Anne Franks dagbok

Anne Franks dagbok av Anne Frank är en gripande skildring av ett liv, mestadels i ett gömställe i andra världskrigets Amsterdam. Det är en ung kvinnas skildring av vad som sker i hennes liv där hon med öppna ögon reflekterar över vad hon ser och upplever. En enastående och viktig dokumentation som bevarats till oss att läsa. Den utgåvan jag läst beskrivs om oavkortad dvs den innehåller delar som hennes pappa tidigare tagit bort. Men när man läser om boken inser man att det finns många versioner och bearbetningar och att det även saknas delar som inte varit möjliga att återfinna.

Jag är väldigt tagen. Det här är en tuff tjej men starka vilja och många åsikter. Hon är medveten om sig själv, sina tillkortakommanden och hur andra ser på henne. Hon beskriver hur det är att vara ungdom, hon beskriver hur det är att leva isolerat, hon beskriver hur vuxna människor kan bete sig under isolering och hon beskriver om den rädsla hon känner för att bli hittad i sitt gömställe. Dagboken innehåller så väldigt många olika perspektiv och hon beskriver allt väldigt bra.

Jag har läst denna bok som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50” och jag kan faktiskt inte förstå att jag inte läst den tidigare. Den här boken borde jag ha läst som ung och jag borde ha läst om den flera gånger. Och ja, jag vill absolut resa till Amsterdam och besöka gömstället som är museum. Rekommenderar boken och rekommenderar även ett besök på Anne Franks house på webben.

Dansa vid vulkanens rand

Dansa vid vulkanens rand är en roman av Grégoire Delacourt. I centrum finns en 40-årig kvinna, i Frankrike, som attraheras av en man. De ser varandra på ett brasseri och attraktionen är omsesidig. Men kvinnan är gift och har barn, vilket ger anledning att ställa en del livsavgörande frågor.

Det här är en roman men många ord och vackra beskrivningar. Det är poetiskt men jag vet inte riktigt om alla vackra ord egentligen säger så mycket. Det händer en del dramatiska saker som lindas in alla omskrivningar med vackra ord. Och så en hel del kön, kroppsvätskor och sex som grädde på moset. Jag vill mena att det är en bok om åtra men inte kärlek och det är min tolkning av läsningen.

Nej, det här passade inte mig. Jag har läst annat av samma författare som passat mig bättre. Så från mig blir det ingen rekommendation.

 

Den tunna isen

Den tunna isen av Lena Einhorn är en berättelse om kärlek från Einhorns egna liv. Det handlar om en relation, Einhorns reaktioner och innebär även att hon gräver i sin egen historia och relationen till sina föräldrar. Man får väldigt mycket av Einhorns liv och tankar under ett antal år.

Jag har så många tankar att jag inte vet hur jag ska beskriva boken. Det kan ses som en berättelse om två starka kvinnor, med starka viljor och starka känslor. Relationen är inte alls okomplicerad, det händer mycket runt om kring dem och Einhorn går på djupet i sin egna rädslor. Boken, på 508 sidor, är skriven som väldigt många korta episoder, men många tillbaka blickar. Det är en stil och komposition som fungerar utmärkt väl. Det är inget problem att hänga med och alla delar känns väl valda.

Dock, efter ca 300 sidor är jag ganska mätt på att vara i Einhorns värld. Man fattar ju hur det kommer att slut och man vill flera gånger kruska om dem, be dem sluta krångla. Jag tycker egentligen inte att personerna verkar särskilt sympatiska, de skulle kunna ta hand om varandra bättre. Ändå måste jag fortsätta att läsa. Och när jag inte läser så tänker jag på boken och när den är slut vill jag ändå läsa mer.

Jag föredrar dock att läsa något annat av Einhorn eftersom jag redan fått några för många detaljer om hennes liv som jag inte hade behövt veta.

Dagboken

Dagboken av Nicholas Sparks är en liten vacker roman om kärlek. Den utspelar sig i två tidsplan. Den inleds med att en man och en kvinna sitter på en parkbänk, där kvinnan inte längre minns vem mannen är. Han läser för henne ur en dagbok. Dagboksberättelsen utspelar sig nästan 50 år tidigare, i början av 50-talet, och är rakt igenom en berättelse om kärlek. Hela berättelsen utspelar sig i North Carolina, USA.

Det är enkelt och vackert. Det är en berättelse med oerhört mycket värme, glöd och ibland hettar det till ännu mer. Det är sött, rart och faktiskt alldeles för sockersött för min smak. Boken är bara på 176 sidor, så här finns inga utsvävande gestaltningar. Men den går å andra sidan fort att läsa.

Där kräftorna sjunger

Där kräftorna sjunger av Delia Owens är en både omskriven och uppskattad roman en ensam flicka i  ett vattenlandskap vid USA:s kust. Berättelsen i sig är ett sorgsamt öde för en ung flicka, en spännande berättelse om ett fall med en död man samt en enastående text där naturen beskrivs detaljerat och magiskt.

Redan som liten flicka överges den som samhället kallar ”Träskflickan”, en liten flicka som i alldeles för unga år får lära sig att klara sig själv. Hon kommer att gå en enda dag i skolan men har andra sätt lära sig på. Ju längre berättelsen går, desto mer får vi veta om hennes liv. Parallellt finns en berättelse där en man hittas död och där det är lätt för samhället att misstänka den underliga ”Träskflickan”.

Otroligt välskriven och helt rätt i tiden med den detaljerade beskrivning av våtmarker och träskmark. Ödet är gripande och man vill verkligen fortsätta att läsa för att se hur det går för träskflickan. Jag gillade berättelsen, omslöts av den även om jag kanske inte lovordar så mycket som många andra gör. Men en varm rekommendation blir det.

Dotterns berättelse

Dotterns berättelse av Armando Lucas Correa är en roman det svåra livet många judar levde före och under andra världskriget. I denna berättelse har ett antal brev en stor betydelse, brev som dyker upp i New York, 2015 och som ger starten till en tillbakablick på en svår period av livet.

De börjar som en familj, där pappan är läkare, mamman har en bokhandel och där de två flickorna är små. Snart tas pappan ifrån dem och de beger sig ut på flykt, en flykt som splittrar familjen ytterligare. Ofattbara händelser som en liten flicka inte borde kunna hantera (egentligen inte någon) men det handlar om överlevnad.

Jag upplevde boken lite rörigt med många olika berättarröster. Å andra sida är språket ljuvligt och driver berättelsen framåt. Jag kan även bli lite störd av att inte veta exakta tider, men så är det ju i osäkra tider så på sätt och vis är det bra att inte veta. Framförallt väcker boken många tankar med koppling till hur vi lever idag. Hur klarade man hålla sina barn gömda, inomhus, nu när jag ser hur svårt vuxna människor klarar av några dagars karantän? Hur klarade de ovissheten att inte veta om hotet skulle vara dagar eller år? Hur nära behöver man vara någon för att vilja hjälpa? Jag tänker att jag känner stolthet för alla som vågade hjälpa de judiska flyktingarna undan koncentrationsläger men det är knappast så att jag har flyktingar från andra krig boende hemma hos mig.

Jag är ingen storläsare av berättelser från andra världskriget men blir förstås berörd. Under denna läsningar har jag funderat mycket på om vi behöver dessa fiktiva berättelser, eller om de verkliga berättelserna är de som vi borde ta hand om bättre.

Bränt barn

Bränt barn av Stig Dagerman är en roman om en ung man och hans känslor, både de som han håller inom sig och de som träder ut i handling. Dagerman var i 25-årsåldern när denna bok skrev och hade redan etablerat sig som författare. Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50” och jag är mycket glad att ha upptäckt en favorit.

Berättelsen börjar med en begravning, där den 20-åriga mannen får begrava sin mamma. Kvar vid hans sida finns hans far, hans flickvän och två fastrar. Ganska snart kommer även en ytterligare kvinna in i berättelsen, samt en hund. Både ynglingen och hans far får kämpa med att hantera sina känslor, dels präglat av sin tid men mycket av känslor är tidslösa. Det händer en hel del under året och det handlar om relationer, känslor och kanske är det även kärlek. Åtminstone är det under rubriken ”kärlek” som mitt bibliotek ställt boken.

Jag fångas tidigt. Det här ingen ytlig berättelse. Det är djupa känslor, det borras i dem och inget sår lämnas oberört. Allt får ta tid. Det är mycket mörker och det berättas på ett äkta sätt. Det här är riktigt bra, tycker jag. Jag ska absolut läsa mer av Dagerman, det han hann skriva under sitt korta liv.

Händelser vid vatten

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman är en roman som utspelar sig i Jämtland, mycket i väglöst land. Mycket utspelar sig i början av 70-talet men även 18 år senare då det visar sig att händelserna fortfarande påverkar bygd och människor. Det är en väldigt naturnära berättelse med många unika, ja säregna karaktärer att komma nära.

Här finns ett mord men jag skulle inte vilja kalla detta för en deckare. Det är annat som dominerar i berättelsen. Här finns människor med viljor, hemligheter och här finns oanade relationer. Här finns också många starka känslor och en hel del sex.

Boken är ca 590 sidor och innehåller alldeles för mycket kroppsvätskor för min smak. Det är två saker som kan få mig att avstå från att läsa. Nu lyssnade jag som radioföljetong med Rolf Lassgård som uppläsare. Den uppläsningen är makalöst bra. Man vill inte sluta lyssna. För närvarande är följetången i 5 delar på över 4 timmar men från 20 juli ska den finnas i 53 kortare delar. Jag rekommenderar denna lyssning, som är värd sin tid. Jag överväger att lyssna igen. Och i höst vill jag läsa mer av Kerstin Ekman.

 

Hemsöborna

Hemsöborna av August Strindberg är en nätt roman men stort innehåll. Kanske mer känd för sin inledande mening är hela berättelsen. Här får vi följa Carlsson bravader när han som landkrabba kommer ut i skärgården med moderna tankar om jordbruk och hur man gör affärer. Madam Flod finns där, hennes son, andra skärgårdsbor och en del nya gäster. Det ger berättelsen liv till en riktigt skärgårdsskildring.

För mig är det trevligt att ha läst den men det är ingen läsupplevelse som går direkt till mitt hjärta. Till att börja med hade jag lite svårt det ålderdomliga språket, rytmen men efter lite träning kom jag snart i stämningen. Jag kan även tycka att jag sakande lite värme, någon karaktär att tycka om. Den här historien har många säregna personligheter, man kanske ingen som jag skulle vilja ha som vän.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50” och känner mig lite mer beläst Strindberg efter denna läsning.

 

 

Dotter saknad

Dotter saknad av Anna Jansson är en spännande deckare som utspelar sig vid Hjälmaren. Det är första boken i en ny serie av Jansson och denna gång är det en manlig kriminalinspektör som har huvudrollen. Serien utgår från Örebro och dess omnejd.

Här får vi lära känna en polis som ägnar all ledig tid till att leta efter sin egen dotter. Dottern försvann för fem år sedan i Hjälmaren men har inte hittats. Det finns ett liknande fall med en annan försvunnen flicka vid samma plats. I lilla Hampetorp bor flera personer med relationer till de döda kvinnorna och där händer en hel del märkligheter.

I den här berättelsen finns en hel del kopplingar till ohälsa av olika slag och sjukvård, vilket man förstår att författaren kan. Jag tycker att det bidrar mycket till berättelsen som har mycket fokus på människorna i berättelsen. Karaktärerna har många intressanta sidor och känns äkta. För mig är det spännande berättelse med många nya händelser hela tiden. Jag ser absolut fram emot nästa del serien.