Vakten vid Rehn

Vakten vid Rehn är en pjäs som just nu sätts upp på Dramatens lilla scen. Den skrevs 1940 och utspelar sig i USA dvs den skrev innan USA drogs in i andra världskriget. En kvinna, som lever med sin vuxne son, väntar på dottern och hennes familj. Mamman har i sett sin dotter på 20 och aldrig träffas sin barnbarn. Hos kvinnan bor även två andra gäster. Gäster och svärson är européer.

Till en början är det trevligt och roligt även om det ligger en viss oro över hela pjäsen. Ju längre pjäsen går desto mer tar oron över och det blir av världspolitik som blir påtaglig i deras hem. Oron känns i hela salongen. Pjäsen är välspelad och den har en scenografi som förhöjer och gör mycket till pjäsen.

I pjäsen finns även barnskådespelare. De är flera som alternerar om rollerna och ett av barnen som var med vid gårdagens genrep var ett riktigt charmtroll. Gillade man inte annat i pjäsen så gillade man i alla fall den grabben.

Jag tyckte mycket om pjäsen och är glad att jag fick tag i en biljett. Hoppas att många går och ser den och får uppleva en fin teaterkväll.

 

 

Samtal, intervjuer och teater

Dagen har präglats av samtal och intervjuer. Jag håller på med en ändringar av resurser som behöver förankras hos många och även hjälp en annan chef med anställningsintervjuer. Det är ju inte så länge sedan jag satt på andra sidan så har jag många bra frågor och jag vet ju vilka knep arbetssökande får lära sig. Nu kändes det viktigt att skapa en bra samtalsmiljö så att den sökande kunde känna sig trygg i samtalet.

När arbetsdagen var över, skyndade jag till stan för ett teaterbesök. Eftersom jag missat lunchen idag, så ville jag unna mig en matbit innan teatern. Hittade en ny pizzeria och slank in. Det var ett misstag. Jag gillar ju inte när man klagar på mat, men den här var den minst goda pizza jag någonsin ätit. Bottnen var som en fullkornslimpa och något i bottnen eller tomatsåsen var bombat med peppar. Det brann av peppar i munnen och inga andra smaker kom fram. Jag vill egentligen inte kalla det tomassås utan snarare krossade tomater. På min pizza var det salami men den kändes inte alls. Jag kommer inte att gå dit igen.

På Dramaten såg jag ”Vakten vid Rehn” och den var så bra att det förtjänar ett eget inlägg. Kommer inom sinom tid.

Härlig fredag

Vaknade i morse och insåg att jag sovit gott hela natten. Vilken lycka! Det har inte hänt på länge. Pigg och glad studsade jag upp och kände att det ska bli en bra fredag.

Idag hade jag en möjlighet att se en repetition på Dramaten, alldeles gratis. Det är drygt en vecka kvar till premiär som pjäsen var inte helt klar än. Framförallt var inte slutet klart. Jag får erkänna att jag inte begrep någonting av pjäsen. Det handlade om två personer som går genom dimman, bryter sig in i en villa och sedan hamna i olika åldrar och i olika roller. Det är ett virrvarr av roller, positioner och sociala ställningar som går ut och in i varandra. Nej, det var inget för mig. Att slutet saknades blev väldigt förvirrande.

Så skönt att få komma ut ur salongen igen. Tog en vända på Östermalm och köpte mig en ny blus och en tröja. Åkte vidare till Gamla Stan där jag sett snygga kängor, förra veckan. Jag hade tur och kängorna fanns kvar och nu är de mina. Promenerade upp på Söder, åt middag och for sedan hemåt. Ja, en riktigt skön eftermiddag blev det minsann.

Nu ser jag fram emot en lugn och skön fredagskväll.

Dövheten

Dövheten av Niklas Rådström är en pjäs som spelats på Drittningholms slottsteater och som under hösten spelas på Dramatens lilla scen. Efter årsskiftet kommer den att spelas på Dramatens stora scen. Huvudrollerna spelas av Johan Rabaeus och Andreas T Olsson och därutöver medverkar även Per Svensson och Grynet Molvig.

Ludwig van Beethoven står i centrum och hans skadade hörsel ställer till det för honom. Han oroas av svikande publiksiffror. Hans närmaste omgivning består av hans brorson Karl, hans medhjälparen Holz och pigan Barbara. Det är främst relationen till brorsonen som sår i centrum, en relationer där partnerna inte hör och förstår varandra.

Det är en mörk historia som framförs på ett enastående sätt. Jag tycker att både Olsson och Rabaeus är strålande. Största intrycket är dock texten, där Niklas Rådström skrivit ett mycket bra manus. På Dramatens webbplats beskrivs ”Dövheten  är en både gripande och rolig pjäs om absolut gehör, känslomässig dövhet…” vilket jag tycker är en utmärkt sammanfattning av pjäsen.

Flexibel

Det är så grått, så grått, så grått, i det närmaste mörkt. Hela denna höst har känts regnig och grå. Jag hade tänkt mig massor av soliga höstvandringar, med hög klar luft och där solen glimmar i löv och får sjöar att glittra. Pyttsan. De få dagar då solen kommit fram, har jag haft inbokningar som jag inte kunna ändra. Tyvärr är jag inte alltid så flexibel som jag önskar.

Idag hade jag tänkt mig en ledig dag med vandring. Jag tänkte trotsa vädret. Igår kom en liten notis framför mina ögon, ett erbjudande om att se en repetition på Dramaten. Snabb som en iller, skrev jag upp mig. Så oerhört flexibel. Inga problem att ställa in gråvädersvandringen.

Jag kan minsann vara flexibel, jag med.

Provocerad

Under helgen har jag läst en hel del om dokumentärer om Josefin Nilsson. Jag har inte sett den, än, men jag ska självklart se den. Jag förstår att många blir djupt berörda, arga, ledsna. Jag har även läst en hel del i webbtidningar om reaktioner från personer som kände Josefin, som jobbat Dramaten mm.

Det som gjorde mig så oerhört arg, var ett inlägg på Facebook från Dramaten där de beskriver hur de kraftfullt tar avstånd från alla former av kränkningar och våld och att de har nolltolerans mot trakasserier. Däremot kommenterar de aldrig enskilda personer. Fina ord och jag tror säker att de menar det men utöver ord krävs det handling. Och just i detta läge känns dessa ord, för mig, provocerande.

För mig är denna fråga inte juridisk. En person är redan fälld. Det handlar om hur mänskliga värden och vad som händer med en människa som behandlas illa. Det handlar om att vi behöver ställa upp för varandra, säga ifrån när det behövs och visa vad som är okej eller inte. Det handlar etik.

Nåväl, jag ska se hela dokumentären innan jag skriver med. Men tills vidare blir det inga besök vid Dramaten. Jag håller tummarna för att styrelsen drar nytta av Sara Danius erfarenhet och komma med kloka beslut.

Bra start på veckan

Började dagen med vattenjympa. Skönt att bara hoppa i kläderna och dra iväg, träna och sedan få fixa till sig efter badet. Jag hade dessutom väldig tur då passet var precis i min smak. Det var en bra ledare och inte alltför krångliga övningar, som gör att jag kan ta i ordentligt. Enda nackdelen med denna rivstart på dagen är att jag blev kall. Att bli helt torr i simhallen en utmaning, vilket kändes under den kyla promenaden hem. Jag har varit frusen hela dagen.

For in till stan för att gå på teater. Jag hade lyckats fånga en gratisbiljett till ett genrep på Dramaten. Men när jag var på väg dit, kom ett sms om att genrepet var inställt. Jag blir så otroligt nyfiken om vad orsaken kan vara. Sjukdom? Nervositet? Kris? Det lär jag inte få veta.

Istället för teater blev det fika och shopping. Efter helgens hårda pluggande, kändes det skönt med en ledig dag. En bra start på veckan.

Tartuffe

Har sett Tarfuffe på Dramatens stora scen. Staffan Valdemar Holm har satt upp en egen tolkning av Molières komedi. Första och sista akten saknas, vilket gör den lite annorlunda än jag tänkt mig.

Det är som en fars eller ett studentspex. Det är skrikigt, fånigt, snubbel och många stora gester. Gillar man det så är det kul. Däremot tycker inte jag att karaktärerna når fram, inte heller deras drivkrafter. Det talas på rim av typen julklappsrim. Det är dock svårt att höra då det sluddras och skriks för mycket. Texten når inte fram. Det förvånade mig lite. Hade nog förväntat mig någon mer finess.

Eftersom den femte akten saknas, innebär det här att bedragaren segrar. Personligen ser jag inte vitsen med den typen av budskap – att bedrägeri lönar sig. Detta ser jag så att det räcker i vardagen, mer aktuellt än denna fars.

Som ni förstår, föll denna tolkning inte mig i smaken. Jag tycker inte att den här uppsättningen av Tartuffe gav något. Spar era slantar och se något annat.

Ensam

Under Black Friday lyckades jag komma åt några teaterbiljetter till bra pris. Ett kul sätt att ha något att se fram emot. Ikväll var det dags att dra nytta av den ena biljetten och jag har verkligen haft en trevlig kväll.

Jag har sett pjäsen ”Ensam” av Alfhild Agrell som spelas på Dramatens lilla scen. Agrell, född 1849, är en av våra bortglömda dramatiker som hade en kort och intensiv karriär på Dramaten. Jag har aldrig hört talas om henne tidigare. Pjäsen utspelar sig i Stockholm vid förra sekelskiftet och innefattar flera dilemma. En ogift mor bor med sin dotter och de är nära vän med en ogift doktor. Dottern förälskar sig i en man är av en finare familj och där pappan inte vill gifta bort sin son med en oäkting. Det handlar om vad samhället förväntar sig, vad man måste acceptera och vad en kvinna kan göra som vill vara sig själv. Det handlar mycket om normer, regler och hur ojämlika förhållande och förutsättningar kan vara.

Jag uppskattar den här pjäsen som i denna uppsättning är mycket välspelad. Jag gillar tydligheten olika dilemman, jag gillar att både få skratta och reflektera och jag gillar att den känns i hela kroppen samt att det finns mått av igenkänning. Jag blev även väldigt förtjust i scenografin där snören och trådar har en betydelse.

Uppenbarelsen

Uppenbarelsen är en nyskriven pjäs av Mattias Andersson som har urpremiär på Dramatens lilla scen ikväll. Jag hade lyckan att få se ett genrep i måndags och har nu hunnit smälta mina intryck.

Pjäsen handlar om några olika personer som nu, 2017, får en kallelse av Gud att göra ett heligt offer, som ser lite olika ut för de olika personerna. Det är en man, som lever med fru och barn, som ska ge kärlek till en av samhällets utstötta, det är en ung, smart kvinna som fått kallelsen att starta ett heligt krig och det är två bröder som har en uppgörelse. Det finns även en kvinna som väljer att gå ifrån sin gudstro. I allt detta har ett soprum en central betydelse.

Handlingarna framförs växelvis och går delvis in i varandra. Replikerna är intelligenta, ofta roliga och tar upp många viktiga ämnen. Scenografin, som främst består av en enorm mängd petflaskor, är i mitt tycke helt enastående bra.

Mitt första intryck var att denna pjäs inte var särskilt lätt smält. Men några dagars perspektiv tycker jag att det är bra. Det här är en pjäs som får ta lite tid, den får leva kvar i tankarna innan allt landar. Väl värd att se, tycker jag.