Söndag och skola

Kände mig väldigt tveksam inför att gå upp när klockan ringde i morse. Behövde förbereda mig, göra mig i ordning och packa innan morgonens första lektion började på kursen. Precis som under lördagen skulle det dröja innan frukost. Igår kväll lyckades jag plocka åt mig lite frukt och det var gott på morgonkvisten. Hade även hittat var det fanns en vattenkokare och jag hade ”lånat” pulverkaffe. På så sätt blev morgonen uthärdlig men visst hade det smakat bättre med frukost.

Morgonen och förmiddagen ägnades åt textrespons. Vi satt i mindre grupper, läste och kommenterade varandras texter. Det är väldigt intressant att få respons på sin text och det är kul att få läsa andras. Våra texter är väldigt olika men vi kan hjälpa varandra på ett bra sätt.

Efter lunch hade vi lektion med mer teori, diskussion och en kortare skrivövning. Dagen avslutades med att vi gick igenom allt som ska göras till nästa kurstillfälle och det visade sig vara en hel del. Jag kommer att behöva frigöra en hel del tid och det är nog väldigt bra för mig. Jag längtar redan till nästa kurstillfället, men dit är det några veckor.

Biltvätt med förhinder

Min bil behövde tvättas så jag åkte till en bensinmack, köpte en kaffe och en biljett till automattvätt och körde sedan för att ställa mig i kön. Bara en bil framför men den mannen tog tid på sig, och förberedde sig noggrant innan han körde in. Det var bl.a. extra fälgrengöring och lite annat. När han väl körde in, gick det extremt långsamt och han stannade väldigt ofta, långt innan stopplampan tändes. Till slut lyckades han i alla fall komma fram så att automaten kunde starta. Jag hann dricka upp mitt kaffe långt innan det blev min tur. När jag såg att bilen framför blev klar, knappade jag in min kod och startade bilen. Ganska snart insåg jag att bilen framför stod kvar inne i tvätthallen och inte kunde köra ut.

Jag väntade ett tag men såg att mannen blev allt mer stressad. Något var uppenbart helt fel. Det finns dock ingen separat dörr in i hallen, bara bilporten som öppnas när det är att dags att göra in, så jag kunde inte gå in och hjälpa mannen. Istället ringde jag till macken som skickade ut personal. Tiden gick men det lyckades inte. Kön bakom mig växte. Efter ett tag kom personalen ut och meddelade att det skulle ta väldigt lång tid, de hade ringt efter bärgare med det kan ju dröja. Killen som pratade med oss var jättetrevlig och jag förklarade att jag misstänkte att föraren haft bilen igång under tvätten eftersom jag anat att jag sett att lampor varit tända. Det var inget jag tänkte på då men när problemet blev uppenbart minns jag att det var något med baklyktorna.

Eftersom det inte finns alternativ väg ut, fick vi börja backa, i tur och ordning enligt ”sist in förut ut principen”. Jag var alltså sist. Även denna manöver tog tid då det är som en U-sväng, smalt med dåligt sikt och massor av reklamskyltar som står illa till. Alla kom ut på ett bra sätt så få vi vara glada för.

Då jag redan knappat in min kod till tvätten, behövde jag gå in i macken igen för att få en ny kod. Jag förklarade av som hänt och sa hur jag led med mannen med problemet och hoppas att kommer att lösa sig. ”Jag med, det är min pappa” säger killen bakom disken som följde dramat via kamera.

Så här i efterhand finns många tankar. Jag såg ju att mannen var osäker, kanske var de första gången han tvättade bilen i automat eller kanske kan han inte svenska tillräckligt bra för att läsa alla instruktioner. Jag tyckte ju att han lyckades, trots sin osäkerhet, därav gjorde jag inget för att hjälpa. Personligen vill jag ju klara mig själv, och hade inte uppskattat om någon lagt sig i. Dessutom är det ju inte så lätt att vara till hjälp när allt är automatisk. Med facit i hand, hade mannen nog kunna spara några kronor om jag ryckt in.

För egen del förlorade jag någon timme av mitt liv men jag hade ju i alla fall kaffe och tur med vädret.

Låg energi

Lördagen var grå och min energi var låg. Kanske finns ett samband eller ett olyckligt sammanträffande. Så var det i alla fall. Jag försökte med viljestyrka få något gjort men det gick inte så bra.

Något snabbt cykelköp av en vardagscykel blev inte avklarat. Jag hade tänkt mig en prisklass där det inte finns några cyklar. Det finns billigare och det finns dyrare cyklar men i mitt spann saknad intressanta alternativ. Jag saknade ork att lägga om planen.

Ett annat av mina projekt är att skaffa en enkel solstol som jag kan ta med ut på gräsmattan. Det finns många gräsmattor i området som ingen använder. Det är få platser där man sitter i skydd för andras blickar och man vill inte heller sitta för nära vägen. Jag tyckte jag var fiffig och hade tänkt ut en hyfsat avskild plats. Var där och kollade och blev minst sagt förvånad av att mötas av två bikupor. Trevligt men jag tänker inte göra dem sällskap. Även för detta projekt måste jag tänka om och hitta annan lösning.

Även söndagen inleddes med låg energi och det blev inte bättra av att mjölken, till kaffet, surnat. En vanlig dag gör det ju ingenting men när energin redan är låg så blir det retsamt. Kanske lika bra att fly in i någon bok, det kan ju inte gå fel.

Första koppen kaffe

Känslan som säger ”Det skulle smaka gott med en kopp kaffe” är alldeles underbar efter några dagar av utslagenhet pga. av maginfluensa. För mig är det beviset på att jag är bra igen. Därför var jag så glad i morse när kaffet smakade som det skulle. Vardag och hälsa är tillbaka och det gläder mig mycket.

Minns från en sjukhusvistelse att personalen så just kaffesug som ett gott tecken på tillfriskning. Om jag minns rätt hade faktiskt rökarna en viss fördel i tillfrisknandet eftersom de snabbt kom på benen efter en operation eftersom de ville till rökrummet. Vi andra låg kvar i sängen med smärtor men efter en tid blev vi fikasugna och då var tillfrisknandet på god väg. Några planer på att börja röka har jag dock inte.

Idag ska jag ut på en liten promenad. Även det känns fint efter dagar i sängen. Men först ska jag vädra, skura och tvätta bort all sjukdomslukt. Jag trivs med att bo ensam men när man är sjuk hinner man inte med allt som man skulle önska. Man får prioritera. Orken räcker ofta bara till att byta lakan men tvätten får vänta till efteråt. Tycker ofta att det behövs en extra dag för att återhämta både kropp och hem efter en influensa. Idag är en sådan dag.

Enkelhet är bra

Visst borde jag ha anat något. I går morse, kände jag mig pigg och feberfri men kaffet smakade uruselt. For iväg till affären och köpte annat kaffe och hittat en filterhållare som kan fungera temporärt. Under eftermiddagen tyckte jag att kaffet var bättre men framförallt gillade jag ju kakan som jag unnat mig. Så helt plötsligt slår något till. Jag kallsvettas och får fruktansvärt ont i magen. Det blev några timmar i smärta tills allt lugnade ner sig igen. Helt utslagen. Det här gången vet jag inte om jag blivit smittad av någon eller om jag ätit något olämpligt. Anar att det är något jag inte tål men jag kan inte komma på vad det är. Det händer att jag får ont i magen men inte tillräckligt ofta för att se något samband.

Idag smakar kaffet bra igen och jag fortsätter att ringa folk. En kvinna som jag sökt sedan i måndags är kommunikationschef! Jag ringer tre gånger om dagen och hittills har hon inte svarat. Hon söker en verksamhetsutvecklare och jag känner att jag kan börja direkt och börja med att utveckla deras telefonrutiner…

Apropå kaffe och filterhållare. Det var ju inte så lätt att hitta en ersättare till den trasiga tratten. Det jag söker är tydligen en specialvariant som få har kvar i sortimentet. Det var billigare att köpa ett helt set med kanna och tratt än enbart tratten. Jag avstod. Jag vill inte fylla skåpen med fler kannor. Å andra sidan, om jag enbart köper en dyr tratt lär jag väl slå sönder kannan direkt. Så brukar ju turen fungera. Nu har jag den billigaste tänkbara varianten av platstratt. Jag ser den som ett provisorium men anar att den kommer leva länge i mitt hem. Enkelhet är ofta bra!

Avkoppling i solsken

Det här veckan har det hänt så otroligt mycket olika saker att jag inte ens orkat med att skriva om allt. Fysiskt sett har det inte varit så krävande, mer än alldeles för lite sömn, men mentalt sett har veckan tagit mycket av mig. Att få vakna upp till en solig lördag kändes mer än välgörande.

Med bil tog jag mig till ett trevligt trädgårdscafé norr om stan. Det ligger på landet, alldeles ljuvligt vid en sjön men ändå lite för nära Arlanda för att vara fridfullt. Jag satt och njöt av kaffe, en otroligt god bulle, en bok och det vackra vädret. Termometern visade på 19 grader och i solen där jag satt var det stekande varmt. Bara lite flygplansbuller då och då som störde. Jag hade kunna sitta kvar hela dagen, kändes det som. Avslappning gjorde dock att jag kände hur trött jag var, så jag körde hem för att inte somna.

Hemma igen satt jag en stund på balkongen och läste ut boken. Så fort jag la ifrån mig boken, somnade jag. När jag vaknade av ett meddelandepling på telefonen en stund senare visste jag inte var jag var, än mindre vad det är för dag. Så otroligt skönt och välgörande, tänker jag. En eftermiddagslur borde nästan vara obligatoriskt, eller något liknade. Jag har aldrig gått på dagis men ett kuddrum känns som en bra plats som kan skapa en god vana. Varför har vi slutat med vilan?

Vädret är fortfarande ljuvligt så nu ska jag göra en kopp kaffe och njuta av sensommarvärmen på balkongen. Det här är dag för avkoppling i solen, en dag att bara vara.

To go or not to go

To go or not to go – skrev antagligen inte Shakespeare men det var så mina tankar föll i dag när jag kollade på Stockholm Maraton. Jag såg skylten med ”1500 to go” och jag tänkte att det borde ha stått run istället för go. Jag beundrar alla löpare, oavsett tid och stil, och jag kan stå länge och heja fram dem. I handen hade jag en kaffe to go! Jodå, vi gör våra val och i det kylslagna vädret var mitt val enkelt. För mig är löparna inspirationskällor och starka förebilder som visar att man kan nå sina mål, om man bara vågar.

Själv är jag efter tre års fokus, nära att nå mitt mål att kunna ta ut en universitetsexamen. Men vad är mitt nästa mål? Har jag klarat detta kan jag ju klara något annat som känns viktigt för mig. Faktum är att jag inte satt upp ett nytt mål än. Jag har varit så fokuserat på att klara av examen. Hoppas att jag kan ta några dagar helt ledigt och tänka igenom framtiden ordentligt. Som arbetssökande måste man ju vara anträffbar, även med kort varsel så jag vågar inte boka någon resa än. Men det lär klarna inom de närmaste veckorna. Till dess ska jag börja skriva listor över tänkbara projekt och mål.

 

Shopping och massage

Mysigt med sovmorgon. Skönt att få unna sig en långsamt frukost och sedan gå ut i vårsolen. Jag tog mig in till Stockholm City för att köpa en födelsedags present till min pappa som snart fyller år. Jag hittade en present redan i första butiken och kunde sedan gå omkring och strosa i solskenet. Jag var inte ensam på stan så man fick kryssa sig fram.

Behövde kaffe, förstås, och valde ett litet kafé, hembageri, i Vasastan. Jag skulle säga 50-tals kafé men det har anor från 1949. Jag valde räkmacka och även småkaka. Det är inte ofta jag får småkaka och jag kunde inte välja mellan schackruta och korintkaka. Det var dock lite hårda, kanske att de legat framme i disken för länge. Det var i alla fall mysigt att fika och läsa en stund.

Nästa punkt på agendan var massage. Det var länge sedan jag unnade mig massage senaste och nu tyckte jag att det var hög tid. Det var en avslappnande massage som var välgörande. Jag blev uppmärksammad på många spänningar i kroppen.

Det blev inte mycket till shopping men jag lyckades få med mig en kofta hem från Indiska. Den var först nedsatt med 70% och sedan 30% på reapriset, vilket gjorde mig på köphumör. Det är en ”sitta på balkongen-kofta” och kommer att värma gott under svala vårkvällar.

Känner mig lite dåsig efter massagen och skulle helst bara vilja läsa en bok resten av kvällen. Har sett några evenemang kring Earth hour, som jag tänkt besöka men det kommer inte nog inte att hända. I år. När man väl landat i soffan är det svårt att komma upp igen.

Oväntade toner

När jag är ute och reser, i Sverige, brukar jag köpa med mig kaffe hem. Numera finns många lokala rosterier som hittat bra bönor och utvecklat en kaffeprodukt. För mig som gillar kaffe är det kul att testa. Hemma i mitt skåp låg en två bortglömda påsar med bönor som jag tagit mig an denna vecka. Den ena påsen var inget speciellt men den andra har en smaksättning som är jättegod. Smaken dvs det som inte är kaffe, är mild och kommer bara som oanade toner som man inte riktigt får fatt i.

Har läst på etiketten som anger choklad och apelsin. Det hade jag inte kunna gissa. Nu när jag vet kanske jag kan ana men jag tror att det är kombinationen som gör helheten dvs att ingen smakton dominerar. Det är inte alls sött som jag minns från att ha testa något med choklad tidigare.

Måste passa på att njuta av de sista kopparna. Bönorna är nästan slut och då väntar vanligt kaffe igen.

 

Kaffeprat och fika

Ibland ställer jag upp i olika enkäter och kundundersökningar och härom dagen blev jag utvald för en djupintervju. Ett företag vill ställa frågor om en kommande produkt och jag accepterade. Eftersom jag fick veta att det handlade om kaffe och kaffebryggning, tycker jag är jag passade för uppdragen. Idag var jag på plats och gav mina ärliga svar. Det gick ganska fort och kändes lite tveksamt om det var värt besväret om tanke om resan till och från intervjun.

Passade på att belöna mig med lördagfika på ett av mina favoritkaféer. Det passar ju fint med saffransbröd nu är vi är inne i december. I övrigt har jag svårt att hitta adventskänslan i regnvädret (även om mina nya regnhatt underlättar). Tog en tur in på Indiska för att inspireras av glitter i guld och rött men köpte inget. Tänkte att jag skulle vilja ha en adventskalender, vilket jag förstås borde ha föreberett tidigare.

Just nu överväger jag att lära mig att göra hemgjord kola. På bageriet fanns jättefina påsar med hemkokad kola. Det såg fantastiska ut och finns bland med havsalt, vanilj och lakrits. En påse kostade 115 kr. Jag misstänker att det är vad det kostar att få till en riktigt bra kola men för mig är det alldeles för kostsamt. Det ber inspiration att försöka själv. Men det får bli en annan dag.