Saknad av pluggande

Igår kväll vid kl 20.00 var det dags för att träffas för ett textsamtal. Det är en del av den kurs som jag går men helgens träff blev inställd. Vi har skickat in en text om max 10 sidor och läst varandras texter. Vår lilla grupp vill inte vänta med att ge varandra återkoppling, därav bokade vi in ett extra möte via Teams. Jag hade tidigt meddelat att jag var flexibel med tider men hade förstås inte tänkt mellan 20-22 en fredagskväll. Men jag står för mitt ord och accepterade tiden. När vi började sa jag en en man att vi tveksamma till om vi verkligen skulle orka så sent på kvällen och vi försökte hålla oss korta och effektiva. Men när klockan passerat 22.00 fortsatte vi en tag till för att alla skulle få sina texter analyserade på ett bra sätt.

Det blev en väldigt bra kväll. Det var kul att få läsa varandras texter, prata om dem, vrida och vända på perspektiv och se texten med nya ögon när författaren berättade. Det var förstås även väldigt intressant att lyssna när andra pratar om min text och få veta hur den upplevs, vad de gillar, vad de har svårt för. En del håller jag med om, kommer att ändra, men inte allt. Det är ju bara jag som vet helheten och det är jag som väljer hur jag vill utveckla mitt manus.

När jag satt där gick tankarna till alla grupparbeten jag gjorde i skolan de senaste åren. När vi suttit vid Skypemöten och försökt samarbeta. Det var inte lätt, det var inte alltid kul, men jag kan faktiskt sakna det. Jag kan sakna att så tydligt få lära mig saker, få polletter att trilla ner och att få känna att jag utvecklas.

Just nu vill jag fokusera på att skriva, men jag anar att jag även behöver utveckling på annat sätt. Kanske något kurs på universitetet, folkhögskola eller studieförbund. Något nytt.

Skriva, läsa, skriva, läsa

Vilken skön fredag! Idag har jag varit ledig. Gick upp i tid för ett morgonmöte men personen som jag skulle prata med dök aldrig upp. Efter en kvart gav jag upp och la mig på soffan med en trevlig bok. Det var ett tag sedan jag läste något mer lättsamt, så det var otroligt skönt med nöjesläsning. Somnade till en kort stund, läste vidare. Otroligt härligt.

Under förmiddagen var det ett intensivt mejlade med kursdeltagare i helgen kurs. Det var flera som var tveksamma till att delta, bara ett fåtal som var för. Majoriteten vill flytta till annan helg och till slut tog rektorn ett nytt beslut om att ställa i helgen och återkomma om ny tid. Det är ett beslut som de flesta gladdes över, inkl jag själv. Samtidigt kom förslag om några av oss ändå ska träffas via Teams. Ikväll är vi fyra deltagare som ska träffas digitalt för att diskutera våra texter. Vi har bokat möte mellan 20.00-22.00 vilket är en udda mötestid även för mig. Men jag ser fram emot det.

Idag har jag varvat skrivande med att läsa. Skrivandet tar tid, det gör det alltid men vissa texter tar lite mer tid än andra. Idag skulle jag bl.a. beskriva en parfym. Det är en parfym jag själv inte använder men jag har en lite flaska i min ägo. Jag har sprutat på mig lite och doftat. Hej och hå så starkt den doftar, nästan huvudvärksvarning. Jag undrar om det är ett arbetsmiljöproblem bland författare !?!

Tänker att det här med att läsa, skriva, läsa är något jag kan fortsätta med resten av helgen.

Beslut

Vissa beslut är inte så lätta ta ta men känns rätt när det väl är gjort. Så blev det för mig ikväll.

Igår kväll tog jag beslutet att inte bege mig ut på bilresa till Örebro. Det var inget svårt beslut, togs snabbt och så var det klart.

Under eftermiddagen började jag fundera på helgens kurs. När det kom nya rekommendationer kändes det inte så självklart att resa till en skola. Jag tänkte mycket på utformningen, hur vi ska kunna äta och bo på ett säkert sätt. Efter en stund kom jag att tänka på att gruppen består av personer från olika orter och jag är ganska säker på att flera planerar att ta sig dit med kollektivtrafik alternativt samåka i små bilar. Därtill vet jag att några av deltagarna träffar en hel del människor. Dessa aspekter blev avgörande för mig. Jag avstår.

Det känns inte roligt men helt rätt. Hur mycket jag än längtat till kursen så är den knappast att betraktas som nödvändigt.Jag får utveckla mitt skrivande genom att läsa och skriva.

Nu återstår att se hur andra göra, om de blir tillräckligt många eller om de erbjuder ett annat tillfälle.

Ensamt vid tangentbordet

Min lediga dag har till stor del tillbringats vid tangentbordet. Hade några morgonmöten men sedan har jag ägnat mig helt åt mitt skrivande. Skönt att få sitta flera timmar i sträck. Det är ensamt men i dessa tider är det något bra, tycker jag.

Ursprungliga planen var att åka till Örebro och fixa med gravar idag. Men mina föräldrar är krassliga och vill absolut inte ta emot mig. När de inte mår bra går det ju inte att träffas utomhus. Så vi bestämde att vi får ställa in pyntandet av gravar denna helg, och skicka ut kurir för ljuständning. Turligt nog har jag redan tagit bort sommar/höstblommor och satt ljung, så det är fint även om krans och granris saknas.

Imorgon är planen att åka till folkhögskolan för helgkurs. Men eftermiddagens besked från Folkhälsomyndigheten har gjort mig mer än tveksam. Vi har skärpta rekommendationer i Stockholm och då känns det inte bra. Visserligen är vi en liten grupp, har ett stort klassrum, egna hotellrum och jag kan köra dit i egen bil men jag är ändå tveksam för gemensamma utrymme bl.a. matsalen och biblioteket. Om de säkerställer separata mattider, från alla andra som bor på skolan, och avgränsar/avskärmar matsalen så kanske jag kan tänka mig att åka dit men jag är tveksam om de hinner ordna det tills i morgon. Hoppas att de själva inser att de bör flytta till annat datum. Det är ju inte helt gratis, och jag vill ju gå kursen så av det skälet vill jag ju hellre att de flytta datum än att jag behöver avstå.

Jag har ju fått söka ganska många gånger innan jag kom tillräckligt långt fram i kön för att få en plats på den här kursen (troligen först till kvarn och jag har sökt sent). Till min stora glädje lyckades jag komma in på fortsättningskursen direkt. Den är i vår med en träff i februari och en i april. Det ger mig ytterligare skäl att vilja gå klart denna kurs. Men… hälsan är viktigare och det är inte värt att riskera min eller andras hälsa för att få gå en eftertraktad kurs.

Har skickat mejl till kursledaren och ställt frågor så nu är det bara att vänta på svar. Tills dess får jag sitta kvar här vid tangentbordet och skriva. Det går ju bra.

Grå dag

Ännu en grå dag. Det är så mörkt här inne i lägenheten, har inte känts riktigt ljust på hela dagen. Lampor är tända men jag får ändå huvudvärk av att sitta i detta mörker.

Har försökt jobba undan idag för att kunna vara ledig under torsdagen och fredagen. Men det är svårt att bli klar, det finns alltid mer att göra. Nu verkar det som att min torsdagsresa inte blir av, men jag avser att vara ledig i alla fall. Jag har att göra. Tyvärr blir det ingen sovmorgon eftersom jag har ett morgonmöte på torsdag och fredag. Men man kan ju sova en stund efteråt!

Nu håller jag tummarna för att få se lite sol i morgon. Det vore så skönt.

Nordiska rådets litteraturpris

Läste precis att Monica Fagerholm tilldelats Nordiska rådets litteraturpris. Kul tycker jag som beundrar Fagerlunds författarskap. Jag har inte läst allt men har några fantastiska läsupplevelser. Nu ser jag att hon vann med ”Vem dödade bambi?” Jag har läst boken men tänker inte att det är hennes bästa. Av det skälet kollade jag nomineringar och där fanns i stort sett ingen jag kände igen.

Samtidigt som jag är väldigt glad för Fagerholms tilldelning av priset, så är jag lite förundrad över priser och nomineringar. Jag tänker på alla norska författare som vi fått lära känna de senaste åren, fantastiska böcker men som inte kommit fram genom nordiska rådets arbete. Personligen läser jag gärna nordisk litteratur men jag har inte hittat dem genom nordiska rådet pris. ”Syftet med priset är att öka intresset för grannländernas litteratur och språk samt för den nordiska kulturgemenskapen”. Undrar hur de lyckas med detta, med de nomineringar som finns. Det här behöver jag gräva lite djupare i.

Sömntuta

Igår kväll somnade jag nästan innan jag hann lägga huvudet på kudden. Jag satte mig på sängkanten, la mobilen bredvid kudden för att ställa in alarmen, kröp ner och somnade utan att ha ställt klockan. Vaknade i morse med mobil bredvid kudden, där brukar den inte vara.

Inte har jag varit piggare för det. Jag tror att man blir trött av att sitta inomhus hela dagen, man går ju inte ens ut för att gå till jobbet. Det är mörkt och grått, ensamt och inte ens maten är god hemma hos mig. Jag är lite less på detta leverne.

Huvudvärken växte till sig under dagen och efter arbetsdagens slut tog jag en kort promenad. Att få andas kall luft kan vara riktigt skönt.

För övrigt är jag bekymrad över presidentvalet i USA. Vanligen anser jag att det inte finns anledning att oroas och bekymras över sådant man inte kan påverka eller ha kontroll över. I detta fall känner jag irritation att inte kunna påverka. Det känns inte alls tryggt. Jag förstår reglerna men anser att jag har rättighet till min egna känslor, i detta fall både irritation över situationen och ilska över en viss kandidats beteende.

Bokmåndag med Tone Schunnesson

Var uppe tidigt i morse för att hinna så mycket som möjligt och ändå kunna stänga ner i tid. Det är ju bokmåndag vilket jag sett fram emot. Trots att jag jobbade utan pausar under dagen så hann jag tyvärr inte åka hemifrån i tid så det blev lite stressigt. Förstås var det bilköer, en trasig bil som stod illa till, ambulanser med blåljus och allt annat tänkbart som gör att bilresan drog ut på tiden. Mitt tänka fika uteblev men jag hann precis till lokal innan utsatt tid.

Tillställningen blev lite försenad. Få var där i tid pga problem i tunnelbanan så vi väntade in. Det var värt väntan. Det var ett väldigt intressant samtal mellan Tove Schunnesson och hennes förläggare. Jag har visserligen inte läst boken Dagarna dagarna dagarna” så det har jag att se fram emot. Däremot har jag läst hennes debut ”Tripprapporter” . Jag fick i alla fall många nya tankar av att lyssna till Schunnesson och hennes tankar kring skrivandet.

Men oj så trött jag var när jag slappnade av inne i salongen. Hade nog förträngt både stressen och bristen på mat och när jag satt ner i lugn och ro i en mörk salong kom tröttheten över mig. Tur att Schunnesson var så intressant och kul, ingen risk att jag somnade.

På vägen hem körde jag fel 2½ gång. Det var så mörkt och regnigt och svårt att veta var jag var bland alla byggarbeten om omvägar. Sista felkörningen blev dock helt rätt eftersom de dragit om vägen och förmodligen blev det en bra väg, trots allt.

I otakt med tid och invigning

Kände mig nöjd att jag kom upp i tid i morse. Den där extratimmen gjorde gott. Satt och skrev på mitt manus och märkte inte hur tiden gick. Vips hade mer än tre timmar passerat och jag var försenad. Hade ett ärende inne i stan att uträtta och det blev att springa till tåget.

Redan på tåget tog jag upp papper och penna och fortsatte att skriva. Fortsatte även tillsammans med en kopp kaffe på ett kafé. När mina ärenden var avklarade tog jag en promenad genom stan.

Att passera slussen är ett äventyr i sig. Och idag var det massor av vakter. Jag fattade inte att en nya bron hade invigning idag. Så jag tog vägen över den gamla bron där det inte alls var någon trängsel. Säkerheten först, tänker jag.

Det blev en grå men skön promenad från söder till city via Gamla stan. Man får välja sina vägar för att få vara ifred. Inne i city blev det en ny kaffepaus och jag fick ner några ytterligare sidor.

Nu väntar det inte lika roliga jobbet att tyda min handstil och skriva rent i datorn. Men först väntar Babel på Svt2.

Så gör jag

Så gör jag : konsten att skriva av Bodil Malmsten är en bok som underhållit mig den senaste tiden. Jag tänkte mig en lärobok men det här är något unikt. Det handlar om skrivandet och tar upp många aspekter av det, och det görs med glädje. Här finns inga måste eller borde, tvärtom. Här finns däremot massor av inspiration och humor. Det här är boken som väcker lust.

Jag är så tacksam att jag köpte boken för många år sedan. Jag har en inbunden variant som är jättefin. Det kommer jag aldrig att släppa. Nu när jag läst hela, kommer jag gå tillbaka och läsa en sida lite då och då. När helst jag känner mig håglös eller att skrivflödet tryter, då kan jag ta fram detta mästerverk och luta mig tillbaka för en stund. Jag längtar redan.