Söndagsfika

Söndagsfika har blivit en skön tradition hos mig och idag blev det ett nytt café. För en tid sedan googlade jag efter en baristakurs och hamnade på Löfbergs Lilas café i Stockholm. Jag har gått förbi flera gånger utan att upptäcka caféet och idag var jag alldeles i närheten och tog chansen.

Utbudet var inte så överväldigande men det fanns något för alla smaker. Uppfattar att urvalet satsade på kvalitet istället för kvantitet. Det var väldigt mysigt, tycker jag. En blandning av modern och klassisk kökskänsla. Kakel och trä var dominerande materialval och gav en ren känsla. Soffor och härliga stolar inbjuder till långa sittningar. Och det som jag uppskattade allra mest var lugnet. Möbleringen in den avlånga lokalen, lågmälda samtal och ingen störande bakgrundsmusik gav ett behagligt lugn.

Ett trevligt ställe som jag gärna besöker igen.

Annons

Att arbeta med mina mål

Ber att få tacka för alla råd och idéer till min målbild för 2016. Flera mål var lätta att formulera medan andra behövde mogna. Eftersom jag ändå anade området, så har jag ändå kunna ta de första steg, så jag känner inte att jag förlorat tid. Tvärt om är jag glad att jag testat olika varianter för att hitta det som passar mig under 2016.

Målbilden är klar och så här ser den ut.

Julklapp

Beställde just en julklapp. Jo, så illa är det.

Jag har fått ett gåvokort, där man kan gå in på en webbsite och välja bland ett antal gåvor. Svårt val men nu är det gjort. Kortet fick jag julen 2014! Det var minsann lite lustigt att läsa texten om hur jag tackades för ett fint 2014. Tack, tack tänkte jag och kände mig tacksam för det men framförallt för att jag kom att tänka på kortet idag då det löper ut i morgon.

Nu har jag ett trevligt paket att se fram emot.

Lång lördag

En lång och lat förmiddag övergick till en lugn eftermiddag. Tre timmars mini-retreat kändes som något som jag behövde idag. Tre timmars tystad i gemenskap med andra. Kyrkan som arrangerar är rymlig och ger möjligheter för olika aktiviteter: sitta och läsa, tänka, måla, meditera, reflektera, tända ljus eller vad helst man känner för i tystnaden.

Så många tankar man hinner tänka när man sitter i lugn och ro. Jag hittade ett eget hörn, en lugn vrå där jag inte blev stört och inte heller störde andra. Så snart jag satt mer ner, slappnat av, så kom tårarna. Jag som tycker att veckan gått så bra trots förra lördagens dystra besked. Men kanske att jag fortfarande har en hel del sorg inom mig. Kanske att det är dags att börja förbereda mig för begravning och ett sista avsked.

Tankar snurrade och jag fortsätter att skriva ner en hel del av dem. När kvällen kom så kände jag mig så trött. Att googla på allt som hör begravningar till; etikett, placering och kransar, så blev jag inte direkt piggare.

Tänker att även dessa dagar tillhör livet.

Att glädjas med andra

Har en stressfri morgon, dricker kaffe och kämpar med en dikt medan TV4:s nyhetsmorgon står på i bakgrunden.

När det var trissdragning, tittade jag upp. Och när jag såg den imponerande vinsten, så kom ett glädjetjut från min mun. Jag brukar verkligen inte skrika framför tv:n men visst händer det att jag skrattar högt ibland. Kanske alldeles för sällan. Men nu kom ett spontant rop av glädje.

Att glädjas med andra tycker jag är viktigt. Jag har ingen aning om vem vinnaren är och det har jag inte med att göra. Jag kan glädjas i stunden. Det känns bra.

Idioten

Ikväll har jag varit på Dramaten och sett ”Idioten”. En mycket aktuell pjäs. Jag har svårt att förklara det jag såg, men det är med lätthet som jag rekommenderar att se pjäsen. Viktig och sevärd.

Det handlar om en helt igenom god man och hur han behandlas av en societetsvärld. Här finns en rika familjer och en fattig. Och en ung kvinna med tvivelaktigt ryckte och som bedårar männen. Det är ett ryskt drama, där uppsättningen blandar dramats dåtid med aktuell nutid. Det handlar mycket om godhet, var är en fin människa och vilken rätt finns att döma andra människor. Stort, svårt och väldigt aktuellt.

Så otroligt tänkvärt och bra. Flera enastående skådespelarinsatser, en mjuk närhet och oväntade vändningar lyfte hela föreställningen. En enkel men rörig scen. Över tre timmar lång men värt att orka stå ut.

Galor av varierande kvalitet

Har tv:n på i bakgrunden och där visas Idrottsgalan.

Kan konstatera att jag känner igen ytterst få av de stjärnor som får priser. Några känner jag till namnet på men många ansikten är helt obekanta. Jag är tydligt ur min tid.

Vidare konstaterar jag att idrottsstjärnornas tacktal är betydligt mer genomtänkta är de som vann Guldbaggar förra veckan.

Personligen är jag mer intresserad av film och skådespelare än sport och idrottsstjärnor. Men Idrottsgalan betydligt mer intressant och välregisserad än Guldbaggegalan.  Märkligt men sant.

Att skriva i sorg

Den här helgen har varit omskakande och snörvlade, det har inte varit lätt att se klart. Sorgen som kom över mig är brutal och gör som den vill. Jag känner mig lite som en nybörjare. Ledsamheter har det förstås funnits i livet, men just denna typen av sorg är en ny erfarenhet för mig.

Jag bestämde mig ganska direkt för att skriva ned vad jag är med om, tankar och känslor. Jag har ett Word-dokument som jag fyller på. Att från enstaka ord till längre utläggningar. Dels är det skönt att skriva av sig, dels ser kan jag se vissa mönster och kanske kan de vara till hjälp senare. En hjälp att förstå både sorgen och mig själv. Dessutom behöver ju inte allt hamna här, knappast intressant för andra.

Försöker även få till en dikt som beskriver mina känslor. Det är svårt. Jag ser att den saknar rytm, är oharmonisk. Å andra sidan tänker jag att det är ju precis så det känns – tankar och känslor som kommer spontant och varken är kontrollerbara eller styrbara. Harmonin är inte så framträdande i sorg.

Kvällens uppgift är att skriva kondoleansbrev till några person. Jag kan visserligen både ringa och mejla men till några personer känns det bättre med ett vackert brev. Vi får väl se hur det går. Skönt att ha tillgång till skrivandet – men det är väldigt annorlunda att skriva i sorg.

Handlingsförlamade sorg

Idag skulle jag ha varit på födelsedagskalas. Min älskade ögonsten, fyller 13 år. Igår kväll fick jag meddelande om att firandet blev inställt då hans mamma blev inlagd på sjukhus. Kände i hela kroppen att detta inte var bra.

Chattade med barnets pappa under kvällen, försökte få honom att inte ge upp. Men han visste att hans fru inte hade lång tid kvar att leva. Läkarna talade om veckor, kanske dagar. Det var timmar.

Igår kväll och i natt har jag varit både orolig och orimligt ledsen. Som att man anar, kanske vet inte ändå inte vill ta till sig. När jag vaknade av beskedet om bortgång, så blev jag inte överraskad, bara väldigt ledsen och arg. Så orättvist.

Befinner mig nu i någon form av handlingsförlamade sorg. Så svårt att kunna skriva något vettigt, något tröstande till alla som delar sorgen. Så svårt att kunna göra något som lindrar. Så svårt att kunna göra något överhuvudtaget.

Jag tror att jag skriver det här, allra mest för min egen del. Att sätta ord på det orimliga. Att försöka hitta ord för en sorg som jag varit förskonad från. Att hitta sätt att ta mig ur handlingsförlamningen.

Mitt tredje ledord

Hurra! Idag har jag hittat mitt tredje ledord. Det är lycka!

Sedan många år tillbaka använder jag mig av ”ledord” – ord som är viktiga för mig och min utveckling och som hjälper mig framåt. Jag har med tiden utvecklat mina ord, ändrat och lagt till och sedan några år sedan har jag två mycket bra ledord: Målmedvetenhet och beslutsamhet. Lika länge har jag velat haft tre ord och idag har jag hittat det. Det är till och med två-delat.

Mitt nya ord är ”Ta plats”. Den senaste tiden har flera, helt oberoende, återkopplingar nosat vid ordet. Idag blev det tydligt. För mig handlar det om att jag kan visa mer av vad jag står för, vem jag är och sprida mina idéer. Och jag kan göra det på ett snyggt sätt som jag är bekväm med. Jag vill ”ta plats” utan att trampa på andra.

Firade mitt nya ledord med kaffe på NK. Nu är jag På Gång!