Kan inte kalla det morgonkaffe eftersom tiden börjar rulla mot lunch. Jag har sovit alldeles för lite den senaste tiden och idag bestämde jag mig för att sova ut. Jag stängde av alla alarm och väckarklockor och lät kroppen får vila hur länge den ville. När jag väl kom upp så har jag unnat mig att ta det lugnt. Det får bli så idag.
Kaffe är i alla fall gott och jag sitter och funderar. Just nu ligger tankarna på skrivandet igen. Kanske bra att jag inte kom igång med annat skrivande, mer än noveller. Nu måste jag ge tid till romanen så att den blir klar. Det kommer att krävas ett antal promenader för att få ordning på tankar och få till en ny titel.
I början av veckan var dagarna så långa att jag inte ens han åka till jobbet. Jag började så tidigt att jag inte hann komma iväg och sedan finns ingen paus att ta sig ut. Kändes märkligt att när jag väl kom ut på torsdagen. Men kul. Och jag är glad och tacksam att teatersäsongen äntligen är igång igen. Det har jag längtat efter och jag märker hur mycket det betyder för mig. Teatern väcker tankar, vidgar perspektiv, utmanar mig en aning och ger ofta bra idéer till hur jag ska lägga upp mina egna texter.
Inser även att jag måste ta hand om mitt yttre. Inte som fåfänga men som hälsa. Och det bästa är nog att genast bege mig ut i solen. Lite sol och frisk luft är något som jag får allt för lite av. Nu tar jag chansen att ändra på det.