Äntligen, äntligen helg

Så ljuvligt att det äntligen är fredagskväll. Det har varit en mycket tuff vecka, så tuff att jag inte ens orkat blogga. Jag har jobbat och sovit och jobbat ännu mer. Det är märkligt hur mycket som kan hända på en vecka. Jag tror att jag hanterat fler märkligheter under februari än vad jag tidigare behövt hantera på flera år. Idag, när ytterligare ett dråpslag kom, började jag på allvar fundera över om jag har fört in otur i arbetet. Nej, nej sa chefen – det kommer att bli bättre, så här brukar det inte vara. Jag får sätta min tilltro till det.

I helgen ska jag inte göra någonting alls. Jag har visserligen jobb att göra, men jag har tappat bort nätsladden till jobbdatorn så jag vet att jag åtminstone inte kan jobba längre än vad batteriet håller. Så jag ska sova länge, kanske ta en promenad eller bara ligga på soffan och läsa. Kanske unna mig en semla. Det är min plan.

Lyssnar och syr

Helgens intensiva pluggande och brist på avkoppling, kändes i kroppen när jag gick upp i morse. En lång dag framför datorn gjorde inte saken bättre. När jag gick hem från kontoret tog jag en liten omväg för att åtminstone få lite frisk luft i lungorna.

Behövde inleda kvällen med en kortare vila innan jag satte igång pluggandet igen. Är det här livet?

Till kvällens goda hör att jag hittat en radioföljetong som jag tycker mycket om. ”Nada” av Carmen Laforet. Jag lyssnar via webben så att jag får höra flera avsnitt på rad. Boken är författarens debutroman som kom ut 1944. Den utspelar sig i Barcelona några år efter spanska inbördeskriget. Jag tror att det är författaren enda bok som har blivit översatt till svenska. Jag älskar språket i berättelsen. Helt fantastiska formuleringar. När jag satt och lyssnade passade jag på att laga några tröjor. Jag kände mig oerhört nyttig och händig. Jag älskar sådan aktiv återhämtning.