Tankar över kaffekoppen

Missade lördagsmorgonens reflektioner men idag har jag tid för en lång kaffestund med eftertänksamhet. Redan andra advent, sägs det. Kan sakna datumljuset som jag alltid hade som liten. Det var fint. Numera har jag enbart en julkalender från bingolotto och det är inte riktigt samma sak.

Jobbveckan var lång med tidiga morgnar och sena kvällar. Vi har så smått börjat komma tillbaka till kontoret vilket mest ger dåligt samvete. Jag hinner aldrig prata med mina kollegor eftersom jag springer mellan möten. Dessvärre verkar influensor härja. I slutet av veckan försvann den ena efter den andra av mina närmaste kollegor. Det känns oroande. Vi har planerat för både luciafirande och julfest men nu är jag tveksam om jag är så intresserad av att gå på det.

Igår ringde min mamma och sa att hon inte vill ha julklappar. Eller rättare sagt så vill hon inte att jag ska ut i affärer och köpa julklappar. Det blir jul ändå. Det ökande antal covid-fallen oroar. Jag var ju på teater i fredags och det kändes så där. Visserligen krav på vaccinationsbevis och kategorin som går på teater har inte ens kommit på tanken att fuska. Det gick att hålla avstånd i foajén. Men igår avstod jag en litteraturmässa. Den har en betydligt yngre publik och det brukar vara trångt. Det avstår jag.

Eftersom det är sisådär med egna hälsan har jag googlat en hel del det senaste dygnet. Det är mer än 10 år sedan jag var hos en husläkare senaste och vet inte riktigt hur det fungerar. ”Min” doktor har gått i pension, har aldrig träffat min nya och det har dessutom flyttat så jag vet inte var det är. När man googlar kan man ju få olika svar. Nu verkar det som att febernedsättande tabletter fungerar och håller febern nere så det kanske kan gå över ändå. Men fy så ynklig jag är.

Fördelen med ynkligheten är att jag hinner läsa eller lyssna på böcker. Jag har varit uppe så himla många gånger i natt och för att ändå få lite vila har jag lyssnat till ljudbok. Det fungerar väl även om det förstås vore bättre att kunna sova.

Nu ska jag planera för jobb. Jag hade tänkt åka in till kontoret men nu överväger jag att jobba hemifrån. Det går ju bra. Behöver dessutom vara rädd om tiden eftersom jag behöver förbereda mer nu, som plan B, om jag behöver ta min till en vårdcentral i veckan.

Men innan dess är det dags för påtår. Kaffe smakar i alla fall – det är ett gott tecken.

Teateråret 2020

För den som känner mig eller har följt mig en längre tid, så är det känt att jag uppskattar teater. Det var någon gång för 15 år sedan då jag återupptog mitt intresse och började gå ofta. Främst på Dramaten och Stadsteatern i Stockholm men gärna resor till stadsteatrarna i Göteborg och Malmö, Östgötateatern i Norrköping mfl. När jag pluggade och saknade lön var jag lite mer försiktigt i urval eftersom jag inte riktigt tyckte att jag hade råd att gå lika ofta som tidigare och såg fram emot att se mer när jag började jobba igen.

Det blev förstås inte som jag tänkt mig. Teateråret 2020 är lätt att summera med en enda föreställning. Det är minst sagt magert och det märks att något saknas i mitt liv. Det är inte alls samma sak att läsa en pjäs, lyssna på radioteater eller se en inspelad pjäs då interaktionen mellan ensemblen och publik är viktig. Jag får inte alls samma utbyte, inte samma tankar, känslor och upplevelse. Jag känner mig begränsad utan teater, det är något som saknas och det påverkar mig mer än jag anat.

Självklart förstår jag att man inte kan ha föreställningar för max åtta personer men jag hoppas på lösningar framöver, på ett eller annat sätt. För hos mig finns en stark teatertörst och stark längtan. Jag saknar verkligen teaterupplevelsen.

Biljetter

I våras bokade jag ett antal teaterbiljetter. Jag var fullt medveten om att det var osäkert, men kändes bra att ha något att se fram emot. Jag betalade och har haft biljetterna utskrivna. För några veckor sedan kom första information om att det var osäkert om/hur föreställningarna kunde spelas och hur många som får sitta i publiken. Och efter ytterligare någon veckan kom besked de behöver göra om placeringen och att jag inte fått plats i tre av de fyra uppsättningar jag hade biljetter till. Man får pengar tillbaka, förutsatt att man klarar av den lilla rutinen för återbetalning.

Häromdagen insåg jag att de börjar sälja biljetter igen till några av de föreställningar jag blivit avbokad från. Ett biljettsläpp var igår kl. 13.00. Jag satt som klistrad framför datorn, uppdaterade hela tiden för att vara tidig. Men 13.02 när jag kom in var alla biljetter slut till de föreställningar som jag tänkt mig. Jo, jag fattar att biljetterna är eftertraktade nu när det finns så få. Jag trodde att det skulle funka att vara tidig men i detta fall räckte det inte att hänga på låset. Med lite tur kommer både ombokningar och avbokningar, så jag ger inte upp.

Så här är livet nu och jag tror att vi måste acceptera det. Inte helt rättvist men det brukar ju inte livet vara. Visst hade det varit underbart att få se föreställningarna men jag kommer att klara mig fint, även utan teaterföreställning. Jag kan tex läsa en bok eller se en inspelning av någon föreställning. Eller så kanske jag ska testa och skriva en egen pjäs.

Samtal, intervjuer och teater

Dagen har präglats av samtal och intervjuer. Jag håller på med en ändringar av resurser som behöver förankras hos många och även hjälp en annan chef med anställningsintervjuer. Det är ju inte så länge sedan jag satt på andra sidan så har jag många bra frågor och jag vet ju vilka knep arbetssökande får lära sig. Nu kändes det viktigt att skapa en bra samtalsmiljö så att den sökande kunde känna sig trygg i samtalet.

När arbetsdagen var över, skyndade jag till stan för ett teaterbesök. Eftersom jag missat lunchen idag, så ville jag unna mig en matbit innan teatern. Hittade en ny pizzeria och slank in. Det var ett misstag. Jag gillar ju inte när man klagar på mat, men den här var den minst goda pizza jag någonsin ätit. Bottnen var som en fullkornslimpa och något i bottnen eller tomatsåsen var bombat med peppar. Det brann av peppar i munnen och inga andra smaker kom fram. Jag vill egentligen inte kalla det tomassås utan snarare krossade tomater. På min pizza var det salami men den kändes inte alls. Jag kommer inte att gå dit igen.

På Dramaten såg jag ”Vakten vid Rehn” och den var så bra att det förtjänar ett eget inlägg. Kommer inom sinom tid.

Härlig fredag

Vaknade i morse och insåg att jag sovit gott hela natten. Vilken lycka! Det har inte hänt på länge. Pigg och glad studsade jag upp och kände att det ska bli en bra fredag.

Idag hade jag en möjlighet att se en repetition på Dramaten, alldeles gratis. Det är drygt en vecka kvar till premiär som pjäsen var inte helt klar än. Framförallt var inte slutet klart. Jag får erkänna att jag inte begrep någonting av pjäsen. Det handlade om två personer som går genom dimman, bryter sig in i en villa och sedan hamna i olika åldrar och i olika roller. Det är ett virrvarr av roller, positioner och sociala ställningar som går ut och in i varandra. Nej, det var inget för mig. Att slutet saknades blev väldigt förvirrande.

Så skönt att få komma ut ur salongen igen. Tog en vända på Östermalm och köpte mig en ny blus och en tröja. Åkte vidare till Gamla Stan där jag sett snygga kängor, förra veckan. Jag hade tur och kängorna fanns kvar och nu är de mina. Promenerade upp på Söder, åt middag och for sedan hemåt. Ja, en riktigt skön eftermiddag blev det minsann.

Nu ser jag fram emot en lugn och skön fredagskväll.

Härlig röra

Det låter så fint med balans i livet. Mitt liv är mer av en härlig röra med massor av olika innehåll.

Helgen var vädermässigt aningen grå, med inslag av regnskurar. Perfekt skriv-väder och jag kom en bra bit framåt i mitt skrivprojekt. På lördagen satt jag på ett biblioteket och i söndags satt jag här hemma. Båda ställena fungerar bra. Gråväder passar även bra till att läsa. Just nu är jag i en period där jag läser många böcker parallellt och i helgen läste jag ut flera. Det bästa med parallell-läsning är att uppstarten av en ny bok inte känns tung dvs när man är klar med en bok så är man redan inne i en annan berättelse. Separationen från en bra bok är inte lika stor när man redan läser en annan bra bok.

Min söndagspromenad var skön. Det är så energigivande att få röra på sig efter allt stillasittande vid tangentbordet. Det har varit riktigt behaglig temperatur i helgen. Gråvädret kan förvilla, man vill gärna klä på sig mer än vad som egentligen behövs.  När promenaden är rask behövs inte så mycket, även om andra har heltäckande kläder.

Idag är det jobbjakt igen. Det är bara att fortsätta tills ett kontakt är skrivet. Vissa dagar känns mer hoppfulla än andra och jag är vid gott mod. Det kommer att ordna sig, men det kräver att jag är ihärdig. Så det är jag.

I eftermiddag ska jag gå på teater. Jag lyckades knipa en biljett till gratis genrep vilket passar utmärkt när man inte har lön. Igår hittade jag även en inbjudan till skriv-workshop som hålls i Strindbergs-museet dvs Strindbergs sista hem. Tänker att det måste ju vara en bra miljö för skrivande, så jag anmälde mig direkt. Det är bara en kort söndagseftermiddag i november men jag tror att det kan bli en spännande upplevelse. Det ser jag fram emot.

Fredagen som var

Det var länge sedan som jag längtade så efter fredagen. Just den här veckan såg jag fram emot helg. Först en helt okej dag på ”jobbet”. Jag trivs med mitt exjobb men jag sitter oftast ensam på kontoret vilket är trist. Under fredagen fick jag i alla fall lunchsällskap men de diskuterade så otroligt detaljerat om kemiska föreningar mm så att jag fattade ingenting. Jag kunde inte komma med en enda klok kommentar. Jag är imponerad av andras arbete, intresserad men jag kan för lite för att konversera. Eftersom företaget har mycket flexibla arbetstider så började folk lämna kontoret vid tvåtiden och efter tre var jag helt ensam. Passade fint att kompensera för den sena onsdagskvällen så även jag gick tidigare. Var hemma en kort stund men hann i alla fall lyssna på P1:s ”Spanarna”. De är alltid lika bra!

Att ta sig från norra Stockholm till Årsta som ligger strax söder om söder, går utmärkt med pendeltåg och sedan buss. Det tar förstås lite tid särskilt när bussen stänger dörrarna och åker precis framför näsan. Sådant irriterar mig, dvs när kundtänket brister. Hann i alla fall fika innan teatern. Det kan var bra med något i magen inför en lång teaterkväll.

Strax efter elva kom jag ut från teatern och skulle ta mig hemåt igen. Så sent går bussar inte så ofta och jag hade otur och fick vänta både på buss och tåg. Känner mig inte van vid att åka pendeltåg sena fredagskvällar då parfymdoften blandas med lukt av vin och öl. Det var inte stökigt men jag undrar om jag var den ende som var nykter.

Man kan tro att man stupar i säng men med en bra pjäs i medvetande så måste man landa innan kan somna. Så skönt att få ha sovmorgon.

Nya tag efter paus

Sitter och kämpar med två inlämningsuppgifter. Egentligen har jag alla delar men jag tycker inte att jag får ihop det till en bra sammanhängande text. Förstår inte riktigt hur lärarna tänker sig att det ska bli. Som vanligt vill jag skriva längre än begränsningen i antal sidor medger.

Det var skönt att ta en paus och åka in till stan för teater. Som vanligt var det tågstrul och jag fick vänta länge men kom i alla fall fram. Hann dock inte göra mina ärenden utan fick gå direkt till teatern. Det var ett genrep av en föreställning som ska spelas på soppteatern. Den lär vara inspirerad av Leila K och var inte alls i min smak. Skrik och skrän passar inte mig.

Min ursprungliga tanke med dagen var att besöka riksdagen och se om röstningen om statsministerkandidaten. Det hann jag inte med men det var nog ingen större förlust. Faktum är att jag börjar tröttna på tramset som pågår just nu. Det är hög tid att komma överens eller förbereda nyval.

Desto roligare är att tevebilden är tillbaka på min teve efter att ha varit bort några veckor. Jag hade gett upp men slår ibland på teven för att få ljudet. Igår kom bilden för en kort stund, vilket förvånade mig. Idag fungerar allt som vanligt. Vi får väl se hur länge det varar denna gång.

Pust, pust – nu påminner mig telefonen om att det är dags för kvällsmöte. Paus får jag ta någon annan gång.

Höstsonaten

Igår visade Svt Ingmar Bergmans Höstsonaten dvs filmen från 1978. Jag har sett minst tre olika teateruppsättningar av Höstsonaten, kanske även delar av filmen. Igår blev det en nära upplevelse eftersom jag ser via Svt play på min lilla datorskärm.

Jag tycker att dramat är intressant eftersom det finns så många bottnar och kan tolkas på olika sätt. Personligen tycker jag även att jag tar till mig olika delar varje gång. Hur jag tycker och tolkar är mycket beroende av min egen situation och erfarenhet, kanske även mognad. Jag tycker även att jag kan ta till mig pjäsen på olika sätt beroende av skådespelarna. Liv Ullman och Ingrid Bergman är i mitt tycke enastående i filmen medan jag möjligen kan ha sett andra tolkningar av övriga karaktärer som berört mig mer.

En annan tanke är hur jag kan se en pjäs i olika uppsättningar, se om en film men att jag sällan läser om en bok. Vad är det som gör att man agerar så olika?

Teaterintresse

Ett av mina intressen är teater. Som liten var jag nog med i någon teatergrupp men det var inget intresse som tog sig då det var lite svårtillgängligt. Min familj har inte heller varit intresserad, så jag har ingen tradition att falla tillbaka på. Däremot har jag starka minnen från de få gånger jag sett teater i min ungdom.

Av någon anledning bestämde jag mig för att se en pjäs och när jag ändå var igång löpte jag biljett till ytterligare två pjäser. Jag har inte klart för mig var initiativet kom ifrån men idag är jag glad att jag gjorde det. Det är 10 år sedan nu och sedan dess har jag sett många pjäser.

Jag kan fortfarande känna att det är ett relativt nytt intresse just eftersom jag knappast var ung när jag började gå regelbundet och eftersom det tog tid innan jag lärde mig förstå vad jag uppskattar mest. Numera försöker jag se en bred repertoar, men det finns vissa regissörer som jag undviker eftersom det förstör njutning för mig.

Det händer att jag tänker på hur det skulle varit om jag fått odla mitt teaterintresse som ung, om jag hade haft något vuxen som tagit med mig på teater och om någon uppmuntrat mitt intresse. Skulle det gjort någon skillnad? Kanske? Men samtidigt har jag ju visat att jag kan skapa egna intressen, även om jag inte minns vad som drev mig den där gången för 10 år sedan. Det finns något hoppfullt i att det aldrig är för sent. Otroligt spännande att tänka på vad nästa intresse kan tänkas blir.