Fikatankar

Sitter med kaffekoppen och känner att jag har en hel helg framför mig. Jag älskar den här stunden på lördagsmorgnarna. Det är skönt att ha lämnat jobbtankar bakom mig, även om jag vet att jag behöver jobba i helgen. Det är fint att se framåt och få göra vad jag vill.

Idag ska göra ett nytt försök att ta mig till en bokrea. Jag letar efter en butik med många bra reaböcker och få kunder så att jag kan gå in. Är mina kriterier inte uppfyllda så avstår jag. Något annat jag avstår men saknar är att få fika på café. Allra helst med någon att prata med. Att få fika en någon annan är något jag verkligen längtar till. Mitt morgonkaffe är utsökt men jag saknar personliga samtal till kaffe.

Ju mer smittspridning, ny våg, och längre väntan på vaccin, desto längre bort kommer mina planer på det uppskjutna födelsedagskalaset. Att kunna ha en sommarfest känns inte längre möjligt, snarare sensommar/tidig höst. Men jag gissar att alla vill ta igen allt som missats så jag funderar på när det kan vara möjligt. Det är i alla fall ingen brådska med planeringen. Men viktigt att ha något att se fram emot.

Nu är det tid att förverkliga den här helgen, så att den inte fastnar i längtan.

Fina barnböcker

Har börjat studera utbudet i den stundande bokrean och ser mycket som jag vill ha. Jag ser även ett stort utbud av väldigt fina barnböcker, sådana som jag skulle vilja ge min lilla skyddsling. Min lille klimp har redan fått en grundsats böcker i doppresent och böcker både till födelsedag och jul. Jag vill ju att han ska upptäcka böckernas fantastiska värld och bli en läsare. Och i bokreakatalogerna finns massor som jag vill att den lille ska upptäcka.

Men det jag själv upptäcker är att jag är på väg att blir världens mest trista gammelfaster…

Ledig dag

Sitter som lördagsvanligt med morgonkaffet och ser fram emot en ledig dag. Det är mulen och grått så det känns som att jag kan få vara inne och mysa hela dagen. Läsa, skriva och ha det gott.

Fnissar lite åt något som liknar träningsvärk i kroppen. Allt stillasittande här hemma gör att vardagsmotionen i stort sett är borta. Igår var jag kontoret, ute och grillade och bar två tunga ryggsäckar och det kan anas idag att något är annorlunda. Skrämmande att det är så. Jag längtar till att få börja simma igen. Det är något min kropp behöver. Promenader räcker inte för mig.

Ser även fram emot den kommande bokrean. Jag har fått ett presentkort vid en bokhandel som jag ska se till att nyttja då. Jag kollar katalogen men jag vill hellre besöka en bokhandel eftersom jag vill se kvaliteten på böckerna, papperskvaliteten. Jag vill inte ha de böcker som trycks upp på sämre papper inför rean eftersom det här är böcker som jag vill behålla. Får klura ut hur jag ska lösa det i år.

Härligt att ha något att se fram emot!

Utslagen

Lördagen började i lugnt tempo. Jag satt länge framför morgon-tv och visste inte om jag skulle göra något under dagen. Tog ett beslut, åkte in till city för att köpa en skallrar till min brorsdotterson och kolla på bokrean. När jag gått länge började jag leta efter ett café med semlor. Blev lite förvånad att många inte hade semlor. Till slut lyckades jag men märkte direkt att kaffet inte smakade och att jag inte ville äta upp. Ett tydligt tecken på att något är fel i min kropp.

Skyndade hem och la mig på soffan. Sov en kort stund innan en djävulsk magsjuka bröt ut. Oklar orsak men den höll mig sysselsatt hela kvällen och natten. Inte riktigt mig själv än men visst är det mycket bättre. Missade både melodifestivalen som jag sett fram emot och imorse missade jag Vasaloppet – vilket är nästan heligt för mig att se.

Nu ska jag bara vila och dricka mycket vatten för att fylla på all vätska som saknas i min kropp. Jag är knappast sugen på något annat. Min förhoppning är att jag kan se Melodifestivalen i efterhand och kanske låta tvättmaskinen jobba under tiden. Mer än så kan jag inte kräva av mig själv idag.

En dag med förväntningar

När jag gick till jobbet i morse så tänkte jag att Lön-Fettisdag-Bokrea är en förträfflig kombination. Kan nästan inte bli en bättre dag. Det tog dock inte många minuter för mig att ramla ner på jorden igen. Ett telefonsamtal som förändrade allt har gjort att jag fått kämpa mitt yttersta fram till sjutiden då jag äntligen kunde lämna jobbet. Vissa dagar är svåra att förutse.

Nej, nu orkar jag inte göra mer nytta idag. Jag ska möjligen kolla lite på tv innan jag drar mig mot sängen.

Hoppfullhet

Igår lämnade jag in ett utkast till en förstudierapport inför opponering. Det kan ses som den första delen av exjobbet och kändes som en milstolpe. Utöver opponeringen och slutförande av rapporten, är det bara två andra rapporter ytterligare att göra samt en muntlig tenta. Sedan är det bara exjobbet kvar dvs tiden med grupparbeten, ständiga inlämningsuppgifter och tentor är snart över. En vecka kvar… Men gårdagen milstolpe kändes väldigt bra och idag unnande jag mig en ledig dag. Så skönt att vila hjärnan och idag avstod jag alla tankar på skolarbete.

Tydligen behövde hjärnan den vilan eftersom det kändes som lördag när jag åkte in till stan. Därav fattade jag först inte varför det var så många ungdomar på Drottninggatan. När jag såg plakaten och hörde dem skalla så förstod jag att jag var på väg att hamna i klimatstrejken. De unga hade varit vid Mynttorget och drog sig mot Sergeltorg. När jag själv tänkte snedda över plattan var den typ fylld med 10 000-tals unga. Jag tog gärna en omväg för deras skull. Jag beundrar verkligen vad de gör, att de tar ställning. Lite senare såg jag dem tåga mot Mynttorget igen, de var blöta i regnet men fyllda av energi. Jag kände en stark hoppfullhet.

Själv strosade jag mest runt, åt en god lunch, shoppade och fikade. Jag besökte flera boklådor och fånga några bra fynd. Flera butiker hade halva priset på reapriset och jag hade tur att hitta några böcker som jag letat efter. Besökte även klädbutiker och inhandlade strumpor. Det är hög tid att slänga ut gamla och nötta sockor.

Trots regn och gråväder så blev det en skön dag. Kravlösheten gjorde gott och ungdomarnas klimatkamp gav hopp. Det värmde gott i hjärtat.

En utmaning för samvetet

Mitt samvete står inför en utmaning. Bokrean närmar sig och nätbokhandlarna har redan öppnat för förhandsbokning. Jag försöker undvika att köpa böcker men inser att de har många av de böcker som jag vill har i mitt ”bibliotek” till mycket bra priser. Kan jag stå emot? Kan jag kompensera på annat sätt?

Det är inte lätt att vara en klok och medveten människa. Ibland vill hjärtat annat.

Att motstå reklam om bokrea

Eftersom jag har köpstopp på böcker, förutom skolböcker, så försöker jag undvika all reklam om bokrean. Men ack, så svårt. För svårt, har det visat sig.

Romaner kan jag, än så länge, hålla mig ifrån. Däremot har jag sett en del faktaböcker och populärvetenskap som jag suktat efter. Jag vill ha dem inbundna för att kunna spara. Därav har jag redan beställt ett gäng:
– Hjärnstart av Anders Hansen
– Frisk utan flum av Maria Ahlsén och Jessica Norrbom
– Blodsockerkoll av Dr Michael Mosley
– Omgiven av idioter av Thomas Erikson
– Omgiven av psykopater av Thomas Erikson

Just nu överväger jag om jag ska köpa några klassiker till mitt 50 innan 50-projekt.

Det är verkligen inte lätt att motstå attackerande reklam.

Frestelser

Jag har köpstopp när det gäller såväl böcker som skrivböcker. I min lägenhet har bokhögar växt i sådan omfattning att det måste bli ett stopp. Jag måste ju hinna läsa alla böcker.

Men ibland är frestelsen för stor. Just nu är det rea hos Pocketshop. De började med 40% rabatt. Nu kostar reaböckerna endast 20 kr. Och det är bra böcker. Jag har hittat flera favoriter. Helt oemotståndligt.

Det är i sådana här rea-situationer som jag brukar hitta pärlor, sådant jag kanske inte tänkt köpa men som visat sig vara mycket bättre än man anar. Jag älskar att bli överraskad. Därför måste jag få göra fynd, trots min egen regel om köpstopp.

Det mest förrädiska är att Pocketshop frestar med olika reautbud i olika butiker. Alla de butiker som jag besökt har haft finfina erbjudanden som jag fallit för. Jag skäms lite grann men samtidigt ser jag fram emot en mysig läskväll i soffan.

Det kan vara riktigt härligt att falla för frestelser!