Lördagskaffet

Det blev inga lördagsreflektioner över morgonkaffet i morse. Behövde skynda mig in till stan, där jag tillbringat dagen. Nu är jag hemma igen, det är en halvtimme kvar innan kaffeförbudet inträder så jag kan njuta av dagens sista kopp i lugn och ro.

Det har varit en tuff vecka. Jag hade ju förberett mig så bra, redan i söndag. På måndagsmorgonen kom en kris att hantera och det har tagit hela veckan. Långa dagar, knappt ens tid för lunch, allt för att få ordning på situationen. Och det har jag lyckats med. När det gäller människor och mående ger jag allt och tycker att det är värt det. Men det känns i kroppen och det var så oerhört skönt att få lyssna på Spanarna i P1 i går, och sedan ta en lugn kväll. Gott att få sova i morse.

Trots att det är mycket på mitt jobb, betydligt mer än jag tänkt mig, känner jag att jag är på rätt plats. Det jag gör betyder något och jag gör skillnad. Och jag kommer inte ha dubbla roller för alltid, det kommer bli lugnare. Det tänker jag på när jag sitter med kaffekoppen och funderar över framtiden. Framtiden inspirerar mig.

Spännande samtal

Idag har jag haft ännu ett spännande samtal. På mitt jobb har vi en funktioner där man kan bli lottad att ha Teams-samtal över ett kopp kaffe med någon man inte känner. Det kan vara vem som helst inom koncernen, alla verksamheter, alla länder. Det kan bli väldigt spännande samtal och jag har på detta sätt mött många intressanta människor som jag annars inte hade träffat på.

I dag pratade jag med en mycket trevlig man. Vi skulle väl bara prata 15-20 minuter men det blev nog 50 min och sedan insåg jag hur sen jag var. Det blev en del jobb-prat men snart var vi inne på många olika intressen och jag fick till och med se ett youtube-klipp där hans storband spelar. Vi hade nog kunnat prata hela eftermiddagen.

Det är något visst med oväntade samtal. Det krävs lite mod och kan ge så otroligt mycket tillbaka.

Gott nytt år

Väskan är packad för en hotellvistelse, 10 mil bort. Jag har en längtan till att få sitta i lugn och ro med mitt skrivande, samtidigt som jag behöver göra lite research i staden. Vaknade dock med huvudvärk, en aning hosta och en gnutta snuva och väljer att avboka eftersom jag utgår ifrån att detta räknas som ”minsta symptom” även om jag inte känner mig sjuk. Blir en lugn dag hemma i soffan med en bra bok.

När jag vaknade i morse närde jag ett hopp att världen skulle vara lite bättre. Men så snart jag läste nyheter så kom jag ner på jorden igen. Folk har betett sig som idioter med raketer i nyårsfirande, värre än de senaste åren, och President Trump har fortfarande inte kommit på den brillianta idén att erkänna sig besegrad. Jag får fortsätta min sträva att bidra till en bättre värld, även detta år.

Hade tänkt mig en balkongpaus i läsandet. Jag har skaffat bra lådor för att vinterförvara saker i och skulle behöva planera om lite på balkongen. Men det vill jag göra när det är torrt och det är inte det lättaste. Det tycks som att det regnar lite varje dag och inte heller idag kom jag ut innan regnet föll.

Nu är det kaffebryggning som gäller för att unna mig lite gofika tillsammans med ”Spanarna i P1”. Ve och fasa, då min kaffekanna har gått sönder. Nu har jag förvisso ganska många men jag hoppas att detta inte är något omen för året. Gott kaffe måste man ju har för att lyckas med året.

Glatt nytt år!

Det blir bättre

Gårdagen blev en utmaning för mig. Vaknade med huvudvärk som utvecklade sig till migrän. Det påverkar hela mig och jag fick ligga på soffan under förmiddagen och lyckligtvis kunde jag sova några timmar. Under eftermiddagen behövde jag vara med på ett möte men sedan sova jag hela kvällen ingen. Det var något i kroppen som inte var bra.

I morse vaknade jag piggare och drog gång dagen. Klädd i vit blus tog jag med mitt morgonkaffe i en alldeles ny travel-mugg. Snuttade på kaffet och kände något vått, torkade, tog en klunk till och muggen läckte som ett såll. Det var kaffe över hela mig. Jag skyndade mig att stänga av webbkameran så att inte alla såg eländet och bytte snabbt om. Urusel start på arbetsdagen. Ja, dagen fortsatte på det sättet och det var väldigt skönt att stänga ner datorn i kvällningen.

Sitter nu och drömmer mig bort under jullovet. Jag reser ju ensam och bör kunna bo på hotell och jag kan ta mig dit tryggt och om jag kan äta frukost med avstånd till andra. Eller är det omöjligt? Roomservice är ju också ett alternativ. Ska i alla fall undersöka vad som erbjuds och om det är möjligt.

Lördagslugn

Min soffa är inte jättebekväm men det är ändå en fin plats för att sitta och läsa. Jag kan dra upp benen, lägga en pläd över dem och ha kaffekoppen nära tillhands på soffbordet. Där har jag alltså tillbringar ett antal timmar denna lördag tillsammans med ”Den oändliga familjen”. Åh, vilken bra bok.

Någon gång under eftermiddagen igår försvann febern och det märks. Idag smakade kaffet gott igen. För mig är just kaffet det tydligaste tecknet mellan att må bra och inte göra det, så har det alltid varit. Alltså känner jag mig trygg i att febern inte var något allvarligt. Troligen hade jag bara känt av huvudvärken, tagit en värktablett och inte ens varit medveten om febern om det inte varit pandemi. Men nu är jag förstås extra uppmärksam.Har googlat en del på tester och hur länge man ska hålla sig hemma och man ska tydligen vara feberfri i två dygn innan man går ut bland folk igen. Enligt min mening har jag ingen rätt att riskera andras hälsa så jag håller mig inne. Med bra böcker är det ju inga problem.

I förmiddags, när jag väl vaknade, blev det blodpudding till brunch. Det är ungefär vad som är kvar kylskåpet. Så när jag får gå ur karantänen så ser jag fram emot att få äta god mat, ha mjölk i kaffe och kanske får något gott till. Det är fint att ha något att längta till.

Söndag och skola

Kände mig väldigt tveksam inför att gå upp när klockan ringde i morse. Behövde förbereda mig, göra mig i ordning och packa innan morgonens första lektion började på kursen. Precis som under lördagen skulle det dröja innan frukost. Igår kväll lyckades jag plocka åt mig lite frukt och det var gott på morgonkvisten. Hade även hittat var det fanns en vattenkokare och jag hade ”lånat” pulverkaffe. På så sätt blev morgonen uthärdlig men visst hade det smakat bättre med frukost.

Morgonen och förmiddagen ägnades åt textrespons. Vi satt i mindre grupper, läste och kommenterade varandras texter. Det är väldigt intressant att få respons på sin text och det är kul att få läsa andras. Våra texter är väldigt olika men vi kan hjälpa varandra på ett bra sätt.

Efter lunch hade vi lektion med mer teori, diskussion och en kortare skrivövning. Dagen avslutades med att vi gick igenom allt som ska göras till nästa kurstillfälle och det visade sig vara en hel del. Jag kommer att behöva frigöra en hel del tid och det är nog väldigt bra för mig. Jag längtar redan till nästa kurstillfället, men dit är det några veckor.

Biltvätt med förhinder

Min bil behövde tvättas så jag åkte till en bensinmack, köpte en kaffe och en biljett till automattvätt och körde sedan för att ställa mig i kön. Bara en bil framför men den mannen tog tid på sig, och förberedde sig noggrant innan han körde in. Det var bl.a. extra fälgrengöring och lite annat. När han väl körde in, gick det extremt långsamt och han stannade väldigt ofta, långt innan stopplampan tändes. Till slut lyckades han i alla fall komma fram så att automaten kunde starta. Jag hann dricka upp mitt kaffe långt innan det blev min tur. När jag såg att bilen framför blev klar, knappade jag in min kod och startade bilen. Ganska snart insåg jag att bilen framför stod kvar inne i tvätthallen och inte kunde köra ut.

Jag väntade ett tag men såg att mannen blev allt mer stressad. Något var uppenbart helt fel. Det finns dock ingen separat dörr in i hallen, bara bilporten som öppnas när det är att dags att göra in, så jag kunde inte gå in och hjälpa mannen. Istället ringde jag till macken som skickade ut personal. Tiden gick men det lyckades inte. Kön bakom mig växte. Efter ett tag kom personalen ut och meddelade att det skulle ta väldigt lång tid, de hade ringt efter bärgare med det kan ju dröja. Killen som pratade med oss var jättetrevlig och jag förklarade att jag misstänkte att föraren haft bilen igång under tvätten eftersom jag anat att jag sett att lampor varit tända. Det var inget jag tänkte på då men när problemet blev uppenbart minns jag att det var något med baklyktorna.

Eftersom det inte finns alternativ väg ut, fick vi börja backa, i tur och ordning enligt ”sist in förut ut principen”. Jag var alltså sist. Även denna manöver tog tid då det är som en U-sväng, smalt med dåligt sikt och massor av reklamskyltar som står illa till. Alla kom ut på ett bra sätt så få vi vara glada för.

Då jag redan knappat in min kod till tvätten, behövde jag gå in i macken igen för att få en ny kod. Jag förklarade av som hänt och sa hur jag led med mannen med problemet och hoppas att kommer att lösa sig. ”Jag med, det är min pappa” säger killen bakom disken som följde dramat via kamera.

Så här i efterhand finns många tankar. Jag såg ju att mannen var osäker, kanske var de första gången han tvättade bilen i automat eller kanske kan han inte svenska tillräckligt bra för att läsa alla instruktioner. Jag tyckte ju att han lyckades, trots sin osäkerhet, därav gjorde jag inget för att hjälpa. Personligen vill jag ju klara mig själv, och hade inte uppskattat om någon lagt sig i. Dessutom är det ju inte så lätt att vara till hjälp när allt är automatisk. Med facit i hand, hade mannen nog kunna spara några kronor om jag ryckt in.

För egen del förlorade jag någon timme av mitt liv men jag hade ju i alla fall kaffe och tur med vädret.

Låg energi

Lördagen var grå och min energi var låg. Kanske finns ett samband eller ett olyckligt sammanträffande. Så var det i alla fall. Jag försökte med viljestyrka få något gjort men det gick inte så bra.

Något snabbt cykelköp av en vardagscykel blev inte avklarat. Jag hade tänkt mig en prisklass där det inte finns några cyklar. Det finns billigare och det finns dyrare cyklar men i mitt spann saknad intressanta alternativ. Jag saknade ork att lägga om planen.

Ett annat av mina projekt är att skaffa en enkel solstol som jag kan ta med ut på gräsmattan. Det finns många gräsmattor i området som ingen använder. Det är få platser där man sitter i skydd för andras blickar och man vill inte heller sitta för nära vägen. Jag tyckte jag var fiffig och hade tänkt ut en hyfsat avskild plats. Var där och kollade och blev minst sagt förvånad av att mötas av två bikupor. Trevligt men jag tänker inte göra dem sällskap. Även för detta projekt måste jag tänka om och hitta annan lösning.

Även söndagen inleddes med låg energi och det blev inte bättra av att mjölken, till kaffet, surnat. En vanlig dag gör det ju ingenting men när energin redan är låg så blir det retsamt. Kanske lika bra att fly in i någon bok, det kan ju inte gå fel.

Första koppen kaffe

Känslan som säger ”Det skulle smaka gott med en kopp kaffe” är alldeles underbar efter några dagar av utslagenhet pga. av maginfluensa. För mig är det beviset på att jag är bra igen. Därför var jag så glad i morse när kaffet smakade som det skulle. Vardag och hälsa är tillbaka och det gläder mig mycket.

Minns från en sjukhusvistelse att personalen så just kaffesug som ett gott tecken på tillfriskning. Om jag minns rätt hade faktiskt rökarna en viss fördel i tillfrisknandet eftersom de snabbt kom på benen efter en operation eftersom de ville till rökrummet. Vi andra låg kvar i sängen med smärtor men efter en tid blev vi fikasugna och då var tillfrisknandet på god väg. Några planer på att börja röka har jag dock inte.

Idag ska jag ut på en liten promenad. Även det känns fint efter dagar i sängen. Men först ska jag vädra, skura och tvätta bort all sjukdomslukt. Jag trivs med att bo ensam men när man är sjuk hinner man inte med allt som man skulle önska. Man får prioritera. Orken räcker ofta bara till att byta lakan men tvätten får vänta till efteråt. Tycker ofta att det behövs en extra dag för att återhämta både kropp och hem efter en influensa. Idag är en sådan dag.

Enkelhet är bra

Visst borde jag ha anat något. I går morse, kände jag mig pigg och feberfri men kaffet smakade uruselt. For iväg till affären och köpte annat kaffe och hittat en filterhållare som kan fungera temporärt. Under eftermiddagen tyckte jag att kaffet var bättre men framförallt gillade jag ju kakan som jag unnat mig. Så helt plötsligt slår något till. Jag kallsvettas och får fruktansvärt ont i magen. Det blev några timmar i smärta tills allt lugnade ner sig igen. Helt utslagen. Det här gången vet jag inte om jag blivit smittad av någon eller om jag ätit något olämpligt. Anar att det är något jag inte tål men jag kan inte komma på vad det är. Det händer att jag får ont i magen men inte tillräckligt ofta för att se något samband.

Idag smakar kaffet bra igen och jag fortsätter att ringa folk. En kvinna som jag sökt sedan i måndags är kommunikationschef! Jag ringer tre gånger om dagen och hittills har hon inte svarat. Hon söker en verksamhetsutvecklare och jag känner att jag kan börja direkt och börja med att utveckla deras telefonrutiner…

Apropå kaffe och filterhållare. Det var ju inte så lätt att hitta en ersättare till den trasiga tratten. Det jag söker är tydligen en specialvariant som få har kvar i sortimentet. Det var billigare att köpa ett helt set med kanna och tratt än enbart tratten. Jag avstod. Jag vill inte fylla skåpen med fler kannor. Å andra sidan, om jag enbart köper en dyr tratt lär jag väl slå sönder kannan direkt. Så brukar ju turen fungera. Nu har jag den billigaste tänkbara varianten av platstratt. Jag ser den som ett provisorium men anar att den kommer leva länge i mitt hem. Enkelhet är ofta bra!