Att muta sig själv

Läser ibland om hur föräldrar mutar sina barn. Jag mutar mig själv. Just nu vill inte kroppen sitta uppe och plugga så jag har alla möjliga trix för mig. Allt för att tvinga mig själv. Gör tre räkneövningar, sedan vila. Gör klart kapitlet och sedan kaffe. Om jag är klar med avsnitt ett före kl 14.30 får jag något gott till eftermiddagsfikat. Det fungerar ganska bra även om jag inser att det är en dålig vana.

Ibland undrar jag hur det skulle vara att vara en avslappnad typ, utan ambitioner eller prestationskrav. Kan inte riktigt se det framför mig.

Annonser

Paus och sedan vidare

Skolterminen är i slutspurts-fas. Igår lämnade min grupp in en opponering på en annan grupps arbete. Så otroligt skönt, dels eftersom det var sista uppgiften i den kursen, dels för att stämningen i gruppen inte är på topp. Det har varit slitsamt att samarbeta. Nu är det bara att vänta in resultatet för att försäkra sig om att inga kompletteringar behöver göras.

Igår kväll fick jag även svar på två andra skoluppgifter i en annan kurs (två grupparbeten). Det blev inte full pott vilket inte heller var väntat men jag tror att vi får vara nöjda. Lärarna är mycket hårda i bedömningen och sådant kan man ju inte veta i förväg. För mig var det i alla fall skönt att få besked så att man jag lämna det bakom sig.

För att fira, tog jag ledigt från annat pluggande och satte på balkongen. Har hittat min MP3-spelare och kunde lyssna på musik. Det var en ljum kväll och jag satt ute till midnatt, barfota men med en tunn. kofta över klänningen. Mer behövdes inte. Med levande ljus blir det så mysigt och det blev en riktigt avkopplande och fin kväll.

På lördag är det sluttenta och jag försöker repetera allt jag lärt mig. Det känns svårt. Jag kan se att jag lärt mig mycket men det finns fortfarande fallgropar. Och som dessutom är det en stor och omfattande tenta på korttid, vilket brukar göra mig stressad. Men, men, det är långt till lördag och det är bara att kämpa på. Men först ska jag till biblioteket och lämna de böcker som jag använt i olika grupparbeten. Jag orkar inte se dem mer.

Tillbaka till verkligenheten

Efter dagar med högsommarvärme, har den vanliga försommaren kommit tillbaka. Idag är det svalt och skönt, lite grått och med en mjuk vind som får blad, fröer och pollen att virvla runt. Det är ett behagligt lugnt som jag välkomnar. Jag är dålig på att tåla värmen och får mindre gjort då.

Igår kväll hade jag en inlämning på ett grupparbete. Jag är så lycklig att det är klart och att jag överlevde. Det är knappast något mästerverk men det är i alla fall klart. Nu ska vi bara opponera på en annan grupps arbete, sedan är kursen klar. I den andra kursen återstår ”bara” sluttentan.

Jag borde alltså plugga till tentan men jag behöver lite tid för återhämtning efter gårdagens deadline. När man lämnar en sådan studiebubbla – är det skönt att få vara tillbaka i verkligenhet. Jag vill vara i denna verklighet innan jag går in i nästa studiebubbla. Då är det skönt att även verkligheten är som den ska – med alldeles vanligt svenskt försommarväder. Att få frysa på balkongen, hör till, så nu blir det förmiddagskaffe med en filt över benen.

 

Vila ögonen

Har suttit framför datorn från tidig morgon till långt i på kvällen för att redigera ett utkast till utredningsrapport. Det är ett av mina hopplösa grupparbeten och deadline är på onsdag. Det innebär att de närmaste dagarna kommer att vara intensiva innan allt är klart. Igen. Jag har inte en kunnat ta en paus för att gå ut i det vackra försommarvädret och jag har till och med ätit framför datorn.

När orken tog slut så kände jag för bästa sortens avkoppling. En god bok på balkongen är ju perfekt. Mitt problem är dock att ögonen inte orkar med mer läsning. Vad gör man då? Bara sitta och blunda?

Min lösning blev att gå in igen och lyssna på ”Spanarna” via Sveriges radios webbplats dvs via datorn. Det är avkopplande. Samtidigt känner jag att musik skulle passa bra en sådan här kväll. Måste skaffa mig en teknisk lösning så att jag kan lyssna på musik på balkongen. Det får bli nästa veckas uppdrag.

Surt

Fy bubblan. Jag är så arg på mig själv.

Idag har jag skrivit ytterligare en skrivning och det gick antagligen helt åt pepparn. Flera frågor var formulerade på ett sätt att jag inte ens förstod vad jag skulle göra. Jag misstänker att det är en blandning av nervositet och bristande erfarenheter. Jag kan lösa dessa frågor, om jag får gott om tid på mig. Under tidspress är det i det närmaste omöjligt. Det är som att jag låser mig själv.

Nu sitter jag och tjurar. Jag kan egentligen inte se hur det kan hjälpa upp situationen men jag känner att jag måste få var sur ett dag innan jag går vidare.

Om några veckor kommer en stor och omfattande skrivning. Jag såg detta som någon form av generalrepetition. Nu ser jag att måste plugga ännu mer för att känna mig mer säker. Framförallt måste jag bli snabbare. Men först ska jag tjura klart.

Ursäkter jag inte hört tidigare

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta och det gäller i högsta grad de skolgrupparbeten som jag genomlider. Jag har tänkt att det nog inte kan bli värre men tydligen kan vissa personer överträffa det mesta.

Igår hade vi möte, i en grupp på tre. Vi har en deadline nästa veckan. Men vi var bara två som deltog och gjorde vad vi kunde för att få tag i nummer 3. Efter ett tag fick vi kontakt och fick svaret: ”Jag är på AW och kan inte vara med”. Nähä. Vi andra blev först tysta och valde sedan att börja skratta. Ingen av oss har i våra långa karriärer hört den ursäkten tidigare. Person nummer 3 vill dessutom att vi ska vara klara tidigt eftersom hen ska resa bort. Men när vi försökte hitta nya mötestider fick vi nej på den ena efter den andra förslaget. Hen kan inte vardagar då hen jobbar, tydligen inte kvällstid heller, helgen går bra dock ej för tidigt på morgonen (10.00 är alldeles för tidigt), ej heller över lunch då hen äter mat. Tack och lov var min andra gruppkompis tålig och lyckades till slut hitta en tid. Puh.

Jag och den andra närvarande personen bestämde oss för att slutföra och vårt bästa. Om nummer 3 behagar bidra till arbetet eller ej, ids vi inte bry oss om. Vi kan ställa upp på mycket men vi tänker inte offra våra betyg. Samtidigt känner jag en mycket stor tacksamhet över alla kollegor och medarbete som jag haft genom åren, som alltid ställt upp på gott samarbete.

Prokrastinering

Idag står det ”Räkna övningsexempel” på agendan. Jag har en tvåtimmars webbskrivning som ska göras någon gång mellan den 3-7 maj och jag vill förbered mig väl inför skrivningen. För mig är det bästa sättet att göra räkneövningar.

Alltså har jag hittills idag: varit på biblioteket, varit till grovsoprummet, diskat, vattnat blommor, bytt kabel till datorn, kollat upp några dikter, skrivit på ett helt annat grupparbete mm. Vissa dagar är det så otroligt svårt att komma igång. Idag är en sådan dag.

Det kommer att bli en lång kväll…