Snart coach

Mina två sista utbildningsdagar till coach är nu avklarade. Det har varit en nyttig och lärorik kurs och vi jobbade hårt in i det sista innan dagen avslutades med diplomutdelning. Tyvärr behöver jag dock vänta på mitt diplom. I kursen ingår praktik där vi har individuella coachingsamtal. Vi behöver hitta både klienter och tid för dessa samtal på egen hand. Så jag har några samtal kvar att genomföra, så får jag vänta p mitt diplom. Det känns helt okej. Jag känner mig trygg i att snart vara klar och då kommer ju diplomet med posten.

Även om jag inte vill ta ut några segrar i förskott, så är jag stolt över mig själv som gått denna utbildningen. Den innebär mycket personlig utveckling och jag har fått jobba en hel del med mig själv och utvecklat många sidor av det som är jag. Det här är något jag kommer att ha stor nytta av.

Dessutom är jag glad för nya bekantskaper. Vi har varit ett glatt gäng som jag kommer att sakna mycket. Hoppas att jag kan behålla kontakten med några av dem. Det vore fint.

Slutet är nära

I torsdags hade jag en slutpresentation i skola dvs vi redovisade ett projekt och trodde vi var klara. Men självklart ska vi nu lyssna till den återkoppling vi fått samt uppdatera vår rapport efter behov. Jag gjorde min del i dag, en annan i min grupp ska sammanställa och förhoppningsvis är vi klara denna vecka så att vi blir godkända.

Allt annat skolarbete är klart men jag väntar fortfarande på svar på en uppgift. Även om jag är övertygad om att jag lär klar, så kan jag inte ta riktigt ledigt förrän jag vet. På sätt och vis sommarlov men ändå inte. I torsdag firade jag med en räkmackan och när alla betyg är säkrade ska jag unna mig en riktigt god glass. Det ser jag fram emot. Det är nära.

Men så går jag ju ytterligare en utbildning, coaching, och den håller några veckor till samt att jag har en del egen coaching att genomföra. Lite som att plugga på sommarlovet men det är ganska ok tycker jag.

Sedan är det bara två år kvar på utbildningen…

Mer coaching

Måndag och tisdag ägnas åt coaching dvs min utbildning till diplomerad coach. Ganska kul är om det känns intensivt och maj månad är ju intensiv redan som den är. Märklig planering från min sida.

Kursen varvar teori med att vi coachar varandra. Nu drar även vår egen coaching igång dvs vi får coacha egna klienter dvs personer som vi själva tar kontakt med. Eftersom vi är i utbildningsfasen så letar vi inom bekantskapskretsen. Det känns tryggt för båda även om det är en fördel om vi inte känner varandra alltför väl.

Att bli coachad av mina kurskamratet är något jag ser fram emot. Däremot börjar ämnena tryta. Nu har vi pratat om så mycket att jag inte riktigt vet vad jag vill och orkar prata om. Men det är bara några gånger kvar nu, så det gäller att passa på.

Nya direktiv hela tiden

Sitter med en uppgift som jag lagt alldeles för mycket tid på. Instruktionen är mycket svårtydd och jag har skriv om väldigt många gånger för att hitta något flyt i texten. Det är mycket som ska få plats på få sidor. Livet som student är inte lätt.

Först fanns ingen sidbegränsning. Sedan kom en kryptisk som kunde tolkas lite olika och som jag tolkade till max 2-4 sidor. Då jag tycke att jag behövde drygt sex sidor för att få med allt innehåll så har det varit en hård kamp med att stryka, skriva om, stryka ännu mer. Har precis lyckats ta mig från dryga sex sidor till 5½. Nu kom besked om max 5 sidor. Jaha. Vad har jag tagit bort? Ska något annat in? Eller ska jag låta det vara? Fler timmar kvar!

Jag tar till min standardlösning. En kopp kaffe och reflektion innan jag fortsätter. Kanske även en söndagsbulle.

Innehållsrik dag

Sitter i soffan och pustar. Tänk vad man kan hinna med under en dag, och den är ju inte slut än.

Det blev en tidig morgon. 08.30 började ett redovisning av ett skolarbete och jag ville förbereda mig ordentligt innan. Det är fortfarande lite knepigt med dessa webbmöten när man ska presentera utan att veta hur tekniken beter sig, vem som lyssnar och vilka frågor man kan få mm. Efter visst teknikstrul gick presentationen bra men jag är lite bekymrade över att jag svarade på så många frågor. Det är så svårt att veta var man har sin grupp när man inte ser varandra. Jag vågar inte be dem svara om jag inte vet att de kan, jag vill inte skämma ut någon. Men helst vill jag ju att de ska visa upp sig och jag försöker be dem komplettera, komma med egna inlägg mm. Det är lite knepigt och idag kändes det som att de andra i gruppen förlitade sig helt på att jag skulle försvara vårt arbete.

Efteråt blev det bråttom in till stan. Jag skulle på en intervju hos en rekryteringsfirma. Det har kontaktat mig om en tjänst som jag tackat nej till, två gånger! Men jag ville träffa dem dels för en specifik tjänst, dels för andra framtida möjligheter. Det blev ett bra samtal. Jag gick all den information som jag behövde och jag tycker att de fick en ärlig och tydlig bild av mig. Det kändes bra.

Sneglade lite på klockan eftersom jag hade bråttom från intervjun till nästa ställe som var Folktandvården. Kors och tvärs genom stan, kändes det som. Landade i alla fall i väntrummet med flera minuters marginal. Däremot var inte tandläkaren i tid så jag fick vänta ganska länge. Det visade sig att det inte gjorde något. Ärendet för dagen var att sätta in en krona men eftersom det saknades en skruv så blev det inget idag. Bara att resa sig upp från tandläkarstolen i ogjort ärende.  Kan tydligen inte ha tur jämt.

Nu får det vara nog med äventyr och nervspänning för idag. Nu ska jag vila.

Coaching – mycket träning

Torsdagen och fredagen ägnades åt utbildning i coaching. Det är en kortare utbildning som jag går och den är väldigt intensiv. Jag har lärt mig mycket, men samtidigt inser jag att det mesta handlar om träning. Jag måste träna, träna, träna.

Men det tar på krafterna. Coaching handlar ofta om utveckling och nu under utbildningen innebär det många tankar för egen del. Utbildningen är en bra grund för personlig utveckling. Inte så konstigt att jag somnar ovaggad efter en utbildningsdag och mina kurskompisar säger likadant.

Jag är glad och tacksam att jag tog steget och vågade satsa. Det är intensivt men samtidigt mycket givande.

Respekt för tid och nedlagt arbete

Haft en usel dag. Började redan igår med teknikstrul. Skulle lämna in en inlämningsuppgift men när det börjar strula så går ju allt fel. Deadline var vid midnatt och den missade jag. Men eftersom jag nästan var klar, så ville jag skicka in, det var ju så lite kvar. Satt uppe till fyra…

Efter några timmars sömn så gick jag upp och förberedde nästa uppgift. Ännu mer teknikstrul och nu ger jag upp. Det handlar om en presentation. Presentationen och ämnet är inget problem men det störningar i videobilden. Jag är ingen it-tekniker och sådant strul tar fram mina sämsta sidor. Jag ser ingen lösning. Men framförallt fattar jag inte varför jag måste synas i bild när det finns på presentationsmaterail och ljud. Det här är enbart onödigt arbete.

Nästa punkt på agendan var förberedelser inför en opponering av ett arbete som vi gjort i grupp. Jag var laddad till max och var beredd att både lyssna med framförallt försvara vårt arbete. Men vilket fiasko det blev. Opponering via webben där läraren har ett trasigt headset är verkligen uruselt. Första överraskningen var att vi skulle presentera vårt arbete. Inga problem för mig som är van men mina kompisar blev skärrade. De kommentarer vi sedan fick kan knappast räknas som opponeringen, ens återkoppling. Mycket var beröm. Det konstruktiva kommentarer de tog upp redaktionella ändring, typ – ändra ett ”samt” till ett ”och”. Andra kommentarer var direkt felaktiga. . Det var så dåligt att jag bara blev ledsen. När vår grupp skulle opponera på en annan grupps arbete, så hade vi mycket bra återkoppling. Tyvärr blev vi avbrutna innan vi hann komma till det viktigarste. Och lärare, betygsättare, hade ju ett trasigt headset så hon hörde inte vad vi sa. Det här var verklige illa. Respektlöst för all tid vi lagt ner på detta. Andra har tagit ledigt från sina jobb för att delta, då det är obligatoriskt. Helt vansinnigt.

Jag vet att jag är en elev som ska lyda mina lärare. Jag förväntar mig dock att skolan ska respekt mig och min tid. Just nu lägger jag alldeles för mycket tid på sådant som varken leder till kunskap eller utveckling. Men nu ska jag sluta sura och se fram emot nästa möte med ett grupparbete.