Igår lämnade jag in ett utkast till en förstudierapport inför opponering. Det kan ses som den första delen av exjobbet och kändes som en milstolpe. Utöver opponeringen och slutförande av rapporten, är det bara två andra rapporter ytterligare att göra samt en muntlig tenta. Sedan är det bara exjobbet kvar dvs tiden med grupparbeten, ständiga inlämningsuppgifter och tentor är snart över. En vecka kvar… Men gårdagen milstolpe kändes väldigt bra och idag unnande jag mig en ledig dag. Så skönt att vila hjärnan och idag avstod jag alla tankar på skolarbete.
Tydligen behövde hjärnan den vilan eftersom det kändes som lördag när jag åkte in till stan. Därav fattade jag först inte varför det var så många ungdomar på Drottninggatan. När jag såg plakaten och hörde dem skalla så förstod jag att jag var på väg att hamna i klimatstrejken. De unga hade varit vid Mynttorget och drog sig mot Sergeltorg. När jag själv tänkte snedda över plattan var den typ fylld med 10 000-tals unga. Jag tog gärna en omväg för deras skull. Jag beundrar verkligen vad de gör, att de tar ställning. Lite senare såg jag dem tåga mot Mynttorget igen, de var blöta i regnet men fyllda av energi. Jag kände en stark hoppfullhet.
Själv strosade jag mest runt, åt en god lunch, shoppade och fikade. Jag besökte flera boklådor och fånga några bra fynd. Flera butiker hade halva priset på reapriset och jag hade tur att hitta några böcker som jag letat efter. Besökte även klädbutiker och inhandlade strumpor. Det är hög tid att slänga ut gamla och nötta sockor.
Trots regn och gråväder så blev det en skön dag. Kravlösheten gjorde gott och ungdomarnas klimatkamp gav hopp. Det värmde gott i hjärtat.