Befriaren

Befriaren av Tina N. Martin är en spänningsroman eller rättare sagt en deckare. Det är polisen i Luleå som utreder brott och en del av händelserna utspelar sig i Boden. Det börjar med ett mord men det finns mycket märkligt och det finns mycket att reda ut.

Det här är en väldigt välskriven debut. Det är väldigt bra karaktärer, inte enkla men heller inte stereotyper. Det är trovärdiga människor och det är väldigt intressant att läsa om. Det är en spännande historia och bra miljöbeskrivningar. Jag tycker allt känns väldigt trovärdigt och äkta.

För mig blev det lite av en bladvändare och jag vill läsa mer av samma författare.

Annons

En skylt en söndag

Det är ju söndag och just den här söndagen tänker även jag bjuda på en skylt.

Selfie

Härom dagen råkade jag komma åt en knapp på telefonen och vara nära att ta en selfie av misstag. Men när jag såg motivet på skärmen blev jag nästan lite chockad. Jag såg så trött och blek ut. Att det kan kännas så på insidan är en sak men jag visste inte att det syntes så väl på utsidan. Fy.

Nu behöver jag pigga upp både insidan och utsidan av mig. Bort med alla mörka ringar under ögonen, bort med håglösheten i håret och bort med den bleka huden (hur man nu gör det i vintertid). In med vitaminer, mineraler, sömn och motion.

Och bort med alla speglar och kameror.

Skrivhelg

Den här helgen är jag på skrivkurs på Biskops-Arnö:s folkhögskola. Det är som vanligt väldigt bra. Jag har ju varit här flera gånger tidigare och känner till både skola och koncept väl. Däremot är varje kurs unik eftersom vi är olika deltagare. Denna gång är vi en liten grupp vilket gör att vi kommer varandra nära. Å andra sidan har vi helt olika skrivprojekt, jag har aldrig varit med om en sådan bredd tidigare.

Den här gången har jag inte tillgång till bil och reste därför med pendeltåg och buss. Istället för 30-40 minuter tog resan mer än två timmar. Kanske ännu lägre resväg hem pga glesare söndagstrafik. Det får jag hantera.

Det som irriterar mig mer är min packning. Jag hade förberett mig väl genom mycket effektivt packning för eftersom jag inte hade bilen. Därtill hade jag förberett en påse med sådant som förgyller vistelsen; kaffe, lördagsgodis för vuxna, en mysig sjal mm. Den påsen är dock kvar hemma så helgen saknar all guldkant. Det var mycket klantigt av mig.

Nåväl, det är ju skrivande som står i centrum. Jag har börjar ett nytt projekt och det känns väldigt inspirerande. För många är november årets bästa skrivmånad och jag ska försöka hänga på den trenden. Därtill hoppas jag på en längre ledighet ganska snart, och den vill jag ägna åt skrivande.

Naturskyddsföreningen

Igår fick jag ett mejl från Naturskyddsföreningen. De inledde med att SD försökt få ut information om alla som bidrar till föreningens arbete, något de självklart inte lämnar ut. Sedan skrev de om hur illa det är med den nya departementsindelningen där det som var miljödepartementet får helt andra förutsättning när de ingår som en del bland andra frågor. Någonstans där slutade jag läsa och bestämde mig för att stötta deras arbete.

Min magkänsla säger mig att det är viktigare nu än någonsin. Kanske att jag inte håller med om allt de gör, det vore knappast rimligt, men tillräckligt mycket för att stötta dem. Det tog bara några sekunder så var medlemskapet ett faktum. Och jag är nöjd och glad med mitt beslut.

Vill förstås rikta ett särskilt grattis den duktiga medlemsstrateg som författat brevet!

Tillfälligt avbrott

Igår satt jag hemma och jobbade. Mitt i en tanke blev allt mörkt. Lamporna slocknade, tv:n blev stum och nätverket försvann. Jag förstod direkt att det var strömavbrott. Efter lite arkeologiskt forskande kunde jag damma av ett minne om mätarbyte. Vi har inte fått någon lapp i brevlådan, men det satt ett anslag på ytterdörren för en tid sedan. Tyvärr tog någon ner lappen innan jag hann läsa mer än rubriken. När jag satt i mörkret bestämde jag mig för att det måste vara bytet som skulle genomföras under ett avbrott. Jag lutade mig tillbaka och väntade in att elen skulle komma tillbaka.

Kaffet var nybryggt i termosen. Det kändes som det viktigaste.

Det dröjde inte mer än en halvtimme så var elen tillbaka och ordningen återställd. Jag hade inte hunnit mer än två telefonsamtal. Men vad hade jag gjort om de dröjt? Antagligen åkt till jobbet. Men om jag ska vara helt ärlig hade jag inte beredskap för något längre avbrott. Ficklampan låg inte där den skulle. En tändsticksask var nästan tom. Jag hade inget extravatten.

Det är tid att se över rutinerna. Ingen. Jag kan ju detta. Har vevradio och annat men ändå så slarvar jag. Det är som att det behövs ett avbrott, då och då, för att jag ska påminna mig.

Mummy issue

Ikväll har jag sett ett genrep av pjäsen ”Mummy issue” på KulturhusetStadsteaterns lilla scen. Precis som det låter är de någon form av drama med en komplicerad mor-dotter-relation. Det är ingen klassisk uppsättning. Ganska mycket av det som spelar, ser vi som publik via kamera.

Det här är inget för mig. Jag brukar gilla Ann-Sofie Rase som har en av huvudrollerna. Hon är bra men kan inte lyfta pjäsen ensam. Som jag förstår det spelas en roll av en ”podd-profil” och hon tycktes ha sin fanclub i publiken. Det gillade vad de såg. Jag tycker ”typ ganska dåligt”.

Vattnets sötma

Vattnets sötma av Nathan Harris är en historisk roman strax efter slaveriet i USA. Två bröder som blir fria från slaveri söker sig till en gård med ett generöst par. De sörjer en son som förlorats i kriget. Samtidigt som vi får följa att det är svårare än man kan tro att göra sig fri, uppdagas även ena annan förbjuden historia.

Det händer mycket i den här berättelsen, de är aldrig en lugn stund. Det är som flera parallella historier och ett rikt persongalleri. I mitt tycke blir det lite väl många händelser och jag upplever boken som lång trots att den är spännande.

Kanske var mina förväntningar på boken lite väl höga då den jämförts med ”Den underjordiska järnvägen”. Det håller jag kan inte med om, men ”Vattnets sötma” är helt okej. Skulle jag välja så rekommenderar jag ”Den underjordiska järnvägen”.

En familjetragedi

En familjetragedi av Mattias Edvardsson är en väldigt spännande roman om hur två mord möjligen kan gå till och hur svårt det kan vara att hitta sanningen. Det utspelar sig i Lund där en ensamstående man med en dotter och mycket dålig ekonomi tar in en inneboende student. Studenten tar ett städjobb hos en rik familj. Därtill finns ytterligare en kvinna i berättelsen. Bland dessa personer utspelar sig en historia, med en hel del lögner.

Det är välskrivet och spännande och trots att man har massor av ledtrådar kan man inte veta vad som skett innan man läst klart. Under den tiden hinner man tänka mycket och hela tiden kommer nya ledtrådar. Miljön i Lund är tydligt, det är lätt att tänka sig alla cykelturer och promenader i stan. Även karaktärer är väldigt bra beskrivna. Alla är inte genomgoda, inte elaka heller utan visar sig människor är med fel och brister.

Jag är mycket för tjust i denna typ av spänningsroman som känns äkta. Jag är tidigare läst ”En helt vanlig familj” av samme författare. Båda har samma vardagsnära spänning. Rekommenderas av mig.

Evertdagen

För väldigt många år sedan hade jag akvarium med fiskar. Det var kanske mest den dåvarande maken som hanterade akvariet och fiskarna men några var mina. Jag hade bland annat en fisk som hette Evert. Ibland när hösten känns lång och trist burkar jag fira Evert-dagen. Har man inga skäl att fira så kan man ju alltid skapa dem. Grattis Evert!

Egentligen är ju FN-dagen mer värd att uppmärksamma. Det gjorde jag som liten, trodde alla gjorde det, eftersom vi såg det som en dag att prata om fred. Känns som att vi kanske borde göra det i år. Grattis FN!