Onödiga missförstånd

Ännu en bra dag med många diskussioner. Jag är väldigt mör av alla synpunkter och idéer som kommer fram, det är mycket att hantera. Samtidigt är jag glad att ha skapat en bra atmosfär, högt i tak och hög grad av delaktighet. På sikt är det värt det, även om det tar energi för stunden. Genom att ha en öppen dialog löser vi många frågor och undviker många onödiga missförstånd.

Efter en intensiv förmiddag, behövde jag min lunchpaus och gick ut för att köpa mat på mitt stamställe. Där hamnade jag mitt i en väldigt onödig konflikt. En kund var missnöjd eftersom hon inte fått sitt kaffe i tid och var mycket otrevlig. Det var helt uppenbart att det var ett missförstånd, otydlighet och troligen språkförbistring. Jag blev faktiskt ledsen av att se hur kunden betedde sig. Självklart stämmer det att hon inte fått kaffet som hon önskat men jag anser att man väljer hur man vill framföra den kritiken. Man behöver inte vara otrevlig även om jag förstås är medveten om att vissa har lätt för att gå i taket. Så trist för personalen som är duktiga och gör så gott de kan.

Eftermiddagen har löpt på bra och kvällen är fortfarande ung. Har inte riktigt jobbat klart än men tar en paus och fortsätter med kvällspasset lite senare. Det är lätt att jobb och fritid går ihop när man jobbar hemifrån och idag lär det bli så. Men det ska inte bli en vana.

Fredag med fika

I morse var det telefonen som väckte mig så jag började jobba direkt i sängen. Skönt att inte kameran var på. Vill inte gärna ha kollegorna i sängkammaren. I en paus fick jag i alla fall tid att klä mig så därefter vågade jag visa mig i bild. Kameran stängdes av igen under lunchmötet eftersom jag inte gärna vill äta i bild även om jag äter vid datorn. Det har varit en speciellt dag med storslagna beslut. Det är kul men så himla trist att inte kunna fira kollegorna fantastiska arbete på plats.

När arbetsdagen var slut gick jag till affären och köpte mig en semla. Det var jag värd till eftermiddagskaffet (det som intas 17.55). Jag lyssnade som vanligt på ”Spanarna i P1” och nu på kvällen har jag kollat på ”På spåret”. Jag hejade på Alfredsson&Billgren men har inget emot att Nordegren&Epstein vann. Jag gillar ju deras radioshow och alldeles nyligen var en kollega med i programmet vilket jag förstås är stolt över.

I övrigt är jag glad att jag fortfarande är vaken. Har en tendens att somna i soffan under fredagskvällarna. Kan det vara semlan som gav energi?

Förnuft och känsla

Förnuft och känsla av Jane Austen är en roman om två systrars jakt på kärlek. Det är en ordrik berättelse där pengar och rang har betydelse och där många tycks vara engagerade i de unga flickornas möjlighet att bli lyckligt gifta. Boken kom ut 1811 och har uppskattats av många sedan dess.

Jag har läst boken som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50” eftersom jag förstås hört mycket om boken samt att jag inte har kunna hålla isär Jane Austen och systrarna Brontë. Efter denna roman, och en halv roman av Emely Brontë så fattar jag skillnad i stil, så det har jag i alla fall lärt mig. Däremot är Austens typ av verk inget som ger mersmak och jag fick kämpa hårt för att orka igenom denna berättelse.

Kreativitet

Under onsdagskvällen deltog jag i ett digitalt seminarium på temas ”Frigör din kreativitet”. Det var författaren Frida Skybäck som höll i det och delade med sig av sina erfarenheter. Hela upplägget var reklam för en skrivkurs, hel ok tycker jag förutsatt att man vet om det.

Nja, kanske inte så mycket nytt men det gav ändå massor av inspiration. Är ju lite less på att sitta hemma så nya intryck är välkomna. Frida bjöd generöst med sig av sin kunskap. Jag känner mig än mer inspirerad att skriva på mitt manus.

Något annat som var intressant är hur många man kan nå via Facebook om man vill. Det här evenemanget var annonserat via Facebook vilket är relativt billigt för den som vet hur man gör. Vid seminariet var det 1800 deltagare! Wow, så mycket folk skulle man ju aldrig nå fysiskt även om man bjöd på fika. Jag tänker att det här är fantastiska möjligheter för den som kan och vill nå ut. Tekniken finns idag. Däremot behöver vi som användare lära oss hur man ska agera. Igår fanns en chat och de blev trevligt men lite mycket när flera hundra personer först ska skriva ”hej” för att sedan meddela ”Jag hör inte”, ”min uppkoppling är dålig” mm. Många frågor ställdes oändligt många gånger trots att de redan var besvarade.

Väldigt spännande att se vilka nya möjligheter som kommer ur en kris.

Författarna Brontë

En svaghet i min litterära kunskap är de tre systrarna Brontë som tillhör världslitteraturen och som är uppskattade som författare även långt efter deras död. Jag har inte läst mycket av dem, vet inte vem som är vem och blandar dessutom ihop med Jane Austen. Jag försöker, försöker och försöker lära mig men det är som att det inte går in.

Sedan ett år tillbaka försöker jag ta mig igenom ”Svindlade höjder” av Emily Brontë. Jag har inte ens kommit halvvägs. Den är inte alls dålig men jag kommer inte igenom den. Självklart har jag inte gett upp, jag vill ju upptäcka det andra älskar med den, men för mig är det inte alls lätt.

För att underlätta för mig själv försökte jag se jag filmen ”Att vandra osynlig” som visade på Svt för någon vecka sedan. Inte heller det lyckades jag med. Därav är jag väldigt tacksam att den finns på svt play och under lördagen lyckades jag se hela filmen. Nu är jag mer intresserad och känner åtminstone lite mer lust att läsa flera av deras böcker.

Det är märkligt att det ska vara så svårt. Jag ”borde” ju gilla deras böcker med sina vandringar på heden, jag brukar ha lätt att ta till mig information som har med litteratur att göra och jag brukar ju älska filmer om författare. Men som sagt, jag ger inte upp och fortsätter enträget att ta in deras ord.

Matvanor

Jag är noga med mitt morgonkaffe och oftast precis lika noga med för- och eftermiddagskaffe. Det finns i mina rutiner. Jag ser till att det alltid finns tid för en kaffestund och den njuter jag av. Däremot är jag inte lika noggrann med mina matvanor. Det har en tendens att resultera i att jag helt plötsligt är vrålhungrig, när jag väl kommer på att det saknas mat i magen.

Det här är inget problem men något jag har fungerat över. Hur kan jag som matglad, vuxen, medveten människa glömma att äta mat? När lär man sig?

Det finns förstås även nackdel med detta oregelbundna ätande och det handlar om hälsan. Blir jag tillräckligt hungrig, blir det inte de mest optimala matvalen. Det borde vara drivkraft till att ändra mitt beteende. Jag tror att jag ska börja direkt – med att äta frukost.

Tända ljus och visa gemenskap

Efter en lång vecka där Hallowen dominerat i samhället har vi nu nått helgen med Alla helgons dag och Alla själars dag. Idag tänder jag ljus i närområdet och redan under torsdag-fredag och jag gjort ordning gravar för olika släktingar.

I min barndomsstad har jag gravar på fyra olika kyrkogårdar som jag tar hand om. I veckan har jag tagit bort de sista av sommarens blommor, planterat ljung, lagt på granris, kransar och andra dekorationer och tänt ljus. ”På vägen”, har jag även besökt två andra kyrkogårdar för att tända ljus.

Några av de gravar som jag sköter om, är personer som jag aldrig träffat. När jag var liten fick jag följa med min farfar när han tog hand om gravarna för sina föräldrar och syskon. Han berättade om dem och jag fick veta mycket om släkten och vår historia. Det var fina stunder som vi hade tillsammans. Efter att farfar och farmor dött, brukade mina pappa och farbror vara med men numera är det så sjuka att jag får utföra uppdraget själv. En annan grav som är viktigt för mig är min mammas brors grav. Han dog som sjuåring, så jag har inte träffat honom men mamma har minnen. Genom att vi pysslar om graven, så hålls minnet levande. Genom mitt engagemang så får jag vara en del av släkt och historia och föra minnen och traditioner vidare. Inte minst så förs även information vidare. Det är lätt att glömma att vi generellt sett har lärt oss mycket av tidigare generationer, som vi har stor nytta av. Men ibland kan det vara så enkelt att påminnas om sjukdomshistoria som finns i släkten, som kan ge svar på gåtor i våra egna liv.

En annan del av helgen är gemenskapen. Att vi tänder ljus under samma helg innebär att vi delar sorg och minnen med andra. Vi ser, rent konkret, att vi inte är ensamma i sorg och saknad. Våra ljus, tillsammans, visar att det ljusa är så mycket starkare än mörkret. Dessutom skapar vi något väldigt vackert.

För mig finns det således många olika skäl till att vårda minnen, gravar och tända ljus. Det är kravlöst och något som betyder mycket för mig samtidigt som det betyder mycket för andra.

Redigera texter

Sitter på biblioteket och redigerar noveller. Tyvärr har jag små noteringar i olika block, så jag hoppas kunna skapa lite ordning i kaoset, och samtigit kunna slutföra en novell idag och förbereda så att nästa halv-färdiga novell blir klar under veckan. Unnar mig en lördags-latte för att det ska kännas lite extra lyxigt.

Idag är det ganska lugnt på biblioteket, lugnare än vanligt. Det är inte så mycket folk här. Kanske att läslov innebär att många reser bort för att läsa? Det enda som hörs är hostanden. Förkylningstiden här tydligen här. Jag får försöka hålla mig undan, för jag vill inte bli smittad.

Jag trivs i alla fall väldigt bra med att sitta och skriva i ett bibliotek. Möjligen borde jag välja ett större skrivbord?

 

 

Motivation och energi

Igår var jag på ett heldagsseminarium om motivation och energi dvs hur man kan se till att ha motivation och energi när det behövs. Livet går upp och ner, både som helhet och under varje dag så det är inget konstigt. Däremot kan man göra mycket för att känna sin motivation och hålla energitjuvar och tankefällor borta.

Dagen varvades med föreläsningar och samtal i smågrupper. Trots att det inte var så mycket nytt, så blev det en givande dag. Man lär sig av varandra och att verkligen utmanas att tänka till. Vad motiverar mig? Hur kan jag fylla på energikontot? Vilka energitjuvar har jag? Kan jag göra mig av med dem? Kanske bara för en stund?

Det är mycket att tänka på. Jag är tacksam att jag vågar stanna upp och tänka efter, vågar rannsaka även om det inte är roligt alla gånger. Jag är glad att fortsätter att utvecklas.

Vandring på Falsterbonäset

Klev på bussen vid ett ganska stimmigt Malmö Central och 40 minuter senare klev jag av vid ett tyst Ljunghusen/Höllviken. Gick raskt ner till vattnet där jag hittade Skåneleden, etapp 20. Hela etappen är 26 km lång vilket var lite för mycket för mig denna dag. Därav att jag inte startade vid Foteviken där etappen startar.

Min första del gick längs en grusväg men snart vek jag av in i ett naturskyddsområde med djurhagar. Vid ett tillfälle gick leden upp på grusvägen igen men vek återigen av ut på hagar och strandängar. Jag valde att gå hela vägen ut på udden mot Danmark. Det var ganska otydliga och smala stigar under den delen och det verkar inte som att så många går där. Har sällan sett så många vackra fjärilar som där ute. Helt fantastiskt.

När jag kom in vid Skanör fanns rester av en borg och sedan gick leden vidare ut mot havet, via pittoreska badbodar och vidare mot Skanörs hamn. Åh så skönt med en paus och mat. Såg inget fikaställe men flera fiskrestauranger.

Sedan gick leden vidare på grusväg, oroväckande nära en golfbana. Därefter blev det mer av sandvandring vägen ner till Falsterbo fyr. Efter fyren fanns en kort grusväg ut till ett fint ställe för att studera fåglar och där vek stigen av. Sedan blev det tufft för mig. Jag började bli trött i benen och då vidtog strand. Visserligen otroligt vacker vit strand men det suger i benen. Kändes som flera km innan jag kom fram till Falsterbo Strandbad. Där vek jag av och letade mig upp till busshållplatsen för att kunna åka tillbaka till Malmö.

Det blev en fin vandring och det fanns många ställen där jag vetat stanna och sitta en stund. Jag önskar även att jag hade mer tid att se både Skanör och Falsterbo. Det får bli en annan gång. En nackdel är att det saknas en lägerplats. Hoppas innerligt att Skåneleden får möjlighet att skapa rastplats och lägerplats längs leden. Det vore verkligen toppen att gå hela rundan, 31 km, med en övernattning i vindskydd.

Tyvärr har jag ingen kamera men försökte ta några bilder med mobiltelefonen.