Kreutzersonaten

Kreutzersonaten av Leo Tolstoj är ett litet mästerverk i bokform. Det är en kortroman med stort innehåll, ett verk som har hyllats av många. Samtidigt läste jag att denna roman är orsaken till att Tolstoj inte fick Nobelpriset i litteratur.

Allt sker under en tågresa. Några passagerare diskuterar kring kärlek och äktenskap,  etik och känslor. Ganska snart tas berättandet över av en man som vill förklara varför han mördat sin fru. En person tar sig rollen som lyssnare och mannen börjar sin berättelse som handlar mycket om äktenskap, sex och svartsjuka.

Berättelsen är bara 126 sidor och jag tycker att det visar hur mycket man får fram på få sidor, när man kan skriva väl. Det är intensivt och starkt. Man häpnar, blir förbannad och upprörd och vill läsa vidare för att veta mer. Jag uppskattar även att det finns en lyssnare i boken, som ställer frågor utan att lägga in värderingar, och får personen att prata. Jag är glad att jag tog chansen att läsa denna bok,

Jag har läst boken som en del av mitt projekt ”50 innan 50

 

 

Annonser

De nya dödssynderna

Stefan Einhorn har skrivit boken ”De nya dödssynderna : våra mörkaste sidor och hur vi kan hantera dem”. Det är en både lärorik och reflekterande bok om mindre goda egenskaper hos oss människor. Det är intressant, väcker tankar och även en del självrannsakan.

Det är ett mjukt ämne, som tas om hand på ett faktabaserat och vetenskapligt sätt samtidigt som Einhorns personliga ödmjukhet och humor genomsyrar texten. Det är finns mycket bakgrundsinformation, även om studierna som ligger till grund för slutsatser och det är ett genuint resonerande kring egenskaper och en även den hel del om etik. Det är ett svårt ämne som här beskrivs på ett lättläst sätt.

Det var en slump att jag drog ut boken ur hyllan igår när jag var på biblioteket i jakt på en helt annan bok. Jag började läsa direkt och idag kunde jag inte sluta läsa förrän sista sidan var klar. Jag har förfärats och inspirerats. Och jag är mycket nyfiken på att läsa andra böcker av Einhorn. Det hoppas jag även att fler gör, då Einhorn väljer mycket viktiga teman att reflektera kring.

Pingvinlektionerna

Pingvinlektionerna av Tom Michell är en berättelse om vänskapen mellan en man och en pingvin. Det är en sann berättelse som utspelade sig i Sydamerika i början av 1970-talet. Det är lättläst, lättsamt och innehåller humor och massor av värme.

Den då 23-åriga Michell har en äventyrslust men även ett stort hjärta som gör att han tar sig an en skadad pingvin. Det visar sig snart att pingvingen är vänskaplig och ger mycket glädje till många. Det får vi följa genom många olika bravader i pingvinens liv i människosamhället.

För mig är det här en genre som jag normalt undviker eftersom det inte brukar ge mig någon litterär behållning. Däremot gillar jag pingviner och jag tycker att läsningen gav leenden och förgyllde tillvaron för stunden. Boken är mycket lättläst och tar inte många timmar att läsa. Jag fick lära mig lite mer om pingviner och lite mer om vad som kan driva en människa att engagera sig. Det tycker jag om.

Vända hem

Vända hem av Yaa Gyasi är en roman som slingrar sig genom generationer och tar upp en stor del av slavhandels historia. Vi får färdas genom sekler och över hav. Vi får även chans att fundera över personliga historier och vad som formar oss.

Det tar sitt avstamp i 1700-talet i Guldkusten i Afrika och två systrar som inte har kännedom om varandra. Sedan får vi, släktled för släktled, se hur livet kan tes där slavhandeln har en stor betydelse för utveckling. Trots att man ”bara” får följa varje generation i ett kapitel, så får man ändå en stark känsla för alla personer. Och man vill gärna veta mer.

Det är ett fantastiskt språk och en väldigt intressant komposition. Oj, så jag önskar att jag kunde skriva på detta sätt. Jag vill stanna kvar i varje kapitel och ändå vill jag vidare. Jag skulle även gärna vilja resa till Afrika och ser mer av Ghana. Den här boken väckte väldigt många intressen och jag gillade den skarpt.

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt är en feelgoodroman av Gail Honeyman. Den handlar om en lite speciell person som lever ett stillsamt, ickeglamouröst liv med tydlig vanor. Så inträffar en händelse, eller kanske flera, som sätter fart på många förändringar. Boken är populär och jag har fått den rekommenderad från flera olika håll.

Tyvärr tillhör jag inte de som hyllar boken. Den är helt okey men inte i topp bland årets läsupplevelser. Boken har en ganska speciell huvudperson men i övrigt upplever jag att stilen och sättet att skriva liknar många andra i genren. Jag upplever även att huvudpersonen blir lite för komplex där egenskaper och beteenden bitvis blir motsägande. Berättelsen är skriven i jag-form, vilket innebär att allt berättas utifrån hennes perspektiv. Jag hade behövt en ytterligare berättarröst för att få ett kompletterande perspektiv på händelser och skeenden.

Boken är på 411 sidor och jag gillade de sista 100 sidorna bäst. Det finns en värme i berättelsen som jag gillade och det är inte alls så att jag tycker att den är dåligt. Däremot levde den inte upp till mina mycket höga förväntningar.

Den som hittar sin plats tar ingen annans

Förra hösten, var jag på ett föreläsning på temat ”Den som hittar sin plats tar ingen annans” där Tomas Sjödin föresläste. Nu har jag läst boken med samma namn. Det märkliga är att det jag gillade med föredraget, saknas i boken.

Boken är en brokig historia. Varje text är trevlig att läsa där Sjödin berättar på sitt lugna och harmoniska sätt. Men jag ser inte riktigt den röda tråden genom boken, det är som att det är flera böcker som råkat hamna i samma. Det som jag uppskattade med föredraget, var att det var så allmän mänskligt. Sjödin är pastor, så visst förstår jag den kristna inriktningen. Jag uppfattade dock att föredrag var givande för alla, oavsett tro, medan boken vänder sig till en kristen läsekrets. Det finns även delar av boken som jag uppfattar som väldigt mycket av ett personligt resonerade, utan stabil grund.

Kanske var mina förväntningar på boken för höga. För mig blev läsupplevelsen en besvikelse. En bok som inte gav särskilt mycket, där det viktigaste kunnat sammanfattats i en längre krönika. Men omslaget är vackert!

Pennskaftet

Elin Wägner skrev Pennskaftet 1910 och temat är kampen för kvinnors rösträtt. Det är en trovärdig skildring av Stockholm på 1910-talet och den politiska kampen. Pennskaftet, ett smeknamn, för Barbro som är en ung kvinna och journalist. Hon är en av de kvinnor som engagerar sig i kampen för att kvinnor ska får rätt att rösta och hon gör det på ett både modigt och vågat sätt. Samtidigt finns kärleken och relationen till en man som också är en viktigt del av berättelsen.

Jag började läsa förra året men kom inte in i boken. Boken råkade lämnas kvar i en ryggsäck som varit undanlagd under vintern och i somras kom boken fram igen. Jag mindes inte alls vad jag läst och fick börja om från början. Det tog emot, men så kom jag över en tröskel och hela berättelsen öppnade sig för mig.

Tidigare har jag läst Norrtullsligan av Wägner. Eftersom jag visste för lite om Stockholm, i början av 1900-talet, och miljöbeskrivningarna var magra, har jag försökt lära mig mer bla sett på gamla foton. Det hade jag viss nytta av nu, eftersom miljöbeskrivningarna är begränsade även in denna berättelse. Det är inte det fattigaste av Stockholm som visas upp. Klasskillnaderna var stora och det kan var svårt att veta karaktärernas sociala ställning.

Att läsa boken i valtider innebär att man tydligt ser att kampanjandet var tufft och orden hårda redan på den tiden. Det var inte helt lätt att få människor att ställa upp och jobba för en god sak, däremot lätt att få bedömd och förminskad. Det tycker jag att jag känner igen, även idag.

Min läsupplevelse började i moll men slutade i dur. Det har gett mig massor av tankar som jag absolut bär med mig. Just nu tänker jag på att Wägner, sent i livet, blev invald i Svenska Akademin. Jag tänker att hon skulle ha behövts där en längre tid, även idag. Personligen känns det en aning ironiskt att det är Horace Engdahl som skrivit en inledande text till utgåvan.

Jag har läst denna bok som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50