Inte alla män

Inte alla män av Veronica Palm är en roman som utspelar sig i riksdagsmiljö. Här finns en kvinnlig riksdagsledamot som kämpar med att få livet som småbarnsförälder att gå ihop med det tuffa livet som politiker. Här finns även hennes ungdomskamrat som lever ett stillsamt liv i lyxig miljö. Det var länge sedan de kom ifrån varandra men så korsas livet ännu en gång. Den här berättelsen överträffade min, förvisso ganska låga, förväntningar. Det är intressant, relevant och tar upp viktiga ämnen. Det är bra miljöbeskrivningar och väldigt bra gestaltningar av känslor. Jag förknippar förstås Palm främst som politiker men vill absolut läsa mer av hennes romaner.

Stargate

Stargate – en julberättelse av Ingvild H. Rishøi är en otroligt välskriven roman en bister adventstid. Det är ett barns perspektiv och barnet som för berättelsen framåt. Det är en modern variant av ”Flickan med svavelstickorna” och den är fantastiskt bra.

Det är förstås galet att läsa denna fina berättelse i juli månad men det var inga problem att känna den norska vinterkylan, vara en del av julgransförsäljning och även känna mörkret som december ger. Den lilla flickan och hennes syster lever ett kargt liv med sin pappa som definitivt har problem med alkohol. Flickorna är riktiga kämpar och det får vi följa i den här berättelsen. Romanen är relativt kort och jag hade gärna läst mer. Men som sagt, kanske borde jag läst den i november i stället, det hade passat bättre.

Bokcirkeln vid världens ände

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck är en feelgoodroman som utspelar sig i två tidsplan. Dels är vi i nutid där en amerikansk kvinna åker till Skåne för att ta reda på mer information om sin försvunna syster, dels är vi i slutet av 80-talet då systern försvann. Allt utspelar sig på någon fiktiv plats på Österlen.

Det är en lite rörlig berättelser mer flera delhistorier. Förutom de amerikanska systrarna finns även en hotellägare och hennes relation till sin dotter och vänner med samt dotterns relation till sin man. Jag hade lite svårt att känna vilken som var tänkt att vara den bärande berättelsen. Bokcirkeln i titeln har viss betydelse men jag uppfattar den inte alls som central och även om orten ligger vid slutet av en väg så får man inte känslan av ”världens ende”. Jag har även svårt för brist på relevanta miljöskildringar, det blir så märkligt när det inte riktigt stämmer.

Jag kan förstå att det finns något i berättelsen men tyvärr är det inte så välskrivet och välkomponerat som jag hade hoppats på. Den lever inte upp till mina förväntningar.

Hjärtnot

Hjärtnot av Margit Walsö är en roman om ett sökande som ger så mycket mer. Det är en norsk kvinna som inte trivs med tillvaron, som tar sig till Frankrike och börjar utforska dofter för att få jobba med parfym. Jag uppfattar det som 70-tal men är inte helt säker. Det är vackert med alla dofter. Men det blir lite väl mycket fakta om dofttoner och parfymtillverkning. Det är jätteintressant men inte så troligt att man pratar om det så faktabaserat i dialogform. Alla pratar som att de håller föredrag. Men om man accepterar det så är det en fin berättelse där olika hemligheter framträder en efter en. Jo, lite förutsägbart är det nog men det vet man ju med denna typ av roman.

The next person you meet in heaven

The next person you meet in heaven” av Mitch Albom är en roman som tar fasta på några viktiga hållpunkter i ett liv. Idéen bygger på att en person som dör, möter fem person som har någon form av betydelse för personen. Det blir ett sätt att förstå sitt liv. Den här gången är den det en nygift kvinna som tar taget om livet.

Det är inte första boken som Albom skriver i ämnet. Den första, tror jag, är ”Fem person du möte i himlen”. Jag har även läst boken ”Ge mig en dag till” på samma tema. Jag tror att det finns fler böcker på engelska. Albom har även skrivit ”Tisdagarna med Morrie” och ett antal böcker som inte är översatta till svenska.

Det är en fin berättelse med en varm ton. Jag blir berörd och eftersom jag själv är skör just nu så blir jag kanske lite mer berörd än vanligt. Det är lättläst men det finns ändå en djup. Både glädje och sorg får plats. Och man lär sig att se lite ljusare på livet.

Det är inte ofta jag läser böcker på engelska och det vill jag gärna göra mer av. Det här var en enkel start, en lätt tröskel att ta mig över. Det känns riktigt inspirerande och bra.

En kropp att sörja

En kropp att sörja av Tsitsi Dangarembga är en roman om en kvinnas liv i Zimbabwe. Det är kvinnans liv i centrum men blir även som en beskrivning av landet historia då tiden förstås präglar tillvaron. Det är en berättelse med mycket driv och framtidshopp och jag tycker att det visar vad en liten människa kan göra, även när världen känns stor.

Det är så välskrivet, välformulerat och välkomponerat. Jag vet alldeles för lite om afrikanska länder och vad som sker där, så jag kan förstås inte bedöma trovärdigheten. Men jag tror det jag läser och jag tror på alla lovord som boken fått och lovorden om författarskapet. Jag vill gärna veta mer och det tycks som att man ska läsa författarens debutroman. Om den finns att få tag på.

Jag är verkligen tacksam för att det finns förslag som tar böcker och författarskap till Sverige på detta sätt.

Poste restante – ett brev till Locmaria

Poste restante – ett brev till Locmaria av Lorraine Fouchet är en varm roman om sökande. Det börjar på ett kalas i Rom, en ung kvinna inser att hon möjligen har en annan pappa än hon trott. Då pappan dog redan innan hon föddes har de aldrig träffats och pappans död har präglat hela hennes uppväxt. Nu ger hon sig av, till en fransk ö, och börjar ett letande. Det är en mycket fin stämning genom hela boken. Här finns gott om varma personligheter vilket behövs eftersom det även finns en del rejält elaka. Det är härliga miljö som man väldigt gärna vill vara i. Det är inte så lätt, många känslor och bakslag men det leder hela tiden vidare.

Jag gillar den här jättemycket – mysig och trevlig läsning. Perfekt nu på sommaren men jag skulle gärna läsa den närsomhelst.

En bokhandlares dagbok

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell är en underhållande läsning som säger en hel del om vad som sker i ett samhälle. Jag började läsa boken som en roman, men insåg snart att det inte är fiktion utan en verklig dagbok. Det här en stram bokhandlare som beskriver livet i ett antikvariat. Han beskriver utmaningarna med att driva sin butik och framförallt beskriver han alla kunder och deras beteenden. Det är väldigt roligt.

Det är inte enbart humor utan även en kärlek till litteratur och betydelsen av bokhandlare. Det är väldigt intressant. Jag var förstås tvungen att googla lite och numera följer jag bokhandeln på facebook. Det är kul.

Det är en annorlunda läsning och en väldigt rolig sådan.

Jag kan inte sluta gråta

Jag kan inte sluta gråta av Anne Liljeroth är en stark och tung roman om när orken inte räcker till och hälsan sviktar. I centrum av berättelse står en kvinna i karriären som få all anledning att ifråga sätt sitt liv. Vem är hon egentligen och men vill hon vara? Det händer en del och det är inte alltid lätt att veta hur frågor ska hanteras.

Jag blev berörd av denna berättelse. Den är tung att läsa, men ändå en bra beskrivning av något som tyvärr är alltför vanligt. Den säger inte allt, men man kan förstå hur en drabbad person kan uppleva och känna. Det är starkt. Det är det inres som står i fokus och miljöbeskrivningarna är få. Det fungerar.

För mig var den kanske lite för tung, jag kände mig påverkad. Det är ju bra att kunna bli berörd men jag tänker att jag hade uppskattat berättelsen på ett annat sätt beroende hur stark eller svag jag själv känner mig. Det krävs en viss styrka för att orka ta in allt.

Vrålstark och skiträdd

Vårlstark och skiträdd av Stina Jofs och Marie Göranzon, är som en biografi eller snarare ett samtal som Jofs för med Göranzon. Fokus är förstås Göranzons professionella liv som skådespelare men viss del av privatlivet kommer också med. Det är några år sedan boken skrev men jag fick upp ögonen för den i våras då jag lyssnade till ett samtal mellan Marie Lundström och Marie Göranzon, en ledig dag i april.

Det är en intressant bok, fylld med Göranzons livliga språk och med många kloka tankar om livet och teatern. Mycket handlar om Dramaten och det är ett stort antal personer som nämns i boken. Det är även många som blivit intervjuade som citeras. Därav blev det mer som ett långt reportage än renodlad biografi. Några foton finns också med, så är man riktigt intresserad så rekommenderar jag den inbundna boken. Själv läste jag pocket-varianten.

För mig är det en ljuvlig läsning. Jag har ju sett Göranzon på teaterscener, hört henne i paneler och intervjuer och jag älskar henne i ”På minuten” i P1. Visst blir det en del skvaller i boken men jag gillar ändå hennes sätt att dela med sig av sitt yviga liv. Jag är fullt medveten om att allt inte sägs, men det som sägs upplever jag som äkta. Möjligen kan jag tycka att boken är för kort, särskilt som det finns en del upprepningar och mycket som jag hör sedan tidigare. Jag är övertygad om att det finns så mycket mer intressant att berätta ur hennes liv.