Fantastisk middag

Det blev en rivstart på veckan, det är så mycket som ska hinnas med. Jag var på jobbet jättetidigt och hann undan en del innan ett heldagsmöte tog vid. Jag var inte mötesordförande, däremot värd för mötet. Det är lite besvärligt när man inte hinner med mejl och telefonsamtal under dagen. Det finns ju sådant som inte kan vänta, så jag fick nyttja kaffepaus och lunch.

Direkt efter mötet for vi in till stan för att äta middag på brasserie Astoria. Det var fantastisk trevligt och fantastiskt gott. Faktiskt en av det bästa middagar jag ätit. Det är en om byggd biograf med massor av trevliga bort i olika storlek. Rekommenderas varmt och man vill fira lite extra.

Middagen tog dock 4 timmar och det är ork jag egentligen inte har. Trodde jag skulle somna på pendeltåget hem. Jag borde packa eftersom jag ska resa bort i morgon men överväger ändå att göra det i morgon bitti. Jag förbannar fortfarande covid-19-viruset som förstört min hälsa. Jag trodde även att jag skulle hinna handla lite färdkost inför morgondagens resa men det vår jag tydligen ordna i morgon. Men som sagt, middagen var enastående så den är värd lite besvär.

Annons

De kom från öar

De kom från öar av Malin Haawind är en roman en ung kvinna på väg ut i vuxenlivet. Den börjar 1945, i Slite, då kvinnan är 18 år. Vi får följa hennes tillvaro i familjen och på hotellet där hon jobbar och där hon även träffar sin kärlek. Det här är första delen av en trilogi och jag tror att vi kommer att får följa den familjens liv framåt.

Det här är en lång och långsam bok. Det är korta kapitel, mycket tankar. Det händer inte särskilt mycket, ingen jättedramatik. Det är relativt få miljöbeskrivningar dvs det finns skog, samhälle, strand, hamn, men man får inte upp bilder om hur det kan se ut. Det är mer fokus på relationer, särskilt med systrarna i familjen. Generellt sett är det mycket som skrivs, dvs berättarrösten ger oss informationen, där den kan gestaltas i stället.

För mig är det här alldeles för långsamt och innehållslöst. Många vackra ord men vad betyder det egentligen? Jag ser det mer som en ganska banal kärlekshistoria. Det här boken ska diskuteras i vår bokcirkel och det kommer bli jätteintressant. Jag vet redan en person som älskar boken. Hon älskar kärleksromaner och feelgood och hade god behållning av den här boken. Hon kommer säker läsa fortsättningen men det kommer inte jag göra.

För kort helg

Idag behövde jag ta mig till bibblan för att lämna en bok och passade på att shoppa lite när jag var nära butiker. Fortsatte shopping nära jobbet och besökte även kontoret. Där stannade jag lite för länge och vips så var det kväll.

Det är söndagskväll och jag sitter vid min dator och har precis tittat på Svts Babel. Det är ett av de tv-program som jag inte vill missa. Annars är det mest olika politiska debatter som jag slukar i tv-tablån nu. Känslan är att den här helgen var för kort. Det är en känsla men det är inte sanningen. Helgen är lika lång som alltid men jag har inte tagit vara på ledigheten på bästa sätt.

Lördagen blev svettig. Det var varmt och kvalmigt. På pendeltåg och tunnelbana satt alla ock flämtade och försökte fläkta med papper och tidningar. Det där regnet vi hörde talas om kändes efterlängtat men inget kom. Inte förrän idag, söndag. Dock har vi fått relativt lindriga mängder regn hos oss. Jag är så glad för varje droppe vi får. Att jag blir lite fuktig, det kan jag leva med. Jag torkar.

I dag behövde jag ta mig till bibblan för att lämna tillbaka en bok. Passade på att shoppa lite när jag var nära butiker. Fortsatte shoppingen lite senare, nära kontoret. Gjorde även ett besök på jobbet och där stannade jag för länge. Vips så var det kväll och snart är helgen över.

Men några timmar är det kvar innan det är vardag igen. Det räcket till några sidor i en bok och sedan är det dags för pyjamas.

Film, te och skorpor

Under fredagskvällen råkande jag se slutet av en film på tv. Visste inte riktigt vad det var men kollade i tablån och såg att den heter ”The bookshop”. Jag ser väldigt sällan film och hade inte hört om denna. Men det väckte mitt intresse. Men det var läggdags och någon film blev det inte.

När boken jag läste var slut, men det fortfarande fanns en del kvar av lördagskvällen, passade det utmärkt för att se filmen. Den finns på svt play. Jag fixade te och skorpor som blev helt perfekt eftersom filmen utspelar sig någonstans på engelska landsbygden och de behövde värma sig med te. Jag tog fram ett te som jag köpt på Tehuset java. Jag är ingen stor tedrickare, gillar att rooibos te och de har flera goda varianter i lösvikt.

Det blev så otroligt mysigt. Bra film, lyxigt te och något sött att knapra på. Det är så enkelt men ändå har jag nog inte gjort det tidigare, inte på det sättet i alla fall. Och att jag gör det sällan, och förhöjer filmupplevelsen med något, gör att det känns extra speciellt och minnesvärt.

Jag rekommenderar gärna filmen ”The bookshop”. Den handlar om en kvinnas kamp om att få uppfylla sin dröm att ha en bokaffär. Det finns motstånd och någon i byn som vill annat. Det utspelar sig i ett kustlandskap i England i slutet av 50-talet. Många bra skådespelarinsatser. Och förstås väcker den en del tankar om hur vi behandlar varandra som medmänniskor.

Förändring

Under sommaren tog jag mig lite tid att fundera över framtiden, vad jag vill och hur jag vill utvecklas. Tog även ett beslut som stängde en väg framåt. Rätt eller fel, det vet jag inte, men det är ett beslut.

Mitt jobb består är egentligen två. Dels har jag ett ordinarie chefsjobb dels är jag även tillförordnad chef för en större avdelning. Den tillförordnade rollen är tidsbegränsad men har dragit ut på tiden. Min gissning är att jag kommer att ha kvar mina dubbla roller till årsskiftet. Det finns väldigt mycket roligt i allt detta men tiden räcker inte till. Tillfälligt är det inga problem men på sikt kan jag bara ha en roll. Men vilken roll vill jag ha?

Min plan var att använda sommarens vandringar för att reda ut den tanken. Så blev det inte. Men några promenader och hotellnätter gav åtminstone reda i tankarna. Jag behövde komma till ett beslut eftersom tjänsten där jag är tillförordnad, var ute på annons och ansökningstiden gick ut. Jag sökte inte. Det finns jättemycket i den rollen som jag verkligen vill göra, men inte riktigt allt. Det kändes inte som rätt roll för mig. Det var skönt att ta ett beslut.

Det innebär dock att jag inte vet vad som väntar. Det kommer att bli en ny organisation och den är inte beslutad än. Jag utgår ifrån att det blir förändringar och min ordinarie roll blir säkert förändrad eller försvinner helt. Det kommer att visa sig med tiden och fram till dess fokuserar jag på det jag kan göra och påverka. Jag känner mig trygg i att det finns en roll för mig även om jag inte vet vad eller hur. Förhoppningsvis tog jag rätt beslut att inte söka den andra tjänsten, men än jag kan jag inte veta.

Det här är inte första gången jag hamnar i dessa lägen, där jag inte vet vad som händer med jobb och framtid. Det är trist men man lär sig att hantera det. Jag vet vad jag behöver göra och inte göra. Att inte hantera, bara vänta, det är det sämsta. Ibland tänker jag att det vore skönare men något mer tryggt och stabilt men jag skulle inte vilja välja bort det jag brinner för. Att förändringar kommer är naturligt. Det som, i min erfarenhet, skiljer sig åt är hur olika arbetsgivare hanterar frågan. Jag har varit med om bättre och sämre. Idag har jag en väldigt nära dialog med min chef. Det ger trygghet.

Nu fortsätter tankearbetet med vad jag faktiskt vill göra och vilka förändringar jag behöver. Det kommer bli fler beslut. Och förhoppningsvis fler vandringar som får tankarna att klarna.

Fortfarande sommar

Det är härligt men en lång och fin sommar. Solen skiner, det är varmt och det är dagar att vara rädd om. Idag bokade jag faktiskt av ett möte med hela min avdelning och bad dem gå hem istället. När jag läste väderprognosen, så kändes det inte alls rätt att ha möten mellan 15-16. Det är värda en lite längre fredagseftermiddag nu innan vädret slår om. Om de lyssnade på mig vet jag förstås inte, men jag har i alla fall gjort vad jag kan.

Själv börjar jag fundera allt mer på hur jag ska få tillbaka hälsa, kraft och energi. I morgon ska jag ta mig till någon hälsokostbutik och bunkra. Jag är beredd att testa mycket för att bli pigg igen. Jag måste lägga upp en plan, hur man nu gör det.

Men framförallt ska jag njuta av sommar och sol i morgon. Få ha sommarklänning och sandaler innan de är dags att packa ner allt igen och ta fram koftorna. Vem vet, jag kanske även ska unna mig en glass.

Hemma igen

Den här veckan tillhör inte årets bästa. Usel dag i måndags, sov dåligt och vaknade med huvudvärk och magont. Sprang mot tåget för ett tidigt möte i stan men kom bara till stationen innan magen sa ifrån. Magsjukan var ett faktum. Tyvärr tror jag att det finns en koppling till covid. Jag blev ju av med viruset men har varit väldigt energilös sedan dess. Tydligen ingen motståndskraft. Det som brukar gå över fort sitter i länge. Jag är så less på att må dåligt. Förstås vet jag att det inte hjälper att klaga och jag tycker inte synd om mig själv. Men jag drömmer om mer energi. Jag längtar efter ork och lust.

I dag när jag läste om kärnkraftverket Zaporizjzja i Ukraina. I det första jag läste verkade de inte ens ha reservkraft men var väldigt svårt att kontrollera fakta. Jag tror möjligen att det inte är så illa som jag först trodde men det känns väldigt osäkert. Hur blev världen så här?

Inte blev det lättare när jag läste om att Annie Lööf var ett tilltänkt offer (kan det heta så?) i attentatet i Visby i somras. Fy bubblan så otäckt. Har svårt att ens tänka på det. Vad händer med vårt öppna samhälle?

Såg rubriken om ny skottlossning men läste inte vidare. Vilket nummer är det i ordningen i år?

Önskar att jag kunde skylla mina dystra tankar på tristessen i att vara hemma i sjukbädden. Men jag gissar att världen sett lika illa ut även om jag varit på kontoret. Ändå tur att vi har demokratiska val så att jag kan få göra min röst hörd.

Tusen olevda liv finns inom mig

Tusen olevda liv finns inom mig av Tomas Sjödin är en roman en pastor som lämnar sitt vanliga liv för en stund. Det är en varm berättelse, med finurlig humor och som närmar sig en skröna. Pastorn tar sig till västkusten, där han stannar en tid för att vara och för att skriva.

Karaktärerna är aningen säregna, nästan som en annan tid, en det är ändå härligt att de kan finnas även idag. Här finns mycket tankar, det finns sorg och saknad och det finns hopp och värme. Det frikyrkliga och relationen till Gud finns med men är ändå inte dominerande. Det är ett lugnt och skönt tempo genom hela berättelse vilken ger en vilsam känsla.

Det är först lite ovanligt att läsa Sjödin på detta sätt. Han har skrivit många böcker med kloka tankar men jag tror att detta är det första som är rent skönlitterärt. Jag gillade det.

Sommar i P1

Att lyssna till Sommar i P1 är en mycket givande sommartradition. Det är intressant att lyssna till personer som man kanske annars lyssnar till. Det finns ofta något personligt i praten även om jag personligen tycker att de börjar blir lite för välproducerade och tillrätta lagda.

I år har jag inte lyssnat på alla program. Den här sommaren har det varit viktigt för mig att inte ställa krav och måsten, utan vara med fri och lustfylld. Då vill jag inte känna kravet att lyssna ikapp de jag missat. Jag har i alla fall lyssnat på 34 sommarpratare av 58.

Två program stack ut som enastående bra: Kateryna Martyniuk från Ukraina och Emma Shols. Deras berättelser berör på djupet. Personligen gillar jag även de som pratar om något som de brinner för och vill dela med oss andra och här tycker jag att Mischa Billing och Stefan Ingves var riktigt bra. Ett program som innehöll mycket värme var Bert-Åke Varg.

Det är en blandning av prat och det bör finnas något som lockar alla. För mig är dock utmaningen att lyssna öppet, inte enbart till det som man ”brukar” gilla. Några sådan program har jag lyssnat på i år och det är bra.

Nu ser jag fram emot Vinter i P1, även om det är ett tag kvar till dess. Hoppas att både ”Spanarna i P1” och ”På minuten” kommer tillbaka i tablån nu, det behöver jag i höst.

Benny älskar baklava

Benny älskar baklava av Mikael Jisander är en härlig berättelse och livet i Klippan. Här blandas både humor och djup och tar upp flera av problemen som våra fördomar skapar. Det är lite av Fredrik Backman-stämning över det hela men ändå i en egen unik stil.

Här har vi ett gäng fotbollsintresserade karlar som har start gemenskap i byns pub och här finns även en nyinflyttad familj med ursprung i Syrien. Det är tydliga karaktärer och man känner verkligen igen sig i den svenskhet som beskrivs och det svenska samhället.

Det är lättläst och välskrivet utan att blir för komplicerat eller för långt. Ändå hinner berättelsen ner i djupet i relevanta frågor. Det finns mycket värme och humor i berättelsen och det gör mycket. Även den skånska vintern beskrivs, och den är väl inte alltför inbjudande dvs den här helt realistisk beskriven.

Jag vill verkligen läsa mer och jag gratulerar er som inte läst – ni har något roligt att se fram emot!