Wow, vilket läshalvår

Har inspirerats av flera bloggare som gjort halvårsbokslut avseende sin läsning dvs en summering av hur många böcker de läst under första halvåret. Jag älskar uppföljning och har därför kollat min egen statistik.

Mitt mål för året är i snitt 52 böcker dvs en bok i veckan. Per dags dato, dvs 4 juli har jag läst 44 böcker vilket tyder på att mitt mål kommer att överträffas med råge. Däremot, ligger jag lite efter i mitt bildningsprojekt 50 innan 50, där jag läser klassiker och andra böcker som jag önskar att jag redan har läst. En slutsats är således att jag behöver läsa fler böcker från min projektlista. Det ska jag börja med, redan i dag.

Annonser

Förtroendefull grupp

Vi var 10 personer anmälda till kursen Skriv! vid Katrinebergs folkhögskola. Vi var åtta som dök upp, alla kvinnor i åldrarna mellan 19 och 70 år och vi kom från olika delar av landet. Någon hade skrivit en del tidigare, andra inte alls. Det blev en kreativ blandning av personligheter och erfarenheter.

Vi blev snabbt en harmonisk grupp vilket är viktigt. Att dela med sig av sina texter och få respons kräver både öppenhet och förtroende. Vissa texter kan vara utlämnande. I vårt gäng var alla snälla och det var fint att både få dela texter, ge och ta emot respons.

Vid ett tillfälle satt jag och en lärare i ett separat rum, då jag fick personlig återkoppling. När vi kom tillbaka till klassrummet var stämningen helt annorlunda än när vi lämnat. Många hade tårar i ögonen, en grät och en av lärarna bad oss att sätta oss ner för det var något vi måste få höra. Det handlade om att en av kvinnorna skrivet en mycket personligt och känslosam dikt om sin barndom, en text som inte lämnade någon oberörd. Det är en mäktigt känsla när tilliten finns, att få höra en person innersta ord. Och att bli berörd.

Jag hoppas att jag kan hålla kontakten med mina nya vänner. Vi har delat fina minnen och det vore kul att se vad alla kommer att göra med sitt skrivande.

Sommarlov

Nu har jag sommarlov! Fantastiskt skönt! Det är en härlig känsla att ha så mycket frihet framför sig.

Ska bara skaka av mig det sista av terminen. Igår fick jag resultatet. Den ena kursen har gått oväntat bra med oförtjänt bra betyg på den struliga grupparbetet. Däremot blev resultatet på lördagens tenta, lite mer blygsamt. Jo, jag blev godkänt på kursen, med god marginal, vilket var mitt mål. Under en period av kursen trodde jag knappt att det var möjligt. Men, jag som har ambitionen att alltid ha högsta betyg, fick mig en törn. Kanske är det just det jag borde lära mig – att inse att lagom kan vara nog ibland.

Kanske att jag borde fira det goda betyget och sommarlovet men det känns inte riktigt ok efter det måttliga tentabetyget. Jag är hård mot mig själv. Å andra sidan, jag kan inte göra mer nu. Bara njuta av sommarlovet.

 

Sol och bad

En stor fördel med att ha ett flexibelt liv är att man kan prioritera om. På dagens agenda stod vandring. I morse när jag vaknade, ville kroppen annat än strövtåg och eftersom jag har möjligheten valde jag att lyssna på kroppen. Istället har jag skrivit på en opponering av en annan studiegrupps arbete och jag har även varit och simmat i simhallen. Jag har helt enkelt gjort morgondagens agenda!

Det känns lite konstigt att gå in i ett badhus när solen skiner. Det är som att jag är uppfostrad till att vara ute när solen skiner. Men kroppen behöver simning och den när mest effektiv och givande i tempererad bassäng. Det var ljuvligt skönt att få sträcka ut hela kroppen och röra på leder på ett mjukt och behagligt sätt. Min kropp trivs i vattnet och träningen känns väldigt naturlig där.

Under promenaden hem, kändes att sommarvärmen inte är så stark som jag gärna vill tro. Det tar tid att värma upp den avkylda kroppen då vindarna, trots solen, är svala. Men det är ändå vad jag kallar försommar och det är något som jag har längtat till.

Just nu är längtar jag till nybryggt kaffe på balkongen, tillsammans med en bok. Den längtan ska uppfyllas direkt. Och med det önskar jag alla en trevlig fredag.

Störande med felaktiga priser

Under förmiddagen besökte jag en Ica-butik som inte är ”min” vanliga butik men en som jag besöker frekvent. När jag stod i kassakön, upptäckte kvinnan framför mig att hon fått fel pris. Det visade sig vara ett erbjudande som inte var inlagt i kassasystemet. Nästan samtidigt hända samma sak, i kassan bredvid, dock avseende ett annat erbjudande. Kassapersonalen vara snabba, ursäktande och rättade till felet. På så sätt sköttes allt alldeles galant.

Det som stör mig så ohyggligt är att det är söndag. Dessa erbjudanden har gällt en hel vecka. Hur många har handlat dessa erbjudanden utan att upptäcka det? Och varför har felet inte rättats till på en hel vecka. Det här må vara pyttigt men det får mig att tappa förtroendet för butiken. De behöver inte ha schyssta erbjudanden, men om de lovar bra priser så ska de hålla sina löften. Jag vill helt enkelt kunna lita på folk.

 

Pianokonsert

I torsdags kväll var jag på Norrlandsoperan, mitt allra första besök där. Jag var på en pianoafton, en pianokonster där Peter Jablonski spelade. Det var mina alla första pianokonsertupplevelse. Jag fick för mig att jag skulle tycka om det, och det stämde alldeles utmärkt.

Temat var Debussy, säkert en jättekänd kompositör som jag inte kände till. Det var emellertid inte enbart hans musik som spelades utan även stycken av Liszt och Chopin, vilka inspirerat Debussy samt stycken av bland annat Bernstein.

Först tyckte jag att det var lite märkligt att sitta och stirra på en man vid en flygel, utan någon interaktion. Jag slappnade av och njöt  av musik. Det dröjde dock inte länge förrän jag blev otroligt fascinerad av fingerfärdigheten. Det borde inte vara möjligt att använda och kontrollera fingrarnas rörelse med den hasigheten över tangenterna. Jag är rädd att jag tappade hakan, ville helst jubla och applådera, men det tycktes inte passa sig i situationen. Man fick applådera artigt när stycket var slut.

Jag gillade även upplägget, där jag på något sätt gled genom århundraden av musikskapande. Däremot tyckte jag, med min oerfarenhet, att det var lite konstigt att höra musiken ”rakt framifrån”. Jag är så van vid högtalare i olika delar av rummet eller rakt in i öronen och det här blev ett helt annat ljud.

Slutsatsen är att jag fick en fin kväll med en alldeles ny upplevelse. Det är något alldeles särskilt med att uppleva saker för första gången och det är så härligt att det fortfarande är möjligt, trots min ålder. Jag är tacksam för att jag har öppenheten att våga testa nya upplevelser och jag går gärna på pianokonsert igen.

Kamratbedömning

En vanlig del av studier och examination är att göra kamratreflektioner eller kamratbedömningar. Det innebär att jag får läsa en annan students arbete, kommentera och ge återkoppling. Det innebär att det inte enbart är lärare som läser vissa inlämningsuppgifter och jag får återkoppling från andra.

Att ge återkoppling är viktigt för mig och av den anledning lägger jag lite mer tid än nödvändigt på dessa uppgifter. Jag försöker lyfta fram styrkor men även saker som kan behöva förbättras. Jag vill, om möjligt, försöka bidra till att lyfta personen och fortsatt utvecklingen. Återkoppling ska vara konkret och möjlig att lära av.

Trots höga ambitioner, är det inte lätt att hamna rätt. Jag vet ingenting om personen som skrivit. Jag vet inte ens som det är en person som går samma utbildning som jag eller en person som läser sin första universitetskurs. Det har avgörande betydelse av vad som kan vara rimligt att förvänta sig av akademiskt skrivande. Det är en balansgång i skrivandet.

Som belöning är det kul att läsa den återkoppling som jag själv får. Det är inte allt som jag håller med om, men det är alltid intressant att får höra hur en annan person upplever den text jag skrivit.