Ikväll såg jag ett inlägg på Facebook om en kvinna som sökte en bok. Hon hade letat länge utan att hitta den. Boken fanns i min bokhylla men är nu paketerad för att vara på väg till kvinnan. För mig krävs ingen ersättning. Känns som ett enkelt sätt att göra någon annan glad. Och en fin läsupplevelse är ju bland det finaste man kan få.
Ännu en olidligt varm natt där jag inte kunde sova. Vid fyratiden gav jag upp, lämnade sovrummet och gick ner till soffan. Kunde öppna balkongdörren och övervägde att gå ut. Precis då kom de första dropparna, något som sedan förvandlades till hällregn. Var tvungen att stänga igen alla fönster. Blixt och dunder tilltog och i allt detta somnade jag på soffan. Vaknade när klockan ringde och då var det sol igen. Öppnade balkongdörren, ställde om alarmet och somnade om. Vaknade vimmelkantig och upptäckte att jag missat flera alarm. Upptäckte även att byggarbetarna bilade betong i grannhuset. Visst är det konstigt: värmen hindrade mig från att somna men bilande av betong kan inte väcka mig. Gissar att värmen påverkat kroppen som behövde vila och sömn.
Fick en hyfsat bra dag på jobbet och kunde gå hem i hyfsad tid. Det är sådant som gläder mig. Det är svalare idag och även det tillhör dagens glädjeämnen, det gör att jag kan göra mer. Ikväll har det varit en tv-kväll eftersom jag är barnsligt förtjust i ”Lotta på Liseberg”. Jag brukar försöka få till ett årligt besök på plats i Göteborg men i år är det teven som gäller. Och det fungerar utmärkt, tycker jag.
Tre veckor kvar, sedan är det semester. Och planeringen växer fram, dag för dag. Drömma om lediga dagar – det är jag bra på.
Simma hem av Deborah Levy är en fin roman med många bottnar, både mörka och ljus. Jag vill beskriva den som en relationsroman, skulle nästan kunna fungera som relationsdrama på scen. Här finns färgstarka karaktärer, sorgligheter, värme, kärlek, psykisk ohälsa och mänskliga tillkortakommanden. Att beskrivet med ett naturligt språk med många finesser.
Ett sommarhus utanför Nice i Frankrike utgör den främsta spelplatsen i denna historia. En poet och hans familj anländer till huset och ser något i poolen. Det är en ung, naken kvinna som kommer att få bo i ett rum i huset. Här finns även ett ytterligare par och en granskande granntant. Ganska snart förstår man att det finns sorg och olycka i semesterfirarnas liv, sådant som dolts i djupen men nu kommer upp till ytan.
Jag ser detta som en välskriven bok som får med mycket på sina 184 sidor. Den värjer inte för svåra ämnen och har en genomtänkt komposition. Jag bryr mig om karaktärerna trots att jag inte gillar alla, men det är personligheter som berörs. Jag tror att Levy är uppskattad som författare i andra delar av världen med detta är den av hennes böcker som först blivit översatt till svenska. Nu längtar jag efter att läsa hennes bok ”Varm mjölk” som är den andra boken som blivit översatt.
nbsp;
Inatt störde värmen min sömn. Jag får inte ner temperaturen i sovrummet och känner mig svettig och feberhet. Strax före sex gick jag upp, satt länge på balkongen och lade mig sedan på soffan på nedervåningen. Där är det något svalare. Lyckades få någon ytterligare timme med sömn.
Hann läsa en del under förmiddagen och åkte sedan till ett bibliotek. Huvudbiblioteket har stängt under helgerna men en filial har öppet. Där var det svalt. Det är ganska litet och har inte så många böcker så jag fick leta länge. Det var dessutom ganska rörigt; många böcker som stod på fel plats och väldigt mycket osorterat. När jag hittat en fin hög upptäcker jag det trista. Det går inte att låna böcker eftersom apparaten där man registerar sig är ur funktion. Det saknas papper. Det finns två apparater med samma fel. Det stör mig. Det borde inte vara så svårt att fylla på pappersrullen. Och det borde inte ens behövas papper eftersom det är frivilligt och man vill ha ett kvitto eller ej.
Satte mig på ett café, drack kaffe och löste korsord. Det lilla kondiset är genuint, har funnits länge och jag vill gärna att det ska finnas kvar. Det var så skönt att sitta där alldeles för länge. Jag var helt försjunken i korsordet. Skönt att inte få arga blickar på sig, ingen som ville ha ens plats. Rofyllt och trevligt.
Hemma har jag suttit på balkongen och läst. Det är gräsligt varmt. Obehagligt svettigt. Min kropp mår inte riktigt bra i värmen men jag försöker stå ut. Vet ju att det blir svalare redan i morgon. Det ser jag fram emot. Värmen, i kombination med nattens störda sömn, gjorde att jag behövde sova en stund på eftermiddagen. Jag brukar kunna ta en liten tupplur, 15-20 min, och må toppen efter det. Idag kunde jag knappt vakna. Mattheten sitter i. Men det ju vilodag så jag behöver inte göra mer än att återhämta mig. Och att dricka massor av vatten.
Halvmördaren : krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv av Håkan Nesser är en underfundig roman med lite torr gubbig humor. Den är omständlig med många utviktningar och det krävs nog en del tålamod av läsaren. Det här är underbart för den som älskar Håkan Nesser sätt att skriva, för andra är den antagligen bara jobbig.
I centrum för berättelsen finn Adalbert som skriver om delar av sitt liv. Berättelsens utspelar sig både i hans ungdom och hans nutid. Numera är han en lite virrig gubbe, gå vänner och med ett fängelsestraff bakom sig. En dag får anar han att han får syn på sin livs kärlek, en kvinna som mycket påtagligt både präglat och förändrats hans liv. Det finns mycket att skriva om, och Adalbert gör det på sitt säregna sätt.
För mig som uppskattar Håkan Nessers sätt att skriva är detta mysigt och kul. Man undrar ju vart det kommer att leda och vill veta mer. Det är en ganska lättsam läsning och passar utmärkt under heta, lata sommardag. En lite fnissig läsupplevelse.
Lördagen har gått i ett lugnt och jämt tempo. Efter frukost for jag till ett köpcentrum dit ett paket hade anlänt. Strosade runt lite när jag ändå var där. Det var ganska lugnt för att vara direkt efter lön men jag anar att folk valde att vara ute i det varma vädret.
Bestämde mig för att det var dags för en tur till Ulriksdal och framförallt deras trädgårdskafe. Vår och försommar är det överfullt med folk och det var många där även i dag. Men det är ett stort område med mycket att titta på så det var ingen trängsel. I kaféet var det mycket noga med hygien. Vi blev dirigerade så att man gick in resp. ut på olika ställen utan att mötas. Innan man gick in uppmanades man att tvätta händerna. Markeringar på golvet, stora rosa prickar, visade att man inte kom för när varandra. ”Max en person per prick”. När man kom närmre var det först handsprit sedan handske för den handen man ville ta mat/bakverk med. Det tog tid men vi hade ju inget bättre för oss än att vänta. Jag valde en lyxig macka till kaffe och satt sedan under ett parasoll och njöt. Helt underbart.
Utbudet av blommor är bedårande men kostar förstås en del. Om man tar hand som sina blommor så är det värt pengarna eftersom kvaliteten är bättre. Jag behövde bara blommor till balkonglådan och något som passade hittade jag inte. Det fanns förstås men i en prisklass som låg över min budget. För mig duger vanliga blommor.
Det visade sig vara svårare att hitta än jag trodde. I nästa trädgårdshandel var det urplockat, få fräscha blommor men tillslut hittade jag något som passar. Det blev inte all som jag planerat. Jag älskar rosa blommor, gärna lite mörkare och även lila. Det blev det. Jag hade tänkt att variera mig med en mer blandad färgskala i år, för att inte alltid ha mina rosa nyanser. Så blev det alltså inte. Den förändringen får vänta till nästa sommar.
När allt var planterat och klart var det skönt att sätta sig i stolen med en bok och en läsk. Lite senare blev det kaffe. Läsandet fortsatt så länge det var ljust. Sedan satt jag kvar och lyssnade på ”Sommar i P1”. Det ljusa natten är varm. 20 grader C vid midnatt. Det är väl sådana sommarkvällar man ska ta vara på och spara i minnet.
Sakta men säkert anar jag att det börjar bli lite lugnare nu. Dels tar värmen ner tempot men det syns även i jobbkalendern att den är lite mer öppen. Det finns pausar mellan möten och det finns tid för både lunch och kaffe. I går var sista arbetsdagen på veckan och den blev bra. Jag hann med väldigt mycket, blev av men några riktigt jobbigt uppgifter vilket kändes skönt. Framförallt var det skönt att få sitta på ett svalt kontor.
I torsdagskväll började jag göra iordning på balkongen. Det var så skönt att sitta där igår kväll. Jag var så trött och det var skönt med lite svalka i den varma sommarkvällen. Ibland är en lugn sommarkväll precis vad man behöver. Idag ska jag köpa blommor och plantera i mina balkonglådor. I år ska jag satsa på brokigt blomprakt med många olika blommor.
Tre arbetsveckor kvar, sedan ska jag har semester. Jag längtar redan dit och ska försöka ta det lite lugnare nu så att jag hinner varva ner. Det ska jag börja med direkt, det är ju så härligt med helg.
Hamilton beach av Linda Olsson är en lågmäld, finstämd och vemod berättelse med mycket kärlek. Här får vi följa en kvinna som varit med om ofattbara saker. Vi får till en början inte veta vad men berättelsen växer fram och djupnar med tiden. Tempot är långsamt och det kan nog behövas för att orka ta in allt.
Kvinnan lämnar ett hus bakom sig, vill besöka en plats för att även kunna lämna den bakom sig. Platsen har stor betydelse i hennes liv då den hjälpt henne att ta sig igenom en katastrof. Hela boken är som ett enda långt brev till mannen som är kärleken i hennes liv. Det är innerligt och äkta och det här är en text som berör.
För mig är det en fin men ganska jobbig läsning. Men det kan vara värt det. Det är en fin berättelse om hur livet kan förändras och hur svårt det är att hitta sig själv när allt är förvirrat. Det finns något hoppfullt i att det mörka, så som livet kan vara.
Igår såg jag en annons om en tjänst som såg intressant ut. Innehållsmässigt var det en dröm. Jag tyckte även jag kände igen företagsnamnet. Min barndomsvän jobbar där. Men en närmare titt fick mig att blekna.
Bakom de fina orden om att säkra framtiden insåg jag att det är vapen, ammunition och försvar det handlar om. Nej tack, det kan jag verkligen inte tänka mig. Jag kan faktiskt inte förstå vad min väninna gör där.
För mig är det helt avgörande att jag kan dela värderingar med det företag jag jobbar för, att jag tror på affärsidén och kan vara stolt över det jag gör.
Härom veckan kom jag hem med en sorts tandkräm som jag inte brukar köpa. Den heter parodontax och det var extrapris på den. Den var betydligt dyrare än vanlig tandkräm. Och nu vet jag: den är otroligt äcklig.
Jag brukar inte vilja använda ordet äcklig men i detta fall är det berättigat. Det är något med konsitensen och utseendet ska vi inte prata om. Jag tvekar på riktigt om jag ska stoppa in detta märkliga i munnen.
Har försökt fundera ut varför jag ens köpte den. Misstänker starkt att jag hört reklam om den, reklam om jag inte sett men ordet har fastnat i minnen. Det är känt bland reklammakarna och nu föll jag utan att veta om det.
Dessvärre är den ganska effektiv. Jag känner skillnad i munhålan. Dock, det är den äckligaste tandkrämen jag någonsin använt och jag kommer inte att köpa den igen.
På Gång 