Rekrytering

I mitt jobb ingår att rekrytera nya medarbetare och i år har det varit mycket av den typen av arbete. Jag gör intervjuer relativt ofta. Eftersom det inte är så länge sedan jag själv sökte jobb, präglar den erfarenheten mina intervjuer. Jag är mycket noga med att få till bra samtal. Alla samtal är via Teams och det fungerar utmärkt.

En reflektion är att jag ofta skulle vilja ge goda råd, efteråt, till de som inte går vidare. Det är ju bra personer som behöver hitta rätt. Men allt för många vet inte riktigt vad de vill, vad de kan bidra med eller att de inte visar upp hela sin potential. Andra visar sidor av sig själva man helst inte vill se. Nu är jag ju inte coach eller mentor för de sökande så det är ju inte min roll i denna situation. Men tankarna går ofta till att man önskar att fler skulle behöva lära känna sig själv bättre för att hamna i rätt roll.

En annan reflektion är hur bra det är att vara två olika personer som intervjuar. Det blir väldigt spännande samtal, vi kompletterar varandra och ser olika saker. Riktigt kul, tycker jag. Det tar mycket tid och energi men är samtidigt väldigt roligt att hitta rätt personer till gruppen.

Teknikstrul

Tog dagens första möten hemifrån men behövde sedan ta mig till kontoret. Det är för kallt för mig för att cykla (jag fryser om rumpan) och bilen ville inte fungera. Tänkte att det är säkrast att ta tåget mitt på dagen dvs inte så många medresenärer då. Helt ensam var jag inte men det var gott om plats. På kontoret var det i det närmaste öde. Fler bananflugor vid fruktkorgarna än kollegor.

En av flera anledningar var att jag behövde ha en säker uppkoppling vid några externa möten. Men av någon anledning så var det inte alls bättre på kontoret. Jag tappade kontakt flera gånger under mina möten. Vid ett möte skulle jag bli intervjuad av studenter och då strulade tekniken totalt, så det fick bli för telefon. Ytterligare ett möte senare hade jag uppkoppling men då dog batteriet till datorn. Idag var tekniken inte med mig.

Satt kvar alldeles för länge men fick åtminstone en del gjort. På resan hem var jag i stort sett ensam, vilket tyder på att folk inte längre har kvällsaktiviteterna som kräver resor.

Idag har jag inte bytt om flera gånger. Däremot har jag noterat en hörlurar-frisyr. Efter morgonduschen låter jag håret självtorka och eftersom jag sitter med stora hörlurar hela dagarna, så formas håret därefter. Ser lite märkligt ut, i mitt eget tycke. Frågan är väl när man kan gå till frissan ingen.

Samtal, intervjuer och teater

Dagen har präglats av samtal och intervjuer. Jag håller på med en ändringar av resurser som behöver förankras hos många och även hjälp en annan chef med anställningsintervjuer. Det är ju inte så länge sedan jag satt på andra sidan så har jag många bra frågor och jag vet ju vilka knep arbetssökande får lära sig. Nu kändes det viktigt att skapa en bra samtalsmiljö så att den sökande kunde känna sig trygg i samtalet.

När arbetsdagen var över, skyndade jag till stan för ett teaterbesök. Eftersom jag missat lunchen idag, så ville jag unna mig en matbit innan teatern. Hittade en ny pizzeria och slank in. Det var ett misstag. Jag gillar ju inte när man klagar på mat, men den här var den minst goda pizza jag någonsin ätit. Bottnen var som en fullkornslimpa och något i bottnen eller tomatsåsen var bombat med peppar. Det brann av peppar i munnen och inga andra smaker kom fram. Jag vill egentligen inte kalla det tomassås utan snarare krossade tomater. På min pizza var det salami men den kändes inte alls. Jag kommer inte att gå dit igen.

På Dramaten såg jag ”Vakten vid Rehn” och den var så bra att det förtjänar ett eget inlägg. Kommer inom sinom tid.

Jag lyckades även utan snöre

Yes! Jag lyckades. Jag lyckades komma ihåg att besöka ett bokförlag och dess julbasar. Även utan ett snöre runt tumme. Jag satte på mig ett ovanligt armband i morse, ett som skaver lite och varje gång jag klämde på det, så blev det en påminnelse om att jag hade saker att komma ihåg. Ibland är jag så fiffig att jag själv bli imponerad!

När en givande intervju var över, var jag så uppe i varv att jag behövde ett ovanligt långt cafébesök för att kunna landa igen. Det är så många tankar i skallen att de påverkar min puls. Att få varva ner med en kopp kaffe är mitt sätt att komma till ro. Jag var på Söder i Stockholm och det är cafétätt, alltså lätt att hitta ställen men värre att hitta sittplatser. Tänk så många som har tid att fika mitt på eftermiddagen.

En promenad på Söder tog mig till Tranans förlag och Novellix där jag köpte en hel del läsvärda presenter som jag hoppas ska bli uppskattade. Att ge bort presentaskar med noveller är min favoritgåva och den fungerar till många.

Tog bussen till en nätverksträff inom energiområdet. Det handlade om byggande av byggnader/fastigheter, något jag inte vet så mycket om men det var i alla fall intressant och mycket trevligt. Konstiga intressen jag har, kan man tycka. Jag är benägen att hålla med.

Det har varit väderomslag, snön är på väg att försvinna och det är rejält halt på sina ställen. Igår fick jag isflisor på mig, ras från tak. Det gick bra men jag väljer att försöka vara försiktig och se upp.

Mörka kvällar har den fördelen att det är mysigt att sitta i soffan och läsa. Visserligen tycker jag alltid om att läsa, gärna under en filt så skillnaden är inte så stor. Så här i december kan jag även tända ett ljus och då blir det än mer mysigt. Ska bara läsa klart två lite tyngre böcker, sedan ska jag ägna resten av december åt att frossa i juliga feelgoodromaner. Jag vill att året ska sluta bra med många lyckliga slut.

 

Många små händelser blir också en dag

Kom hem sent i gårkväll och ligger lite efter med skrivandet. Blev en tidig morgon då jag skulle på ännu en intervju. Jag var väl förberedd och taggad. Det började väldigt bra där jag fick återkoppling på tester jag gjort där resultatet var väldigt bra. Men sen tycker jag att det blev allt mer märkligt. Jag brukar försöka få till ett bra samtal men det tycktes störa den som intervjuade. Kändes som att hen hade sina frågor och det likande mer ett förhör än samtal. Efter halva intervjun kom ytterligare en person in och presenterade sig med ”Det är jag som är direktören” Nja, det imponerar inte på mig och jag tycker fortfarande att det är ett märkligt sätt att presentera sig på. Det visade sig att ”direktören” inte var insatt i intervjun, visste inte mitt namn, bakgrund etc. Kändes väldigt konstigt och jag vet inte vad hon fick ut av samtalet. Helt plötsligt säker den som intervjuar att ”tiden rinner och jag har bråttom till nästa möte…” Så kan det tydligen gå till, där ute i verkligheten.

For in till stan för lunch och sedan synundersökning. Gick till samma ställe som jag brukar men det var en ny optiker. Uppfattade hennes som mycket professionell. Fick även hjälp att välja bågar och det blir nog bra. För mig är det ingen rolig kostnad, men ack så viktigt eftersom synen blivit sämre.

For hem och tog mig an ett större antal mejl, brev och telefonsamtal. Noterade väldigt många ombokningar av möten och aktiviteter. Funderar över om det är influensatider. Eller så är det en slump att så många blivit sjuka.

Nu i kväll har jag varit på bokcirkelträff på bibblan. Vi diskutade ”Min älskade älskling” och vi var överens om att det var en fruktansvärt otäck berättelse, men bra skriven. Någon hade inte vela läsa, flera hade tvekat och några ångrar att de läste boken eftersom de inte mådde bra av den. Vi som läst tyckte ändå att det var viktigt att ta till sig den typen av berättelse, förstå att de kan hända.

Nu ska jag inte göra något mer idag. Det här får räcka.

 

Hett

Söndagskvällens frusenhet satt kvar som en matthet i kroppen under måndagen. Tänkte inte så mycket på det eftersom jag hade mycket att göra och en viktig intervju att genomföra. Kaffe och värktabletter fick kroppen att fungera. Intervjun gick bra och jag gick iväg för att shoppa. Jag behöver några fler bra outfits för alla intervjuer jag går på. Någon shopping blev det dock inte. Jag var alldeles yr, kände mig konstig och svag. Det blev snabb resa hem. Jag tror jag somnade direkt och vakande först på kvällen. Det blev en lugn kväll där jag följer dramatiken i friidrotts-VM. Mer än så orkade inte min feberheta kropp med. Ett VM-guld till Sverige gläder mycket.

Idag mår jag mycket bättre, så sömnen gjorde gott. Satt i telefon länge under förmiddagen, utan att nå en enda person på min lista. Helt plötsligt vände flödet och fler rekryterare ringde: för avstämning, för att få referenser och för att få göra en speedintervju. Kändes som en het dag där telefonen gick varm. Under dagen hann jag även med en öga-mot-öga-speedintervju. Det gäller att föra loggbok på allt som händer eftersom det är lätt att missa något när det är så mycket som sker samtidigt. Även ikväll är det friidrotts-VM på tv för min del och jag håller tummarna för ännu en svensk medalj.

En överraskande tisdag

Det blev en tidig morgon för att hinna med mejlande och fixande innan jag tog tåget in till stan. Jag hade lyckats fånga en plats på någon form av företagspresentation. Väl där får vi veta att det är möjlighet för speedintervjuer. Jag var näst sist i kön så det blev en lång väntan och tid att tänka hur man får tillräckligt mycket sagt på mindre än 10 minuter. Det visade sig att intervjuaren inte talade svenska så där satt jag helt överraskande i en intervju på engelska. Det gick oväntat bra. Synd att tjänsten var märklig och troligen inget för mig.

Efter en sen lunch, hade jag några timmar innan ett kvällsevenemang. Tyvärr glömde jag datorn hemma, så jag fick försöka fixa ärenden via telefonen. På något sätt missade jag ett samtal och det var nog tur det. Det gäller ett jobb jag inte mindes att jag sökt, eller rättare sagt, jag kände inte igen rekryteringsfirman. Det känns bättre att vara förberedd när jag tar ett sådant samtal.

Träffade en tidigare kollega på ett café innan ett föreningsmöte med folk från min gamla bransch. Vi hann avhandla det viktigaste innan vi gick för att lyssna på ett seminarium och där efter äta buffé tillsammans. För mig blev det många glada överraskningar när jag träffade kollegor som jag saknat mycket. Jag är inte jätteförtjust i att mingla men ikväll hade jag tur och hamnade i ett roligt sällskap. Några gamla vänner och några nya bekantskaper i en spännande kombination.

Den här tisdagen blev verkligen annorlunda med många spännande möten. Då gör det inget att jag är supertrött. Sova kan jag göra i helgen.

Lite sliten

Sitter i soffan och känner mig trött. Har tillbringat hela helgen i Örebrotrakten hos mina föräldrar. De behövde hjälp med att flytta undan en del trädgårdsmöbler, handla, fixa på kyrkogårdar mm. Det gör jag gärna, dock blir det ofta intensiva helger när jag är där och jag behöver sova ut efteråt.

Idag erbjöds dock ingen vila. Uppe i ottan för att hinna med göromål innan det var dags att resa till Eskilstuna. Jag var där på en jobbintervju och det passade utmärkt eftersom min bror, som bor i Eskilstuna, fyller år idag. Så efter intervjun var det bara att traska iväg till brorsan och ikväll har det varit kalas. Vanligen tar jag bil till brorsan, men idag tog jag tåget. Det betydde att jag fick lämna mitt i kalaset eftersom tågen inte går så ofta på kvällen. Turligt nog fick jag skjuts till stationen av en annan gäst. Dels gick det snabbare, dels så kom regnet så jag var mycket tacksam.

Skulle helst vilja lägga huvudet på kudden men jag behöver förbereda morgondagens möten. Ännu en tidig morgon väntar och en sen kväll med samkväm. Under morgondagen är jag dessutom dubbelbokad, så även det måste jag lösa innan läggdags. Det är således hög tid att sluta blogga och börja slutföra dagens att-göra-lista.

Wow, vilken måndag

Vissa veckor startar tidigt och i morse satte jag fart direkt vid uppvaknandet. Satt i nattlinne och mejlade folk som jag behöver ha kontakt med och gjorde en del andra administrativa uppgifter. Kändes svårt med koncentrationen eftersom jag var nervös inför eftermiddagens intervju, den tredje med samma företag. Denna gång var det träff med Vd, en kvinna som jag läst mycket om men aldrig träffat. Jag såg fram emot att få träffa henne men det kändes ovanligt svårt att behålla lugnet eftersom jag beundrat hennes framgångar. Nu i efterhand blev det ett bra samtal, så nu håller jag tummarna för att gå vidare till nästa steg.

Till dagens goda lägger jag ett mejl från en annan Vd. Jag hade sökt ett jobb som jag inte fick och jag hade ett bra samtal med rekryteraren om det. Nu hörde även Vd:n av sig och ville försäkra sig om att ha kontakt för eventuella framtida behov. Han kan inte rekrytera mer just nu men vem vet vilka möjligheteter som dyker upp i framtiden. Det hjälper förvisso inte mig nu men det känns ändå bra att få en sådan bekräftelse.

Till dagen dåliga hör att en vän är sjuk och det känns mer allvarligt än jag anat. Som vanligt är jag optimist och vet att han kommer att bli bättre men det känns alltid så maktlöst när man inte kan göra något. Ska försöka klura ut något som kan muntra upp och ge lite energi till tillfrisknandet.

Som grädde på moset är jag inne i ”jobbiga veckan” dvs årsdagen av att min älskade ögonsten dog. Den där hemska måndagen för tre år sedan, då jag var tillbaka från Almedalen och såg fram emot en lugn sommar men då hela tillvaron rämnade och livet förändrades för alltid. Datum-mässigt är det torsdagen som blir allra värst men redan idag har jag fått kämpa för att hålla kontroll på tankar och känslor. Precis innan jag skulle gå till intervjun såg jag bild på facebook av min ögonsten, en släkting som uttryckte sin sorg. Det blev till att snabbt få bort tårarna, åtminstone för stunden. Men självklart ska jag ge mig mycket tid att minnas allt det fina jag hann uppleva under hans korta livet. Åh, så jag saknar honom.

Visst är det märkligt hur många olika känslor man kan få uppleva och behöva hantera på en och samma dag.

 

 

Att visa vem man är

Idag fick jag en chans att visa vem jag är. Jag var på intervju för ett jobb jag är intresserad av. Jag hade gjort både personlighetstester och intelligenstester och de visade på gott resultat. Efter en viss trevande start på intervjun gick den i rasande fart och alldeles galant. Jag kände mig mycket nöjd efteråt och har en bra känsla i magen. Fick dock beskedet att processen inte kommer att fortsätta förrän efter semesterperioden, kanske mot slutet av augusti. Det är en lång väntan för lilla mig.

Informationen jag fick var inte helt sann. Bara någon timme efter jag lämnat intervjun fick jag besked att jag gått vidare och ska på ytterligare intervju nästa vecka. Jag ska även lämna referenser. Det blir min utmaning för de närmaste dagarna dvs att hitta rätt referenser och att få tag i dem för att stämma av att de ställer upp. Jag hoppas att de är anträffbara.

Kändes alltså som en ganska bra fredag, där jag även bjöd mig själv på lunch och köpte en bok som belöning för veckans insatser. Känslan satt kvar ända till jag kom hem. Då ringde mamma som berättade om att hon blivit sjuk. Hon har epilepsi och får allt oftare kraftiga anfall. Hon kan slå sig fördärvad. Nu är det dock på insidan skadorna sitter, med svullnader på hjärnan som även ger ett ökat tryck i hjärnan. Som jag förstår det kan det blir allvarligt om inte svullnaden går ner. Min inställning är att jag tror att det löser sig men jag är ju inte en okänslig person så viss oro finns. Jag vill ju att mina föräldrar ska må bra men de blir tyvärr bara sämre och sämre.

Kvällens uteaktiviteter tycks regna bort, så jag anar att det blir en lugn kväll under en filt i soffan. Det kanske räcker efter en innehållsrik dag.