Statyer som väcker känslor

Följer med visst intresse debatten om Zlatan-statyn. Det tog ju många år innan den fann sin plats, var uppskattad några veckor och nu har känslorna vänt. Det kan gå fort.

Personligen är jag lite försiktigt när det gäller statyer mm av levande personer. Att hylla prestationer mm genom priser gillar jag, men att att hylla livsgärningar med konst mm kan vara knepigt innan man sett hela livsgärningen. Jag tycker att Zlatan-statyn stärker min tes.

Mina tankar just nu handlar om hur mycket känslor konst väcker. Det är så mycket mer än att man gillar/inte gillar. Det handlar även vad verken står för. Jag kan ibland förvånas över att ”vi” har låg tolerans för vad andra kan uppskatta. Jag gillar inte allt som vi har i offentliga miljö och våra gemensamma rum men kan ändå acceptera att andra kan uppskatta det. Men så tänker inte alla. Jag har uppleva ett starkt motstånd från medmänniskor ibland, när de inte uppskattar ett konstverk.

Dock, jag tycker inte att vi ska ha precis allt i våra offentliga rum men tror att det löser sig med sunt förnuft dvs det behövs inget dokumenterat regelverk. Beslutsfattare med rätt kompetens kan fatta kloka beslut. Visst kan det bli fel någon gång men inte värre än att det går att rätta till.

Ska bli intressant att se om Zlatan-statyn får stanna i Malmö eller ej.

Annons

En paus på stan

Under tidig eftermiddag gick alla energi ur mig, all lust försvann och jag kände mig lika grå och vissen som vädret. Bestämde mig för att åka in till stan. Där började jag med en onödigt onyttig fika och det var jättehärligt att få synda och läsa en bok. Strosade runt på stan i olika kringelkrokar och hamnade slutligen i Gamla Stan. Ett varv runt julmarknaden på Stortorget, blev det innan jag gick till Printz bokförlag och köpte några lättsamma böcker.

Det var så skönt att få slippa alla måsten under några timmar. Eftersom det blir mörkt tidigt, skimrar all julbelysning så vackert. Tyvärr missade jag att gå förbi NKs skyltfönster. Det får bli en annan dag, en annan vecka.

Ikväll ska jag packa eftersom jag behöver resa bort i morgon. Jag ska köra bil och tänker resa innan ovädret kommer, så det får bli i morgon. På fredag ska jag nämligen på konsert och det vill jag inte missa, absolut inte fastna i något oväder på vägen dit. Ska bara samla lite mer ork innan packningen tar vid. Tydligen är jag fortfarande lite grå och vissen.

Komplexa system

Ikväll har jag varit på en tillställning på temat balansreglering i elmarknaden. Jag har jobbat inom energibranschen och där finns många föreningar och många kvällsaktiviteter. Det är förstås helt frivilligt och helt utanför arbetstid men samtidigt en del av jobbet eftersom man behöver nätverkandet. Jag är inte medlem i den förening som höll kvällens evenemang men en tidigare kollega bjuder med mig som gäst.

Jag måste erkänna att jag hade svårt att hänga med. Energimarknader blir allt mer komplexa och utvecklingen går i rasande fart. Det jag jobbade med i för 15 år sedan är något helt annat idag och det är knappt att jag förstår hur komplicerat allt blivit. Och det är massor av förkortningar, dock inte samma förkortningar som för tre år sedan. Jag fick verkligen hålla fokus för ta till mig all kunskap.

Nåväl, det var trevligt att träffa branschkollegor och även trevligt med nya bekantskaper. Diskussionen fortsatte över en buffé-middag och det var gott. Det var väldigt många som tycker att frågorna är komplexa så jag var inte ensam om min uppfattning. Dock ska alla utmaningar lösas, och det kommer att kräva massor av kompetens. Jag sätter mitt hopp till den yngre generationen!

Heta diskussioner

Ikväll har jag varit på bokcirkelträff på biblioteket, något som jag uppskattar mycket. Boken ”Om allt vore annorlunda” var temat för träffen. Kvällens diskussioner blev som vanligt heta, men ändå lite annorlunda än de brukar vara.

Ikväll var vi bara fem deltagare plus vår bibliotekarie. En person hade inte läst boken. En annan har relativt begränsade åsikter om boken, mer av typen att den är bra eller dålig. Det gav oss andra gott om tid att utveckla våra tankar, vilket var positivt men samtidigt är det alltid intressant med fler olika synsätt.

Boken betraktas som en HBTQ-bok och det blev också en stor del av diskussionen dvs inte bara boken utan HBTQ-frågor i samhället. Smygande gled diskussionen över till att bli allt mer politisk och SD förekom flitigt i debattinläggen. Jag känner mig inte helt bekväm i det, inte i en bokcirkel. Det gick bra ikväll men jag föredrar att diskutera böcker i detta sammanhang. Politik diskuterar jag i andra sammanhang.

Författarhem

Gårdagens besök hos Strindberg, var förstås en häftigt upplevelse men det är inte första gången jag besöker författarhem eller åtminstone delar av hem. Det händer lite då och då. Jag uppskattar exempelvis Selma Lagerlöfs skrivrum som finns i Falun och jag har bott på ett hotell i Visby dit jag vet att hon reste för att skriva. Igår kväll såg jag ett tv-program och Karin Blixen, en författare jag inte vet som mycket om. Det var inte så länge sedan jag såg om ”Mitt Afrika” och det väckte nyfikenhet om Blixen och hennes författarskap. Imorgon ska jag till bibblan och låna någon bok av henne.

Började googla och inser att det finns ett Blixen-museum. Det ligger ungefär mitt emot ön Ven, min favorit-ö bland svenska öar. Tänker på de gånger jag stått där och sett mot Danmark, kanske precis rakt emot Blixens hem. Nu blev jag väldigt sugen på ett besök (både Blixenmuseet och Ven). Är dock lite osäker på om jag kan till mig informationen, då min danska är urusel. Men det borde vara möjligt att ta sig dit och utforska museet.

Ser redan fram emot att börja planeringen av vinterns resor.

Skrivglädje i unik miljö

Det är en bubblande känsla av lycka som fyller min kropp. Idag var det äntligen dags, dags för skrivworkshop hemma hos Strindberg. Strindbergmuseet ligger på Drottninggatan i Stockholm och där finns den lägenhet som var hans sista hem. Lägenheten är inredd som den såg ut när han bodde där, hans möbler och en del saker finns där. Dock, mycket av hans saker försvann redan innan han flyttade dit, så man får nog se det som hans sista hem, inte representativt för hela hans liv. Oavsett så var det en härligt känsla att få tassa runt i strumplästen i hans hem, sätta sig ner på en stol och skriva. Den miljön vill man inte klaga på.

Vi fick massor av skrivövningar och det var svårt att hinna med allt. Men det gjorde inte så mycket. För mig var det känslan och upplevelsen som var roligast. De tre timmarna gick snabbt och efteråt kände jag mig fylld av inspiration.

Jag har skrivit på museum tidigare, framförallt nyttjar jag konstmuseum för skrivande. Det är kul att sitta fram en målning och låta fantasin flöda. Vid mitt första besök vid Strindbergmuseet för många år sedan, slogs jag av tanken att skriva där. Det har inte blivit av. Dessutom är det trångt, ofta fullt med folk så det skulle inte fungera särskilt väl. Därför blev eftermiddagen ett ypperligt tillfälle, en glädjekälla och något som kan bli ett varmt minne att ta vidare i livet.

Slingor som fastnar

På lördagskvällarna står tv:n på och jag väljer ”Så mycket bättre” på TV4. Antingen lyssnar jag eller så sitter jag ner för att se hela programmet. Jag tycker att det är intressant att höra vilka tolkningar som görs. Många låtar blir nya favoriter.

Men, det finns ett problem. Det är så många låtar, eller delar av låtar, som smyger in i min hjärna och ligger där och snurrar hela veckan. Detta fenomen förstärks av reklam för programmet som görs under veckan. Låtsnuttar som inte går att får ur skallen.

Jag har skrivit det förr – jag älskar när problemen är på denna angenämt låga nivå!

Dövheten

Dövheten av Niklas Rådström är en pjäs som spelats på Drittningholms slottsteater och som under hösten spelas på Dramatens lilla scen. Efter årsskiftet kommer den att spelas på Dramatens stora scen. Huvudrollerna spelas av Johan Rabaeus och Andreas T Olsson och därutöver medverkar även Per Svensson och Grynet Molvig.

Ludwig van Beethoven står i centrum och hans skadade hörsel ställer till det för honom. Han oroas av svikande publiksiffror. Hans närmaste omgivning består av hans brorson Karl, hans medhjälparen Holz och pigan Barbara. Det är främst relationen till brorsonen som sår i centrum, en relationer där partnerna inte hör och förstår varandra.

Det är en mörk historia som framförs på ett enastående sätt. Jag tycker att både Olsson och Rabaeus är strålande. Största intrycket är dock texten, där Niklas Rådström skrivit ett mycket bra manus. På Dramatens webbplats beskrivs ”Dövheten  är en både gripande och rolig pjäs om absolut gehör, känslomässig dövhet…” vilket jag tycker är en utmärkt sammanfattning av pjäsen.

Samlare

I fredagens ”Spanarna” i P1 tog Jessica Gedin upp en spaning om samlande och hon lyfte fram de som samlar på något specifikt och har ett genuint intresse för detta. Det fick mina tankar att sväva iväg mot mina egna samlingar.

Som liten samlade jag på parfymflaskor. Tomma flaskor. Jag tyckte att de små flaskorna var så fina och mina mostrar gav mig några av sina parfymer. Jag hade inte jättemånga men jag tyckte verkligen om mina flaskor. Det finns tyvärr inte kvar men än idag har jag många olika parfymer och köper gärna när jag vill ha någon extra lyx. Jag älskar parfymflaskor men ser inte samlandet som en hobby idag.

Som barn samlade jag även på änglar. Jag tycker, och tycker att änglar är jättefina. Jag hade en hylla med änglar på mitt rum. De finns antagligen kvar i någon låda. Både min mamma och mina mostrar kommer fortfarande med änglar till mig även om mitt eget samlade har avtagit. Dock har jag noterat en viss tendens till att även jag börjat köpa fler änglar än tidigare. Det händer att jag ser någon vacker ängel under en resa och inte kan stå emot frestelsen. Då får den följa med hem.

Det enda som jag idag ser som sparande är på kortlekar. Det började under resor för många år sedan. Jag tycker att kortlekar är en perfekt souvenir. Den går att använda, billig och lätt att frakta hem. Det finns ett stort utbud med kortlekar med foton från platsen och dessa gillar jag. Med åren har jag även samlat på mig andra kortlekar. Varje kortlek innebär något minne. Samlingen växer och jag måste komma på en bättre förvaring för dem.

Någon genuin samlare, som skapar eget museum lär jag inte bli. Men det är roligt med ett intresse.

Flexibel

Det är så grått, så grått, så grått, i det närmaste mörkt. Hela denna höst har känts regnig och grå. Jag hade tänkt mig massor av soliga höstvandringar, med hög klar luft och där solen glimmar i löv och får sjöar att glittra. Pyttsan. De få dagar då solen kommit fram, har jag haft inbokningar som jag inte kunna ändra. Tyvärr är jag inte alltid så flexibel som jag önskar.

Idag hade jag tänkt mig en ledig dag med vandring. Jag tänkte trotsa vädret. Igår kom en liten notis framför mina ögon, ett erbjudande om att se en repetition på Dramaten. Snabb som en iller, skrev jag upp mig. Så oerhört flexibel. Inga problem att ställa in gråvädersvandringen.

Jag kan minsann vara flexibel, jag med.