Dublinbor

Dublinbor av James Joyes är en novellsamling som skildrar tiden i Dublin strax före 1914. I många noveller får vi inblickar i vardagshändelser och öden. Vissa ser den som en klassiker, anda har satt upp den på topplista över böcker att läsa och det var skälet till att jag har den i mitt projekt 50 innan 50.

Vissa noveller har berört mig, andra inte. Det är välskrivet och språket har intresserat mig mycket. Det som gör boken läsvärd är helheten, tycker jag dvs att man verkligen får en mångfacitterad bild av Dublin under den här tiden.

Det här är ingen bok för stranden och kanske att jag gillat den ännu bättre och jag läst den en regnig november. Nu är den läst och det är jag tacksam för.

Annonser

Hemligheternas skafferi

Hemligheternas skafferi av Caroline Säfstrand är en ljuvlig roman med många hemligheter dolts under lång tid. Berättelsen utspelar sig till stora delar på ön Ven, som råkar vara min egen favoritö bland svenska öar.

Historien berättas utifrån två perspektiv. Dels en kvinna som tidigt i berättelsen får veta att hon har en obotlig sjukdom och att hennes liv är begränsat i tid. Dels utifrån hennes mans perspektiv. Kvinnan har en koppling till Ven men få minnen och det ger frågor som hon söker svar på. Fler karaktärer läggs till, fler hemligheter uppdagas och en helhet växer fram.

Det är någon form av sorglig feelgood. Det är välskrivet och lättläst. Den är vacker och Ven beskrivs på ett underbart sätt. Det är en skönt berättelse att vara i. Jag älskar boken. Jag har tidigare slukats av Säfstrands berättelser och jag ser fram emot att få läsa mer.

Mina intryck av andra böcker av Caroline Säfstrand:
Om du vara visste
Tiden läker inga sår

 

Hunden som vågade drömma

Hunden som vågade drömma är en roman av Sun-Mi Hwang. Det är en söt liten berättelsen men ack så sorglig.

Berättelsen om hunden Tufsen är varm. Men Tufsen mötet många motgångar i livet och hittar även sätt att övervinna dem, i alla fall några, andra måste hon bara acceptera. Det handlar mycket om vänskap och om att hantera sorgen. Tufsen är en klok hund och jag kan önska att fler vore som hon.

Hwang har även skrivet om Hönan som drömde om att flyga. Båda böckerna är skrivna i samma stil och jag gillar stilen. Jag kan tycka att boken om hönan var ännu bättre men båda går rakt in i hjärtat på mig. Det är vackert skrivet, utan flams och det finns ett så stort allvar i böckerna som kommer fram på ett fint sätt med djuren.

Själasörjaren

Själasörjaren av Christine Falkenland är en roman med mycket mörker. Det handlar om en kyrkoherde som blir uppsökt av en gammal vän. Kvinnan vill ha hjälp men det blir även en sexuell relation.

Bakgrundstexten skriver en del om tro och tvivel, synd och nåd, kropp och själ och allt detta finns med i berättelsen. Jag som är pryd får mer än jag vill ha av kroppar. Och jag blir rejält irriterad på hur de beter sig mot varandra, av olika skäl.

Jag har sedan tidigare beundrar Christine Falkenlands författarskap men den här boken tycker jag inte om. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men jag får ingen bra känsla för den här boken och sättet att berätta historien på.

Tre män i en båt

Tre män i en båt av Jerome K. Jerome är en roman om en dråplig båtresa på Themsen. Det är en titel jag hört mycket om, men aldrig vetat så mycket om, därav hamnade den på min bildningslista och i mitt projekt 50 innan 50.

Det är tre ganska omständliga män som ger sig ut på en resan. Under en del av läsningen undrar man om de ens ska komma iväg med sin enorma packning. Sedan kan man undra hur de ska klara hela resan. Det är kul, lite torr humor åtminstone att läsa. Däremot är jag tacksam att jag inte var med på själva resan. Förutom männen, finns även en hund med på resan.

Omständligheten in männens beteende visar sig även i att berättelsen seglar ut i många små anekdoter och skrönor. Eftersom det är skrivet i jag-form, blir det personlig men å andra sidan blir det inte riktigt nära. Berättelsen är även en reseskildring där byar och sevärdheter beskrivs ordentligt.

Jag är glad att jag valde att läsa denna bok.

 

Toner i natten

Toner i natten av Jojo Moyes är en feelgood-roman med de vanliga ingredienserna såsom intriger, utmärkande karaktärer och vackra miljöer. Jag uppskattar Moyes sätt att skriva men jag anser att denna bok inte riktigt håller samma klass som andra av hennes böcker.

Det handlar om en kvinna vars liv rasar samman då mannen dör. På märkliga, och overkliga, vägar hamnar hon i något som liknar en rivningsfastighet på landet. Här finns gott om intriger och rivaler som gör det till en lagom spännande historia. Och lite kärlek finns också med.

Jämfört med andra böcker att Moyes, upplever jag att denna saknar djupet och är på gränsen till farsartad. Det finns ingen gräns för hur naiv kvinnan är, vilket stör mig. Jag blir inte riktigt klok på berättarrösten som jag upplever hoppar runt och på några ställen undrar jag om det saknas styckeindelning. En annan aspekt är att jag har läst många böcker på om hus, husrenoveringar, ärvda hus mm och tycker att de är ganska lika. Kanske är det så att mina förväntningar var alldeles för höga. Den här boken har inte berört mig.

Memorys bok

Memorys bok av Petina Gappah har följt med mig de senaste dagarna. Det är en bok som fångat mig och som jag inte velat lägga ifrån mig.

Berättelsen handlar om en kvinna som sitter i fängelse, dömd för mord. Hon får chans att skriva ner sin berättelse och en vingladen historia växer fram. Det handlar om hennes barndom, livet i fängelset, ett samhälle i förändringar och turerna fram till det mord som hon är dömd för. Det handlar även om att inte passa in, inte hitta sin plats, minnen och hur osäkra minnen kan vara. Det finns mycket tragisk men även en hel del värme.

Det är ett spännande språk, där allt ord inte är översatt och den innehåller även en hel del dialekt. Det fungerar jättebra och ger en närhet. Jag kan ju inte veta men uppfattar att översättare gjort en mycket bra jobb.

Det blev en väldigt fin läsupplevelse med många vändningar. Jag rekommenderar gärna denna bok.