Glöd

Glöd av Sándor Márai är en roman som kom ut 1942. Den kom ut på svenska första gång år 2000. Jag har aldrig hört om den men just nu går den som radioföljetong på P1 med Sven Wollter som uppläsare. Det är en inspelning i två långa avsnitt (2×200 min).

Två män var oskiljaktiga vänner en gång tiden. Men den ene flyr och det tar 41 år innan de ses igen. Det blir ett möte med många sanningar. Det här är en berättelse med massor av livsvisdom, sett från en äldre mans perspektiv och det tar upp många viktiga perspektiv. Det är en välskriven bok som byggs upp på ett intressant sätt. Och inläsningen är väldigt bra.

Jag gillar det här väldigt mycket. Det är en bok jag aldrig skulle ha hitta, aldrig skulle läsa men att lyssna ger mig mycket och det är jag glad för.

Brytpunkt

En tydlig brytpunkt mellan vårtermin och sommarperiod, försommar och sommar, är när tablåer ändrar skepnad. För mig är det allra mest påtagligt på radion. På midsommarafton sänds vårens sista avsnitt av Spanarna i P1. Spanarna får ett välförtjänt sommaruppehåll och jag kommer att sakna dem. Men det är alltid härligt att ha något att se fram emot och i höst är de tillbaka igen, förutsätter jag.

På midsommardagen börjar ”Sommar i P1” med sina sommarprat. En annan trevlig tradition. Helt olik spanarna, förstås, men ett program som jag uppskattar. Och jag uppskattar variationen, att var sak får ha sin tid och att jag får tränas i att ta vara på stunden. När sommarpratarna drar igång, då är det sommarkänsla för mig. Jag älskar att lyssna på kvällsrepisen även om jag numera kan lyssna när jag vill via webben.

Under mörkare tider på året är Spanarna i P1 min brytpunkt för helg. Kanske behöver jag det inte lika mycket när jag passerat brytpunkten för sommar. Att jag under sommartid drar ner en aning på tempot och tar vara på varje ledig stund.

Ibland, och för vissa, kan sådan brytpunkter vara till nytta och glädje. Det kan vara något att förhålla sig till, något som påminner oss om något viktigt eller ger en naturlig tid till reflektion. Nu ska jag ta vara på sommaren och ta med mig radiolyssnandet ut på balkongen.

 

Den gula tapeten

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman är en novell som just nu går att lyssna till på SR P1. Det börjar lugnt och med tiden växer historien, nästan lite rysligt och man anar vidden av problematiken. En kvinna, som tillfälligt bor med sin familj i ett hus på landet, skriver ner sina tankar i sin dagbok. Mycket av tankarna handlar om den gula tapeten. Det lugn som finns i början av berättelsen växer till skräck. Berättelsen sänds i två delar, 24 minuter vardera.

Det här är en stark novell som är mycket välskriven. Det korta formatet gör berättelsen intensiv. Författaren levde 1860-1935 och jag misstänker att novellen är skriven på 1800-talet. Det märks egentligen inte utan hade kunnat vara idag. Jag tycker att texten är så bra att jag överväger att köpa boken i tryckt format, för att kunna läsa igen.

Doktor Bagges anagram

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen är den andra delen om makarna Bagge och deras äktenskap. Den första delen ”En ny tid” hanterar hustruns perspektiv och i denna del får vi livet från makens synvinkel. Paret levde på Jylland i början av 1900-talet. Doktor Bagges anagram går nu som radioföljetong med Jonas Karlsson som uppläsare.

Det är en lugn, vacker och finstämd berättelse där doktor Bagge reflekterar över livet. Han skriver ner sina tankar om nätterna. Sakta framträder hemligheter. Det ger en del förklaringen men förstås även fler frågor. Även om man kan förstå en mer av bakgrunden till hans agerande, kan man ändå förfaras över hur han behandlade sin frus känslor.

Hos mig krävs ett inre lugnt för att ta mig an denna typ av historia. Jag gillar Jessen sätt att berätta men som sagt, jag kan inte vara stressad utan behöver känna mig mottaglig. Tveksamt om jag skulle klara av att läsa böckerna, som man bör läsa i serie, så för min del var uppläsningen viktig. Jag tycker att de fungerar utmärkt som radioföljetong. Nu är jag dessutom väldigt nyfiken på om det kommer fler delar om makarnas liv.

 

Styr din plog över de dödas ben

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk är en roman som utspelar sig en avlägsen del av Polen, nära gränsen mot Tjeckien. Jag vet inte hur jag ska beskriva: skröna, saga, kriminalroman eller en berättelse om säregna personligheter? Jag har lyssnat på via webben där SR har den som radioföljetong.

Huvudkaraktäreren är en pensionerad kvinna. Hon har tidigare konstruerat broar men nu försörjer hon sig på att se om andras hus och att vara lärare en dag i veckan. Hon värnar djur och har ett fritidsintresse i att ställa horoskop och i att läsa och översätta William Blakes dikter. Det börjar med att en granne upptäcks död och senare följer fler märkliga dödfall.

Det är rappt och otroligt intelligent skrivet. Anar hur det ska sluta men det är inte det viktigt, berättelsen i sig är så fascinerande. Det finns inslag om vad som är meningen med livet och hur vi lever, vårt förhållande till naturen och hur rättvisa ska skipas. Kanske att jag inte ens klarar av att uppfatta alla undertoner. För mig var detta mitt första möte med Tokarczuks författarskap och jag kommer absolut att vilja läsa mer av henne.

Tacksamhet över en tom godisskål

Och mörkret föll. Fortare än jag var beredd på. Satt på balkongen och läste och fick allt svårare att se texten. Och temperaturen föll. Det blev svalt om tassarna. Tecken på att vi närmar oss slutet av september och sommarljuset har lämnat mina breddgrader. Å andra sidan får jag vara tacksam över att få leva i ett land där det faktiskt finns ljusa sommarkvällar, att uppleva och att sakna.

Har under eftermiddagen läst ut en bok och läser nu tre olika böcker parallellt. De är både otäcka och berörande på olika sätt och jag klarar bara att läsa en snutt i taget. Behövde en paus och upptäckte till min stora glädje att P1 har börjat sända ”På minuten” igen. För mig är det lördagsunderhållning som får mig att skratta högt trots att jag sitter ensam framför datorn. Stor kontrast till böckerna jag valt och en kontrast som jag uppskattar i livet.

De frusna tassarna och resten av kroppen värms av mjuka plädar och goda teer. Det är något jag längtat efter. Hösten känns som rätt tid för ullsockor, gosiga kuddar och plädar och den senaste tiden har jag köpts så många goda teer att jag kan unna mig påtår (om det heter så när det gäller te).

Nog har jag mycket att vara tacksam över, även en mörk lördagskväll med usel tv-tablå och en tom godisskål.

Hurra för helg

Nu har jag tagit helg. För mig börjar helgen när jag lyssnar på Spanarna i P1 och idag lyssnade jag direkt vid sändning. Eftermiddagskaffet är urdrucket och jag ska försöka koppla bort alla måste-tankar och känna mig ledig. Det ska nog gå bra.

Det är ljuvligt i dag. Solen skiner och luften är frisk, kanske 18-19 grader. Det känns varmare i solen men svalare i skuggan. Jag älskar den här perioden då det i mitt tycke är lagom varmt för att kunna vara aktiv och göra saker i solskenet utan att råka ut för värmeslag.

Det är även jätteskönt att sitta på min favoritplats för läsning – min balkong. Dock blir det lite kallt på betonggolvet, så det blir svalt om fötterna. Igår löste jag det enkelt med att sätta på mig ett par tofflor. En kofta och en pläd är bra att ha tillhands under kvällen. Och en kopp te!

Att få göra skillnad på vardag och helg är något som känns väldigt viktigt just nu. Det var något som jag verkligen saknade under studietiden och därför något som jag uppskattar och värdesätter nu när det är möjligt.

Skogen

Skogen av Margareta Lindholm är en roman som på ett fint sätt skridrar ett leverne nära naturen. Just nu går den som radioföljetong på P1. Uppläsare är Sara Arnia som på ett lugnt och harmoniskt sätt tar oss igenom berättelsen.

Ett syskonpar i 65-års åldern har levt hela sitt liv på en liten gård. Nu läser arrendet ut, förnyas inte och de behöver hitta en lösning. Kvinnan, Maria, skriver dagbok och det är genom henne vi får uppleva den speciella tiden.

Berättelsen är varm och det intrycket förstärks av Arnias mjuka röst. Det är en njutning att lyssna och tankarna går till hur det är att leva på landsbygden, hur ett liv kan tes sig och vilka val som forma oss. För mig är det här en bok som jag antagligen inte skulle ha valt själv men som jag uppskattat mycket att få lyssna till.

Misstag

Jag brukar inleda helgen med att lyssna på Spanarna i P1. Ibland lyssnar jag när det sänds, men oftast senare via webben. Det är som en liten ritual som säger att helgen är inledd.

Idag gjorde jag det fatal misstaget att lyssna till programmet, trots att jag inte var klar med dagens göromål. Jag behövde en paus. Det har varit i det närmaste omöjligt att komma igång igen. Jag lyssnar på föreläsningar men kan inte koncentrera mig. Jag skriver protokoll men det blir inte riktigt bra. Jag saknar fokus. Nu är det så sent att jag nog får acceptera och återuppta pluggandet i morgon.

Vissa ritualer tycks vara starkare än man anar.

Lockas inte av sommarprat

Den här sommaren har jag inte lyssnat på så många ”Sommar i P1” som jag brukar göra. Det är få talare som har lockat och ännu färre som har fångat mig. Jag har upplevt några bra program men lyssnat på en del som inte berör mig alls. Min tanke är att det är skillnad på att vilja prata och att ha något att berätta. Jag tror att det är berättandet som jag personligen saknar.

Jag har dock många program kvar att lyssna till. Även om jag inte kommer att lyssna till alla, så hoppas jag kunna upptäcka några godbitar. Samtidigt hoppas jag att andra lockas av de program som jag inte attraheras av. Det är ju så med radio – alla gillar inte allt med det finns något för alla.