Den stora skrivboken

Den stora skrivboken & Beviset & Den tredje lögnen av Agota Kristof är en romantriologi som även kan ses som ett mästerverk. Det är så enkelt beskrivet men där varje meningen noga genomtänkt men precis rätt ord. Vi för följa två pojkar, tvillingar som lever ett mycket speciellt liv under ett krig, i ett land som inte blir fritt.

Ju mer vi får läsa desto mindre är vi säkra på vad som är sant. Men vi förstår att kriget kan göra mycket med en människa. Det är fasansfullt och samtidigt väldigt bra. Man får aha-upplevelser och känner sig helt förvirrad på en och samma gång.

Jag ställer mig i hyllningskören och rekommenderar att man läser i sträck. Den utgåva jag läst är en samling och det är mycket bra. Jag hade inte förstått om jag läst än i taget, och kanske kommer det att dröja innan jag förstår allt.

Hjärta av jazz

Hjärta av jazz av Sara Lövestam är en varm och innerlig berättelse om vänskap, konkurrens, kärlek och massor av musik. En högstadieflicka som inte har det så lätt i skolan kommer av lära känna en gammal man på ålderdomshemmet. Musiken för dem samman. Minnen väcks till liv och vi får följa hur både flickans och åldringen liv fylls av musik.

Det är en väldigt fint beskriven berättelse men många finurliga formuleringar. Språket är underbart. Det är en genomtänkt och smart komposition och jag älskar upplägget. Det är tydligen åtta år sedan boken kom ut, jag fick den rekommenderad förra veckan och har sträckläst sedan gårdagen. Det här är en verkligt mysig läsupplevelse med djup. Jag diggar den starkt. Och självklart skickar jag rekommendationer vidare.

Bakvatten

Bakvatten av Maria Broberg är en starkt roman, en debut som ger mycket. Det är en berättelse med flera människors öden som knyts samman på ett sätt som påverkar dem mycket. Här finns fattigdom i 60-talets Västerbotten, barns vänskap och vuxnas kärlek och drömmar.

För mig tar det en stund innan jag fattar hur det hänger ihop men så snart jag gör det växer hela historien. Här finns flera berättarperspektiv och det är tydligt vem som är vad och de kompletterar vandra på ett väldigt bra sätt. Jag kan inte sluta läsa.

I den här berättelsen finns vara det som måste sägas, det som måste gestaltas och på så sätt får man känslan av tystnad och lågmäldhet som finns hos karaktärerna. Det är skickligt gjort. Jag hoppas att vi får läsa mer av denna författare.

Och nu rekommenderar jag andra att gå till bibblan eller närmaste boklåda för att få tag i denna bok.

Nickelpojkarna

Nickelpojkarna av Colson Whitehead är en mycket gripande historia om svarta pojkars uppväxt i USA. Man vill gärna tro att det länge sedan detta hemska utspelat sig men det handlar om 60-talets USA.

Ett missförstånd gör att en försiktigt och skötsam svart pojke hamnar på någon form av internatskola som visar sig vara med av uppfostringsanstalt. Det är hemska förhållanden men tiden ska visa att det var mer fruktansvärt än man kunde ana.

Man blir ju arg och bedrövad när man läser men det finns även framtidstro i pojkarnas ambitioner och hur de lyssnat till Martin Luther Kings ord. Hela berättelsen varvas med nutid men ändå är det inte som man tror. Det är en mycket välskriven berättelse och jag har redan reservarat Whiteheads tidigare bok ”Den underjordiska järnvägen” som han även ärades med Pulitzerpriset för 2017. 2020 ärades författaren men Pulitzerpriset för ”Nickelpojkarna” vilket tyder på att fler än jag gillar detta.

Klubben för lyckliga slut

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand är en feelgoodroman i Helsingborgmiljö. Några kvinnor kommer att träffas på Råå för en typ av skrivkurs som mer liknar skrivterapi. De har alla något att bearbeta och det får hjälp av både skrivandet, kursledare och varandra.

Det är en varm och lättsam berättelse som flyt fram. Karaktärerna är lätta att lära känna och man kan känna med dem. Jag som läs Säfstrands tidigare böcker känner igen mycket men jag tycker inte att denna har samma djup som hennes första böcker. Den här berättelsen är lättsamt underhållande men inte så mycket mer.

Den sorgsne busschauffören från Alster

Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser är en deckare av den mjukare sorten. Här finns två kriminalkommissarier som även är sambos som tar sig an ett fall med en man som tycks vara hotad. Några år senare får de anledning att intressera sig för mannen och fallet igen. Mannen är inte bara sorgsen, han är en märklig man med en del hemligheter.

Det är Nessers stil rakt igenom och när man som jag gillar stilen så är det en mysig upplevelse att få läsa denna berättelse som långsamt drar sig fram. Berättelsen är kryddad med många finurligheter som gör att man ler trots att det är en deckare. För mig är detta både avkopplande och underhållande och passar perfekt under fina sommardagar.

Det här lär vara den sjätte eller sjunde boken om kriminalkommissarie Barbarotti i Kymlinge. Jag vet att jag läst några tidigare men troligen inte alla. Det känns inte så viktigt att läsa dem i rätt ordning. De är bra ändå.

Pastor Viveka och feministerna på Stockrosvägen

Pastor Viveka och feministerna på Stockrosvägen av Annette Haaland är en mysdeckare eller feelgood med spänning. Det utspelar sig i Enskede i södra Stockholmsområdet och det här är den fjärde boken om Pastor Viveka. Det är underhållande och mysig och även om man anar mycket så finns här oväntade vändningar.

Det är ett riktigt register av karaktärer. Har man läst tidigare böcker så känner man igen dem, annars lite svårare att få koll. Det är personligheter men även så mycket som man känner igen sig i. Det är härligt. Möjligen så utvecklas inte karaktärerna särskilt mycket men något händer i alla fall och det är fint.

För mig är det här väldigt skön underhållning. Även om det händer hemskheter så finns det mycket värme i berättelsen. Och det uppskattar jag.

Jag har läst de tidigare böckerna men tydligen bara bloggat om:
Pastor Viveka och tanterna samt
Pastor Viveka och hundraårsjubileet

Sen for jag hem

Sen for jag hem av Karin Smirnoff är den avslutande delen i trilogin om janakippo. I den här delen drar kippo söder ut, till Stockholm för att delta i en utställning och det ger anledning till ytterligare resa. Precis som i de andra delarna finns här en hel del tragedi men även förklaring och hopp.

Det är ju något i dessa böcker som gör att man inte kan sluta läsa. Det är så mycket jag har svårt för men ändå vill jag bara fortsätta. Samtidigt känner jag mig klar med kippo nu. Det känns som en bra avslutning. Min enda önskan är att jag läst denna tidigare. Jag tror på att läsa denna serie nära på varandra, det underlättar.

Det två tidigare böckerna är: ”Jag for ner till bror” och ”Vi for upp med mor”.

Skönhetens väg

Skönhetens väg av Martha Hall Kelly är en mycket välskriven historiskt roman som börjar under andra världskriget och fortsätter även även krigets slut. Den bygger på en verklighändelse men är en roman. Det är tre kvinnors berättelser som är grunden och de deras historia kommer att knytas samman. Men det finns betydligt mer av systerskap och kvinnlig vänskap i berättelsen, många starka kvinnor och helt fruktansvärda öden.

Det händer inte ofta att jag tar mig an böcker över 500 sidor men denna är värd mödan. Jag vete att jag sagt att jag troligen är klar med den här typen av berättelser från andra världskriget men det är också fel. Det här är viktigt, det är välskrivet, det är fakta jag inte visset och det är väldigt fina personporträtt. Och i allt det hemska finns även något vackert.

Det är inte lättsmält men värt att läsa och jag rekommenderar gärna denna bok.

Madeleine F

Madeleine F av Lena Einhorn är en driven roman om sökande. Det utspelar sig till stor del i Stockholm där en konstnärlig kvinna börjar på en författarkurs och där vidtar ett mycket speciellt projekt som kommer att prägla hennes liv. Det är ett sökande efter en mystiskt kvinna och troligen sökande efter något mer.

Det finns något i berättelsen att jag inte kan sluta skriva. Det är något sättet att skriva som attraherar mig. Men det är även något i karaktärsuppbyggnaden som jag har svårt för. Kvinnorna är intensiva, drivande med mycket fokus på sig själv och sina egna tankar och känslor. Det är inga lugna kvinnor med eftertanke. Jag hade gärna sett någon lite mer sansad kvinna för att få lite mer variation i berättelsen. Men trots det så läser jag vidare.