Ta tillfället i akt

Igår kämpade jag med en inlämningsuppgift. Deadline är idag och eftersom uppgiften är ganska stor har jag hållit på med den en tid. Min tanke var att försöka slutföra redan i går. När jag satt med morgonkaffet kom jag på att det här är en av de sista inlämningarna jag gör i denna utbildning. Tankarna rusade och jag kom att tänka på alla dagar då jag pluggat på bibblan. Jag bestämde mig för att ta tillfället i akt. Kanske, kanske var det sista gången som jag satt med intensivt, klurigt pluggande på bibblan.

Det blev en bra stund på bibblan men tog längre tid än jag trott. Jag hade tänkt raska igenom uppgiften men så började jag förstå mer, fördjupa mig och genast blev det intressant. Jag har skrivit det mesta men behöver gå igenom idag, finjustera och komplettera. Det ska blir så otroligt skönt att få trycka på klarknappen senare idag.

Även om det kanske var sista gången att plugga på biblioteket, så hoppas jag förstås även framöver tillbringa en del av helgerna där. Kanske, kanske att jag från om med nu kan sitta på bibblan och lustfyllt skriva noveller och andra texter, helt av fri vilja.

Annonser

I väntan på en annorlunda fredagskväll

Det kan finnas många anledningar att se fram emot en fredagskväll. För min del kommer denna veckas helg inledas på ett litet annorlunda sätt. Jag har ett Skypeseminarium av typen muntlig tenta kl 18.00. Upplägget är tydligen så att vi är två studenter, vår lärare och ytterligare en professor som ska träffas via Skype och där professorn ställer frågor som vi ska svara på. Jag har inte varit med om något liknande upplägg under dessa år som student så det blir en ny erfarenhet. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig, inte heller hur jag ska förbereda mig.

Å andra sidan tänker jag att jag har ju gjort allt i kursen och dessutom skrivit nästan hela rapporten som vår grupp har lämnat in. Jag borde kunna svara. Utmaningen är möjligen att samtalet ska ske på engelska och kanske kan det bli svårt att hitta rätt ord. Någon har dock hört att det i stort sett räcker att närvara för att bli godkänd och det ska jag nog klara av. Får väl gå igenom boken en ytterligare gång innan det är dags.

Håller tummarna för att de gör pinan kort. Tänker att både lärare och professorer har roligare saker att göra en fredagskväll, vilket borde ge incitament att avsluta i tid.

Presentationer

Idag har jag haft två viktiga presentationer. Jag var faktiskt nervös innan, trots att jag kunde allt och var förberedd till 110%. Det gick bra, nu pustar jag ut och försöker komma ner i varv igen.

Den första presentationen var om mitt exjobb inför en ledningsgrupp. Jag känner inte personerna och visste inte vad jag kunde vänta mig. Det visade sig att de var intresserade men hade lite svårt att komma till koncensus och beslut. Mötet drog ut på tiden och jag blev väldigt, väldigt förenad till nästa presentation.

Den senare presentationen var i ett skypeseminarium med skolan. Jag hade visserligen kontaktat läraren innan och rådgjort inför risken för försening och fått ok. Men det känns inte bra. Eftersom jag blev stressad så strulade teknik och jag fick knappt igång telefon. Sedan gick allt som galant. Jag gjorde en bra presentation och svarade utförligt på alla frågor som kom. Jag tror att jag blev godkänd trots att jag missade en del.

Nu har jag vad jag behöver för att gå vidare med exjobbet. Bara att sätta igång då en rapport ska inför opponering redan idag.

Tiden som rann och försvann

Efter en dag på kontoret med mitt exjobb, fick jag rusa hem för att vara med i ännu ett webbaserat seminarium. Vår lärare är ambitiös och det visade sig ett en i vår grupp är det också. Seminariet skulle ta max en timme men tidigare sessioner har varit klara på 15-20 minuter så jag hoppades på att bli klar i förtid. Det skulle nämligen innebära att jag hann till en tidig bio, något som jag sett fram emot den senaste veckan. Men det bli ju inte alltid som man tänkt sig.

Var och en av oss i gruppen skulle presentera en fråga med ett svar, en kort presentation på 3 minuter. Den första tjejen i vår grupp valde dock att prata i dryga 25 minuter. Det var inte ens möjligt att koncentrera sig på vad hon sa till slut, det var ju inget nytt eftersom vi alla läst samma material. Tiden rann. När vi sedan skulle få feedback fortsatte svadan genom att kommentera precis allt. Det innebar tyvärr att vi inte hann med allt på våra 60 minuter. Tiden försvann.Och någon bio blev det inte heller.

Jag är mycket medveten om att jag inte har något rätt att vara sur. Tjejen tog för sig. Kanske att hon ville visa framfötterna, även om det blev alldeles för mycket och tog över på ett besvärande sätt. Men jag tycker att jag var värd det där biobesöket och hade verkligen hoppats på tur med tiden. Så det känns lite sur ändå. Men nu har jag ”skrivit av” mig det och kan gå vidare med andra kvällsaktiviteter. Det finns fler ju inlämningsuppgifter att göra!

Personlighet och struktur

Innan jag började plugga levde jag i tron att skolvärlden har en fungerande struktur som gör utbildning transparent. Nu är den bilden ändrad. Min upplevelse är att strukturen och administrationen/byråkratin är enorm men att det ändå inte lyckats likforma och ge transparens. Enligt min mening är inte lösningen att föra på mer struktur och byråkrati. Nu gäller det för lärare att lära av varandra och inse hur de kan arbeta på ett sätt där de får nyttja sin personlighet utan att det går ut över transparens.

För varje kurs jag går, måste man lära sig hur läraren betygsätter och fokuserar på. Det hjälper inte med mallar och långa dokument som beskriver kursmål och betygkriterier då varje lärare har sin egen tolkning och bedömning.

Mitt förslag till lösning är att lärarna samverkar er och i olika konstellationer. Det vore även bra om det kan läsa mer av varandras texter, dels för att ta bort oklarheter, dels för att lära av vandra. Vi elever sker skillnaderna och det vore bra om lärarna drog samma lärdom.

Naturligtvis blir detta extra tydligt för oss som lär oss att granska och utveckla verksamheter. Ibland känns det väldigt ironiskt då våra lärare inte lever som de lär ut. Det borde få sina chefer att lyssna på sina egna lärdomar.

Söndagssliten

Från åtta på morgonen till åtta på kvällen, har jag suttit med en rapport med deadline i kväll. Det innebär att den tog längre tid att skriva än jag trott och att jag dessutom sköt upp en del av skrivande i fredags då jag var febertrött. Under dagen har jag fått i mig ett antal koppar kaffe och nu ska det blir gott med ”lunch”.

Tyvärr är det inte så mycket kvar av helgen och det kan jag sakna. Jag längtar väldigt mycket efter mer fritid. Det är inte många veckor kvar nu, tänker jag. Eller hoppas jag.

Nu ska jag försöka se över planeringen så att jag åtminstone kan få vara lite ledig någon eftermiddag i veckan. Jag tror att det kan behövs för att orka och för att hålla mig friskt. Jag behöver mer tid för motion.

Risker med nattligt arbete

Det känns lite rörigt just nu. Jag har sedan tidigare byggt upp en struktur med kalender och dokument i min dator. Samtidigt har jag en hel del gemensamma uppgifter med skolkamrater där vi delar dokument på olika plattformar, främst google-lösningar. Nu med exjobb vill företaget att jag är inne i deras system. Det här har lett till att jag har flera olika kalenderar som jag inte kan synka. Min lösning blev att skaffa mig en papperskalender för att sammanföra alla mina planer.

Satt länge i natt och jobbade med en projektplan och planering i kalendern. Framåt tvåtiden gav jag upp. I morse blev jag varse att jag borde tagit paus tidigare. Jag har, av misstag, fört in februaribokningar i mars. Det var ju något som inte stämde i går men jag fattade inte vad det var. Nu vet jag. Bara att göra om och göra rätt.

Det är verkligen dumt att göra vissa saker när man är trött. Det borde jag ju veta. Tydligen måste man återkommande påminna sig om vikten av paus, vila och återhämtning.