Äntligen, äntligen helg

Så ljuvligt att det äntligen är fredagskväll. Det har varit en mycket tuff vecka, så tuff att jag inte ens orkat blogga. Jag har jobbat och sovit och jobbat ännu mer. Det är märkligt hur mycket som kan hända på en vecka. Jag tror att jag hanterat fler märkligheter under februari än vad jag tidigare behövt hantera på flera år. Idag, när ytterligare ett dråpslag kom, började jag på allvar fundera över om jag har fört in otur i arbetet. Nej, nej sa chefen – det kommer att bli bättre, så här brukar det inte vara. Jag får sätta min tilltro till det.

I helgen ska jag inte göra någonting alls. Jag har visserligen jobb att göra, men jag har tappat bort nätsladden till jobbdatorn så jag vet att jag åtminstone inte kan jobba längre än vad batteriet håller. Så jag ska sova länge, kanske ta en promenad eller bara ligga på soffan och läsa. Kanske unna mig en semla. Det är min plan.

En dag med förväntningar

När jag gick till jobbet i morse så tänkte jag att Lön-Fettisdag-Bokrea är en förträfflig kombination. Kan nästan inte bli en bättre dag. Det tog dock inte många minuter för mig att ramla ner på jorden igen. Ett telefonsamtal som förändrade allt har gjort att jag fått kämpa mitt yttersta fram till sjutiden då jag äntligen kunde lämna jobbet. Vissa dagar är svåra att förutse.

Nej, nu orkar jag inte göra mer nytta idag. Jag ska möjligen kolla lite på tv innan jag drar mig mot sängen.

Intensiv inledning på veckan

Vaknade i tid i morse eftersom jag behövde vara på jobbet tidigt. Trodde jag skulle få en chans att jobba undan lite innan de andra kom. Det räckte dock att en person hittade mig och började en klagosång. Det är inte jättesmart att ge sig på mig innan jag fått mitt morgonkaffe. Nu lyckades jag hålla mig neutral och skjuta på samtalet. Jag vill att medarbetare och kollegor alltid ska kunna komma till mig och jag tar emot alla synpunkter. Dock, jag är bara människa och inte alltid på topp och den här personen valde min absolut svagaste tidpunkt. Utan att hen märkte det.

Det har varit en strid ström av uppgifter, samtal, möten mm under dagen. Nya utmaningar kommer över mig mest hela tiden. Det har visat sig att jag inte valt ett enkelt jobb. Jag försöker hålla mig lugn, bara jobba, jobba och jobba lite till.

Lite försenad lämnade jag kontorer för att åka in till stan. Träffade en väninnan över en bit mat. På en timme hann vi både äta och dricka gott och uppdatera varandra på vad som händer i livet. Jag blev lite förvånad över att det var fullt på restaurangen. Det är sportlovstider, vilket märks både på pendeltåg och jobbet. Dessutom är det ju dag före lön. Förmodligen valde vi en restaurang med annan målgrupp än fattiga föräldrar. Det blev i alla fall en toppenkväll och jag hann precis hem till ”Husdrömmar”. Nu ska jag fundera över hur jag ska ordna en 12 miljoners budget för ett drömboende.

 

Ghachar Ghochar

Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag är en roman om en indisk storfamilj. En ung man sitter på ett kaffehus, kanske som en flykt från sitt liv. Han är gift men har just nu inte kontakt med sin fru sedan hon upptäckt ett liv hon inte vill leva. Mannen ger oss hela bakgrunden till familjens situation.

Familjens historia börjar i fattigdom men en katastrof leder till en positiv förändring och sedan rikedom. De olika familjemedlemmarna hanterar rikedomen på olika sätt. Det är först när en ny familjemedlem kommer in, som vissa saker börjar ifrågasättas och därmed blir även moral ett av romanens teman.

Hade inte hört talas om denna roman trots att det tydligen är hyllad internationellt och boken ses som en modern klassiker. Just nu går den som radioföljetong på P1. Jätteintressant tycker. Jag läser sällan böcker av indiska författare och jag kan förvånansvärt lite om Indien. Jag är glad att denna blivit översatt till svenska. Jag uppskattar den mycket och skulle gärna läsa mer av författaren, om det blir översatt till svenska.

Som en ny människa

Vaknade utsövd på förmiddagen dvs det blev en bra sovmorgon utan att bli alldeles för lång. Kunde ta det lugnt här hemma och komma ordning inför dagen. Solen sken så det kändes härligt att gå ut även om det fortfarande blåser en del. For in till stan och noterade att det vid varje husvägg stod minst en människa med solglasögon och nosen riktad mot solen. Det var många som njöt idag!

Mitt mål var Medborgarplatsen och Axelsons. Denna söndag väntade lymfmassage som jag längtat efter. Tidigare gick jag mer regelbundet men har inte tyckt att jag haft råd de senaste åren. Men snart kommer lön och nu kan jag ta hand om mig igen, på bästa sätt.

Jag hade en sådan otroligt tur idag. Först kom jag in 10 minuter tidigare vilket innebar längre tid för massage. Sedan fick jag veta att jag fick två massörer dvs extra mycket massage, så jag blev rejält genomknådad. Det behövdes. Det fanns många spänningar och blockeringar i kroppen så de fick jobba hårt.

Så här efteråt känner jag mig som en ny människa. Oklart hur länge effekten varar men just nu är det väldigt skönt. Vilken lyx!

Sömntuta

När jag vaknade i dag så var det redan eftermiddag. Det är inte alls kul när det händer, en stor del av dagen är borta men det går ju inte att göra ogjort. Jag kan bara acceptera och försöka komma igång. Även det tar lite tid efter så mycket sömn, det är som att det saknas både vatten och energi i kroppen. Man får starta mjukt och vara snäll mot kroppen.

Den mycket korta eftermiddagen har jag ägnat åt att handla och tvätta. Medan tvättmaskinen jobbar så lyssnar jag på radio och dricker kaffe. Jag lyssnar via webben och har nu lyssnat på fredagens ”Spanarna i P1”, flera av snitt av radioföljetongen och även dagens avsnitt av ”På minuten”.

Till kaffet har jag idag köpt en ask ”Wienernougat”. När jag var liten så köpte jag ofta en ask till Morfar i julklapp. Han sa att han gilla nougaten och jag tyckte asken var fin med det dansande paret. Har nog inte smakat på nougaten på 30 år. Den var inte alls så god som jag minns, det räcker gott men en liten bit till kaffet. Min ask lär räcka ett tag.

Håller mig inne eftersom det blåser ute. En kort stund sken solen men så började det regna. Vinden friskar i så det är ingen njutning att vara ute. Det lär snarare blir fler radioprogram och lite melodifestival ikväll.

Dubbelliv

Dubbelliv av Iris Mårtensson är en bok om självupplevd historia, skriven under pseudonym. Boken kom ut 2016 men jag vet inte när händelserna utspelar sig. Min nyfikenhet väcktes för några veckor sedan när författaren, då med sitt riktiga namn, var gäst i TV4:s nyhetsmorgon. Jag beställde boken, jag hämtade ut den i onsdagskväll och i fredags var den utläst.

Det handlar om en kvinna som en dag blir kontaktad av en annan kvinnan. Där upptäcks att mannen som kvinnan lever med levt ett dubbelliv. Sedan får vi följa hela berättelsen, från att de träffas till att de slutligen skiljs åt. Vi för följa förälskelse, varningssignaler och ignorerande av varningssignaler. Vi får även följa hur mycket av dubbelliv som levts och en förföljelse av en desperat man.

Jag sträckläste med häpnad över hur det kan hända. Samtidigt är jag väl medveten om att det finns alldeles för många kvinnor som lever så här. Å andra sidan, jag har ju inte varit med så jag vet inte vad som är sant. Det är ju åtminstone enbart en sida av berättelse och jag är fullt medveten om att det kan finnas andra sanningar och andra upplevelser. Oavsett, så var det intressant att få läsa kvinnans upplevelse av situationen.

Rent litterärt och språkligt hade jag önskat mer av boken. Det är ganska trista beskrivningar, det mesta är antingen fint eller vackert så mycket av beskrivning ges inte. Språket är talspråk, förmodligen med dialektala inslag. Jag skulle inte vilja läsa alla böcker på detta sätt men här ger det en äkthet och personlighet.