Lördagsplugg

Sitter på biblioteket och pluggar. Idag har jag tagit mig till mitt ”hemma-bibliotek” dvs ett bibliotek som jag är van tid och där jag känner mig som hemma. Det betyder bland annat att jag installerar mig vid en sittplats, med massor av böcker, block, kaffemugg och gör det hemtrevligt.

Jag är inte ensam här. Här finns högsstadieelever som pluggar och en hel del personer som inte har egen dator hemma och låtar bibliotekets. Här sker både läxhjälp och språkträning så det är en liv och rörelse i lokalen. Passar mig utmärk, både som normalfall och kanske särskilt idag då jag skriver om kulturer, kulturella kategoriseringar och vad vi kan göra för att nå bakom etiketten på människor och inte låta sig styra av fördomar och generaliseringar.

Nu är jag dock hungrig och behöver mitt lördagsfika. Har funderat på en god anledning att unna mig lyxfika och kloka Mie skrev rådet att fira livet. Vad spelar det för roll med huvudvärk, bula, blåmärken och plåster när jag trots allt har ett väldigt fint liv och bra läkkött. Det ska jag tänka på idag och vara tacksam för.

Annonser

Känslan av uppgivenhet

Som jag tidigare skrivit om, så är statistik inte mitt favoritämne just nu. Jag kämpar på. Idag har jag suttit hela dagen men några uppgifter som jag inte får kläm på. Tiden rinner iväg.

Det känns som att lektioner, teoribok och övningar inte hänger ihop. Jag får inget stöd i det som skolan erbjuder utan behöver hitta andra böcker, leta på nätet mm för att förstå. Det tar tid och energi samtidigt som det sänker humöret. Det är knappast lustfyllt.

Ska försöka skriva ner konstruktiv kritik och förslag på lösningar till skolan. Det har gjort om kursen, inför varje termin eftersom de får så mycket kritik. De behöver fortsätta den utvecklingsresan. Att jag känner mig så här uppgiven är inte bra, särskilt inte eftersom jag är en av dem som har det lättast att ta till mig ämnet.

Med gott kaffe så kanske jag fixar övningarna innan helgen är slut.

Otäcka varningstecken

Det kan vara svårt att ha disciplin när man sitter hemma och pluggar. Många tycks ha den erfarenheten. För mig handlar det oftare om att jag måste ha disciplin att sluta i tid, snarare än att komma igång. Jag försöker avsätta tid då jag ska pluggar, har naturliga pausar och försöker markera tydligt när jag avslutar. Det är viktigt för hälsan.


Senaste veckan har jag dock upptäckt två otäcka varningstecken. I början av veckan, efter en lång dag, låg jag på soffan och läste en bok. Så kom jag på en lösning på ett problem jag haft i en novell. Jag läste ut kapitlet, satte mig vid datorn ingen och skrev om något avsnitt i novellen. Men, lite drygt en timme senare upptäcker jag att tiden runnit iväg och att jag sitter med en skoluppgift. Jag tror inte ens att jag var medveten om att jag pluggade igen.

Igår kväll hände något liknande. Jag hade bestämt mig för en ledig kväll. Ändå upptäcker jag att jag är inne i några dokument, filar lite, strukturerar upp nästa uppgift.

Inte så konstigt att jag får problem med spänningar i axlar och nacke, huvudvärk samt svårt att sova. Det här måste jag således göra något åt. Att ändra mitt beteende. Lättare sagt en gjort men jag är övertygad om att jag med beslutsamhet och träning ska kunna göra det. Hälsan är viktig.

 

Lördag med kaffe, socker och statistik

Den första delen av denna termin läser jag tre kurser: Ledarskap och kultur, ledarskap och coaching samt tillämpad variation och statistik inom kvalitetsutveckling. Låt mig avslöja att de två första intresserar mig mer än den tredje. Å andra sidan har jag läst en del matte och statistik så ämnet är inte helt nytt för mig. Men, vissa lektioner är roligare än andra.

Denna gråa lördag sitter jag framför datorn och lyssnar på en föreläsning statistik. Den är inspelad men oredigerad. Den är fem timmar lång. Det kommer att gå åt väldigt mycket kaffe idag, det står klart. Troligen kommer jag även att behöva godis. Koffein och socker är helt enkelt nödvändigt för att ta sig igenom en sådan lektion. Tur att det är lördag.

Lektioner är ofta frivilliga men jag behöver troligen lyssna för att höra vad läraren tycker är viktigt eftersom det påverkar rättning av inlämningsuppgift och tenta.

Även om jag kan räkna, har en hel del förändrats sedan jag läste dessa ämne senast. Då var penna, rutat block och miniräknare fullgott. Nu behöver jag komma på hur jag ska göra en del beräkningar i excel, veta hur jag ska skriva formler mm i Word samt hur jag ska rita diagram. Ibland förväntas jag rita ”för hand”, ibland använda ett specialprogram. Inte så att det är omöjligt på något sätt, men det tarvar en hel del tid, koffein och socker. Samt att man får blogga lite samtidigt för att hålla humöret uppe!!!

Att revidera text

Har suttit med en skoluppgift som engagerat mig. Jag har funderat, tänkt, reflekterat och analyserat. Jag har skrivit, skrivit om och känt mig nöjd. Tyckte för en sund att det blev en bra rapport. Så helt plötsligt inser jag att den är för lång. Mer än 1½ sida för lång. Det är mycket när texten får vara max 6 sidor.

Timme efter timme har jag nu försökt korta ner texten. Det är gräsligt svårt att göra om. Det går inte med småjusteringar utan hela stycken måste bort. Jag är så irriterad på mig själv, jag var så övertygad om att jag hade koll på dispositionen. Fattar inte att hjärnan tänkte så fel utan att jag upptäckte det i tid. Ingen att skylla på än mig själv.

Nåväl, inget att gräma sig över, bara att hantera. Nu finns en ny version. Ska bara ta en kort promenad innan slutläsning och inlämning. Lite distans och frisk luft kan göra susen.

Mätt och glad

Nu ska jag skryta. Nej, jag tycker inte om skryt men idag ska jag fira min framgångar och även våga skriva om.

Ägnade förmiddagen åt lektioner via webben. Det gick så bra. Jag lyckades interagera med klassen som satt på skolan i Visby, med föreläsarna samt med de andra deltagarna på som också var med via webben. Jag gör det för min egen skull och jag gör det för att vara en förebild för att få till en förändring. Många av mina distans-kompisar har gett upp att vara aktiv och interagera och sprider negativa kommenterar. Så illa är det inte. Vi kan få till en förbättring och det lyckades jag visa idag. Jag är så glad.

Inte nog med det. Idag har jag lärt mig att laga panerad rödspättafilé men kokt potatis och romsås, helt baserat på färska råvaror. Bland det godaste jag ätit. Jag är i himlen! Och klockan är bara två på eftermiddagen.

 

För liten marginal

Det här med skolböcker är en kostsam del av studier. Vissa böcker är obligatoriska, andra frivilliga. Få finns att låna på bibliotek men en del finns att köpa begagnat. Hittills har jag köpt de flesta böcker då många är så pass bra att jag vill behålla dem.

Nu när terminen är igång igen har jag köpt en del böcker. En bok är jag tveksam till, då jag ha fler böcker i samma ämne. Just den boken finns på ett bibliotek i Stockholm men är utlånad för tillfället. Jag avvaktade en beställning till första lektionen.

Då stod det klart att jag behöver boken. De obligatoriska inlämningsuppgifterna tas direkt från boken, jag kan alltså inte göra dem utan boken. Jag beställde boken direkt. Eftersom jag skulle vara bortrest kunde jag acceptera 1-3 dagar i frakttid. Hanteringen av beställning brukar gå fort men just den här gången tog det några dagar. Även de 1-3 dagarnas frakt blev fyra dagar och när boken kom till brevlådan, gick den inte ner. Boken ska då lämnas till ett utlämningsställe. Eftersom det hunnit bli fredag så bestämmer sig leveransföretaget för att vänta med det till efter helg. På måndag är jag välkommen att hämta min bok.

Boken som jag behövde i onsdags ligger nu inlåst någonstans. Att någon del i kedjan kan gå fel, det hade jag räknat med. Dock inte att allt skulle gå galet. Vad är sannolikheten för det? Jo, det ska jag räkna ut när boken kommer fram, eftersom ämnet är ju statistik!