Förmiddagskaffe

Det är en lugn och varm lördagsförmiddag och jag sitter med tankar och kaffekopp. Det är för varmt för min smak så jag håller mig ganska lugn. Jag läser och funderar. Just nu har jag väldigt mycket funderingar kring min framtid, det kommer att ta tid att tänka klart och det ska jag ge mig själv. Därför blir den här kortare reflektionen mer om omvärlden, inte om mig.

Jag trodde inte att jag hörde rätt igår när nyheterna rapporterade om upphävande av abortlagar i USA. Hur är det möjligt? Det kändes som att slungas tillbaka till tiden, långt i från ett modernt beslut. Jag har förstås varit medveten om abortmotstånd men inte fattat att vi varit så nära ett sådant här beslut. Det är riktigt illa, tycker jag.

Jag blev helt förfärad i morse när jag läste om händelserna i Oslo. Våldsdåd, kanske terrordåd som inte borde få hända. Jag begriper inte hur någon kan tycka att det är en klok idé att skjuta ner andra.

Även små händelser får mig att fundera på hur andra människor ser på världen och sina egna rättigheter. Jag skulle parkera bilen på Ica:s stora parkering och var nära att krocka med en annan bil som ville ha samma plats. Genom att köra för fort, undvika att blinka, hade föraren egna regler och tog den plats han ville trots att andra redan börjat köra in på platsen. Allt gick bra, det fanns gott om andra platser, så för mig handlar det inte om parkeringen. Det handlar om respekt för andra människor, visa hänsyn och att samexistera i ett samhälle.

Det är en vacker sommar men det finns mycket mörkt i omvärlden.

Kaffetankar

Redan lördagsmorgon med kaffe. Veckan har gått så fort. Det känns som att det inte är så länge sedan jag satt här med kaffekoppen senast. Ändå har det hänt så otroligt mycket, förra veckans aktiviteter känns avlägsna. Tiden har verkligen mång ansikten.

Började veckan med cykelkläder på men det har inte hjälp. Det är fortfarande tomt på luft i däcken så det blir väl till att fixa i helgen. Jobbmässigt har massor av möten avverkats, både nya och gamla problem har blivit lösta, tårtkalas, museibesök och middag har vi också hunnit med. Och några riktigt viktiga beslut.

Jag har haft två jobb sedan drygt ett år tillbaka. Det är en tillfällig lösning som skulle vara förbi årsskiftet kanske en bit in på vårvintern. Jag tänkte mars men efter en tid förstod vi att det kanske skulle fortsätta fram till maj. Sedan trodde jag fram till semestern, sedan september och nu ser det ut att fortsätta en till oktober/november. Det kom ett viktigt besked i veckan som sätter förutsättningarna för framtiden. Det är blandade känslor för mig. Det är fantastiskt roligt jobb, jag har det gärna. Däremot har jag för mycket att göra och behöver avlastas med saker. Sedan vill man ju gärna veta vad man ska göra framåt. Det är inget jag vanligen tänker på men varje gång jag tror att den roliga tiden ska ta slut, då funderar man ju. Men som sagt, nu behöver jag inte fundera eftersom jag lär fortsätta en stund till. Det är bra.

Det sämsta med veckan är värk i ryggen. Någon liten vridning i början av veckan gjorde ont men gick över. Men igår kom den tillbaka med kraft. Jag har helt sne och det gör ont. Urk. Jag har ingen problemrygg men det har hänt två gånger tidigare i livet. Nästan exakt 17 år mellan gångerna. Det verkar som att rörelse är medicin så det ska jag testa idag.

Nu tar jag helg. Promenad och vila. Återhämtning och fylla på med energi. Och påtår.

Lördagsmorgonskaffe

Det är lördagsmorgon och bästa kaffestunden är här. Jag får sitta länge och tänka och reflektera. Jag älskar den här stunden, den betyder så mycket för mig.

Igår när jag kom hem från jobbet kände jag en stark längtan till förändring. Där och då kändes det som att jag kämpar otroligt mycket för en grupp som inte ger tillbaka. Det känns som att jag ger mer än vad jag får tillbaka. Så vill jag inte ha det. Nu är jag så erfaren att jag vet att inte överreagera och ta beslut på svallande känslor. Däremot får man känna, och skriva om det, men förstås med medvetenheten om att det är just känslor och inte hela sanningen. Dock, någon form av förändring behöver jag i mitt liv.

Jag har egentligen redan tagit flera steg, det händer mycket. Och det kommer att komma mer. Jag vet att det att det kommer att bli förändringar i jobbet, kanske redan efter sommaren men ingen vet vad eller hur. Det jag har upptäckt den senaste månaden är att många tror sig veta vad jag vill, utan att fråga eller stämma av. Det gör att jag nu är inne i en egen process att verkligen veta vad jag vill, så att jag kan framföra det och agera. Så när valmöjligheterna dyker upp – så är det jag som gör valet – ingen annan som utser mig.

När jag gör mina val vill jag inte ha begränsningar, framförallt inte sätt onödigt snäva förväntningar. Jag vill kunna tänka utanför den berömda boxen. Så det gör jag nu.

Det första valet, som påverkar denna helg, är att slutföra mitt romanmanus. Läsa, redigera, läsa och redigera är planen för helgen. Och det måste jag börja med direkt.

Lördagskaffe

Så fint med lördag, helg och mitt morgonkaffe. Livet är alldeles för intensivt men mitt lördagskaffe väljer jag att unna mig. Jag behöver den tiden. Jag behöver få lite distans till allt som händer hela tiden.

Arbetsdagarna har varit långa men i torsdag hade jag en ledig kväll. Tyckte att det kunde vara mysigt att ta bussen till Barkarby Outlet för att leta presenter till min mamma som fyller år. Jag strosade, hittade den morgonrock jag ville ha men tyvärr fanns den inte i rätt färg och storlek. Surt och jag har inte tid att vänta på beställa den. Strosade vidare och tyckte att det var lugnt och skönt, inte mycket folk alls. Det visade sig bero på att de stängde. Det blev att ta bussen hem igen utan present.

Igår fortsatte letandet. Jag smet iväg vid fyra-tiden, shoppade lite, och sedan jobbade jag klart på kvällen. Det är en fördel med att kunna vara flexibel i jobbet. Helt klar blev jag förvisso inte, men nu ska jag ta helg och åka till mina föräldrar.

Jag blev inte heller klar med min fågelskrämma. Det får bli en sommarpresent lite senare.

Tankarna fortsätter att snurra och jag börjar redan längta efter semester. Ska försöka planera in en kortsemester redan i juni. Vila och nya vyer – den är min längtan just nu.

Lördagskaffe

Planen var sovmorgon men jag sover så illa att det var lika bra att kliva upp. Ge mig själv en lugn förmiddag. Kaffet är gott, det här är min stund för reflektion men jag orkar inte tänka. Det har varit så mycket den senaste tiden att jag bara vill släppa allt, för en liten stund i alla fall. Ibland behövs distans och jag tror att det är vad som behövs just nu.

Paus, distans innan jag tar nya tag igen.

Solskensmorgon

Solen skiner denna svala med ändå vårliga lördagsmorgon. Kaffe är hett och gott. Jag drar handen genom håret, det blev klippt i går och jag håller på att känna in om det blev bra. Jag har hittat en frisör som är lyhörd och vi testar oss fram för att hitta min frisyr som jag trivs i. Det är ju en del pengar i varje frisörbesök, så jag börjar bli allt mer noggrann i att det ska bli rätt.

Idag ska jag ta mig in till city. Stockholm börjar virvla av liv igen, det märks i folkvimlet. Jag ska visserligen bara besöka en kaffebutik och en bokhandel men det känns ändå mysigt. Kanske blir det även en promenad och ett cafébesök. Jag ska låta lusten styra. För mig är friheten viktig.

Behöver låta tankarna få vara fria idag. Det är mycket på jobbet, svårt att räcka till, och då blir återhämtningen allt viktigare. Så de blir planen för dagen. Samt skrivande. Oj så mycket som är ”klart” i huvudet och som måste skriva ner för att redigeras. Jag längtar tillbaka till datorn, redan innan jag lämnat den, men vet förstås att jag måste ut och andras. Kan ju inte sitta inomhus jämt.

Trevlig helg!

Kaffestunden

Det är lördagsmorgon, jag är uppe hyfsat tidigt och har en diger dag framför mig. Smyger till mig en kaffestund ändå, en kort men viktigt tid för reflektion. Solen skiner och jag vill inte börja dagen med stress, då är den här stunden viktig.

En av uppgifterna från förra helgens kurs är att ägna tid åt sitt skrivande, lite varje dag. Det behöver inte vara länge, bättre en kvart varje dag än att sitta flera timmar sälla. Det kan låta lätt men för mig har det varit en utmaning. I början av veckan blev skrivtiden vid midnatt. Igår satt jag på ett café och skrev. Oftast sitter jag framför datorn men det är skönt att skriva för hand och sedan redigera in i datorns dokument. Det blir väldigt mycket bättre när jag skriver för hand. Om än svårt att tyda handstilen.

Tänker mycket på att jag måste ta bättre hand om kroppen. Den är så trött. Sliten. Jag börjar se fram emot cykelsäsongen då jag kan börja cykla till jobbet. Jag tror att det kan ge mig den energi jag behöver. Men det lär bli tufft i början. Det är lite för långt för mig att cykla till jobbet, kommer ta lite mer tid än jag egentligen har och tarvar ombyte, men så får det nog bli ändå. Känner även att jag behöver komma igång med simningen.

Annars är tacksamhet ett av veckans ledord. Jag är glad att jag har det så bra. Under de senaste veckorna har jag mött så många människor som mått dåligt. Människor som har fastnat i gamla oförrätter och inte gått vidare, nästan lite bittra, människor som klagar på mycket, litar aldrig på någon. Människor som kan må bra om det själva är beredda att förändras. Jag är så tacksam att jag inte är där, tacksam att jag kan se livets alla möjligheter och när jag surar så är det kortvarigt.

Nu är det tid för helg och därmed vill jag skicka en tillönskan om en Glad Påsk!

Krossad kanna

Kom hem på söndagskvällen efter en fin helg helt ägnad åt skrivande och litteratur. Kanske var jag lite extra trött då jag packade upp några varor i kylen. I en rapp sväng råkade jag få med mig kaffekannan som for i backen. Det var en ”pourover” i glas och nu finns den inte mer. Det är ju helt klart nackdelen med glaskannor – de går lätt i tusen bitar. Nu har jag visserligen andra kannor men jag gillade den här i glas och kork.

Andra tecken på trötthet eller klantighet är att jag aldrig vet var jag har mina headset dvs hörlurar till telefonen. Ett par rejäla ligger på jobbet men jag har flera enkla varianter som jag brukar ha med mig. Men det är nästan alltid borta när jag ska ha dem. I helgen var det inte med till skolan, vilket irriterade mig mycket. Rummen var väldigt lyhörda och jag vågade inte lyssna på ljudböcker eller kolla på tv på datorn utan hörlurar. Det blev en lugn kväll med pocket bok.

När jag ändå erkänner klantigheter så jag får jag väl ta upp en tappad kopp kaffe också. Vet faktiskt inte hur det gick till men resultatet var tydligt, kaffe över ett helt bord. Det ryms väldigt mycket kaffe i kopp, när man ser det utspritt över ett bord.

Jag tänker inte skämmas. Skam är inte rätt. Sådant här händer. Inte alla men lever man livet så händer så missöden ibland. Det är inte mer än så.

Söndagskaffet lika gott

Det är söndagsmorgon, jag vaknade utsövd och sitter med min kaffemugg. Kaffet smakar minst lika bra som på lördagen. Jag gillar verkligen den här stunden för mig själv. Skönt att få vara helt i nuet – släppa alla tankar på vad som varit och det som ska komma.

I nuet känner jag en vintertorr hud som behöver ny energi. Lite skrubb och insmörjning kan göra gott. Jag känner att handen börjar läka efter brännskadan. Det är jag glad för. Jag känner även trött muskler i axlar och nacke, även de behöver beröring.

Mest känner jag en längtan till vår. Jag gläder mig åt ljuset, solsken som gör sinnet lättare. Jag känner en längtan för att gå ut, få andras frisk luft och få vara fri.

Känner även en längtan att få utvecklas, göra något nytt eller få till någon annan form av förändring. Något lustfyllt.

Först en påtår. Sedan fira vårdagjämning. Ta vara på dagen.

Lördagsförmiddag

Kan inte kalla det morgonkaffe eftersom tiden börjar rulla mot lunch. Jag har sovit alldeles för lite den senaste tiden och idag bestämde jag mig för att sova ut. Jag stängde av alla alarm och väckarklockor och lät kroppen får vila hur länge den ville. När jag väl kom upp så har jag unnat mig att ta det lugnt. Det får bli så idag.

Kaffe är i alla fall gott och jag sitter och funderar. Just nu ligger tankarna på skrivandet igen. Kanske bra att jag inte kom igång med annat skrivande, mer än noveller. Nu måste jag ge tid till romanen så att den blir klar. Det kommer att krävas ett antal promenader för att få ordning på tankar och få till en ny titel.

I början av veckan var dagarna så långa att jag inte ens han åka till jobbet. Jag började så tidigt att jag inte hann komma iväg och sedan finns ingen paus att ta sig ut. Kändes märkligt att när jag väl kom ut på torsdagen. Men kul. Och jag är glad och tacksam att teatersäsongen äntligen är igång igen. Det har jag längtat efter och jag märker hur mycket det betyder för mig. Teatern väcker tankar, vidgar perspektiv, utmanar mig en aning och ger ofta bra idéer till hur jag ska lägga upp mina egna texter.

Inser även att jag måste ta hand om mitt yttre. Inte som fåfänga men som hälsa. Och det bästa är nog att genast bege mig ut i solen. Lite sol och frisk luft är något som jag får allt för lite av. Nu tar jag chansen att ändra på det.