Effektiv

Efter en okoncentrerad tisdag kom en effektiv onsdag, och det får jag vara tacksam för. Jobbade hemma en stund innan jag tog tåget till jobbet. På så sätt kunde jag undvika att träffa andra människor. På kontoret var det relativt öde, men ändå fler än väntat. Vi var 5 personer som kunde dela på 85 sittplatser. Ingen trängsel med andra ord.

Jag fick väldigt mycket gjort idag. Det var få möten och gott om tid att tänka och slutföra. Det kändes bra och när klockan slog fem var hela listan med dagens göromål avklarade och jag kände mig förnöjsam. Ändå till jag kom på några punkter som aldrig kommit upp på listan…

Ikväll ringde mamma och ville ställa in allt av pappas stundande kalas. Båda mina föräldrar är krassliga med feber. Jag tänker att jag ska stämma av med pappa i morgon innan jag hör av mig till alla släktingar och ställer in. Känns skönt att de kommit fram till beslutet själva så att jag inte behöver styra alltför mycket.

Nja, så mycket mer roligt har nog inte hänt idag. Får väl hoppas på glada överraskningar under morgondagen.

Finns ondskan?

Jag vill inte gärna tro att folk är onda, särskilt inte när det gäller ungdomar. Det händer dock att jag ibland tappar lite av hoppet på mina medmänniskor.

I lördags noterade jag ett inlägg på Facebook där en person varnade för sönderskurna bildäck i området. Jag är inte drabbat men blir ända arg. Varför gör man så? Det är ju knappast något som sker av misstag. Det känns enbart som elakhet mot oskyldiga människor.

Läste vidare och ser att det finns, sedan många år tillbaka, ett samband mellan skolor, vägar till skolorna och skadegörelse. Det handlar om skador i olika allvarlighetsgrad på bilar. Min bil har blivit drabbat tre gånger och efter två gånger bytte jag parkeringsplats för att inte stå närmast skolan. Jag har trott att det var enstaka bus men det är tydligen mycket värre än så. Och att skära sönder bildäck är ju inget barnsligt hyss.

Det är lätt att tappa hoppet när man läser, eller upplever, sådana händelser. Samtidigt tror jag att det är en mindre grupp personer även om det tycks komma nya för varje år. Men jag fattar ändå inte varför de gör som de gör. Varför vandaliserar man andras egendom?

Perrongen där tiden står still

Att vänta på pendeltåg kan vara en utmaning. Man måste komma ihåg att packa med sig lite tålamod. Och vassa armbågar för trängseln. Under fredagen och lördagen upptäckte hur tiden tycks stå stilla, eller till och med gå bakåt, när man väntar på tåg.

Informationsskyltarna anger om hur många minuter tåget ska avgå. I fredags stod det 12 minuter när jag kom till perrongen. Efter att ha stampat en stund var det fortfarande 12 min kvar, innan det började ticka ner: 11, 10, 9. Och sedan 12 minuter igen. Jag tog upp en bok och läste och när jag tittade upp var det fortfarande 12 minuter kvar. Och så fortsatte det. Magiskt.

Något liknade gällde under lördagen med den skillnaden att då skulle tåget komma om 5 minuter. Först läste jag en sida i boken, sedan två, sedan tre men det var förfarande 5 minuter kvar när jag tittade upp. Och även det upprepades.

Jag skulle vilja kunna nyttja SL:s magiska tideräkning varje morgon när jag snoozar. Tänk så härligt att ha 12 minuter kvar till uppgång hela morgonen.  .

Kommunikation

Det här med kommunikation är inte lätt. Uppenbarligen kan vi har olika tycke och smak och olika syn på hur det är passande att uttrycka sig.

Den senaste tiden har vi i min trappuppgång fått felaktig post. Vi har fått brev till personer i porten bredvid. Jag har börjat formulera en lapp typ:
Hej Brevbärare! Vi har fått en del brev som ska till personer i porten bredvid. Vill därför be er uppmärksamma att det finns två portar, A och B.” Någon granne hann dock före mig: ”BREVBÄRARE. Läs på adressen. Det här är port B, inte A.” Onekligen är det senare budskapet kortare, möjligen rakare. Själv föredrar jag dock en vänlig ton och absolut inte versaler.

Min tro är att brevbäraren är ny, inte dum, lat eller korkad. Vi får väl se vad som händer.

2019 års sista dag

Tiden kring nyår är i mitt liv en tid för reflektion och eftertanke. Jag funderar över året som gått och planerar för det nya. Vad vill jag? Vad kan jag? Vart ska jag? Jag tar promenader för att tänka, dricker kaffe och skriver ner tankar och funderingar i mitt anteckningsblock. Idéerna på nya projekt är oftast fler än vad som är rimligt för ett år, så jag måste prioritera. Vad är viktigast?

Något som blivit en återkommande aktivitet på nyårsafton är att gå till NK och dricka nyårskaffet på Franska caféet. Det är något jag uppskattar och speciellt på nyårsafton. Där kan jag sammanfattar tankar från långpromenaden dit. Det känns både lyxigt och inspirerande.

Det kändes lite knasigt att NK har öppet till 17.00 på nyårsafton. Än värre att Åhléns City hade öppet till 19.00. Jag är inte så säker på att det är en bra utveckling. Det kändes även lite udda att gå i varuhusen tillsammans med festklädde medkonsumenter. Många var uppenbart på väg mot firande, det var inga vanliga shoppingkläder. Jag tänkte mig att det kan vara panik med strumpbyxor och liknande men folk tycktes handla det mesta, även på nyårsafton.

Min kväll blev lugn och jag arbetade vidare med mål för 2020 och ett nyårslöfte. Planen och målen kommer att behöver mer bearbetning innan de är klara men nyårslöftet är klart: ”Bjussa mer”. Det handlar om att bjuda mer på mig själv och min kompetens, att hjälpa andra. Det handlar mycket om att sprida tips och idéer, ge sammanfattningar och recensioner som andra kan ha nytta av etc. Idén kom från ett seminarium om nätverkande som handlade om hur vi kan hjälpa varandra. Jag kan hjälpa något med min kunskap och andra kan hjälpa mig med sin. Att vara generös, att dela och ge vidare kan bli väldigt avgörande och underlätta mycket i livet. Föredragshållaren sammanfattade: bjussa, bjussa, bjussa. Och det tar jag till mig.

Önskar en riktigt fin start och fortsättning på det år som precis gjort entré!

Årets sista bokcirkelträff

Ikväll har jag varit på biblioteket och i vår bokcirkel. Vi har diskuterat boken Lucy av Jamaica Kincaid. Som vanligt var diskussionen både intressant och högljudd där nästan alla deltog med iver och energi. Det flesta gillade boken, bara en person hade avvikande åsikt. Den personen som inte gillade boken, har nog inte gillat en enda bok under de senaste åren. Men hen läser och deltar med engagemang.

Det är så intressant att se hur diskussioner börjar i boken och flödar ut i olika teman: kultur, ansvar för relationer, tider som förändra och hur vi bör behandla varandra. Ikväll pratade vi även om hur viktigt det är att vi är så olika: olika bakgrund, olika intressen och i olika åldrar. Vi skulle gärna ha någon riktigt ung person i gruppen, det hade gett ytterligare en dimension.

Ser fram emot att få fortsätta i denna grupp längre. Ett litet orosmoln finns dock då vår bibliotekarie passerat 65 år. Må hon jobba länge.

 

Jag lyckades även utan snöre

Yes! Jag lyckades. Jag lyckades komma ihåg att besöka ett bokförlag och dess julbasar. Även utan ett snöre runt tumme. Jag satte på mig ett ovanligt armband i morse, ett som skaver lite och varje gång jag klämde på det, så blev det en påminnelse om att jag hade saker att komma ihåg. Ibland är jag så fiffig att jag själv bli imponerad!

När en givande intervju var över, var jag så uppe i varv att jag behövde ett ovanligt långt cafébesök för att kunna landa igen. Det är så många tankar i skallen att de påverkar min puls. Att få varva ner med en kopp kaffe är mitt sätt att komma till ro. Jag var på Söder i Stockholm och det är cafétätt, alltså lätt att hitta ställen men värre att hitta sittplatser. Tänk så många som har tid att fika mitt på eftermiddagen.

En promenad på Söder tog mig till Tranans förlag och Novellix där jag köpte en hel del läsvärda presenter som jag hoppas ska bli uppskattade. Att ge bort presentaskar med noveller är min favoritgåva och den fungerar till många.

Tog bussen till en nätverksträff inom energiområdet. Det handlade om byggande av byggnader/fastigheter, något jag inte vet så mycket om men det var i alla fall intressant och mycket trevligt. Konstiga intressen jag har, kan man tycka. Jag är benägen att hålla med.

Det har varit väderomslag, snön är på väg att försvinna och det är rejält halt på sina ställen. Igår fick jag isflisor på mig, ras från tak. Det gick bra men jag väljer att försöka vara försiktig och se upp.

Mörka kvällar har den fördelen att det är mysigt att sitta i soffan och läsa. Visserligen tycker jag alltid om att läsa, gärna under en filt så skillnaden är inte så stor. Så här i december kan jag även tända ett ljus och då blir det än mer mysigt. Ska bara läsa klart två lite tyngre böcker, sedan ska jag ägna resten av december åt att frossa i juliga feelgoodromaner. Jag vill att året ska sluta bra med många lyckliga slut.