Allt jag inte kan säga

Allt jag inte kan säga av Emelie Pine är en essäsamling med mycket personlig karaktär. Det handlar om ett antal ämnen och händelser ur Pine:s eget liv, jobbiga och smärtsamma episoder. Det handlar bl.a. om agerande med faderns alkolism, försök att få barn, sorg och tabun. Det är äkta och ärligt beskrivet, rakt på.

Tonen är helt osentimental och Pine har en förmåga att skriva kort och ändå få med detaljer som gör beskrivningar så otroligt tydliga. Vissa saker kan jag förstå, andra känns lite mer främmade. Detta beror på att Pine är uppvuxen i Irland med irländska lagar och värderingar. Exempelvis är det inte helt lätt att sätta sig in i situationen där föräldrarna under lång tid är separerade eftersom skiljsmässa inte var lagligt. Intellektuellt kan jag förstås förstå men jag anar ändå att det finns underliggande värderingar, som Pine tar för givet, som jag inte känner till. Jag har även lite svårt för hur hon beskriver sin erfarenheter av medelåldern, då jag tänker att hon är ca 42 år nu är boken är utkommen och kanske att hon har lite mer av medelålderns vändringar att uppleva.

Boken är en debut och har fått flera priser. Riktigt så bra tycker jag inte att den är men helt klart läsvärd. Jag har även läst att man inte kan låta bli att gråta när man läser men det var inget jag upplevde. Ingen näsduk för mig. Emelie Pine kommer till Sverige i augusti och jag har bokat biljett för att lyssna till ett författarsamtal där Jessica Gedin ska leda samtalet. Det ser jag fram emot och jag tror att de kan ge mer till min förståelse av innehållet.

Trötter

Att behöva tända lampan över köksbänken för att se bättre, betyder att det är en grå dag. Det har inte regnat men jag undrar om det kan vara åska i luften. Jag är så otroligt trött och har somnat flera gånger under dagen, vilken kan vara väderrelaterat. Vågar inte sätta mig ner med en bok, då somnar jag igen, så nu gäller starkt kaffe som medicin.

Det mesta av dagen har ägnats åt jobbsökande. Tog även en tur till biblioteket. Det var dock stängt (begränsade tider under sommaren). Jag kunde lämna böcker men inte låna. Å andra sidan hade jag glömt lånekortet, så jag hade i alla fall inte kunna få ut den bok som väntar på mig. Det tycks vara en sådan dag idag.

Något som irriterar mig oerhört är ökad brottslighet i mitt område nu under sommaren. Dels är det tre killar som kör runt på moped, tränger och hotar ungdomar och snor deras mopeder. Jag fattar inte killarnas grymhet och att det ska vara så svårt att få fast dem. Det här är ungdomar, någons barn, som är så grymma mot andra ungdomar som blir helt förstörda av händelsen. Dels är det några som slår ner kvinnor för att sno handväska och andra väskor. En kvinna, 70-årsåldern, har blivit mycket allvarligt skadad. Helt galet för att sno en handväska (och en påse med ett par sko och en kofta). Det här har hänt alldeles nära där jag bor men jag inte sett eller hört något. Jag blir så arg när jag läser om dessa händelser.

Något annat som irriterar mig är att bad i okänd vattenkvalitet. I min kommun sker viss provtagning av vatten vid badplatser men inte tillräckligt ofta och det är svårt att hitta informationen. Nu har folk, många barn, blivit sjuka med diarréer, kräkning och utslag. Det känns så himla onödigt. Så mycket onödigt lidande för knattarna.

Nu måste jag försöka hitta något som piggar upp i denna grå vardag. Ska bara ta hand om tvätt, disk och lite annat först…

 

Äntligen svalka

När jag i måndagskväll, nära midnatt, gick in i hotellet var utetemperaturen ca 25 grader. När jag klev ut igen på tisdagsmorgonen hade temperaturen sjunkit med 10 grader. Det kändes svalt, faktiskt skönt, även om vinden var lite vass. Jag var lite för tunt klädd men det kändes skönt att kyla ner kroppen.

Första stopp blev Göteborgs Stadsmuseum. De har en jättefin utställning som heter ”Göteborgs garderob”. Det handlade om mode men även en del om hur vi tar hand om våra kläder. Det var många intressanta kreationer och några klänningar hade grymt smal midja. Jag tycker även att skorna såg väldigt små och smala ut. Det var även kul att få testa några hattar!

Fortsatte till Göteborgs konstmuseum. Jag brukar alltid försöka hinna med ett besök när jag är i Göteborg. På så sätt kan jag se en liten del i taget. Jag är väldigt förtjust i museet och kan gå där länge om jag har tid. Det var även kul att se att det stod ”Pizzeria” på fasaden till museet. Det är en del av ett verk. Det tog ett tag innan jag reagerade.

Innan hemfärd han jag även med att tända ljus i domkyrkan, fika och fönstershopping i Göteborg. Staden har så många fina fik och jag hinner ju inte med alla. Men det betyder mycket att få sitta ner en stund med en koppkaffe, så det unnar jag mig. Däremot kan jag inte få tilltugg vid varje ställe, det vore inte hälsosamt.

Hemresan gick bra, det var lugnt och tåget kom fram i tid. Tog mig lätt hem även den sista biten för att landa hemma i fåtöljen. Hemmet stod förstås som jag lämnat det, och det är väl tryggt. Jag längtar redan till nästa Göteborgsbesök, så jag får väl hålla tummarna för att det bli snart igen.

Totalskada

Totalskada av Helena von Zweigbergk är en roman som utspelar sig i nutid och som på ett brutalt sätt visar hur svårt det kan vara med relationer. I centrum står en kvinna, strax under sextio år. Hon lever med sin man, en nybliven pensionär. Tillsammans har de ett tvillingpar och mannen har en dotter från tidigare förhållande. Barnen är utflugna och de har en nära kontakt.

En katastrof inträffar och mycket kommer upp till utan. Det handlar om vad som är viktigt i livet och hur man kan leva med en skuld. Och det handlar mycket om de relationer som finns inom en familj.

Det är just beskrivningar av relationer som är Zweignbergks specialitet. Hon skriver så att det känns i hela kroppen. Jag kan få ont i magen av vad karaktärer säger till varandra, och det är smärtsamt att se hur mycket man kan såra en annan människa, medvetet eller omedvetet. Ibland behövde jag lägga ifrån mig boken, men samtidigt ville jag läsa vidare. Min upplevelse är att det är en jobbig bok att läsa men en väldigt bra berättelse som gör det värt att obehaget.

Sjögång och allsång

Vissa måndagar är finare än andra och starten på denna vecka kommer att bli till ett varmt minne. Hetta, med värme över 30 grader, gjorde att jag valde att dra mig till sjöss i hopp om svalkande vindare. Jag valde en skärgårdstur i Göteborgs södra skärgård. Jag gillar att åka gamla båtar och på denna var det dessutom guidning. Det var hett men skönt att känna lite svalka från havet när vi gled fram över det stilla vattnet. Turen var ganska trist, tycker jag men att vara nära vatten är ändå skönt. Förra året valde jag en tur till Vinga med dess fyr och båk och den turen var trevligare, tycker jag.

Inne i stan igen irrade jag runt. Jag tog fel spårvagn, hamnade fel, åkte tillbaka, gick fel och irrade i värmen. När jag väl hittat butiken jag sökte, hade de inte vad jag letade efter och jag tog en promenad tillbaka. Det gick fortare än att vänta på spårvagnen. Strosade lite och tog mig till en affär där jag sett ett par skor under söndagen. Skorna är egentligen inte alls min stil, inte min färg men jag föll för dem direkt. Jag ångrade att jag inte köpte dem redan på söndagen, drömde om dem på natten och det kändes riktigt bra att de fanns kvar när jag kom på måndagen. Det blev ett köp och jag är mycket nöjd med mitt fynd.

Det blev ett snabbt besök på hotellrummet för dusch och ombyte. Nästa punkt på agendan var Liseberg. Jag vill gärna besöka Liseberg när jag är i Göteborg och just denna kväll hade jag en biljett till ”Lotta på Liseberg”. Det har blivit en tradition med ett årligt besök. Tidigare brukade jag skämmas för att erkänna det, men det tycker jag bara att det är kul. En glad upplevelse. Så blev det även denna kväll och det var mysigt att strosa runt på Liseberg efter allsången. Det blev ett perfekt slut på en varm och fin dag.

När jag var tillbaka till hotellet var klocka elva på kvällen. Jag kollade temperaruten och då var det 25 grader varmt. En fantastisk kväll och jag vill egentligen inte gå in. Det är något speciellt med varma sommarkvällar, något magiskt i luften. Den här dagen och kvällen ska jag minnas länge.

Åska, kultur och god mat

Börjar känna mig lite dagvill. Försöker ju ha mina dagliga rutiner men det är inte lätt i värmen. Jag tål inte värme så bra så jag måste helt enkelt anpassa tempot.

När jag klev ut från hotellet på söndagsförmiddagen, kom jag ut i ett lätt regn. Det var fortfarande varmt så någon svalka erbjöds inte. Jag skulle ändå ta spårvagnen så det gjorde inget men några lätta droppar. Tyvärr hamnade jag i en riktigt åskskur när jag lämnat spårvagnen. Det passade inte så bra eftersom jag hade röda skinnskor på mig och en tunn vit blus. Blusen blev lite för genomskinlig och det är lätt hänt att skorna färgar av sig. Jag fick stå länge i en tunnel och vänta på solsken, men det var ju söndag dvs en ledig dag.

Målet var Röda Stens konsthall. Jag besöker gärna konstmuseer men har aldrig varit vid Röda sten. Det fanns två utställningar, så det var inte så stort. Låt oss kalla de ”svårtolkat”. Det var intressant att se men inget som inspirerar mig eller berör.

Tog mig tillbaka in till Göteborgs citykärna, strosade, fikade och besökte även Röhsska museet. Museet har hållit stängt en tid, så det var intressant att se vad som var omgjort och vad som var sig likt. Men varmt var det, så jag behövde gå ut för att få frisk luft.

Känner att jag inte orkar så mycket när temperaturen är över 30 grader. Jag satt länge vid vattnet och läste. På kvällen åt jag en god middag. Jag brukar mest fika men under denna resa har jag valt att även äta gott. Lite lyx efter åren som student.

Ensam i Paris och andra historier

Ensam i Paris och andra historier av Jojo Moyes är en bok med två kortromaren och ett flertal noveller. Flera av berättelser är i sann feelgood-anda men det finns även andra inslag.

Min upplevelse är att det är en ovanlig komposition av boken. Den börjar med den längsta berättelsen, vilken ger mersmak för resten av boken. De längre berättelserna har tydligt kärlekstema och man anar direkt att man kan känna sig trygg i att det slutar lyckligt. De korta novellerna har mer av oväntade vändningar och överraskande slut. Det blir en kul, men udda, blandning av berättelser.

I mitt tycke är novellerna lite väl korta. De känns lite ”nakna” dvs jag upplever att de skulle må gott av att bygga upp mer, kanske något mer av beskrivande miljö och karaktärer.

Flera av berättelserna är som tonårsdrömmar, dvs sådant man drömde om som ung – då man trodde livet som vuxen skulle vara lätta och flyta på. Det är kanske inte vad jag har mest utbyte av att läsa men det är otroligt avkopplande med sådan läsning i semestertid. Dessutom, jag gillar ju noveller och det är härligt att de ges ut i denna form.

Återkoppling och kompensation

Befinner mig i Göteborg och njuter av sommaren. Att jag är här just nu beror bl.a. på en gratis hotellövernattning vars erbjudande löper ut vid månadsskiftet. Det ville jag inte missa. Det är en rest av förra årets mindre angenäma vistelse. Jag fyller alltid i enkäter efter besöken. Jag vill inte klaga men beskriver gärna vad jag upplevt, både bra och dåligt. Förra året var servicen ganska usel. Jag hade ett rum med tropisk hetta och det var svårt att ha fönstret öppet på nätterna pga av en tillfällig, lite skum och mycket högljudd nattklubb utanför mitt fönster. Det blev inte mycket sömn. Det visade sig även vara en omöjlighet att köpa en kopp kaffe på hotellet. Det jag reagerade mest på var personalens totala handfallenhet. Det fanns ingen förmåga till initiativ eller ens försök att känna lite med sina kunder.

Efteråt hade jag bra dialog med en chef och antagligen står en del av min kritik och mina önskemål i något kundregister. Incheckningen gick jättesmidigt och de var ovanligt trevliga. Rummet är fint och en liten godispåse väntade som välkomstpresent. På rummet har jag även en vattenkokare med möjlighet att fixa kaffe och därtill står en AC-anläggning. Det är svalt och skönt! Suveränt bra! Bästa vistelsen här!

Den där vattenkokare, borde de ha kunna fixa redan förra året, chefen visste inte varför de inte ordnade det direkt. När det gäller värmen, så är det ett gammalt hus så de kan inte bygga om hur som helst. Jag tipsade om att erbjuda lakan istället för varmt täcke, erbjuda is och isvatten eller kanske till och med köpa in några bordsfläktar. Bara att visa att de bryr sig. Nu vet jag vet om det har portabel AC i alla rum, eller om det är en speciallösning, men för vissa känsliga personer är det ju avgörande för om man kan bo på hotellet eller ej. Och isvatten finns i receptionen!!!

Känns som rätt och riktigt att jag gav återkoppling och fick kompensation. Nu har de visat sig från sin bästa sida och kan få tillbaka mig som gäst. Förtroendet är återställt!

Ännu en resdag

Det blev inte många timmars sömn i natt. Jag kom hem sent, försökte landa, packa om och sedan upp igen tidigt för att ta tåget till Göteborg. Eller rättare sagt Skövde. Pga av banarbete så var det planerat med bussresa mellan Skövde och Göteborg. Jag måste säga att jag hade ofantligt tur. Jag hade en förstaklassbiljett (billigast) och i min vagn fungerade ventilation och kyla. Det var svalt och skönt, tyst och fridfullt. Efter ett tag kom dock fler in i vagnen. I någon vagn var det bastuvarmt och det var mycket tacksamma att få byta till vår svala tillvaro. I Skövde fanns inte en enda skylt om var bussarna fanns eller vilken buss vi skulle med. Informationen var befintligt men vi satte oss i en buss som skulle till Göteborg. Det fungerade. Utmärkt. Vi kom fram ca en timme före utsatt tid. Hur ofta händer det? Det kalla jag tur.

I Göteborg är det varmt och mycket folk. Det känns som sommarstämning med massor av turister från hela Europa. Jag strosade runt, åt en fantastisk god lax till lunch och satt sedan i parker och läste. Det är skönt med en lat och ledig dag och samtidigt får räta ut benen efter resan. Helt ärligt orkar jag inte göra så mycket i värmen.

Resan, värmen och allt som hänt tidigare i veckan gör att jag känner mig trött. Jag ska unna mig en ganska tidigt sänggående. Jag sover väldigt bra på hotell och denna gång bor jag riktigt bra. Det ska jag ta vara på.

Heta, intensiva dagar

Har precis jag tre långa, varma och intensiva dagar bakom mig. Jag har varit hos mina föräldrar och hjälpt dem. Det är 70+ men ganska krassliga så de är inte uppe mer än några timmar per dag. Samtidigt vill de så mycket även om de inte orkar.

Jag har handlat och fixat i hem och trädgård, tagit hand om smultron, hallon, vinbär och krusbär i trädgården som nu finns i deras frys. Jag har tagit hand om ”mina” fyra gravplatser på olika kyrkogårdar. Några krävde bara vattning, vid en fick jag rensa ogräs och en grav krävde omplantering och nya blommor. Solen stekte och det kändes ganska tungt med allt trädgårdsarbete.

Tog med pappa för att handla på onsdagen vilket gjorde att han sov hela torsdagen och jag fick inte upp honom förrän lunch på fredagen. Tog med mamma på en tur på torsdagen, ca en timme, sedan dess har hon vilat upp sig. Nu är det inte bara jag som är påfrestande, utan även värmen. De vill ha lite tid med mig, blir glada, men trötta. Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket de klarar av.

Det har varit påfrestande dagar pga av mängden arbete i hettan, drygt 30 grader. För mig är det även påfrestande mentalt. Det är inte lätt att se sina föräldrar bli sämre och sämre. Det är inte alltid så lätt att avgöra hur mycket hjälp de behöver, och vad de behöver göra själva för att hålla sig igång. Det här upptar ganska mycket av mina tankar just nu.

Jag tycker också att det är svårt att vara deras lilla flicka och deras fixare på en och samma gång. Min pappa kan säga ”Du kan väl laga gräsklippare när du är här…” eller tvättmaskinen, ett elfel i köket eller något på hans bil. I nästa stund kommer förmaningar såsom ”Du måste ta med dig en tröja om du ska resa bort i helgen” eller ”Du åker väl inte tunnelbana för sent på nätterna…”. Det är som att jag behandlas som både stor och liten på en och samma gång och kan knappt hålla mig för skratt. Jag är helt enkelt inte van vid denna situation. Därtill upplever jag att det förändras hela tiden. Det är sådant jag går och tänker på. Självklart kan jag hantera det, men lika självklart vill man ju hantera det på bästa sätt och det är inte lika lätt.

Nåväl, hoppas att det inte låter som att jag är otacksam eller klagar. Jag är glad att ha dem i livet och har inget emot att hjälpa dem. Behöver bara skriva av mig lite, för att tankarna inte ska bli grubbleri.