En förlorad dag

Vaknade tidigt i morse, långt innan väckning. Av kraftiga magsmärtor. Började genast fundera över vad jag ätit men kom inte på något skumt.

Morgonen och förmiddagen ägnades åt pendling mellan säng och toalett. Jag fungerade inte. Försökte kontakta jobbet, mejla via telefon, men jag klarade inte av det. Allt blev fel. Hade ingen riktigt koll på dagen. Tacksam när jag fick tag i en kollega som kunde hjälpa mig att boka av möten och meddela kollegor. Ovärderlig hjälp.

Efter förmiddagstimmar i smärta, somnade jag en stund och när jag vaknade hade åtminstone flödet ur mig avstannat. Omtumlad fick jag igång datorn en stund, för att fixa det allra viktigaste. Insåg dock snart att orken inte räcker till. Behöver sova mellan varje kroppstömning.

Tänk att man kan bli så utslagen av en vanlig maginfluensa. Förstår inte hur jag ska kunna bli människa igen. Känns orimligt att kunna äta eller dricka igen, annat än vatten. Finns väl inget annat att göra än att låta tiden gå.

Annonser

Tagen av en dikt

Av nattens drömmar minns jag ofta ganska mycket. Inte allt men många drömmar dröjer sig kvar. Ibland är det inte drömmen som finns kvar, utan en känsla, ett tema eller liknande.

I morse ville en känsla och en bild stanna kvar i mig. Det blev till slut en dikt. Och det var något som berörde mig djup. Inte mina egna ord, men temat och hur jag fick ihop helheten och att dikten verkligen betydde något för mig. Jag satt där på pendeltåget och skrev och var helt uppe i känslan. Det var ett svårt ämne, smärtsamt och inte alls behagligt. Men det blev en riktigt bra dikt. Viktig.

Hade svårt att skaka av mig känsla. Den har påverkat hela min dag. Skulle vilja jobba vidare med dikten, redigera och skriva rent men känner att jag behöver vänta med det. Redo men ändå inte. Orkar inte bli så tagen.

Vad gör man med gammalt kaffe?

Tittade in i skafferiet och hittade fem paket med kaffe med bäst-före-datum under 2014. Och ett paket som uppges smaka bäst under 2013.

Att jag borde besöka skafferiet oftare, jo det förstår jag. Men finns något att göra med kaffet? Funderade på att jag hört att kaffesump används till något. Kompost? Eller var det något annat? Finns någon användning för gammalt kaffe?

Inget allvarligt

IMG_3611(1)Inget allvarligt av Justine Lévy är en liten bok som berättar om hur Louise upplever sin tillvaro. Louise är dumpad av sin man, har visserligen ett nytt förhållande men mycket kretsar kring det gamla förhållandet  och kring ex-makens nya flickvän.

Boken är inte särskilt tjock, historien ganska tunn men det är en otrolig mängd ord. Ord, ord, ord, jättelånga meningar och jag blir helt slut av att läsa denna bok.

För mig är igenkänningsfaktorn extremt låg, kanske för att jag varken är fransyska, missbrukare eller ytlig.

Nåväl, detta var inte en bok för mig. Nu vet jag det.

Köpte min bok hos Bokus

Var vill jag bo

I somras längtade jag efter lugnet. Jag var trött, inte sömnig utan hela jag var jättetrött, och jag mådde så bra av att få vara för mig själv, vandra i skogen, sitta och fika vid vattnet och bara vara en stund. Jag längtade efter att få mer tid att få vara fri och mer tid att skriva. Och jag visste precis hur jag vill bo, nära natur och med en egen skrivlya.

Häromdagen såg jag en annons, som visade det boendet jag drömt om. Jag har lusläst annonsen, sett på bilder och räknat. Och kollat busstider. Slutsatsen är att det är det boende jag gått och tänkt på men att det inte känns rätt.

Nu är jag pigg, vill visserligen ha närheten till naturen men även till storstadslivet. Jag tror att jag skulle trivas, men det finns även en risk att jag blir mer av en eremit.

Jag tänker att jag vill ha ett boende som är betalt och klart till pension. Jo, så kan jag ordna det. Men det känns väldigt konstigt att tänka sig att jag ska bo där resten av livet. Jag vill ha frihet, jag vill inte fastna.

Jag trodde att jag sökte trygghet men nu känner jag att tryggheten binder mig.
Jag trodde att jag sökte lugnet men nu inser jag att jag även behöver fart och driv.
Jag trodde att jag visste vad jag kände, men nu inser jag att det finns många känslor och behov att balansera.

Får nog tänka ett tag till.

Modus

Hemma hos mig står tv:n ofta på i bakgrunden. Den finns där som sällskap och bakgrundsljud. Jag hör mer på tv än jag ser, eftersom jag alltid sitter med datorn i knäet. Jag följer sällan serier, även om det finns vissa program (Sverige!, Babel och liknande). Men nu har jag bestämt mig för att följa TV4:s serie Modus.

Det är thrillerserie, så vi får väl se om jag verkligen vågar fortsätta att titta. Det som lockar är ett välskrivet manus och riktigt bra skådespelare. Jag är imponerad av rollistan som innehåller många favoriter.

Såklart missade jag de första dubbelavsnittet, men jag har letat mig till TV4 play och har nu sett del 1 och 2. Och visst finns en spänning som lurar i lugnet. Och det är mycket välspelat. Det lovar gott för fortsättningen.

Saknar mina jeans

I somras hade jag gott om väldigt sköna shorts. Jag hade tillverkat dem själv. Jag tog gamla slitna jeans, en sax och klippte av byxbenen. Inte så snygga men väldigt sköna.

IMG_3083(1)IMG_3314(1)

 

 

 

 

 

Men nu saknar jag mina jeans. Jag har ju inga byxor att ta på mig. Inga skönt slitna helgbrallor. Jag saknar byxor att känna mig ledig i.