Obehaget om kvällarna

Obehaget om kvällarna” av Marieke Lucas Rijneveld är en otäckt stark roman som berättas ur en liten flickas perspektiv. En familj bor på en lantgård med djur och flickan har tre syskon. När en bror dör, drunknar familjen i sorg och det är i denna sorg som flickan upplever och betraktar sin tillvaro. Det är otäckt, destruktivt och inte alls vackert. Skrämmande på alla sätt.

Författaren lyckas beskriva från barnets perspektiv på ett imponerande bra sätt. Det finns så många geniala och hjärtskärande beskrivningar. Det här är väldigt bra skrivet. Slutet berör mig mycket starkt, dels av beskrivningen men även av en egen upplevelse från min egen barndom. Det gick rysningar genom hela kroppen, skakning, puls och andning påverkades och när jag läst klart satt jag och frös i värmen. Jag kommer säkerligen drömma mardrömmar, men vill ändå rekommendera boken. Så bra är den.

Dubbelgångare

Jag tyckts ha en dubbelgångare. Henne vill jag gärna träffa.

Det händer då och då att andra sett mig på platser där jag aldrig varit. Jag brukar skämta och tacka för att de tänker på mig. Vissa är envisa men jag vet ju var jag har varit. Vid några tillfällen har jag till och med lagt fram bevisning samt haft vittnen men ändå inte blivit trodd. Galet tänker jag.

Igår mötte min egen mamma en kvinna hon trodde var jag. Mamma blev smått chockad, hon trodde verkligen att det var jag. Samma frisyr, storlek, klädstil, gester, tydligen stämde allt. Kvinnan nämnde mitt förnamn eftersom det inte är första gången som folk misstagit henne för någon annan. Lite senare råkade kvinnan ut för en man som ropade efter henne. Det var min pappa som var helt övertygad om att han såg mig.

Jag har ju inte trott på detta tidigare men när både min mamma och min pappa misstar sig, så blir jag nyfiken. Det vore ju jättekul att få träffa denna okända kvinna.

Fortsatt sol

Gårdagens glädje håller i sig, även idag är det ljust och sol. Har haft irriterande blänk i skärmen från solen men det har jag inga problem att acceptera, tvärt om ett kärt besvär. Dagen har varit fylld med utmaningar, precis som vanligt, men det känns mycket lättare i solsken.

Oj, vilken tv-tittare jag har blivit. Igår var det ”Husdrömmar” och idag ”Trädgårdstider”. Och jag som vanligen inte följer serier har faktiskt sett ”Atlantic crossing”. Det kanske är ett sätt att stå ut i pandemin.

Nu håller jag tummarna för fortsatt sol som hjälper våren att sätta fart. Hoppas kunna planera vårprakt i balkonglådorna snart. Det är något att se fram emot.

Mitt liv som tvättmaskinsreparatör

En av nackdelarna med att bo ensam är att man måste hantera alla problem själv. Det finns igen här hemma att dela bördan med, bolla frågor och hitta lösningar tillsammans med. Man kan be andra om hjälp men av någon anledning måste åtminstone jag testa själv först. Jag vill verkligen vara självständig och lösa mina egna problem.

Min tvättmaskin är gammal men fungerar finfint. Det blir ju inte samma slitage som för en barnfamilj. För en tid sedan upptäckte jag ett läckage, som var lätt att identifiera och åtgärda, även för lilla mig. Den senaste tiden har ett nytt läckage väckt min uppmärksamhet. Det har varit litet men det finns. Sådant gör mig trött och jag har skjutit upp att ta tag i det hela. Men idag blev det gjort, jag har läst på och vips så har jag åtgärdat och löst problemet.

Jag vill verkligen inte ha en karriär som tvättmaskinsreparatör men jag är larvigt nöjd när jag löser dessa utmaningar. Jag kan mer än jag tror.   

Onödiga missförstånd

Ännu en bra dag med många diskussioner. Jag är väldigt mör av alla synpunkter och idéer som kommer fram, det är mycket att hantera. Samtidigt är jag glad att ha skapat en bra atmosfär, högt i tak och hög grad av delaktighet. På sikt är det värt det, även om det tar energi för stunden. Genom att ha en öppen dialog löser vi många frågor och undviker många onödiga missförstånd.

Efter en intensiv förmiddag, behövde jag min lunchpaus och gick ut för att köpa mat på mitt stamställe. Där hamnade jag mitt i en väldigt onödig konflikt. En kund var missnöjd eftersom hon inte fått sitt kaffe i tid och var mycket otrevlig. Det var helt uppenbart att det var ett missförstånd, otydlighet och troligen språkförbistring. Jag blev faktiskt ledsen av att se hur kunden betedde sig. Självklart stämmer det att hon inte fått kaffet som hon önskat men jag anser att man väljer hur man vill framföra den kritiken. Man behöver inte vara otrevlig även om jag förstås är medveten om att vissa har lätt för att gå i taket. Så trist för personalen som är duktiga och gör så gott de kan.

Eftermiddagen har löpt på bra och kvällen är fortfarande ung. Har inte riktigt jobbat klart än men tar en paus och fortsätter med kvällspasset lite senare. Det är lätt att jobb och fritid går ihop när man jobbar hemifrån och idag lär det bli så. Men det ska inte bli en vana.

Fredag med fika

I morse var det telefonen som väckte mig så jag började jobba direkt i sängen. Skönt att inte kameran var på. Vill inte gärna ha kollegorna i sängkammaren. I en paus fick jag i alla fall tid att klä mig så därefter vågade jag visa mig i bild. Kameran stängdes av igen under lunchmötet eftersom jag inte gärna vill äta i bild även om jag äter vid datorn. Det har varit en speciellt dag med storslagna beslut. Det är kul men så himla trist att inte kunna fira kollegorna fantastiska arbete på plats.

När arbetsdagen var slut gick jag till affären och köpte mig en semla. Det var jag värd till eftermiddagskaffet (det som intas 17.55). Jag lyssnade som vanligt på ”Spanarna i P1” och nu på kvällen har jag kollat på ”På spåret”. Jag hejade på Alfredsson&Billgren men har inget emot att Nordegren&Epstein vann. Jag gillar ju deras radioshow och alldeles nyligen var en kollega med i programmet vilket jag förstås är stolt över.

I övrigt är jag glad att jag fortfarande är vaken. Har en tendens att somna i soffan under fredagskvällarna. Kan det vara semlan som gav energi?

Förnuft och känsla

Förnuft och känsla av Jane Austen är en roman om två systrars jakt på kärlek. Det är en ordrik berättelse där pengar och rang har betydelse och där många tycks vara engagerade i de unga flickornas möjlighet att bli lyckligt gifta. Boken kom ut 1811 och har uppskattats av många sedan dess.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50” eftersom jag förstås hört mycket om boken samt att jag inte har kunna hålla isär Jane Austen och systrarna Brontë. Efter denna roman, och en halv roman av Emely Brontë så fattar jag skillnad i stil, så det har jag i alla fall lärt mig. Däremot är Austens typ av verk inget som ger mersmak och jag fick kämpa hårt för att orka igenom denna berättelse.

Kreativitet

Under onsdagskvällen deltog jag i ett digitalt seminarium på temas ”Frigör din kreativitet”. Det var författaren Frida Skybäck som höll i det och delade med sig av sina erfarenheter. Hela upplägget var reklam för en skrivkurs, hel ok tycker jag förutsatt att man vet om det.

Nja, kanske inte så mycket nytt men det gav ändå massor av inspiration. Är ju lite less på att sitta hemma så nya intryck är välkomna. Frida bjöd generöst med sig av sin kunskap. Jag känner mig än mer inspirerad att skriva på mitt manus.

Något annat som var intressant är hur många man kan nå via Facebook om man vill. Det här evenemanget var annonserat via Facebook vilket är relativt billigt för den som vet hur man gör. Vid seminariet var det 1800 deltagare! Wow, så mycket folk skulle man ju aldrig nå fysiskt även om man bjöd på fika. Jag tänker att det här är fantastiska möjligheter för den som kan och vill nå ut. Tekniken finns idag. Däremot behöver vi som användare lära oss hur man ska agera. Igår fanns en chat och de blev trevligt men lite mycket när flera hundra personer först ska skriva ”hej” för att sedan meddela ”Jag hör inte”, ”min uppkoppling är dålig” mm. Många frågor ställdes oändligt många gånger trots att de redan var besvarade.

Väldigt spännande att se vilka nya möjligheter som kommer ur en kris.

Författarna Brontë

En svaghet i min litterära kunskap är de tre systrarna Brontë som tillhör världslitteraturen och som är uppskattade som författare även långt efter deras död. Jag har inte läst mycket av dem, vet inte vem som är vem och blandar dessutom ihop med Jane Austen. Jag försöker, försöker och försöker lära mig men det är som att det inte går in.

Sedan ett år tillbaka försöker jag ta mig igenom ”Svindlade höjder” av Emily Brontë. Jag har inte ens kommit halvvägs. Den är inte alls dålig men jag kommer inte igenom den. Självklart har jag inte gett upp, jag vill ju upptäcka det andra älskar med den, men för mig är det inte alls lätt.

För att underlätta för mig själv försökte jag se jag filmen ”Att vandra osynlig” som visade på Svt för någon vecka sedan. Inte heller det lyckades jag med. Därav är jag väldigt tacksam att den finns på svt play och under lördagen lyckades jag se hela filmen. Nu är jag mer intresserad och känner åtminstone lite mer lust att läsa flera av deras böcker.

Det är märkligt att det ska vara så svårt. Jag ”borde” ju gilla deras böcker med sina vandringar på heden, jag brukar ha lätt att ta till mig information som har med litteratur att göra och jag brukar ju älska filmer om författare. Men som sagt, jag ger inte upp och fortsätter enträget att ta in deras ord.

Matvanor

Jag är noga med mitt morgonkaffe och oftast precis lika noga med för- och eftermiddagskaffe. Det finns i mina rutiner. Jag ser till att det alltid finns tid för en kaffestund och den njuter jag av. Däremot är jag inte lika noggrann med mina matvanor. Det har en tendens att resultera i att jag helt plötsligt är vrålhungrig, när jag väl kommer på att det saknas mat i magen.

Det här är inget problem men något jag har fungerat över. Hur kan jag som matglad, vuxen, medveten människa glömma att äta mat? När lär man sig?

Det finns förstås även nackdel med detta oregelbundna ätande och det handlar om hälsan. Blir jag tillräckligt hungrig, blir det inte de mest optimala matvalen. Det borde vara drivkraft till att ändra mitt beteende. Jag tror att jag ska börja direkt – med att äta frukost.