Matvanor

Jag är noga med mitt morgonkaffe och oftast precis lika noga med för- och eftermiddagskaffe. Det finns i mina rutiner. Jag ser till att det alltid finns tid för en kaffestund och den njuter jag av. Däremot är jag inte lika noggrann med mina matvanor. Det har en tendens att resultera i att jag helt plötsligt är vrålhungrig, när jag väl kommer på att det saknas mat i magen.

Det här är inget problem men något jag har fungerat över. Hur kan jag som matglad, vuxen, medveten människa glömma att äta mat? När lär man sig?

Det finns förstås även nackdel med detta oregelbundna ätande och det handlar om hälsan. Blir jag tillräckligt hungrig, blir det inte de mest optimala matvalen. Det borde vara drivkraft till att ändra mitt beteende. Jag tror att jag ska börja direkt – med att äta frukost.

Annonser

Tända ljus och visa gemenskap

Efter en lång vecka där Hallowen dominerat i samhället har vi nu nått helgen med Alla helgons dag och Alla själars dag. Idag tänder jag ljus i närområdet och redan under torsdag-fredag och jag gjort ordning gravar för olika släktingar.

I min barndomsstad har jag gravar på fyra olika kyrkogårdar som jag tar hand om. I veckan har jag tagit bort de sista av sommarens blommor, planterat ljung, lagt på granris, kransar och andra dekorationer och tänt ljus. ”På vägen”, har jag även besökt två andra kyrkogårdar för att tända ljus.

Några av de gravar som jag sköter om, är personer som jag aldrig träffat. När jag var liten fick jag följa med min farfar när han tog hand om gravarna för sina föräldrar och syskon. Han berättade om dem och jag fick veta mycket om släkten och vår historia. Det var fina stunder som vi hade tillsammans. Efter att farfar och farmor dött, brukade mina pappa och farbror vara med men numera är det så sjuka att jag får utföra uppdraget själv. En annan grav som är viktigt för mig är min mammas brors grav. Han dog som sjuåring, så jag har inte träffat honom men mamma har minnen. Genom att vi pysslar om graven, så hålls minnet levande. Genom mitt engagemang så får jag vara en del av släkt och historia och föra minnen och traditioner vidare. Inte minst så förs även information vidare. Det är lätt att glömma att vi generellt sett har lärt oss mycket av tidigare generationer, som vi har stor nytta av. Men ibland kan det vara så enkelt att påminnas om sjukdomshistoria som finns i släkten, som kan ge svar på gåtor i våra egna liv.

En annan del av helgen är gemenskapen. Att vi tänder ljus under samma helg innebär att vi delar sorg och minnen med andra. Vi ser, rent konkret, att vi inte är ensamma i sorg och saknad. Våra ljus, tillsammans, visar att det ljusa är så mycket starkare än mörkret. Dessutom skapar vi något väldigt vackert.

För mig finns det således många olika skäl till att vårda minnen, gravar och tända ljus. Det är kravlöst och något som betyder mycket för mig samtidigt som det betyder mycket för andra.

Redigera texter

Sitter på biblioteket och redigerar noveller. Tyvärr har jag små noteringar i olika block, så jag hoppas kunna skapa lite ordning i kaoset, och samtigit kunna slutföra en novell idag och förbereda så att nästa halv-färdiga novell blir klar under veckan. Unnar mig en lördags-latte för att det ska kännas lite extra lyxigt.

Idag är det ganska lugnt på biblioteket, lugnare än vanligt. Det är inte så mycket folk här. Kanske att läslov innebär att många reser bort för att läsa? Det enda som hörs är hostanden. Förkylningstiden här tydligen här. Jag får försöka hålla mig undan, för jag vill inte bli smittad.

Jag trivs i alla fall väldigt bra med att sitta och skriva i ett bibliotek. Möjligen borde jag välja ett större skrivbord?

 

 

Motivation och energi

Igår var jag på ett heldagsseminarium om motivation och energi dvs hur man kan se till att ha motivation och energi när det behövs. Livet går upp och ner, både som helhet och under varje dag så det är inget konstigt. Däremot kan man göra mycket för att känna sin motivation och hålla energitjuvar och tankefällor borta.

Dagen varvades med föreläsningar och samtal i smågrupper. Trots att det inte var så mycket nytt, så blev det en givande dag. Man lär sig av varandra och att verkligen utmanas att tänka till. Vad motiverar mig? Hur kan jag fylla på energikontot? Vilka energitjuvar har jag? Kan jag göra mig av med dem? Kanske bara för en stund?

Det är mycket att tänka på. Jag är tacksam att jag vågar stanna upp och tänka efter, vågar rannsaka även om det inte är roligt alla gånger. Jag är glad att fortsätter att utvecklas.

Vandring på Falsterbonäset

Klev på bussen vid ett ganska stimmigt Malmö Central och 40 minuter senare klev jag av vid ett tyst Ljunghusen/Höllviken. Gick raskt ner till vattnet där jag hittade Skåneleden, etapp 20. Hela etappen är 26 km lång vilket var lite för mycket för mig denna dag. Därav att jag inte startade vid Foteviken där etappen startar.

Min första del gick längs en grusväg men snart vek jag av in i ett naturskyddsområde med djurhagar. Vid ett tillfälle gick leden upp på grusvägen igen men vek återigen av ut på hagar och strandängar. Jag valde att gå hela vägen ut på udden mot Danmark. Det var ganska otydliga och smala stigar under den delen och det verkar inte som att så många går där. Har sällan sett så många vackra fjärilar som där ute. Helt fantastiskt.

När jag kom in vid Skanör fanns rester av en borg och sedan gick leden vidare ut mot havet, via pittoreska badbodar och vidare mot Skanörs hamn. Åh så skönt med en paus och mat. Såg inget fikaställe men flera fiskrestauranger.

Sedan gick leden vidare på grusväg, oroväckande nära en golfbana. Därefter blev det mer av sandvandring vägen ner till Falsterbo fyr. Efter fyren fanns en kort grusväg ut till ett fint ställe för att studera fåglar och där vek stigen av. Sedan blev det tufft för mig. Jag började bli trött i benen och då vidtog strand. Visserligen otroligt vacker vit strand men det suger i benen. Kändes som flera km innan jag kom fram till Falsterbo Strandbad. Där vek jag av och letade mig upp till busshållplatsen för att kunna åka tillbaka till Malmö.

Det blev en fin vandring och det fanns många ställen där jag vetat stanna och sitta en stund. Jag önskar även att jag hade mer tid att se både Skanör och Falsterbo. Det får bli en annan gång. En nackdel är att det saknas en lägerplats. Hoppas innerligt att Skåneleden får möjlighet att skapa rastplats och lägerplats längs leden. Det vore verkligen toppen att gå hela rundan, 31 km, med en övernattning i vindskydd.

Tyvärr har jag ingen kamera men försökte ta några bilder med mobiltelefonen.

 

50 innan 50

Vaknade en morgon men en tanke. Jag ska sätta igång ett nytt projekt: läsa 50 utvalda böcker innan jag fyller 50 år. Projektet ska heta ”50 innan 50”. Jag tänker sådana böcker som jag skulle vilja ha läst, typ: klassiker, nobelpristagare mm, sådana som jag sällan orkar ta mig för. Det är ingen brådska, jag har flera år på mig.

Har ni tips så tar jag tacksamt emot dem, så ska jag sätta ihop min lista.

Funderar på om det finns flera saker att göra innan 50-årsdagen. Kanske kan bli fler projekt?

Sköna dagar på Siaröfortet

Det var lite gråmulet när jag klev på skärgårdsbåten vid Strömkajen igår morse. När jag klev av båten två timmar senare sken solen. Då var jag framme vid Siaröfortet-Kyrkogårdsön, som ligger i farleden någonstans mellan Vaxholm och Furusund.

Det är en pytteliten ö och där finns ett vandrarhem där jag bodde. Det fanns även en skön brygga där jag satt och nöjt av solen och läste. För mig är det för kallt i vattnet för bad men det är skönt att höra vattnet klucka och känna doften av salt. På kvällen åt jag en god middag med röding, vilken var supergod. På den lilla ön finns även en försvarsanläggning men jag bestämde mig för att bara slappna av i solen med mina böcker, ingen guidning för mig. Det blev verkligen fina dagar. Ibland är det perfekt att inte göra någonting. Att släppa tankar och stress helt och hållet.

Det är en mycket en enkel standard men det är inte så billigt. Boendet kostar en del trots att man städar själv och tar med egna lakan. Frukost tillkommer 95 kr, som känns tveksamt om det är prisvärt. Så här i efterhand inser jag att jag borde haft med mig frukost och fika och använda självhushållningsköket. De kan verkligen ta betalt för kaffe, läsk, godis mm trots att utbud är begränsat och att kvaliteten till viss del kan ifrågasättas. Eftersom det är en så liten ö, bidrar man inte till levande skärgård och genuinitet. Men servisen var verkligen toppen.

Kontrasten var enorm när jag klev av båten igen och vandrade genom Stockholm för att ta pendeltåget hem. Det känns som jag varit väldigt långt bort. Jag kan redan längta tillbaka till skärgården, men då får det bli en större ö.