Allt jag inte kan säga

Allt jag inte kan säga av Emelie Pine är en essäsamling med mycket personlig karaktär. Det handlar om ett antal ämnen och händelser ur Pine:s eget liv, jobbiga och smärtsamma episoder. Det handlar bl.a. om agerande med faderns alkolism, försök att få barn, sorg och tabun. Det är äkta och ärligt beskrivet, rakt på.

Tonen är helt osentimental och Pine har en förmåga att skriva kort och ändå få med detaljer som gör beskrivningar så otroligt tydliga. Vissa saker kan jag förstå, andra känns lite mer främmade. Detta beror på att Pine är uppvuxen i Irland med irländska lagar och värderingar. Exempelvis är det inte helt lätt att sätta sig in i situationen där föräldrarna under lång tid är separerade eftersom skiljsmässa inte var lagligt. Intellektuellt kan jag förstås förstå men jag anar ändå att det finns underliggande värderingar, som Pine tar för givet, som jag inte känner till. Jag har även lite svårt för hur hon beskriver sin erfarenheter av medelåldern, då jag tänker att hon är ca 42 år nu är boken är utkommen och kanske att hon har lite mer av medelålderns vändringar att uppleva.

Boken är en debut och har fått flera priser. Riktigt så bra tycker jag inte att den är men helt klart läsvärd. Jag har även läst att man inte kan låta bli att gråta när man läser men det var inget jag upplevde. Ingen näsduk för mig. Emelie Pine kommer till Sverige i augusti och jag har bokat biljett för att lyssna till ett författarsamtal där Jessica Gedin ska leda samtalet. Det ser jag fram emot och jag tror att de kan ge mer till min förståelse av innehållet.

Trötter

Att behöva tända lampan över köksbänken för att se bättre, betyder att det är en grå dag. Det har inte regnat men jag undrar om det kan vara åska i luften. Jag är så otroligt trött och har somnat flera gånger under dagen, vilken kan vara väderrelaterat. Vågar inte sätta mig ner med en bok, då somnar jag igen, så nu gäller starkt kaffe som medicin.

Det mesta av dagen har ägnats åt jobbsökande. Tog även en tur till biblioteket. Det var dock stängt (begränsade tider under sommaren). Jag kunde lämna böcker men inte låna. Å andra sidan hade jag glömt lånekortet, så jag hade i alla fall inte kunna få ut den bok som väntar på mig. Det tycks vara en sådan dag idag.

Något som irriterar mig oerhört är ökad brottslighet i mitt område nu under sommaren. Dels är det tre killar som kör runt på moped, tränger och hotar ungdomar och snor deras mopeder. Jag fattar inte killarnas grymhet och att det ska vara så svårt att få fast dem. Det här är ungdomar, någons barn, som är så grymma mot andra ungdomar som blir helt förstörda av händelsen. Dels är det några som slår ner kvinnor för att sno handväska och andra väskor. En kvinna, 70-årsåldern, har blivit mycket allvarligt skadad. Helt galet för att sno en handväska (och en påse med ett par sko och en kofta). Det här har hänt alldeles nära där jag bor men jag inte sett eller hört något. Jag blir så arg när jag läser om dessa händelser.

Något annat som irriterar mig är att bad i okänd vattenkvalitet. I min kommun sker viss provtagning av vatten vid badplatser men inte tillräckligt ofta och det är svårt att hitta informationen. Nu har folk, många barn, blivit sjuka med diarréer, kräkning och utslag. Det känns så himla onödigt. Så mycket onödigt lidande för knattarna.

Nu måste jag försöka hitta något som piggar upp i denna grå vardag. Ska bara ta hand om tvätt, disk och lite annat först…

 

Äntligen svalka

När jag i måndagskväll, nära midnatt, gick in i hotellet var utetemperaturen ca 25 grader. När jag klev ut igen på tisdagsmorgonen hade temperaturen sjunkit med 10 grader. Det kändes svalt, faktiskt skönt, även om vinden var lite vass. Jag var lite för tunt klädd men det kändes skönt att kyla ner kroppen.

Första stopp blev Göteborgs Stadsmuseum. De har en jättefin utställning som heter ”Göteborgs garderob”. Det handlade om mode men även en del om hur vi tar hand om våra kläder. Det var många intressanta kreationer och några klänningar hade grymt smal midja. Jag tycker även att skorna såg väldigt små och smala ut. Det var även kul att få testa några hattar!

Fortsatte till Göteborgs konstmuseum. Jag brukar alltid försöka hinna med ett besök när jag är i Göteborg. På så sätt kan jag se en liten del i taget. Jag är väldigt förtjust i museet och kan gå där länge om jag har tid. Det var även kul att se att det stod ”Pizzeria” på fasaden till museet. Det är en del av ett verk. Det tog ett tag innan jag reagerade.

Innan hemfärd han jag även med att tända ljus i domkyrkan, fika och fönstershopping i Göteborg. Staden har så många fina fik och jag hinner ju inte med alla. Men det betyder mycket att få sitta ner en stund med en koppkaffe, så det unnar jag mig. Däremot kan jag inte få tilltugg vid varje ställe, det vore inte hälsosamt.

Hemresan gick bra, det var lugnt och tåget kom fram i tid. Tog mig lätt hem även den sista biten för att landa hemma i fåtöljen. Hemmet stod förstås som jag lämnat det, och det är väl tryggt. Jag längtar redan till nästa Göteborgsbesök, så jag får väl hålla tummarna för att det bli snart igen.

Totalskada

Totalskada av Helena von Zweigbergk är en roman som utspelar sig i nutid och som på ett brutalt sätt visar hur svårt det kan vara med relationer. I centrum står en kvinna, strax under sextio år. Hon lever med sin man, en nybliven pensionär. Tillsammans har de ett tvillingpar och mannen har en dotter från tidigare förhållande. Barnen är utflugna och de har en nära kontakt.

En katastrof inträffar och mycket kommer upp till utan. Det handlar om vad som är viktigt i livet och hur man kan leva med en skuld. Och det handlar mycket om de relationer som finns inom en familj.

Det är just beskrivningar av relationer som är Zweignbergks specialitet. Hon skriver så att det känns i hela kroppen. Jag kan få ont i magen av vad karaktärer säger till varandra, och det är smärtsamt att se hur mycket man kan såra en annan människa, medvetet eller omedvetet. Ibland behövde jag lägga ifrån mig boken, men samtidigt ville jag läsa vidare. Min upplevelse är att det är en jobbig bok att läsa men en väldigt bra berättelse som gör det värt att obehaget.

Sjögång och allsång

Vissa måndagar är finare än andra och starten på denna vecka kommer att bli till ett varmt minne. Hetta, med värme över 30 grader, gjorde att jag valde att dra mig till sjöss i hopp om svalkande vindare. Jag valde en skärgårdstur i Göteborgs södra skärgård. Jag gillar att åka gamla båtar och på denna var det dessutom guidning. Det var hett men skönt att känna lite svalka från havet när vi gled fram över det stilla vattnet. Turen var ganska trist, tycker jag men att vara nära vatten är ändå skönt. Förra året valde jag en tur till Vinga med dess fyr och båk och den turen var trevligare, tycker jag.

Inne i stan igen irrade jag runt. Jag tog fel spårvagn, hamnade fel, åkte tillbaka, gick fel och irrade i värmen. När jag väl hittat butiken jag sökte, hade de inte vad jag letade efter och jag tog en promenad tillbaka. Det gick fortare än att vänta på spårvagnen. Strosade lite och tog mig till en affär där jag sett ett par skor under söndagen. Skorna är egentligen inte alls min stil, inte min färg men jag föll för dem direkt. Jag ångrade att jag inte köpte dem redan på söndagen, drömde om dem på natten och det kändes riktigt bra att de fanns kvar när jag kom på måndagen. Det blev ett köp och jag är mycket nöjd med mitt fynd.

Det blev ett snabbt besök på hotellrummet för dusch och ombyte. Nästa punkt på agendan var Liseberg. Jag vill gärna besöka Liseberg när jag är i Göteborg och just denna kväll hade jag en biljett till ”Lotta på Liseberg”. Det har blivit en tradition med ett årligt besök. Tidigare brukade jag skämmas för att erkänna det, men det tycker jag bara att det är kul. En glad upplevelse. Så blev det även denna kväll och det var mysigt att strosa runt på Liseberg efter allsången. Det blev ett perfekt slut på en varm och fin dag.

När jag var tillbaka till hotellet var klocka elva på kvällen. Jag kollade temperaruten och då var det 25 grader varmt. En fantastisk kväll och jag vill egentligen inte gå in. Det är något speciellt med varma sommarkvällar, något magiskt i luften. Den här dagen och kvällen ska jag minnas länge.

Åska, kultur och god mat

Börjar känna mig lite dagvill. Försöker ju ha mina dagliga rutiner men det är inte lätt i värmen. Jag tål inte värme så bra så jag måste helt enkelt anpassa tempot.

När jag klev ut från hotellet på söndagsförmiddagen, kom jag ut i ett lätt regn. Det var fortfarande varmt så någon svalka erbjöds inte. Jag skulle ändå ta spårvagnen så det gjorde inget men några lätta droppar. Tyvärr hamnade jag i en riktigt åskskur när jag lämnat spårvagnen. Det passade inte så bra eftersom jag hade röda skinnskor på mig och en tunn vit blus. Blusen blev lite för genomskinlig och det är lätt hänt att skorna färgar av sig. Jag fick stå länge i en tunnel och vänta på solsken, men det var ju söndag dvs en ledig dag.

Målet var Röda Stens konsthall. Jag besöker gärna konstmuseer men har aldrig varit vid Röda sten. Det fanns två utställningar, så det var inte så stort. Låt oss kalla de ”svårtolkat”. Det var intressant att se men inget som inspirerar mig eller berör.

Tog mig tillbaka in till Göteborgs citykärna, strosade, fikade och besökte även Röhsska museet. Museet har hållit stängt en tid, så det var intressant att se vad som var omgjort och vad som var sig likt. Men varmt var det, så jag behövde gå ut för att få frisk luft.

Känner att jag inte orkar så mycket när temperaturen är över 30 grader. Jag satt länge vid vattnet och läste. På kvällen åt jag en god middag. Jag brukar mest fika men under denna resa har jag valt att även äta gott. Lite lyx efter åren som student.

Ensam i Paris och andra historier

Ensam i Paris och andra historier av Jojo Moyes är en bok med två kortromaren och ett flertal noveller. Flera av berättelser är i sann feelgood-anda men det finns även andra inslag.

Min upplevelse är att det är en ovanlig komposition av boken. Den börjar med den längsta berättelsen, vilken ger mersmak för resten av boken. De längre berättelserna har tydligt kärlekstema och man anar direkt att man kan känna sig trygg i att det slutar lyckligt. De korta novellerna har mer av oväntade vändningar och överraskande slut. Det blir en kul, men udda, blandning av berättelser.

I mitt tycke är novellerna lite väl korta. De känns lite ”nakna” dvs jag upplever att de skulle må gott av att bygga upp mer, kanske något mer av beskrivande miljö och karaktärer.

Flera av berättelserna är som tonårsdrömmar, dvs sådant man drömde om som ung – då man trodde livet som vuxen skulle vara lätta och flyta på. Det är kanske inte vad jag har mest utbyte av att läsa men det är otroligt avkopplande med sådan läsning i semestertid. Dessutom, jag gillar ju noveller och det är härligt att de ges ut i denna form.