Vakten vid Rehn

Vakten vid Rehn är en pjäs som just nu sätts upp på Dramatens lilla scen. Den skrevs 1940 och utspelar sig i USA dvs den skrev innan USA drogs in i andra världskriget. En kvinna, som lever med sin vuxne son, väntar på dottern och hennes familj. Mamman har i sett sin dotter på 20 och aldrig träffas sin barnbarn. Hos kvinnan bor även två andra gäster. Gäster och svärson är européer.

Till en början är det trevligt och roligt även om det ligger en viss oro över hela pjäsen. Ju längre pjäsen går desto mer tar oron över och det blir av världspolitik som blir påtaglig i deras hem. Oron känns i hela salongen. Pjäsen är välspelad och den har en scenografi som förhöjer och gör mycket till pjäsen.

I pjäsen finns även barnskådespelare. De är flera som alternerar om rollerna och ett av barnen som var med vid gårdagens genrep var ett riktigt charmtroll. Gillade man inte annat i pjäsen så gillade man i alla fall den grabben.

Jag tyckte mycket om pjäsen och är glad att jag fick tag i en biljett. Hoppas att många går och ser den och får uppleva en fin teaterkväll.

 

 

Ensam

Under Black Friday lyckades jag komma åt några teaterbiljetter till bra pris. Ett kul sätt att ha något att se fram emot. Ikväll var det dags att dra nytta av den ena biljetten och jag har verkligen haft en trevlig kväll.

Jag har sett pjäsen ”Ensam” av Alfhild Agrell som spelas på Dramatens lilla scen. Agrell, född 1849, är en av våra bortglömda dramatiker som hade en kort och intensiv karriär på Dramaten. Jag har aldrig hört talas om henne tidigare. Pjäsen utspelar sig i Stockholm vid förra sekelskiftet och innefattar flera dilemma. En ogift mor bor med sin dotter och de är nära vän med en ogift doktor. Dottern förälskar sig i en man är av en finare familj och där pappan inte vill gifta bort sin son med en oäkting. Det handlar om vad samhället förväntar sig, vad man måste acceptera och vad en kvinna kan göra som vill vara sig själv. Det handlar mycket om normer, regler och hur ojämlika förhållande och förutsättningar kan vara.

Jag uppskattar den här pjäsen som i denna uppsättning är mycket välspelad. Jag gillar tydligheten olika dilemman, jag gillar att både få skratta och reflektera och jag gillar att den känns i hela kroppen samt att det finns mått av igenkänning. Jag blev även väldigt förtjust i scenografin där snören och trådar har en betydelse.

Frun från havet

Frun från havet” sätts upp på Dramatens lilla scen. Ikväll är det premiär och igår tog jag chansen att se genrepet. Pjäsen är skriven av Ibsen i slutet av 1800-talet.

Frun från havet är en något nedsättande beskrivning om hustrun till en läkare. Det är läkarens andra äktenskap och han har två döttrar från ett tidigare äktenskap. Hon är betydligt yngre än sin man och gillar att bada. Maken är lite orolig för hennes mentala hälsa och har bjudit in en gammal vän på besök, ett besök som han tror ska göra gott.

Det är en pjäs om relationer, känslor, och våra olika behov som människa. Vissa delar känns 1800-tal men mycket känns ändå aktuellt. Jag gillar manuset och hela upplägget. Men det är något med Dramatens uppsättning som gör att den inte riktigt berör mig. Jag tror att det är rollbesättningen, som känns lite ojämn. Det kom en del fakta via repliker som inte gestaltades så tydligt. Jag saknade av känslan av den unga frun och hennes längtan. För mig blev det mer av en mogen kvinna som velade. Jag saknade även barnens känslor – att de saknade sin mamman men ändå ser upp till frun i huset. Verkligen inte dåligt, men jag hade förväntat mig mer.

Det blev en bra kväll, jag ser gärna pjäsen igen men då i en annan uppsättning.

Ett år av magiskt tänkande

I tisdags var jag på Dramaten och såg ”Ett år av magiskt tänkande” som spelades på lilla scen och som tidigare spelats på Galeasen. Pjäsen är baserad på en bok av Joan Didion, som handlar om året efter att hennes man dog. Jag har inte läst boken, däremot uppföljaren, Blå skymning,  som handlar om relationen till dottern och dotterns död.

Hela pjäsen är väldigt direkt. Huvudpersonen talar till oss, och vi får på mycket nära håll följa hennes sorgeprocess på nära håll. Ingela Olsson spelar den enda rollen och det gör hon mycket bra. Trovärdigt, äkta. Scenen är enkel men uttrycksfull med en heltäckningsmatta. Det ger en skönt lugn mitt i allt det jobbiga.

Däremot är det inte skönt att sitta still i 1 timme och 45 minuter. Och det är inte bara jag som tycker det är jobbigt. Det är ju ganska trångt för benen och jag tror att många behöver sträcka på den efter dryga timmen. Just denna kväll var det lite oroligt i salongen. Det snörvlades och hostades, vilket förstås är vanligt i förkylningstider. Vardagskvällen gjorde att det även snarkades en del. Så några hade inga problem att sitta still.

Vintersolstånd

I fredags såg jag genrepet av ”Vintersolstånd” på Dramatens lilla scen. En annorlunda upplevelse, mer än teater och mycket svår att beskriva.

Det är ett relationsdrama. Ett par, en besökande mamma och under pjäsens gång kommer först en okänd besökare sedan ett mer välkommet besök. Vi får massor av information. Vi får både se, betrakta och ta del av betraktelsen. Det är teater, det är bilder och det är berättarröster som beskriver för oss. Det är häftigt.

Berättarrösterna är kända för oss. Det är inte de på scenen vi hör, vi hör andra kända personligheter såsom skådespelare, politiker, tv-personer.

Pjäsen är skriven av Roland Schimmelpfennig, en tysk författare och pjäsen har urpremiär på Dramaten. Jag har sett en pjäs av honom tidigare ”Den gyllene draken” som är mycket speciell. Det tycks som att Schimmelpfenning har en egen skriar-stil. Staffan Valdemar Holm står för regi och det gör han fantastiskt bra, tycker jag.

Tre timmar tar det innan vi når slutet, ett slut som jag inte förstår. En paus och den behövs. Det är skönt att få sträcka på kroppen och man behöver fylla på med energi. Tyvärr är Dramatens pausserveringen en besvikelse. Det är trång, lång kö och orimliga priser. Att betala 35 kr för en ramlösa förtar en del av mysstämningen.

För mig är totalintrycket en mycket intressant upplevelse. Jag tror att pjäsen är intressant för många andra teaterintresserade men den är inte lättsmält och passar antagligen inte alla. Ska bli spännande att se var kritikerna tycker.