsskifte. Att ha flera necessärer är lite onödigt men ändå ett billigt sätt att försäkra sig om att ha med sig vad man behöver. Naturligtvis fyller jag på under året men den årliga inventering är central.

När jag var liten var min badväska gul med brandgula sömmar. Jag älskade min väska. Jag var lycklig när jag bar den över axeln på väg till simhallen. Tyvärr finns väskan inte kvar. Däremot har jag hittat en annan gul väska. Det är ju superviktigt. Den här träningsväskan är enbart för simning. Den är inte alls snygg, inte ens praktiskt men den är min gula badväska.

En ovana för en god vana

Det tog inte många dagar för mig att hitta en ny ovana. När jag började simma för några veckor sedan, tänkte jag mig promenader till och från simhallen. Det tar ju bara en kvart att gå dit. Men att köra bil går ännu snabbare, ca 3-4 minuter.

Jag tänker att bland är det så enkla saker som avgör om jag kommer iväg eller ej. Av den anledningen har jag nog bestämt mig för att acceptera min ovana. All träning som blir av är bra träning och om bilen får mig att träna mer, så är det bra. Därtill ska erkännas att det är riktigt härligt att komma hem snabbt efter simningen.

Nu sitter jag och smider på nästa ovana. För mig är det en dröm att kunna kliva i myskläderna direkt efter träning. Och eftersom ingen ser mig i bilen, kan den drömmen snart bli sann!

Fredagsutflykt

Torsdagskvällen blev sen pga flitigt studerande och när jag fortsatte under fredagsförmiddagen kände jag mig snabbt ganska nöjd. Jag tyckte att jag var värd en utflykt. Jag behöver ut och få se lite nya vyer. Ibland är bilkörningen avkopplande och jag gillar att köra och lyssna på ljudböcker.

Ca 2,5 mil norr om Norrtälje ligger Gåsvik och där har Edblads butik och outlet, med trevliga priser. Nu är det dessutom mellandagsrea. De har kläder, smycken och heminredning och det är väldigt trevligt att kolla bland alla varor. Dessutom har de en restaurang med god mat. Jag åt viltgryta med potatismos och det var smaskigt gott. Med det i magen går det lätt att shoppa.

Efter besöket hos Edblads, åkte jag in till Norrtälje och strosade runt en stund. Hade tänkt fika men mitt favoritcafé hade ett så begränsat utbud att det inte lockade. Jag var nöjd ändå och köpte med mig lite matbröd hem istället. Lyxfrukost väntar i morgon.

Kvällen avslutas framför tv men innan dess har jag varit och simmat. Ikväll var det väldigt lugnt i bassängen. Tydligen har kommuninvånarna annat för sig en fredagskväll innan nyår!

 

Dags för nya traditioner?

Nyår närmar sig och jag har inga bokade planer. Nyår är inget stort för mig, snarare något jag undviker, en rest från en skilsmässa för många år sedan. Däremot brukar jag göra något jag tycker om, som att gå på teater eller annat kulturevenemang.

Kanske blir det så även i år. Eller så är det dags att bryta den traditionen och börja på något nytt. Jag vet inte vad men det känns som rätt tid.

Där har jag en fundering att ägna fredagen åt. Tid att tänka innan det är försent.

Vårt gemensamma ljudrum

På pendeltåget idag satt jag mitt emot en kvinna som snörvlade ljudligt. Med snörvlande menar jag att dra in snoret istället för att snyta sig. Det är ju inte ovanligt i dessa förkylningstider. Min undran är: Får man erbjuda en näsduk?

När jag själv är i samma situation, skulle jag gärna ta emot en näsduk och snyta mig. Men ändå tror jag att andra kan ta illa upp. Kan har faktiskt ingen aning om vad gällande praxis är.

På hemresan fick jag och mina medresenärer uppleva andra ljud. En person spelade antagligen något spel. Det plingade rejält. Svårt att beskriva ljudet, någon form av elektronisk fanfar för varje gång man får poäng eller liknande. Och det skedde ofta. Alla andra i vagnen vred på sig, sneglade men ingen sa något.

Så tog ett bråk över. En oerhört trött liten pojke grät och skrek. Ju mer mamman agerade, desto mer högljudd blev pojken. En sådan konflikt som inte har någon lösning. Jag led både med mamman och barnet.

Det är mycket som sker i vårt gemensamma ljudrum. Själv är jag mest tyst. Men någon dag ska jag nog erbjuda en näsduk. Måste ju testa.

Kvällssimning

Har tänkt att gå till simhallen hela dagen. Ändå tog det ända till kvällskvisten innan jag kom dit. Vilken fantastisk lycka!

Det var vuxensimning vilket innebär att det enbart är motionssim och inga lekande barn i bassängen. För att göra det mysigt var belysningen dämpad och soft musik. Ikväll var det Enya som ljöd i högtalarna. Det var ganska lugnt i bassängen. Det var helt underbart. Jag njöt av varje simtag, varje längd och kände mig väldigt nöjd när jag klev upp igen. Att musiken var soft betyder inte att det gick sakta. Det gick bra att hitta ett tempo men helt utan stress. Det passar mig perfekt.

Jag är verkligen glad att jag tog mig till simhallen ikväll.

 

 

Att ge sig tid

Ibland behöver man tid. Det är åtminstone min övertygelse. Igår hade jag en sådan dag. Jag var trött, ledsen och hade svårt att koncentrera mig. Jag ville bara vara, få tänka, få vara för mig själv helt utan krav. Jag hade möjligheten att ge mig en sådan dag. Men inte utan dåligt samvete. Och det leder till tanken att det är något som inte riktigt är bra i vårt samhälle.

Väldigt många har inte ens möjligheten att ta paus en dag. Jobb, familj, åtaganden medger inte det. Och även jag som har tillräcklig flexibilitet och kan ge mig möjligheten, har svårt att ta vara på den. Ändå är jag övertygad om att alla behöver sådana dagar.

En tanke är förstås att var och en får skaffa sig sina egna möjligheter. En annan tanke är att samhälle och normer kan hjälpa till. Vad är det som säger att det är lördagar och söndagar som ska vara lediga för många? Behöver kalendern vara så styrande i våra liv?

Det finns ju även förslag om kortare arbetsdagar. Kanske att det snarare är mer flexibilitet, mer frihet som behövs. Jag har inget emot att jobba hårt och mycket men denna höst har jag lärt mig att värdesätta just flexibiliteten, att få jobba när jag mår bra, att få jobba klart. Och att få lägga en uppgift åt sidan när jag inte har kraft och ork att prestera.

Det här tarvar mer eftertanke. Jag har inte svaren men känner att det här är viktigt.

Arons bok

Arons bok av Jim Shepard är en hjärtskärande läsning som även innehåller både värme och komik. Det handlar om förintelsen, sett från ett barns perspektiv.

Det handlar om en pojke, Aron, som får flytta från polska landsbygden till getto i Warszawa. Det är grymt och fattigt och han och hans vänner behöver ta ett stort ansvar där smuggling är en del av livet. Men det finns även andra delar och en av dem är en läkare som kämpar för barns rättigheter.

Det är hårt och äkta och har inget lyckligt slut. Det är även mycket välskrivet och det är en viktig historia som berättas. Läsvärt för alla som orkar.