Nordiska rådets litteraturpris

Läste precis att Monica Fagerholm tilldelats Nordiska rådets litteraturpris. Kul tycker jag som beundrar Fagerlunds författarskap. Jag har inte läst allt men har några fantastiska läsupplevelser. Nu ser jag att hon vann med ”Vem dödade bambi?” Jag har läst boken men tänker inte att det är hennes bästa. Av det skälet kollade jag nomineringar och där fanns i stort sett ingen jag kände igen.

Samtidigt som jag är väldigt glad för Fagerholms tilldelning av priset, så är jag lite förundrad över priser och nomineringar. Jag tänker på alla norska författare som vi fått lära känna de senaste åren, fantastiska böcker men som inte kommit fram genom nordiska rådets arbete. Personligen läser jag gärna nordisk litteratur men jag har inte hittat dem genom nordiska rådet pris. ”Syftet med priset är att öka intresset för grannländernas litteratur och språk samt för den nordiska kulturgemenskapen”. Undrar hur de lyckas med detta, med de nomineringar som finns. Det här behöver jag gräva lite djupare i.

Så gör jag

Så gör jag : konsten att skriva av Bodil Malmsten är en bok som underhållit mig den senaste tiden. Jag tänkte mig en lärobok men det här är något unikt. Det handlar om skrivandet och tar upp många aspekter av det, och det görs med glädje. Här finns inga måste eller borde, tvärtom. Här finns däremot massor av inspiration och humor. Det här är boken som väcker lust.

Jag är så tacksam att jag köpte boken för många år sedan. Jag har en inbunden variant som är jättefin. Det kommer jag aldrig att släppa. Nu när jag läst hela, kommer jag gå tillbaka och läsa en sida lite då och då. När helst jag känner mig håglös eller att skrivflödet tryter, då kan jag ta fram detta mästerverk och luta mig tillbaka för en stund. Jag längtar redan.

Konsten att göra skillnad

Konsten att göra skillnad – en liten bok om vårt stora ansvar” av Stefan Einhorn är en bok fylld av värdefulla tankar och insikter. Utvecklade tankar, fakta och inspiration varvas med personliga insikter. Här vissas påtagligt vad varje människa kan göra och att det finns all anledning att göra skillnad.

Boken är på 150 sidor, språket är lättläst men ändå har det tagit mig lite tid att läsa. Det innehållet behöver lite tid att sjunka in och man kan behöva tid för egna tankar. Det här är en bok som jag gärna kommer att ge bort som present, och tipsa andra om.

Tripprapporter

Tripprapporter av Tone Schunnesson är en debutroman om en ung kvinnas vilsenhet. Allt är dränkt av alkohol och droger vilket skapar en dimmighet  och även rådlöshet där olika beroenden drar hårt i kvinnan. Det är ett driv genom hela berättelsen, jobbigt att läsa för här finns inga paus att få, bara att hänga med i ett destruktivt liv.

Samtidigt finns det något vackert och klokt i allt. Schunnesson har en förmåga och begåvning att få till enastående formuleringar och djupa tankar. Det är något poetiskt över helheten som till och med får mig att acceptera kropps-klet och annat som jag vanligen är för pryd för att uppskatta.

Om söndagarna uppskattar jag när Schunnesson är med i Babels författarpanel och nu inser jag att det finns så mycket intressant i hennes texter. Ser fram emot att få läsa mer av henne och förhoppningsvis få ta del av en spännande författarutveckling.

Det lilla simsällskapet vid havet

Det lilla simsällskapet vid havet av Katie May är en rapp feelgoodroman som utspelar sin i en liten engelsk badort. Två kvinnor, med trettioåriga äktenskap bakom sig, möts på stranden och en vänskap växer fram. De är olika men simningen förenar och snart visar det sig att det har mycket mer att kämpa för tillsammans. Och tillsammans med många andra.

Det här är en i mitt tycke ganska typisk feelgoodroman skriven med mycket värme. Här tar kvinnor plats och det visar sig välkomna alla människor i sin gemenskap, en brokig skara med mycket kärlek. Samtidigt bygger hela storyn på klichéer, stereotyper och gamla myter vilket känns lite uttjatat och trist. Så visst är det trevlig att läsa om kärleken till simning i havet men så mycket mer tycker jag inte att det var. Så för mig blev boken en inget mer än en medioker läsupplevelse som jag var på väg att ge upp ett antal gånger. Inget för mig men säkerligen uppskattad av andra.

 

Ålevangeliet

Ålevangeliet – berättelsen om världens mest gåtfulla fisk av Patrik Svensson är i mitt vackert komponerad bok om ål. Här blandas naturvetenskap, historia, kultur, fakta och personliga anekdoter. Här finns även gåtfullhet och tro. Här ryms även hur fakta och tro växt fram genom tider. Och här finns även mystiken i det okända. Allt är beskrivet med respekt och god ton och en magiska balans i kompositionen.

Boken är både omtyckt och prisad. Läsvärd av många skäl. Många drömmer om att skriva en sådan här bok men ytterst få lyckas. Svensson lyckas med bravur.

Jag har lärt mig mycket men på en punkt har jag absolut inte ändra inställning. Jag kommer inte vilja äta ål. Ett ålagille för ett antal år sedan gav rejäl avsmak. Det betyder även att det fanns beskrivningar i boken som jag skummade igenom lite snabbt. Som kräkmagad tar man ingen risker.

Drömmarnas bok

Drömmarnas bok av Nina George är en vacker och välskriven berättelse fylld med massor av kärlek. Det är långt i från en lättsam historia som utspelar sig på ett sjukhus i London. En man ligger i koma och vid hans sida finns han son, som aldrig träffat sin far, och en före detta flickvän.

Det är den trettonårige sonen som bjudit sin far till skolan, som väntar förgäves. På vägen till mötet sker en olycka och mannen hamnar i koma. En tidigare flickväns står som kontaktperson och på sjukhuset lär kvinnan och sonen känna varandra. Sonen lär även känna en annan patient i koma, en jämnårig flicka. Samtidigt som vi får följa allt detta, får vi även följa den mannen i koma, hans drömmar som flyter fritt bland minnen, känslor och annat.

Jag blir starkt berörd av denna berättelse. Språket är enastående vackert och det finns en värme i hela berättelsen. Men det är inte helt okontroversiellt och inte alltid så lätt att läsa om drömmarna, livet, döden och allt däremellan. Tidvis blev det tungt i hjärtat att läsa men en så fin berättelse vill man förstås läsa klart. Totalt sett blev den en väldigt varm och fin läsupplevelse.

Jag har tidigare läst ”Den lilla bokhandeln i Paris” av samma författare och känner en stark lust att även läsa ”Den lilla bistron i Bretagne”.

 

Vera

Vera av Anne Swärd är en roman om förälskelsens konsekvenser i 40- och 50 talets Europa. En ung kvinna kommer till Sverige från krigets Europa och kommer att bli gift med en betydligt äldre man. Hon gifter in sig i en överklass som hon inte är hemma och äktenskapet blir inte kärleksfullt. Hon är gravid redan vid ankomsten till Sverige och successivt får vi veta hela bakgrunden till hon hamnade i Sverige och vad hon varit med om i sitt unga liv.

För mig blev detta en bladvändare. Berättelsen är välskriven, jag blir både arg och berörd. Ändå är det fakta i berättelsen som jag kan sakna, som jag inte riktigt förstår eller inte tycker om, men ändå vill jag läsa vidare. En av det bättre läsupplevelserna denna sommar.

Jag har inte läst något av Anne Swärd tidigare men läst om henne då hon blev invald i Svenska akademin.

Snöstorm

Snöstorm av Augustin Erba är en roman som jag inte kunnat släppa ifrån mig. Jag kom direkt in i berättelsen och sedan ville jag bara läsa. Det är inte ofta jag sträckläser 358 sidor men igår fanns inget alternativ.

Berättelsen börjar på ett tåg som fastnar i en snöstorm, På väg till restaurangvagnen, blir huvudkaraktären Tomas, stoppad av sin ungdoms stora kärlek. Det ger oss ut på en resa där vi får uppleva en tragisk barndom och hur universitetsstudier kan påverka en människas liv. Det handlar om kärlek, livsval och konsekvenser av olika val som görs.

I mitt tycket är detta väldigt bra skrivet. Det är korta avsnitt som tillsammans bygger ihop hela berättelsen. I det fall det finns tidshopp är de helt naturliga. Allt känns äkta, nära, som att lyssna till en vän. Man gläds och man delar sorg. Vissa delar gör riktigt ont att läsa. Jag känner igen mig mycket från min egen ungdomstid och tänker förstås på hur mitt liv påverkats av de val jag gjort. Och hur de hade kunnat bli om jag valt annorlunda. Att läsa denna bok var ett mycket bra val och jag rekommenderar gärna boken till fler.

Amsterdam

Amsterdam av Ian McEwan är en prisbelönt roman som skrev i mitten av 98-talet. Den belönades med Bookerpriset 1998 och kan ses som en samhällssatir. Den kan på sätt och vis även ses som en berättelse om vänskap, men inte en helt okomplicerad sådan.

Berättelsen tar sin start på en begravning där två män, gamla vänner, ska ta sitt sista farväl av en kvinna. De båda männen har tidigare haft förhållande med kvinnan, och det tycks som att hon haft fler älskare. Männen återupptar kontakten, lovar varandra saker och sedan sätter en rad av händelser igång som gör deras löften lite mer ödesdigra än någon anat.

Min läsupplevelse är lite tudelad. Jag gillar McEwans sätt att skriva men jag gillar inte alltid historierna. Satir är svårt och passar inte alltid mig och den här känns lite tveksam. Men när jag påminner mig om att den skrevs i mitten av 90-talet, kan jag förstå den lite bättre. Jag ska i alla fall fortsätta att utforska McEwans författarskap.