Snabb leverans

Post- och paketleveranser har varit ett återkommande ämne i min blogg. Jag är väl inte alltid helt nöjd, jag överraskas och förvånas ofta. Men de händer att det fungerar så det ska jag förstås också skriva om.

I söndags beställde jag varor från två olika företag: ett skoföretag och ett garnföretag. Skoföretaget vet jag att de använder PostNord och det brukar betyda att paketet kommer till ett utlämningsställe dit jag behöver ta bilen. Det tycker jag inte alls om. Men söndags blev behovet av just det paret tofflor oemotståndligt och jag beställde. Bara att vänta in avisering om leverans.

Det andra paketet var garn och det brukar komma till den lokala butiken. Det brukar fungera, däremot kan sms:en komma lite hur som helst. Ibland punktligt, ibland både sms och e-post och ibland kommer bara påminnelser. Idag kom sms och e-post och jag blev väldigt positivt överraskad att få mitt garn så snabbt.

Ännu mer överraskad blev jag då det stod ett paket utanför dörren. Visserligen ingen avisering, sms, e-post eller ens att de ringde på dörrklockan. Men skorna kom fram både snabbt och smidigt och jag behöver inte ta bilen. Då kan jag ju acceptera bristen på kommunikation.

Tänker att de hela beror på att det inte är så många paket att leverera just nu. Köpruschen är begränsad januari och så ska det nog vara. Men jag är glad som får så fina paket!

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

Annons

Pulsa fram i snön

Den senaste tiden har jag beställt en del varor via nätet. Det är dels en del saker som inte funnits i mina fysiska butiker. Jag har även beställt en hel del garn. Det finns ganska få garnbutiker och på så sätt är det enklare att beställa via näthandel. Dessutom är jag dålig på att beräkna garnåtgång och behöver kompletteringshandla när garnet tar slut.

De allra flesta butiker har väldigt fina erbjudande i att få hem paketen. De är generellt sett stor valfrihet och bra service. Visserligen är det olika utlämningsställen men det kan jag hantera. Nästan.

Min favorit-sko-butik erbjuder tyvärr inte samma valmöjligheter. Av någon anledning ligger utlämningsstället väldigt dåligt till. Hyfsat nära fågelvägen men jag kan inte flyga. De stora problemet är att man bör ha bil för att ta sig dit. Att gå dit är krångligt och farligt då man måste ut i trafiken. Dit skulle jag idag.

Bitvis pulsande i snö, bitvis halkande på hala gator tog jag mig fram. Det tog nästan en och hen halv timme att gå fram och tillbaka. Jag är glad att jag kom fram utan att halka eller bli påkörd.

Nu hoppas jag innerligt att skorna är vad jag tänkt så att det var värt promenaden.

Cykeln får nog stå kvar idag.

Är det fåfänga

För några år sedan såg jag ett par sneakers i en butik och blev nästan lite förälskad i dem. Det är så märkligt. Jag gillar inte denna typ av klumpiga skor, jag gillar inte ormskinnsmönster, jag gillar inte grönt och gult. Men jag ”behövde” dessa skor. Jag vet inte hur många gånger jag var inne i butiken och kollade på dem. Förnuftet sa nej men till slut vann hjärtat.

Det visade sig ganska snart att skona inte är särskilt bekväma. Det är faktiska ganska hårda, de saknar dämpning. Det är mer klumpiga än de ser ut att vara och förra sommaren började de knarra. Jag har försökt att ställa undan dem, förnuftet säger kasta. Men hjärtat kan inte.

Under semester var jag nära att kasta dem. De fick inte plats när jag skulle packa för hemfärd. Men på något sätt lyckades jag få med dem i påsen för matsäcken. Varför kan man undra. Idag hade jag dem på jobbet. Det hörs var jag går, knarrandet är störande. Nu borde jag väl ändå kunna slänga dem. Eller är det fåfängan som styr? Vad det än är så är det starka krafter. Det är svårt att gå emot sitt eget hjärta.

En säck med skor som vittnar om ett tidigare liv

Letade efter ett par sköna inneskor. Det börjar bli tid för grövre skor när jag åker till kontoret och det kan vara skönt med tunnar skor inomhus. Det var länge sedan jag hade inneskor senast. Jag har inte behövt under pandemin och jag behövde absolut inte snygga inneskor när jag pluggade. Det innebär att jag inte haft inneskor sedan 2016. Sedan dess har såväl skomode som min egen klädstil ändrats.

En stor säck med skor har stått i garderoben i hallen. Tittade i den i hopp om att finna några sköna pjuck. Vad jag fann var ett hav av snygga skor med klack. De flesta var svarta och de fanns i många olika klackhöjder. Alla är jättefina till klänning. De här användes innan sneakers-trenden och innan jag började använda brallor även till jobb. Det lär inte var några problem att hitta skor till fest eller det bröllop jag är bjuden till. Men inneskor till jobbet får jag leta efter någon annanstans.

Det blev lite som en aha-upplevelse. Mitt tidigare liv låg där i säcken. Jag har lagt vissa delar bakom mig, annat är bara glömt. De här skorna vara absolut bortglömda. Att jag kastat alla ”tofflor” hade jag förträngt.

Det är uppenbart att jag hade en annan syn på skor på den tiden. Faktum är att jag har en annan syn om väldigt mycket annat också. Det är inte bara skorna som förändrats. Det är jag.

Bra skor

Har bestämt mig för att gå i bra skor. Med bra skor menar jag skor som är stabila, tillräckligt breda för mina fötter, sitter bra, har bra grepp och har bra dämpning. Det ska vara sköna och det ska kännas skönt även efteråt. Så tänker jag. Ändå händer det att jag går omkring i sandaler och andra dojor som är utslitna, snedslitna eller nedtrappade. Har svårt att göra mig av med gamla trotjänare och det måste jag ändra på.

I början av sommaren beställde jag två par bra skor. Det tog en evighet att få dem levererade, ett par var i fel storlek och kartongen trasig. Det blev retur. Men även den tog en evighet. Vad PostNord pysslar med vet jag inte men de levererar inte paket inom rimlig tid. Det innebar massor av merarbete både för mig och företag innan allt blev rätt. Skorna fanns inte i rätt storlek och jag blev utan.

Eftersom det inte var företagets fel, gjorde jag ett nytt försök i helgen och beställde två ytterligare par i helgen. De kom fram på två dagar och jag är så nöjd. Alla par är jätteskönt och sitter perfekt. De kostar en rejält slant men jag tror verkligen på bra kvalitet.

Nu återstår det svåra – att slänga de gamla trotjänarna. Kanske att de får vara med semestern ut, att det nya livet börjar på måndag. Skomässigt är jag i alla fall redo för en ny säsong och det ser jag fram emot.

Broddar

Broddar har väl inte riktigt varit min grej. Jag har ett par skor samt ett par kängor av märket IceBug med inbyggda broddar som jag använder när det är riktigt halt överallt när jag är ute och promenerar. Däremot, om det bara är fläckvis halka eller om jag ska in någonstans, så är jag inte så förtjust i dem. Jag tycker att det blir väldigt halt att gå på golv med dem.

Lördagens promenad tarvade broddar och det kändes tryggt att gå. Men som befarat så var de riktigt hala när jag skulle hämta en beställningar i en butik. Snabbt ut i snön igen blev lösningen.

Av någon anledning blev det en ovanligt lång promenad och jag var ute i flera timmar. Det kändes riktigt skönt. Trots broddar i skorna så märktes det ändå att jag spände mig på ett annat sätt än om det är barmark. Det är en annan trötthet i benen och kanske kan det blir lite träningsvärk. Eller så blir det en ny promenad.

Bra balans

Känner mig lite nöjd med torsdagen. Jag hade mycket att göra, var riktigt effektiv under förmiddagen och fick mycket gjort. Åt lunch med en tidigare branschkollega. Numera jobba vi i samma koncern men med helt olika saker. Kul att får höra vad andra jobbar med, tycker jag. Var minst lika effektiv under eftermiddagen så jag kunde med tillfredsställe åka hem när klockan slog sex.

Men hem åkte jag ju inte eftersom jag skulle hämta en bok på biblioteket och ett paket på som PostNord leverarat till Ica. Jag har unnat mig riktigt bra och dyra skor, två par dessutom, så nu kommer jag att kunna gå hur långt som helst!

Min tanke var att bjuda mig själv på kvällsfika på ett cafe men de var för söliga i sin service så jag orkade inte vänta. Landade på soffan med en bok. Jag läser ”Dubbelliv” av Iris Mårtensson. Det är en sann historia om en kvinna som blir fruktansvärt lurad och bedragen av sin sambo. Jag såg ett inslag om den för några helger sedan på TV4:as nyhetsmorgon och det väckte mitt intresse. Hur är det möjligt med dubbelliv i Sverige idag? Jo, tydligen är det möjligt. Har några sidor kvar innan jag kan ge ett omdöme om boken. Men jag kan redan nu avslöja att den fängslar mig. Jag hämtade den igår och har bara 20 sidor kvar….

Snö och skor

Mitt besök i Umeå i veckan var lite annorlunda jämfört mina andra Sverige-resor. Jag gillar ju att upptäcka olika delar av Sverige och min upplevelse är att alla städer har något att erbjuda och upptäcka. Jag åker oftare söder ut och det här var första gång som jag var så långt norrut på denna typ av resa. Att besöka norra Sverige under vintertid är mer förknippat med friluftsliv och att besöka en stad under snötäcke är lite annorlunda. Man kan inte uppleva parkprakt, skulpturer mm och får upptäcka det som sticker upp ur snö och det som finns inomhus.

Snön dominerade mycket av upplevelsen. För det första var snön vit. Solen sken och det gnistrande. Där jag bor är snön smutsbrun och slaskig. Det var så härligt att se så mycket vit snö. Det var så ljust och bländande. Jag uppskattade även snöröjningen som fungerar. Det fanns plogade och sandade gångvägar. Det kunde vara lite halt på vissa ställen men det var fullt möjligt att ta sig fram. Underbart! Jag lärde mig snabbt att följa gångarna. Det gick inte att gena då snön var för djup.

Att bra skor är en nödvändighet, blev tydlig. Rejäla kängor satt på var mans fot och många hade broddar. På ett café fanns ”lånetofflor” eftersom broddar var förbjudna. Vilken underbar idé! Jag noterade även att många hade med sig inneskor och bytte skor i garderoben, exempelvis på Norrlandsoperan och i Folkets hus. Hatthyllan blev snarare en skohylla där folk lämnade in sina skor. Det är en sällsynt syn i Stockholm och jag gillar att när praktiska lösningar är accepterade och tillåtna.

Jag gillar att upptäcka den här typen av detaljer. Vi lär av våra erfarenheter. Min människosyn är att vi är olika och att en del av olikheten kommer av våra erfarenheter. Vi är inte korkade för att vi är olika. Det som upptar en människas vardag, kanske inte finns anledning att tänka på mycket på för en annan person. Men vi kan lära oss och våra erfarenheter kan hjälpa oss att förstå andra. Att resa är ett sätt att utvecklas som människa.

Svalt om tårna

I söndags gick jag omkring i sandaler. Kanske sista gången för säsongen. Igår fick skorna åka på. Tecknen på en annalkande höst blir allt fler och igår var första dagen med hösttemperatur där jag bor. Å andra sidan väntar högre temperaturer på fredag-lördag, vilket möjligen kan förhala hösten ytterligare.

Vardag och rutiner börjar komma på plats. Jag varvar att pluggar och promenerar, skriva och simmar och tar även kaffepausar på balkongen. Jag har kommit av mig i att läsa böcker och längtar efter fler teaterbesök. Det är dags att komma igång med det nu.

Det som saknas nu är en tuff utmaning, något som både skrämmer och sporrar, där jag kan få överträffa mig själv. Något som sätter lite mer fart.

Kalla tår

Får tydligen inte vara ute allt för sent på kvällarna. Det kan bli lite kallt om tårna. Åtminstone om man som jag går i sandaler. Personligen tycker jag inte att dessa sandaler är snygg, tvärt om. Däremot är de väldigt sköna. Det är en bra sula som är uppbyggd så att jag kan gå långt i dem. Det har inneburit att jag gått i dem hela sommaren med några få undantag.

I torsdags var jag på en behandling där man fick tofflor när kliver in i salongen. När jag var klar satte terapeuten på mig tofflorna och hon skrattade gott åt mina solbrända fötter. Jag blev förbluffad då jag var totalt övertygad om att det inte syntes längre men tydligen har mina sandeler satt sina spår.

Nåväl, sandalerna får sitta på några veckor till och eventuella skratt bjuder jag på.