Nässlorna blomma

Nässlorna blomma av Harry Martinsson är en roman om en skör pojkes barndom i ett fattigt Sverige i början av förra sekelskriftet. Pojken har inga föräldrar och flyttar runt som sockenbarn. Det är ett ensamt barn som inte få mycket till kärlek. Trots motgångar kämpar han på, vilket är beundransvärt. Samtidigt blir man väldigt arg över hur barn har behandlats genom tiderna.

Berättelsen är stark men för mig är det språket som gör läsningen värd. Det är ett väldigt vindlande språk med många beskrivningar och formuleringar som är rent njutning att läsa. Det finns beskrivningar som är speglar känslor på ett säreget och ändå precist sätt.

Eftersom jag nyligen läst ”Mor gifter sig” av Moa Martinsson, är det svårt att inte jämföra. Böckerna skrev nästan samtidigt och beskriver respektive författares barndom. Min upplevelse är att Moas berättelse är mer direkt och mer gestaltande och gör mig mycket berörd. Harrys berättelse har språket som sin styrka. Det är två mycket olika sätt att berätta på och jag gillar båda.

Jag har läst denna bok som en del av mitt eget bildningsprojekt ”50 innan 50”.

Annonser

Frankenstein

Frankenstein av Mary Shelley är kanske den första science fiction-romanen. Det är en skräckhistoria skriven av en 18-årig tjej i början av 1800-talet. Det är en roman som berättas i flera steg men många historier som alla visar sig vara viktiga för helheten.

Berättelsen handlar om Viktor Frankenstein, som studerar och bestämmer sig för att skapa en människa och få hen i liv med elektricitet. Han lyckas men skräms av vad han åstadkommer och lämnar sin skapelse utan tillsyn. Efter en tid börjar saker att hända och det är riktigt läskigt.

Det är tidvis lite omständligt skrivet med berättare som återberättar i flera led. Det är många namn och personer som jag till en början inte riktigt håller koll på. Men när jag väl är inne i boken kan jag inte släppa den. Visst, det finns saker att anmärka på men helheten är skrämmande bra, tycker jag. Varken skräckroman eller science fiction är favoritgenre för mig, men jag uppskattar ändå att få ta del av den här historien.

Jag har läst boken som en del av mitt eget bildningsprojekt, 50 innan 50. Den här läsupplevelsen är precis vad jag ville med projektet – att själv får uppleva och reflektera över en bok som man hör mycket om, och dessutom överraskas av att den innehåller så mycket mer än jag kunnat ana. Min upplevelse är att många har inspirerats av denna historia, och det kan jag mycket väl förstå.

Mor gifter sig

Mor gifter sig av Moa Martinsson är en roman om ett fattigt Sverige vid förra sekelskriftet. I centrum står en åttaårig flicka och det är utifrån hennes modiga perspektiv vi får följa livet under några år. Det är fattigt, det är mycket bråk och det är väldigt många flyttar för del lilla flickan som ofta går hungrig. Samtidigt är både hon och hennes mamma riktiga tuffingar i mitt tycke, som vågar säga ifrån.

Jag har svaga minnen från en tv-serie som gick på svt när jag var liten. Då uppfattade jag inte att det var flickans perspektiv som var centralt, kanske för att mamman drar till sig uppmärksamheten. Jag uppfattade inte heller att det är trakterna kring Norrköping som det bodde, jag minns ingen östergötska. Det gör att jag fått en helt ny syn på berättelsen.

Jag har även uppskattat att läsa språket. Tidvis mustigt och det tycks som att svenska ändrat grammatik under åren sedan bokens skrev. Nu kan jag ju inte avgöra vad som var den tidens talspråk, dialekt och vad som är skrivspråk med det är i alla fall en härligt läsning, språkmässigt. Berättelsen fångar mig men det är mycket olycka och hemskheter så den kan inte kallas härlig. Jag har förstått att det finns två delar till i en triologi, så de ska jag ta mig an tids nog eftersom jag gillade den här boken väldigt mycket.

Jag har läst denna bok som en del av mitt eget bildningsprojekt ”50 innan 50”.

Moderspassion

Moderspassion av Majgull Axelsson är en roman som rör upp känslor, både karaktärernas och mina. Berättelsen utspelar sig i trakterna av Arvika under en tid då området är starkt storm- och översvämningsdrabbat.

Huvudkaraktären, Minna, driver en vägkrog. Vi får ta del av hennes liv, hur hon hamnat där hon och det är en tidvis smärtsam berättelse. Samtidigt kommer en del gäster som försöker hitta undsättning i ovädret och även deras livsberättelser skär i hjärtat.

Det är en väldigt stark berättelse. Ibland är jag så ledsen, upprörd och rent av arg. Axelsson kan beskriva människor elakheter på ett sätt som jag inte kan värja mig för. Jag känner med flera av karaktärerna av avskyr andras handlingar, vilket i mitt tycke är enastående bra att kunna skriva på ett sätt som väcker sådana känslor.

De sista vännerna av Jane Gardam är den sista delen i en romantriologi. Berättelserna sträcker sig över hela 1900-talet där huvudpersonerna upplever krig, fattigdom, karriär, kärlek och vänskap. I första boken, En engelsk gentleman, står en ansedd advokat i centrum. Andra boken, En trogen kvinna, har hans fru i fokus. Denna tredje del, har vännernas perspektiv, främst advokatens rival, som varit en rival i både karriär och kärlek.

Berättelsen startar där de tre huvudpersonerna inte längre lever. Det är vänner som ger tillbakablickar och gräver i historien. Många karaktärer och händelser som varit med i tidigare böcker kommer tillbaka med nya detaljer och i nya perspektiv. Det är intressant men blir även lite rörigt. Jag minns inte allt från första boken och har ibland problem att lägga pusslet. Å andra sidan är det något i Gardams berättarstil som får mig att läsa vidare. Berättelsen har även en fin ton in att se tillbaka på livslång vänskap och hur det är när vänner dör bort.

Denna tredje del är inte lika vass som de två första delarna. Denna berättelse är tunnare, rörigare och mer osannolik vilket förtar lite av berättelsen. Å andra sidan gillar jag idéen att få en berättelse från olika perspektiv. Det har gjort det väldigt intressant att läsa hela triologin.

 

Mellan dem

Mellan dem – till minne av mina föräldrar av Richard Ford är en bok som antingen kan läsas som en helhet eller som två separata biografier – en över vardera föräldern. Det är en fin, snabbläst boken men mycket omtanke och värme utan att vara förskönande eller upplevas som falsk.

Ford skriver inledningsvis att det båda delarna är skrivna med 30 år mellanrum. Ändå känns det som att de hör ihop. Båda är skrivna från barnets perspektiv och jag upplever det mer som en bok om Fords minnen och tankar om sina föräldrar.

För mig säger boken mycket om den tid de levde i och den utveckling som skedde under 1900-talet. Jag kunde jämföra med mina farföräldrar liv som var i ungefär samma ålder. Jag kunde se både skillnader och likheter. Däremot, som biografi har jag nog läst andra som varit mer innehållsrika och mer personliga. En trevlig läsning som avkoppling men inget som jag bär med mig i hjärtat.

En trogen kvinna

En trogen kvinna av Jane Gardam är den andra boken i en serie om tre som beskriver något form av triangeldrama mellan en aktningsvärd advokat, hans fru och en ytterligare advokat. Det både advokaterna gillar inte varandra, inte på något sätt. Det är ett helt liv som berättas, eller kanske flera. Den första boken, En engelsk gentleman, gav den aktningsvärda advokatens perspektiv. I denna bok får vi livet med frun som utgångspunkt.

Vi får följa Betty, från ungdom då hon träffade advokaten och därefter glimtar från hennes liv. Berättelsen ger en hel del förklaringar till frågetecken från första boken, samtidigt skapas nya frågetecken. Delar utspelar sig i Storbritannien och en hel del i Hong Kong och andra delar av Asien. Jag gillar verkligen det här paret och det har varit en fröjd att få läsa kvinnans perspektiv. Dock, det är länge sedan jag läste första boken och minns inte allt. Jag tror att man ska läsa alla i en följd. Jag har svårt att se att man kan läsa dem separat.

Nu ska jag genast slänga mig över den tredje delen i serien. Det ska bli intressant att se vilka nya aspekter som växer fram.