Måna är död

Måna är död av Ivar Lo-Johansson är en klassiker och en kärleksroman av stora mått. Under en sommar får vi följa ett kärleksdrama mellan en manlig författare och en kvinna med krav. Mannen vacklar mellan att välja mellan kärlek eller sitt författarskap. Det är mycket starka känslor inblandade som gestaltas på ett enastående sätt.

Det tog tydligen tre år innan boken gavs ut, från det att den skrev och det är privata skäl som ska ligga bakom. För mig imponerar det storligen att detta är en skönlitterär debut, då jag gillar språket väldigt mycket. Det finns en hel del otroliga formuleringar. Det är också spännande att tänka sig att det är en ung person som skrivit detta drama.

Jag har läst denna bok som en del av mitt eget bildningsprojekt ”50 innan 50” och den här boken gav mersmak.

Brev från min barndom

Brev från min barndom av Emma Reyes är en barndomsskildring i brevform. Genom 23 brev från en vuxen kvinna till en vän får vi följa livet som gatubarn i Bogotá, Colombia. Det är tidvis ett mycket hårt liv och den lilla flickan får lära sig mycket av livet som man önskar att ingen behövde lära sig.

Det känns äkta, ärligt och det är fängslande berättelser. Samtidigt blir jag inte riktigt berörd. Kanske har det att göra med att jag lyssnat på den som radioföljetong. Det är möjligt att jag själv läst den på ett annat sätt. Å andra sidan hade jag aldrig hittat boken då, därav är jag tacksam att SR inspirerar mig till nya bokval.

Här är vi

Här är vi av Graham Swift är en roman som har sitt centrum i händelser sommaren 1959. Här finns en lovande och häpnadsväckande trollkarl, hans tjusiga assistent och en entertainer som värd för föreställningen i teatern på piren i den engelska badorten. Men vi får även anar om livet innan och efter föreställningen.

Det finns en del mystik och magi i berättelsen men jag får nog erkänna att jag förväntat mig mer. Det här är en bok som visserligen berättar bra men att storyn inte riktigt håller. Här kommer inte så mycket till överraskningar och vändningar och även slutet är lite av en besvikelse.

Jag har tidigare läst ”Mödrarnas söndag” av samma författare.

Vägen till Äppelriket

Vägen till äppelriket av Anna Fredriksson är en feelgoodroman som utspelar sig på Österlen i Skåne. Det är sista delen i en trilogi där de första delarna är: ”Mellan himmel och hav” samt ”Ett enklare liv”. Berättelsen följer tre generationer kvinnor: Josefin, mamma Sally och mormor Vanja. I denna del är det mormor Vanja som får ta mest plats.

Den självständiga kvinnan som kommit tillbaka till Österlen har en trasslig relation till sin familj. Hon har relativt nyligen lärt känna sin dotter som hon inte sett växa upp. Det visar sig att det finns fler frågor som är ouppklarade. Samtidigt är livet inte helt enkelt för Sally eller hennes dotter och deras liv i Kivik. Det händer mycket.

Kanske händer det lite för mycket för att vara trovärdigt men det blir i alla fall en spännande läsning. Tyvärr minns jag inte allt från de tidigare böckerna så jag har lite svårt att hänga med i vad jag vet respektive borde veta eller tänkt ut själv. Men det ordar upp sig. Trevlig läsning särskilt eftersom de rör sig lite mer på Österlens så att det inte enbart är Kivik.

Lång dags färd mot natt

Lång dags färd mot natt av Eugene O’Neill är ett drama i fyra akter. Dramat hade världspremiär på Dramaten i Stockholm, 1956, vilket är några år efter författarens död.
O’Neill fick Nobelpris i litteratur 1936 och dramat skrev 1941 då författaren gav dramat som present till sin fru på deras bröllopsdag. Han ville inte att dramat skulle publiceras förrän 25 år efter hans död men då blev det inte. Dramat sägs vara mer eller mindre självbiografiskt.

Dramat utspelar sig i en sommarbostad 1912. Det är en familj med en nervös mamma, dominant pappa och två vuxna söner varav den yngre är sjuk. I dramat får man följa familjen under en enda dag då mycket av familjens hemligheter och sorger kommer i dagen.

Jag älskar denna typ av drama och jag kan förstå att denna pjäs rankas högt. För mig är det dock ovant att läsa en pjäs, händer ytterst sällan, men den här är en läsning som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Regianvisningarna var målande och lätt att ”se” dramat förför sig.

Bästa sätt att börja året på och jag har läst denna bok som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50”.

Bokåret 2020

För att uppmuntra mig själv att läsa varierat försöker jag tänka igenom att läsa olika genrer och olika författare. Sedan några år tillbaka för jag enkel statistik där målet är att läsa 50% av svenska respektive utländska författare och 50% av manliga respektive kvinnliga författare. Jag försöker även läsa regelbundet och läsa lite mer för varje år.

Tidigare år har jag tänkt typ en bok i veckan dvs 52 böcker per år. Förra bokåret, 2019, läste jag 100 böcker, vilket var rekord. Det var jag långt ifrån 2020. Det blev 78 lästa böcker. Inte illa men inte rekord. Känner mig ändå ganska nöjd, då det kunde varit värre.

När det gäller balanserad läsning är årets resultat en besvärande läsning. Av årets 78 lästa böcker är 49% av svenska författare men endast 36% av manliga författare. Det här duger inte. Bättre kan jag.

Ett eget rum

Ett eget rum av Virginia Woolf är en essä om kvinnors roll i samhället. Den beskrivs som att vara skriven av en kvinna, för kvinnor och har fått stor betydelse. Den bok jag läst innehåller två ytterligare essäer ”Att inte kunna grekiska” och ”Hur skall man läsa en bok?” Kvinnors roll och litteratur är centrala, återkommande teman.

För mig är det som att läsa en lång, lång föreläsning. Det är svårt att hitta avbrott är man kan ta paus. Det är långa kapitel, långa avsnitt och långa meningar. Intressant, men det tarvar sin kvinna att läsa. Samtidigt inspirerar det mig att läsa mer av Woolf och jag vill gärna läsa hennes romaner.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50”.

Tjärdalen

Tjärdalen av Sara Lidman är en omskriven debutroman som fortfarande läses och uppskattas av många. Boken kom ut 1953 och är delvis skriven på dialekt. Det är således en utmaning att ta sig an berättelsen och den tarvar lite mer tid än en vanlig läsning.

Berättelsen utspelar sig i en fattig byggd i Västerbotten. Det är midsommartid. En tjärdal, som krävt mycket jobb, råkar ut för ett illdåd. Dådet bidrar till pratat och konflikter i den lilla byn där alla känner alla och alla vet allt. Många av byns invånare gestaltas väl, inte minst den etiskt medvetne Petrus som utmanas i att leva som han lär.

Min läsupplevelse är tudelad. Historien är välkomponerat men eftersom jag inte kan dialekten, kan jag inte ser finesser i språket. Tvärtom hade jag problem att förstå allt dels av de ålderdomliga språket, dels dialekten. Det gjorde att jag inte tog till mig berättelsen helt och hållet samtidigt som jag tyckte om det jag förstod. Jag är glad att jag läst men berättelsen väcker inte lust till mer läsning av samma författare, inte just nu i alla fall.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50

Snöstormen

Snöstormen av Vladimir Sorokin är en säregen roman i en isande kall snöstorm. Berättelsen utspelar sig i en framtid som lika gärna skulle kunna vara dåtid och känns mer som en egen värld med ryska inslag.

En läkare behöver hjälp att ta sig till en by då det utbrutit en epidemi och läkaren har ett livsviktigt vaccin. I ovädret är det svårt att ta sig fram, han får hjälp men det blir en väldigt speciell resa men inslag av bitande kyla och en hel del väntade inslag.

Vet inte om det är en saga eller science fiction men jag vet att det inte är min stil. Jag har lyssnat på den som radioföljetong och hade aldrig lyssnat klart om det inte vore för Rolf Lassgårds fina inläsning.

Räddaren i nöden

Räddaren i nöden av J.D Salinger är en kultroman och klassiker som kom ut i början av 50-talet. Det är en ung mans revolt mot vuxenvärlden beskriven på ett sätt med mycket humor. Det utspelar sig i ett USA och en rikemansvärlds som jag inte känner till, som känns avlägsen men kanske finns kvar i vissa avseenden.

Det är en 16-årig kille som går på en fin skola men blir underkänd i det mesta och kommer att bli relegerad. Men innan han ska möta sina föräldrar, så bestämmer han sig för att bege sig iväg till New York och lever där några innehållsrika dagar.

Det är i mitt tycke en rolig och dråplig berättelse men med djupa och allvarligare undertoner. Det väcker tankar om ungdom, vuxenvärld, rikedom och vad som är viktigt i livet. Jag gillade verkligen berättarstilen och är glad att jag blev tipsad om boken. Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50