Blandad röra

Det händer så mycket i livet att jag varken hinner läsa eller skriva bloggtexter. En del är positivt men tyvärr är det mycket negativt och trist just nu. Allt måste hanteras.

Väntan på frukost

Det positiva den här veckan är att jag både varit på ett författarsamtal där Björn Wiman berättade om sin senaste bok och kommit med i en ny bokcirkel. Jag är även varit i Luleå och tog nattåget dit. Jag tycker att det är så bra med tåget, mysigt. Denna gång blev det två kvällar/nätter på tåget och ett på hotell. Jag reser i första klass och får äta frukost på hotell när jag kommer fram med tåget och det är mysigt. Nackdel är möjligen att tågen kommer fram tidigt, – och innan beräknad ankomsttid – vilket innebär att jag behöver går tidigt. Vi kom fram till Stockholm redan 06.20 och då behövde jag förstås vara påklädd och färdigpackad för att hoppa av. Men frukosten öppnade först kl.7. En tröttsam väntan.

Virkning på tåg

Att vara på resande fot innebär att jag inte hinner med lika mycket hemma. Det har jag försökt ta igen i helgen men jag har inte riktigt den orken. Helgen är tid för återhämtning och den får jag inte miss. Jag känner stor tacksamhet att jag hittat virkningen, den hjälper mig mycket. Och det är bra att vara nybörjare – de enkla mönstren, repetitiva, blir nästan meditativa. Härligt!

Luleå erbjöd kyla men knappt någon snö. Den verkar vara i södra Sverige. Jag skrattade åt min egen dumhet då jag hade kängor på fötterna när jag var i norr, men bytte till lågskor när jag kom hem. Det var ett dumt byte, det insåg jag när snön kom.

Lördagen blev lugn när jag väl kom hem. Åke till bibblan för att låna böcker och sedan bjöd jag mig själv på fika. Jag har upptäckt att jag numera sällan väljer bulle eller bakelse (lördagsgodis) utan hellre en macka. Det är bara på helgen jag får fikabröd och det blir allt mer sällan. Tänker att det kanske ändras nu när vi närmar oss advent. Saffransbullar är ju gott.

Lördagsfikat efter besök på bibblan
Annons

Matt efter helg

Helgen är ju min tid för återhämtning. Det blev tyvärr inte så mycket av det detta veckoslut. Istället har jag besökt mina föräldrar med allt som det innebär. Nu vill jag vara sova.

Förutom föräldrarna har jag även pysslat om ett antal gravar. Min bil finns numera hos dem och jag har pratat med mannen som ska hjälpa mig. Hoppas att få den klar till advent men det är egentligen ingen brådska. Jag klarar mig bra utan bil.

Tog tåget hem. Det visade sig bara svårare än jag trodde att få en biljett, så det blev senare än jag tänkt. Hamnade i en ganska stökig vagn. Jag började med att läsa en boken men det var alldeles för mycket ljud för det. Det blev att jag stoppade hörlurar i öronen och började lyssna på en bok.

Måste skaffa ett nytt headset som sitter ovanpå örat i stället för plug in, eller vad det kan heta. Jag får eksem i öronen och det är inte superskönt. Allra bäst vore väl att vara utan men ett sådant liv lever inte jag. Jag är beroende av hörlurar både i jobb och privat.

Nu blir det lite virkning innan helgen är över. Det har visat sig bli en bra avkoppling för mig. Jag virkar ur mig stress och ilska. Så det lär bli många halsdukar i vinter.

Bilbekymmer

Jag har inte använt min bil sedan semestern. Det är ju några månader sedan. Tyvärr har den en liten skada på ett däck och den har varit obesiktigad. Det försökte jag ta tag i idag.

Tidigt i morse var jag hos bilverkstaden. Min tanke var att byta till reservdäcket för att få bilen godkänd i besiktningen. Men mannen rådde mig att behålla däcket på. Han trodde inte att de skulle se skadan. Tyvärr går däcket inte att laga, jag måste skaffa ett nytt. Min hovleverantör finns i Örebro och jag behöver ta mig dit. Därav vikten att få bilen besiktigad.

Det gjorde jag på eftermiddagen. Jag fick förstås anmärkning. Men inte på däcken. De upptäckte andra fel som jag inte visste om. Det är ganska svårt att upptäcka fel när man inte kör bilen.

Nu har jag en lista med saker att fixa. Mannen som hjälper mig att fixa bilen finns också i Örebro och tanken var att åka dit under fredagen. Men jag kände mig lite konstig och åkte först hem för att vila. Det visade sig att jag har alldeles för hög feber för bilkörning. Huvudvärk och halsont och jag också. Nu håller jag tummarna för att vara frisk i morgon.

Naturskyddsföreningen

Igår fick jag ett mejl från Naturskyddsföreningen. De inledde med att SD försökt få ut information om alla som bidrar till föreningens arbete, något de självklart inte lämnar ut. Sedan skrev de om hur illa det är med den nya departementsindelningen där det som var miljödepartementet får helt andra förutsättning när de ingår som en del bland andra frågor. Någonstans där slutade jag läsa och bestämde mig för att stötta deras arbete.

Min magkänsla säger mig att det är viktigare nu än någonsin. Kanske att jag inte håller med om allt de gör, det vore knappast rimligt, men tillräckligt mycket för att stötta dem. Det tog bara några sekunder så var medlemskapet ett faktum. Och jag är nöjd och glad med mitt beslut.

Vill förstås rikta ett särskilt grattis den duktiga medlemsstrateg som författat brevet!

Meditationsvisning

Ikväll har jag varit med om en speciellt upplevelse. Det var en meditationsvisning på Moderna museet. När museet stängde fick vi gå till en utställning av Hilma av Klint. Vi fick titta runt lite först, känna in och sedan satt vi på kuddar på golvet när instruktören/guiden berättade om Hilma och konsten. Självklart kunde man även lägga sig ner på den mjuka mattan. Så otroligt intressant. Därtill blev vi guidade genom en väldigt speciellt meditation, bla med klangskålar.

Det var verkligen speciellt och passade otroligt bra till just den här utställningen. Nu vill jag veta mer och ska leta fram min bok om Hilma av Klint. Och förstås vill jag även se filmen, som har premiär i dagarna.

Det blev en minnesvärd kväll som jag berörde mig mycket och som väckt nyfikenhet och mersmak.

Mentorskap

Den här hösten är jag mentor i ett program som stöttar utländska akademiker att söka jobb i Sverige. Jag har haft denna roll tidigare, gjort ett uppehåll och nu har jag en ny adept. Ikväll var det en träffa via Zoom med nästan 200 mentorer och adepter. Det var dels gemensam information, dels att vi var indelade i grupper där vi samtalade och tränade.

Kvällens tema vara att göra en hisspresentation, dvs att presentera sig själv och få med det viktiga på 1 minut. Det visade sig vara lite klurig. Det främsta skälet är att få hade förberett sig och då är det ju förstås jättesvårt. Att få till en bra presentation kräver att man tänker igenom vad man vill säga, hur, hitta formen och att träna. Vi tränade, lyssnade och gav återkoppling.

Det är väldigt intressant att se allas olika bakgrunder, som spänner över hela världen, och det känns bra att kunna vara med och stötta. För mig är det viktigt att ge bra och konkret återkoppling som den det berör kan ta till sig. I vår grupp var det flera som var lyhörda, lyssnade och efterfrågade råd medan några var mer oengagerade. Det är ju som det är men de som testar och vill utvecklas är ju de som kommer att få jobb. Det är ju upp till dem hur de vill ta emot den hjälp de kan få.

Även för mig som mentor ger dessa träffar mycket energi. Jag får träna på att coacha och ge återkoppling och det är bra för mig. Man kan alltid bli bättre. Jag är glad att jag tagit mig tid att vara mentor. Det betyder mycket för mig.

Snapplefakta

År 1996 tillbringade jag två veckor i Boston, USA och det var första gången jag kom i kontakt med Snapple. Jag blev störtförtjust direkt. Det dröjde dock några år innan jag hittade drycken i Sverige. Numera unnar jag mig en Snapple då och då, gärna när jag ska fira något. Och jag tänker alltid tillbaka på det två veckorna i Bosten.

Pink lemonade är min favorit men jag gillar fler. Däremot vågar jag inte titta på innehållsförteckningen. Jag är inte så säker på att allt innehåll är nyttigt.

Roligt med Snapple är att det är fakta i locket, alltid något som man inte visste eller ens behöver veta Men kul är det!

Kattjakten

Kattjakten av Jona Elings Knutsson är en roman om hur åldrandet inte alltid är så lätt. Här får vi följa en äldre dams tillvaro som inte alls är så lätt. Hon hittar en egen uppgift i att leta efter en katt, som blir till en irrfärd.

Jag började läsa, insåg snabbt hur det skulle sluta men kunde ändå inte sluta läsa. Jag har svårt att sätta fingret på vad som tilltalar men uppenbarligen så läste jag vidare ändå. Det är konkreta miljöbeskrivningar, tankar, varma möten och att man förstås vill veta hur det går i kattjakten. Samtidigt finns något vemodigt i åldrandet.

För mig var det en trevlig läsning men inget som jag kommer att bära med mig särskilt länge.

Nattåg

Det dunkar och ruskar. Det är trångt men knappast tyst. Jag har bäddat ner mig och ligger i mörkret och lyssnar på ljudbok. Jag tycker att det är väldigt mysigt.

Och när jag vaknar är det en ny dag. I min egen stad. 12 timmar bort.

Dimma

Det var som att verkligheten inte fanns där utanför mitt fönster i morse. Den tjocka dimman dolde allt. Ett grått fluff. Efter en snabb frukost tog jag bussen till kontoret. Jagsåg knappt var jag var, vart jag skulle gå av men lyckades hitta rätt hållplats. Jag hade två riktmärke för att hitta rätt; ett silvrigt hus och ett vitt hus. Idag var båda dimgrå, nästan osynliga.

Framåt dagen klarnade det upp men när jag skulle hem igen började det tjockna. Det mörkt och ruggigt och jag skynda dig mig inomhus. Nu syns inget utanför fönstret igen.

Jag får en stark lust att skriva en skräcknovell, något som döljs i dimman.