Utmaningar med märkliga vändningar

Min morgon började trevande. Kylskåpet var tomt, det fanns inte ens mjölk till kaffet. Att starta dagen utan frukost blir lite utmanande. Med den starten var jag inte riktigt mentalt beredd för ett märkligt telefonsamtal.

En av de rekryteringsprocesser som jag är inne i, skulle komma med besked denna vecka. Jag har genomfört telefonintervjuer, speedintervju, djupintervju och tester, vilket känts ganska omfattande för en tjänst som är ett vikariat. Jag har tolkat det som att cheferna trott på något längre men eftersom det är en kommun kan de inte erbjuda annat än vikariat. Idag ringde HR-personen som jag hade mycket kontakt med den senaste tiden och det hördes på rösten att det var något. Det visade sig att förutsättningarna ändrats. Den person som skulle vara tjänstledig för studier i 18 månader har helt plötsligt insett att utbildningen enbart är ett halvår. HR-personen intygade att hon och cheferna aldrig kunna föreställa sig att personen inte hade koll på detta. Hon bad verkligen om ursäkt och det hördes att detta kommit som en chock för dem.

Detta blev förstås lite surt för mig som var nr 1 och där kommunen hade ett förberett erbjudande. Å andra sidan är jag glad att detta upptäcktes i tid, det hade ju kunnat blir riktigt struligt annars. Jag har en känsla av att stämningen inte är på topp på den avdelningen. Jag fick även känslan att berörda chefer inte är överlyckliga över situationen.

Att jag skriver om detta är inte för att klaga eller visa bitterhet. För mig är det ett sätt att skriva ur mig tillfällig frustration och samtidigt påminna mig om hur snabbt förutsättningar förändras och att man kan får vara med om allt möjligt oväntat i livet. I det här fallet har jag gjort allt vad kunnat och det räckte långt, jag kunde inte göra bättre. Jag har bra verktyg att gå vidare, men visst kan jag bli nedstämd för stunden. Och surandet är över när jag sätter punkt i detta inlägg. Det är dags att gå vidare.

Annons

Ledig eftermiddag

Brr så kallt. Det kom faktiskt några snöflingor idag. Det är som att jag inte kan lära mig att klä mig rätt. Den här veckan är intervju-intensiv och då vill man ju vara fin. De varma tröjorna har jag fått lämna hemma, så jag måste ta fram en varmare jacka. Även överväga mössa. Men återigen vill jag ju inte vara som ett troll i håret när jag ska träffa nya människor. Man undrar ju om jag verkligen är vuxen.

Idag krånglar pendeltågen. Det gick hyfsat att ta mig in till stan men hem var det värre. Det blev en rejäl omväg och det tog mycket tid. Och att vänta på tåg gjorde ju förstås att jag började frysa ännu mer. Livet är verkligen ingen räkmacka. Åtminstone är räkorna djupfrysa.

Ett annat tecken på min frusenhet, är att jag kom hem med tre tjocka koftor. Jag skulle egentligen bara ha en men hittade flera som om jag inte kunde välja mellan. Det var sådan jag letar efter, helt rätt nyanser. Det var dessutom rea, nedsatta från 700 kr till 100 kr och sedan 30% rabatt på reapriset. Så för 210 kr behövde jag inte välja. Jag tycker inte om överkonsumtion och känner att jag kommer att ha nytta av dessa även om jag inte planerat för tre.

Något dyrare blev det att hämta ut nya glasögon. Det blir säkerligen bra men det kostar ju en slant.

Idag ska jag unna mig en ledig eftermiddag. Kaffe ska bryggas och jag sitter redan framför tv. De visar ”Mitt Afrika” som matinéfilm, filmen från 80-talet om Karin Blixen. Jag minns att jag älskade den, Meryl Streep och Robert Redford. Kommer bli en mysig eftermiddag.

Björn Borg

Idag såg jag Björn Borg. Naturligvis gick jag inte fram och hälsade. För mig ligger storheten i att jag lyckades känna igen en sport-människa. Jag är inte så bra på idrottsmän. Tidigare har jag lyckats känna igen Linda Haglund, Foppa och Mats Sundin. Det krävs världsstjärnor, helst från min ungdomstid, för att jag ska reagera.

För att vara tydlig gäller detta i icke-idrottsammanhang. Om jag är på en fridrottstävling kan jag nog klara av att känna igen någon. Däremot har jag passerat både landlaget i ishockey och landslaget i fotboll utan att reagera.

Idag lyckades jag i alla fall. Det gör mig både stolt och glad. Jag är varken blind eller totalt obildad och jag kan se en beundransvärd människa utan att bete mig omoget.

 

En helt vanlig familj

En helt vanlig familj, En roman om ett brott av Mattias Edvardsson är en otrolig bladvändare. Det är så spännande att jag har haft svårt att lägga boken i från mig och jag har aldrig läst 454 sidor så snabbt som denna berättelse.

Det handlar om en vanlig familj där pappan är präst, mamman advokat och den 19-åriga dottern har precis tagit studenten. De bor i en villaförort utanför Lund. Så blir dottern anklagad för mord och allt i tillvaron förändras. Temat behandlar vad en människa är beredda att göra för att skydda sin familj. Vad gör man för att rädda sitt barn?

Berättelsen berättas först från pappans perspektiv, därefter dotterns och slutligen mammans perspektiv. Det gör att man inte vet allt, mycket tolkas och berättelsen byggs på hela tiden. Det ger en oerhörd spänning. Samtidigt känns det nära, det skulle kunde hända någon i min omgivning och det tycker jag gör berättelsen än mer obehaglig. Det är relativt detaljerade beskrivningar av Lund men gatunamn och platser. Tyvärr känner jag inte Lund tillräckligt väl för att kunna avgöra om de stämmer eller ej, men jag får ett trovärdigt intryck.

Jag fick tips genom att läsa bloggen ”Annelies tankar om lite av varje” förra veckan, rusade till bibblan och har sedan ägnat varje ledig stund i boken. Stort tack till Annelie för årets bästa boktips. Jag hade inte hört talas om boken tidigare och är väldigt tacksam för tipset.

Kylig morgon

Det var mer kyligt än vad jag var beredd på, när jag rusade mot pendeltåget i morse. Hade hoppat i jobbintervjustassen som vanligt utan att tänka. På perrongen kändes hur tunna byxorna är. Även en halsduk hade passat fint. Passerade över en bro och upptäckte halka. Det tyck som att senhösten är här, eller vad den nu kan heta. Är ju mest inne hela dagarna så kylan är egentligen inte så besvärande. Men i morgon ska jag vara varmare klädd.

Idag lyckade jag hålla min powernap till 15 minuter som bestämt. Det känns bra. Skönt med eftermiddagsvila när man haft en anspänning under dagen. En skönt avbrott innan man kastar sig över nya uppgifter.

Har precis kollat på Tv4:s ”Kalla fakta” och innan jag hann byta kanal överhörde lite om ett ”Bonde söker fru” men utomlands. Fastnade för ordet ”Avokadobonde”, det låter så fint. Det fanns även ”Vinbonde”. Tänker lite på språket och tänker att nog skulle kallas odlare här i Sverige typ ”Äppelodlare”. Eller så har jag missat något. Har för mig att jag tidigare kollat ordet ”biodling/biodlare” som låter konstigt i mina öron men har redan glömt hur man skulle tänka. Tur att jag inte behöver lära mig svenska som andraspråk, tveksam om jag klarat det så bra.

Vi for upp med mor

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff är den andra delen i bokserien om Jana Kippo. Den börjar där den första boken ”Jag for ner till bror” slutar och där Jana och hennes bror åker norrut för att begrava sin mor, enligt moderns anvisningar. Men det blir så mycket mer än en begravning och det kommer till att stanna längre än planerat.

I byn de kommer till finns flera släktingar. Byn präglas av en församling, som man kan se som en sekt. Det leder till den ena utmaningen efter den andra som Jana tar sig igenom på sitt egna sätt.

Som tidigare bok, har Smirnoff ett alldeles unikt sätt att skriva med ett säreget språk. Det är kargt, hårt och direkt. Berättelsen är fylld av tragedier, både i nutid och genom historien, vilket format människorna.

Till att börja med hade jag svårt att lägga ifrån mig boken. Jag läste och läste. Men sedan kom jag till en gräns där det blev lite för mycket, tycker jag. Det blev för många konstigheter på för kort tid. I mitt tycke var den första boken bättre. Samtidigt ser jag verkligen fram emot en tredje bok, som jag anar lär komma.

Lördagen som försvann

Hörde regn som föll under hela natten och när jag klev upp på lördagsmorgonen så var det till en blöt och grå dag. Inget vänder för en solskensvandrare, som jag är, så jag ägnade mig att fixa lite här hemma under förmiddagen. Framåt lunch tog jag bilen för att besöka en favoritbutik och köpte mig en tröja. Planen var att besöka en ytterligare butik, som jag inte lyckades hitta till. Vägarna är ombyggda och jag gav upp, så viktigt var det inte.

Hemma igen satte jag mig i soffan med en bok. Kände hur tunga ögonlocken var och ställde klockan på 15 minuter. Jag brukar ta en powernap på helgerna, vilket känns skönt. Igår gick dock något fel, jag stängde tydligen av larmet och vaknade först 3½ timme senare. Det är ju alldeles för länge för att vara bra och dagen var redan över.

Det blev en lugn, lite förvirrad kväll. Hade nog behövt en promenad för att piggna till med det var så kallt, mörkt och regnigt att jag avstod. Tog det lugnt, gick och la mig och sov hela natten utan problem.

Söndagen är visserligen grå men jag hoppas kunna nyttja den bättre än lördagen. Målet för dagen är att hålla mig vaken och ta igen det jag missade igår.

Ändrade preferenser

Tycker att jag anar en förändring hos mig själv. Har en känsla av ändrade läspreferenser. Har flera gånger den senaste tiden läst böcker som jag tyckt varit lite banala, en typ av böcker som jag älskat tidigare.

Jag har högar med inbundna böcker som jag fått eller köpt som jag ska läsa. Jag har även skokartonger med pocketböcker som väntar på mig. Det är rester av bokreor som inspirerat mig. Jag varvar att beta av mina högar med att låna nyare böcker på biblioteket. Mina högar med inbundna böcker är fortfarande högintressant medan det blir allt svårare att hitta läckerheter bland pocketböckerna. Det som inspirerat tidigare känns inte så spännande längre.

En anledning kan vara att jag medvetet försökt bredda min läsning. Jag läser fler böcker och jag är med i två bokcirklar där jag få chans att läsa böcker som jag annars inte skulle ha valt. Jag har koll på att läsa att både svenska och utländska författare samt av både manliga och kvinnliga författare. Dessutom har jag ju mitt bildningsprojekt med att läsa klassiker mm. Därtill alla boktips som bloggar ger. Det ger perspektiv, jag får upp ögonen för mer av litteraturen och vill utforska mer.

Eller så ändras smaken med tiden.

Personligen har jag svårt att tro att tiden påverkar, utan snarare vad vi gör med tiden. Därför kommer jag att fortsätta att läsa varierat och fortsätta att beta av mina bokhögar.

Mellan fyra ögon

Mellan fyra ögon av Denise Rudberg är den fjärde boken i serien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff. Det är några år sedan jag läste de tidigare böckerna i serien men kommer snabbt in i berättelsen. Som jag förstår det har Rudberg släppt den nionde boken i serien, så denna är knappast ny.

Polis och åklagare utreder ett mord. En man har blivit dödad av ett hårt slag i huvudet och polisen utreder olika personer i den mördade mannens närhet. Mannen satt i styrelsen för en skola och skolans rektorn är en av de personer med mystiskt förflutet.

Själva mordgåtan är tunn och polisarbetet är ganska simpelt, knappt så att jag vill kalla detta för kriminalroman. Fokus i berättelsen, som jag upplever det, handlar om huvudkaraktärerna och deras liv. Polisernas och åklagarsekreterarens kärleksliv upptar en stor del av berättelsen som innehåller alldeles för mycket sex för min smak.

Språket är lättsamt och har ett driv, så jag kan förstå att många uppskattar att läsa. Själv ser jag det som trevlig underhållning för stunden och det passar ju utmärkt i bland.

Återhämtning i Visby

Förra lördagen satte jag mig på pendeltåget till Nynäshamn för att sedan ta färjan till Visby. Det är smidigt men tar tid. Tyvärr är man inte framme i Visby förrän vid tre på eftermiddagen, så det mesta av den ljusa delen av dagen var förbi.

Visby är vackert och utanför turistsäsong är det mycket lugnt. Bara vissa affärer, caféer och restauranger har öppet. Det kan man förstå eftersom kundunderlaget är begränsat. Upptäckte flera butiker som hade öppet onsdag-lördag vilket var lite oturligt för mig. Andra butiker hade stängt eftersom personalen hade semester eller var på inköpsresa. Det här betydde att jag missad inköp i några av mina favoritbutiker, som tyvärr var stängda under mitt besök.

Huvudskälet för min resa var återhämtning och det får jag i naturen. Jag var ute 3-5 timmar om dagen och promenerade både längs stranden och längre in mot land. Landskapet är kargt och havet ger en prägel till naturen.

Jag hade ingen bil med mig så jag fick traska från hotellet. Det är så lättillgängligt, vips så var man in det dramatiska landskapet. Jag gick även till Kneippbyn, som ligger söder om Visby. Jag har alltid drömt om att få se Villa Villerkulla. Nu var det visserligen stängt men jag kunde ana delar av fasade genom staketet. Det kändes väldigt inbyggt där det byggt mycket runt omkring Pippis hem.

Jag bodde på ett litet hotell, Villa borgen. Rummet var trångt men det fungerade för mig med begränsad budget. Hotellet ligger på Adelsgatan, den gamla shoppinggatan, och på så sätt centralt. Men som sagt, det var lite ödslig med begränsad öppenhet bland butiker och restauranger. Inte så levande som sommartid.

För mig blev det i alla fall fantastiska dagar med mycket frisk luft under dagarna och tid att läsa böcker under kvällarna. Även hemresan gick bra, även om den kändes lång. Har man ont om tid, får man nog välja flyget. För mig är restid = lästid, så det går bra.

Jag längtar redan tillbaka. Jag vill göra fler promenader och vandringar längst kusten. Kustvandringar ger så mycket avkoppling och ny energi och jag mår så bra av det.