Ljusa sommarkvällar

Njuter av ljusa sommarkvällar. Och inser att det är en ny upplevelse för mig.

Under alla år har juni varit en stressig tid med mycket jobb och olika aktiviteter. Jag har förlagt sommarsemester till augusti, gärna in i september och då mörknar det tidigt. De senaste kvällarna har jag suttit ute på balkongen och läst till sent på kvällen, fascinerad över att ingen ficklampa behövs. Det är en ny upplevelse och jag gillar den skarpt.

En liten belöning

När jag gör något bra, gör något nytt, gör något jag inte vågat tidigare mm så ger jag mig gärna en belöning. Idag tyckte jag att jag var värd något men kunde inte hittat något att ge mig själv. Efter en promenad fick jag styra stegen tillbaka mot pendeltåget, tomhänt.

Så råkar jag välja en annan väg än den allra närmaste. Ingen direkt omväg, bara några få steg längre. Längs vägen kollar jag lite i skyltfönster och helt plötsligt ser jag in ett skyltfönster och blir som förälskad i muggar och krukor som är alldeles bedårande. Det är en keramikverkstad som jag inte noterat tidigare. Jag stod och beundrade länge innan jag klev in.

Salong Pottan har olika modeller och storklekar av muggar, skål, ljuslyktor och krukor. Vissa är målade, andra är som ”bokmärkesmotiv”. Några har jag sett tidigare då de säljs på Designtorget. Jag stod länge och bara njöt av allt det vackra och det var så himla svårt att välja vad jag skulle få.

Just idag blev jag allra mest förälskad i denna mugg. Så den fick jag!  Jag älskar den lilla svarta fågeln på utsidan och fjärilen på insidan. Muggen är mycket finare än vad mina bilder visar (jag är fortfarande en usel fotograf).

Jag är så tacksam för de extra stegen och att jag upptäckte denna keramikverkstad.

Äventyrliga dagar

Dagens första uppdrag var mammografi. Det är en aktivitet som bara tar några minuter men som med restid tar betydligt längre tid. Sköterskan hoppade först till vid åsynen av min blåa axel och skulderblad. Men bara för ett kort tid. Sedan var hon bestämd på hur jag skulle ha armen trots att det gjorde ont. Nåja, ett par minuters smärta fixar jag lätt.

På hemvägen stannade jag till i ett köpcentrum för att fika och handla. I fikat gick brandlarmet. Igen. Det är en följetång i detta centrum och är så gräsligt irriterande. Senaste det var brandlarm där var – igår. Jag knallade mot närmaste utgång, då en äldre dam ropade och skrek. Hon mådde dåligt och ville ha stöd. Hon grabbade tag i min onda arm och jag hjälpte damen ut. Men hon ville inte står där och traskade vidare med stöd av min arm. Till slut hittade jag ett ställe där hon kunde sitta, fixade vatten och överlämnade ansvaret till kommunen. Självklart hjälper jag till men jag undrar varför det inte finns fler sittplatser mm för äldre som behöver paus.

När larmet tystnade och alla var inne i köpcentret igen – gick brandlarmet ytterligare en gång. Så glada alla blev. Särskilt brandmännen.

Hemma lite senare men ändå hemma var det dags för muntlig presentation med skolan. Vi träffades via webben, jag kände ingen av de andra och vi förväntades göra en presentation och ge varandra feedback. Det var massor av tekniskt strul: inget ljud, ingen mikrofon, inga bilder etc. Men alla gjorde så gott det kunde och pustade ut när det var över. Denna gång har jag ingen annan ambition än att bli godkänd. Vad andra tycker, skiter jag i.

Så, ska jag och min värkande arm ta ledigt resten av kvällen. Vill inte har mer av vardagsäventyr, inget mer som vrider eller hänger på mina arm, inga brandlarm eller teknikutmaningen. Möjligen en god bok. Sen får det vara nog.

 

 

Vinter i P1

Vinter i P1, den vintriga varianten av Sommar i P1, har i år inte lockat mig så mycket. Få av pratarna tilltalade mig på förhand. Jag valde ut tre att lyssna på. Två var bra men den tredje ”bara” okej. Men så lyssnade jag på ytterligare en och blev glatt överraskad och har ny försökt lyssna på de som jag tidigare ratat med varierat resultat.

Tomas Sjödin var en av mina förhandsfavoriter och det program som jag gillade allra mest. Det är skönt att lyssna till Tomas klokskaper, oavsett om man är troende eller ej. Det är mycket mänskligt och viktigt han tar upp.

Jag gillade även Stina Stoors program. Även det lugnt och med intressanta betraktelser. Min tredje förhandsfavorit vara Sakine Madon. Det var bra men inget speciellt med programmet, inget som fastnade.

Den stora överraskningen, för mig, är Jesper Rönndahl. Så kul, så finurligt, klurigt och väldigt smart. Jag är så glad att jag började lyssna och har inga problem att erkänna att jag hade fel förutfattade meningar om detta program.

Några som jag försökt lyssna på men som inte passar mig, jag har visserligen stängt av tidigt, är: Olof Wretlig, Emil Jensen, Edward Blom och Martina Haag. Alla kan ju inte attraheras av samma saker och dessa talare är sådana som intresserar mig.

Det här resultatet förvånar mig lite. Jag har tyckt att programmakarna varit duktiga på att hitta ett varierat utbud men jag tycker inte att det är så denna vinter. Får hoppas på mer tur i sommar.

Mellandag

Så har ännu en jul passerat. En annorlunda och lugn jul som jag är glad att ha bakom mig.

I år firande jag med mina gamla föräldrar och en farbror. Det är gamla och inte så krya så det blev enkelt. Det passar mig utmärkt bra. Däremot tycker jag att det är jobbigt att se förändrarna förlora sin kraft, där inte sig själv längre och de vill mer än de orkar. Det gör ont att se.

Under julen har jag även varit på sex olika kyrkogårdar och tänt ljus vid gravar. Det är bland annat far- och morföräldrar, en morbror, pappas farföräldrar och fastrar. Och så min ögonsten och min svägerska. Jag tycker att det är fint att tända ljus men just hos min brorson är det så svårt. Att önska god jul till honom vid en grav känns så oändligt fel.

Att besöka min bror är inte heller lätt. Det blev en väldigt jobbig jul för honom och det är inte så mycket bror kvar. Fysiskt finns han ju där men det är inte samma glada brorsa som jag växt upp med. Under året har han förlorat sin fru och sin son och nu är sorgearbetet tungt. Det är inte bara förlust och saknad som ska bearbetas utan alla jobbiga år som låg före dödsfallen. Det är mer är än tungt. Och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa honom.

Nu är det mellandag och jag ska ta hand om mig själv. Även om det varit en lugn jul så har den varit mentalt påfrestande. Skönt att det är ett år till nästa jul.

Retreat

img_6255Fredagskvällen inleddes med ett retreat som pågick i ett dygn. Jag var med i en grupp, 18-personer, och vi bodde på kursgård i Vallentuna. Retreat innebär att vi delade gemenskap under tystnad. Vi åt enkelt och jättegott, mediterade, reflekterade, slappnade av, var ute och promenerade eller gjorde det vi kände för. Det fanns möjlighet att vara med på Qi gong, måla, läsa mm. Ett dygn för att fylla på ett meningsfullt sätt.

Temat för detta retreat var ”Resan”. Resan in i sig själv och hitta sitt eget jag. Vi fick bland annat med oss ord från Mark Levengood ”Resan från där man är född till där man hör hemma”. Han lär ha sagt det i ett ”Tankar för dagen” på P1. Jag hittar dock inte programmet men litar på att det stämmer ungefär, även om det kanske inte är ordagrant.

Några kloka svar på mina egna frågor, är jag inte säker på att jag hittade. Men för mig räcker gott med att fortsätta resan och upptäcka saker under resans gång. För mig var det ett bra dygn som gjorde mycket gott. Livet känns både lättare och vackrare! Det betyder mycket.

 

Brist på effektiv snöröjning

Har följt de senaste dagarnas rapportering om snöoväder, trafikkaos och oplogade vägar. Gårdagens citybesök var kort och jag hann bara känna av en del av halkan. Idag blev det ett lite längre besök där jag behövde traska runt en del av Norrmalm och Vasastan.

Mitt första konstaterande är att rapporteringen knappast är en överdrift. De var rejält svårframkomligt på de flesta ställen. Mycket snö, mycket is och blankpolerade gångytor. Det var smärtsamt att se dem som försökte ta sig fram med barnvagn. Själv drattade jag på ändan en gång. Endast en gång. Jag var på väg att vurpa ganska ofta och jag fick även hjälpa andra upp på benen igen.

Det finns säkert något klokt att lära sig av detta. Men jag tror att jag håller mig inomhus ett tag till. Det där med att gå i ide känns allt mer lockande.