Packning igen

Torsdagen kändes som en lång dag. Stora delar av dagen ägnades åt att följa vad som hände med regeringen, regeringsombildning och förfäras över alla kommentarer och hårda ord. Nej, jag gillar inte att vi är elaka mot varandra. Självklart ska vi kunna ge konstruktiv kritik men många av de kommentarer jag läst i sociala medier är direkt elaka.

Det blev en lite shoppingtur till stan för att komplettera det jag behöver inför nästa resa. Måste stålsätta mig för att inte kolla för mycket på reor. Det finns många lockande fynd men jag vill inte handla mer än jag egentligen behöver.

Det jag inte gjorde igår var att packa. Fick gå upp i ottan för att fixa det. Nästan klar men nu känner jag mig osäker på hur jag vill ha det med koftor och jackor. Jag tänker att shorts och skjorta räcker gott men å andra sidan så får jag frysa med sådan packning. Tycker att det är jobbigt att packa för alla väderlekar. Men, men, det måste göras och nu är det bråttom.

Annonser

Vandring som lyxindustri?

När man ska kolla på kläder för vandring, är Kungsgatan ett bra ställe att starta på. Där radar märkesbutikerna upp sig. Utbudet är stort, innovativa tekniker i textiler och funktion och priser är därefter.

Det som förvånade mig idag var att det inte enbart är friluftsmänniskor som är där. Det var trångt i Naturkompaniet/Fjällräven-butiken där de flesta kunder var utländska turister. Det glittrade i deras ögon när de valde bland alla färger i Fjällräven kånken.  Nog visste jag att de populära, men inte otroligt eftertraktade.

För mig är det lite för dyrt. Jag har bra utrustning och behöver inte lyxen, så mycket vandrar jag inte. Men visst finns det mycket fint. Å andra sidan minns jag den tid då man åkte till Försvarets överskottslager och köpte kängor och brallor för en billig peng. Det fungerade alldeles utmärkt.

Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden

Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan är en lättläst feelgood-roman. Det är fortsättningen på Lilla bageriet på strandpromenad. Det är mysigt och förutsägbart men något djup finns knappast.

Eftersom jag gillade första boken, så känner man ju igen mycket. Det blir som ett kärt återseende av karaktärer som man tycker om. Men som jag upplever boken, är det ungefär samma historia som i förra gången. För en lat dag på stranden fungerade detta perfekt. Jag behövde inte tänka, bara bläddra på. Men lite tveksam är jag egentligen, jag hade förväntat mig något mer, något intressant twist eller djup på något sätt.

Oroliga tider

Sitter framför tv:n och väntar på regeringens presskonferens. Jag har inte följt alla turer i detalj men mycket. Och jag kan inte låta blir att följa, förargas och förundras. Det tycks vara mycket spel men mycket allvar. Tonen är hård, tycker jag. Oroliga tider och jag undrar hur framtiden kommer att te sig.

För mig är debatt om säkerhet mycket viktig – den vill jag verkligen uppmuntra. Jag tycker även att demokratin är viktigt, utredning och att basera beslut på fakta. Respekt och god ton även om man inte är överens om sak, är också sådant jag vill ha. Ledarskap är en central del i allt detta.

Hoppas att det blir en bra lösning, dvs bra för Sverige.

Sköna dagar på Siaröfortet

Det var lite gråmulet när jag klev på skärgårdsbåten vid Strömkajen igår morse. När jag klev av båten två timmar senare sken solen. Då var jag framme vid Siaröfortet-Kyrkogårdsön, som ligger i farleden någonstans mellan Vaxholm och Furusund.

Det är en pytteliten ö och där finns ett vandrarhem där jag bodde. Det fanns även en skön brygga där jag satt och nöjt av solen och läste. För mig är det för kallt i vattnet för bad men det är skönt att höra vattnet klucka och känna doften av salt. På kvällen åt jag en god middag med röding, vilken var supergod. På den lilla ön finns även en försvarsanläggning men jag bestämde mig för att bara slappna av i solen med mina böcker, ingen guidning för mig. Det blev verkligen fina dagar. Ibland är det perfekt att inte göra någonting. Att släppa tankar och stress helt och hållet.

Det är en mycket en enkel standard men det är inte så billigt. Boendet kostar en del trots att man städar själv och tar med egna lakan. Frukost tillkommer 95 kr, som känns tveksamt om det är prisvärt. Så här i efterhand inser jag att jag borde haft med mig frukost och fika och använda självhushållningsköket. De kan verkligen ta betalt för kaffe, läsk, godis mm trots att utbud är begränsat och att kvaliteten till viss del kan ifrågasättas. Eftersom det är en så liten ö, bidrar man inte till levande skärgård och genuinitet. Men servisen var verkligen toppen.

Kontrasten var enorm när jag klev av båten igen och vandrade genom Stockholm för att ta pendeltåget hem. Det känns som jag varit väldigt långt bort. Jag kan redan längta tillbaka till skärgården, men då får det bli en större ö.

Ny vecka, ny dag

Vill ju gärna tro att vandring är en ganska billig sysselsättning. Men ack så fel. Det är som att utrustningen är levande. Varje gång jag är ute och vandrar så kommer jag på saker jag vill uppgradera eller som vore bättre än det jag har. Idag blev det en liten shoppingtur där jag strosade runt på stan och kollade regnskydd, liggunderlag, kängor, tröjor mm. Jag har egentligen så att jag klarar mig men utrustningen kan alltid bli bättre. Jodå, en liten uppdatering blev det.

När jag var inne i stan ”behövde” jag en lyxlunch. I Hötorgshallen finns Kajsas fisk och där serveras en otroligt god spettafilé med rödbetor, kapris och pressad potatis. Lite dyrare än en vanlig lunch men väldigt mycket godare. Försökte komma på ett bra skäl för att få att unna mig detta, men utan framgång. Äsch, ibland kan man frångå principer och bara njuta. Det var gott!

Mellanlandning hemma för att byta shoppingfynd till badväska. Lite motionssim i simhallen gör också gott. Trodde nästan att jag skulle vara ensam men det var en blandad skara besökare där.

Efter att tittat på tv lite för länge är det nu dags att göra det jag inte vill. Packa. Även en kortare resa behöver packning. Och den här gången vet jag inte riktigt vad jag ska ha med mig. Urk och stön.

 

Promenad till Ulriksdal

Det är svårt att komma igång igen med promenader efter vackra vandringar. Känner igen det efter förra sommarens vandring vid Öresund, samma sak detta år efter vandring på Österlen och Helsingborgs strandpromenad. Men jag har faktiskt möjligt att vandra längs vatten där jag bor, både sjö och havsvik.

Idag valde jag att ta en lite längre promenad längs Edsviken. Från Edsbergs slott kan jag gå söderut längs vattnet och så småningom hamna vid Ulriksdal. En stor del av sträckan går på gångväg precis vid vattnet men en del går genom villaområdet. Det här är inte okända trakter för mig men jag brukar inte gå hela sträckan på en gång.

Hemifrån där jag bor nu och till Ulriksdal är det ungefär en mil, lite beroende på vilken väg man väljer. Det blir lite för långt för en vanlig promenad eftersom det är lika långt tillbaka. Det är anledningen till att jag inte gått denna promenad tidigare. Men idag fick jag en fantastiskt promenad. För mig som gillar blommor och kaffe blev det ett perfekt avslut vid slottsträdgårdens café.

För många år sedan rekommenderade en kollega att jag skulle gå till trädgårdscaféet. Då bodde jag närmre. Men på den tiden var promanden inte lika fin som idag. Då var det en trång stig som ingen tog hand om, idag var det en jättefin promenadslinga. Då, för många år sedan, vände jag vid en grind. Jag trodde att det var långt innan caféet.  Så fånigt fel jag hade. Jag har vänt otroligt nära, bara en uppförsbacke, så hade jag varit framme. Ja, ja, promenande väckte många minnen. Och mersmak, den här vägen ska jag gå igen.