Tankar

Söndagssolen skiner och kanske att jag borde gå ut men jag håller mig faktiskt inne i värmen. Så många tankar som snurrar och det är fint att få tänka och varva med att få koppla av i soffan med en bok.

I fredags var det begravning för en släkting men vi kunde inte vara med. Pandemin begränsar deltagare och resor och jag kan absolut inte ta med min mamma till Skåne där smittrisken är hög. Känns lite annorlunda att inte ta det där sista avskedet, en ny känsla, men det är självklart rätt beslut att stanna hemma.

I dag har jag kollat när Miljöpartiet valde nytt språkrör och ikväll får vi veta vem/vilka som blir nya Ica-Stig. Vet inte vilket som är mest intressant.

Dagens datum för tankarna till farmor då de är hennes födelsedag, en stort dag då jag var liten och alltid uppvaktade farmor stort. Vi bodde i samma hus när jag var liten. Det är trettio år sedan hon dog, så helt naturligt att hon inte finns kvar även om jag tror att hon skulle gilla vår tid. Min farmor gillade allt som var ”modernt” och var tidig med det mesta. Fart och fläng och stort umgänge var hennes melodi så pandemitiden hade hon förstås avskytt. Jag tror inte jag ärvt något av hennes drag.

Har även tänkt på flera av mina barndomsvänner. Alla klasskamrater från lekis till gymnasiet, jubilerar i år och det väcker tankar kring att ingen av oss kan fira stort i år. Jag tänker även på hur olika våra liv blivit, oftast bra och att var och en har sina utmaningar att hantera. Häromdagen skrev en väninnan att hennes rullstolsburne son var med på tv, en annan att hennes lilla dotter åter igen behöver operera en tumör i hjärnan som börjar växa igen. Våra liv är så olika.

Jag ska nog ta den där promenaden ändå.

Annons

1984

1984 av George Orwell är en framtidsskildring då den kom ut 1949. Det är en tid då världen har tre dominerande stater Oceanien, Eurasien och Ostasien och de är i krig med varandra. I Oceanien är livet övervakat genom teleskärmar som ger information. Övervakningen präglas av att ”Storebror ser dig” och avvikelser bestraffas. Vi får följa en man, Winston Smith, som jobbar vid Sanningsministeriet där har korrigerar historiska uppgifter.

Berättelsen är komplicerad men så väl genomtänkt att det inte märks. Det är lätt att sätta sig in i världen och samhället. Hela historien är väl komponerad och spännande även för mig som egentligen inte är så förtjust i genren. Det är riktigt otäckt och inte helt förutsägbart även om man anar en del.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50” och det har varit en intressant läsning. Jag kanske inte tar boken till mitt hjärta men jag förstår att den lockar och jag är glad att ha läst den.

Kylan är här

Ute var det soligt och kallt och inomhus var det sömnigt. Vaknade när klockan redan passerat lunchtid. Det är skönt för kroppen men inte så bra för min att-göra-lista. Det är många kreativa timmar som jag sover bort, tyvärr men jag börjar faktiskt tro att min kropp behöver lite mer sömn.

En bra lästid är när tvättmaskinen snurrar och det blev en maskin och några kapitel innan jag tog mig ut i solskenet. Tog en lite längre promenad till bibblan för att hämta en bok. Under begränsade tider får man hämta reserverade böcker men jag tror att de ska öppna upp lite mer på måndag. Vi får väl se. På alla dörrar står att det är stängt så det skrämmer säkert bort många.

I ett köpcentrum fanns ett av mina utlämningsställen dit en bok kommit. Det var många nummer framför mig så väntan tog sin tid. När jag fick paketet var det litet och tunt så det är mycket svårt att förstå att det inte kom i brevlådan. Nåväl jag fick i alla fall en rejält promenad.

När jag gick till bibblan var det 7-8 minusgrader. Efter ett antal ärenden hade mörkret fallit och därmed även temperaturen så promenaden hemåt var kyligare, 11-12 minusgrader. Jag frös inte men jag blev ändå kall och känner mig frusen nu. Baljor med varmt te är min räddning. Gott te och en intressant bok ger en bra lördagskväll i januari, tycker jag. Och med filt och raggsockor blir den ännu bättre.

Det rullar på

Vad hände med den här dag? Först var det morgon och sedan var det redan kväll trots att listan med dagens göromål inte alls var avprickad. Hur kan man jobba så hårt och ändå får så lite gjort?

Till slut kunde jag ändå stänga jobbdatorn och öppna den privata. Turligt nog kan jag lyssna på ”Spanarna i P1” via webben och med det var helgen inledd. Och helgen har jag längtat till. Jag har massor som jag vill skriva, en bok väntar på bibblan och en annan på ett utlämningsställe. Får nog skynda mig ut då det ska bli kallt, riktigt kallt.

Dagar och timmar rullar på och det är inte helt lätt att hänga med i farten. Men bättre det än att stå still.

Kreativitet

Under onsdagskvällen deltog jag i ett digitalt seminarium på temas ”Frigör din kreativitet”. Det var författaren Frida Skybäck som höll i det och delade med sig av sina erfarenheter. Hela upplägget var reklam för en skrivkurs, hel ok tycker jag förutsatt att man vet om det.

Nja, kanske inte så mycket nytt men det gav ändå massor av inspiration. Är ju lite less på att sitta hemma så nya intryck är välkomna. Frida bjöd generöst med sig av sin kunskap. Jag känner mig än mer inspirerad att skriva på mitt manus.

Något annat som var intressant är hur många man kan nå via Facebook om man vill. Det här evenemanget var annonserat via Facebook vilket är relativt billigt för den som vet hur man gör. Vid seminariet var det 1800 deltagare! Wow, så mycket folk skulle man ju aldrig nå fysiskt även om man bjöd på fika. Jag tänker att det här är fantastiska möjligheter för den som kan och vill nå ut. Tekniken finns idag. Däremot behöver vi som användare lära oss hur man ska agera. Igår fanns en chat och de blev trevligt men lite mycket när flera hundra personer först ska skriva ”hej” för att sedan meddela ”Jag hör inte”, ”min uppkoppling är dålig” mm. Många frågor ställdes oändligt många gånger trots att de redan var besvarade.

Väldigt spännande att se vilka nya möjligheter som kommer ur en kris.

Lång dag mot AW

När jag vaknade i morse och kollade mejlen i telefonen var det som något exploderat. Som en ketchupeffekt där alla dålig besked kommer på en och samma dag. Bara att hoppa upp och sätta fart och hantera allt. Det finns inget annat att göra än att ta en sak i taget.

Framåt lunch blev jag sugen på asiatisk mat och gick till lilla restaurangen runt hörnet för att köpa en låda med lunch. Jag tycker att jag inte är där så ofta men idag när jag kom hann jag inte ens beställa eftersom tjejen visste vad jag ville ha. Oj så generad jag blev. Men det var gott!

Det blev full fart hela eftermiddagen för att hinna klart innan klockan fem. Idag blev det ingen promenad utan ett digitalt AW, vilket var trevligt. Skönt att få träffas och prata lite lättsamt. Men oj så jag längtar efter att få träffa alla igen.

Förnöjsam

Eftersom jag i stort sett alltid strävar efter utveckling, har jag lite svårt för ordet nöjd. Jag är absolut inte missnöjd men allt kan ju alltid bli lite bättre. Jag ville inte stanna, nöja med lite lagom. Därav känner jag mig sällan nöjd med mig själv. Men idag kändes det faktiskt så.

Ikväll kl 18.00 prick, släcktes datorn ner och jag gick ut på promenad. Lyckades både lämna tidningar i tidningsinsamlingen och köpa mjölk till kaffe under promenaden så jag fick mycket gjort, särskilt det viktigaste. Idag åt jag lunch och på kvällen en lättare rätt och det kändes nästan som en naturlig matrutin. Det får man vara glad för i min situation. Nu har jag några minuter innan jag ska vara med på ett gratisseminarium på temat kreativt skrivande. Det är på webben och ska bli intressant att se hur det fungerar. Ska ladda med stora temuggen.

Jobbet gick också bra så med andra ord har jag all anledning att vara nöjd med dagen.

Ingen aning

Ikväll blev jag uppmärksammad på att jag missat det mycket spännande diskussionen om vem som är nästa ”Ica-Stig”. Tydligen är det en stort sak, tidningar skriver om det, analytiker uttalar sig och man kan till och med satsa pengar på det. Hur kan det blir så stort?

Å andra sidan, när man väl börjar läsa om det så börjar hjärnan fundera, helt av sig själv. Men nej, jag anar inte vem som vill ha ett sådant uppdrag. Eller jo, Paolo Roberto behöver ju ett jobb men jag förutsätter att det inte är han.

Koncentration

Tisdagen är en av mina favoritdagar på jobbet då jag ofta inte har så många möten och kan jobba på koncentrerat utan att bli störd. Mina medarbetare sitter i andra möten under tisdagen och det syns i min kalender. Idag hade jag bara tre möten. Det medförde flera timmars ostört arbete där jag hann tänka, räkna och skriva. Paus för lunch hann jag också med och det blev rödbetsbiffar och keso. Rödbetsbiffarna var delikata men jag bör fixa annat tillbehör.

Tyvärr missade jag att stänga ner vid 18.00 som planerat och någon timme senare fick jag bråttom till ett utlämningsställe för att hämta ett paket innan stängning. Det var kallt och mörkt och dessvärre blev det bara en kort promenad då jag var för illa klädd, framförallt för få reflexer. Jag gick en runda på gångbanor med bra belysning.

Paketet var just paket. Eftersom jag inte kan fira min stundande födelsedag med gäster pga pandemin, så unnar jag mig egna presenter. Det kan vara sådant jag länge suktat efter men inte unnat mig. Häromdagen hittade jag smycken från Sägen som jag vill ha. Jag gillar deras återbrukstänk och attraheras av deras design. Vad det blev kan jag ju inte visa förrän jag får öppna paketet. Härligt att ha något att se fram emot.

Lidelse

Under måndagskvällen genomled jag Guldbaggegalan på svt. Jag brukar vara ganska skeptisk till den galan då det inte görs så många filmer i Sverige under ett år. Det blir lite konstlat. Vissa år fungerar det, andra inte. Jag kan även bli förbryllad när oskolade personer får pris som bästa skådespelarinsats. Spelar kunskap och erfarenhet ingen roll? Eller är det något annat än yrkesskicklighet och kvalitet som bedöms? Jag förstår inte.

Eftersom jag är öppen för att ompröva min skepsis så valde jag att se årets gala. Men nej, jag kan inte kalla det för gala. Det blev väldigt konstigt tycker jag. Märkligt manus och alldeles för svårt att dra skämt när ingen lyssnar. Och att vinnarna kom fram bakom scenen blev också märkligt och talen blev inte heller så lyckade. Det var något med för stor lokal. Det var något med formatet som inte blev lyckat även om det säkert är så att alla gjorde sitt bästa.

Nej, det blev inte minnesvärd upplevelse.