Ovan känsla

Har en märklig känsla i kroppen. Tre års utbildning är avklarad, exjobbet är klart och idag gjorde jag en sista presentation på företaget där jag gjort exjobbet. Ändå vågar jag inte riktigt fira. Jag vill gärna få exjobbet bedömt och få ut examenspappret. Nu hör jag inte hemma någonstans utan är helt fri. Det är en ovan känsla.

Presentationen gick mycket bra och jag hade dessutom en ofantlig tur. Fler personer från koncernledningen deltog vilket betyder jag fick chansen att visa mina talanger för nyckelpersoner. Det ser jag som en möjlighet och jag är glad att jag är trygg i min själv och inte blev nervös. Det vara bara att driva på presentationen som planerat.

Det är en viss trötthet som kommer när man börja slappna av. Så ikväll ska jag vara ledig, kanske ligga på soffan med en bok eller kanske en stund på balkongen. Sedan ska jag ge mig själv någon ledig dag och reflektera över vad jag åstadkommit och vad jag ska göra härnäst. Eftersom jag för en del samtal med företag, och väntar på besked, kan jag tyvärr inte resa bort. Jag måste åtminstone vara tillräckligt nära för att ta mig till möten med kortvarsel. Även det är ovant men ett angenämt problem.

Annonser

Skavsår och huvudvärk

Efter en väldigt lång, omväxlande och påfrestande dag har jag försökt landa här hemma. Med skavsår och huvudvärk, känner jag mig lite ömklig men jag vet ju att det inte är något att gnälla över. Lite avslappning och sömn är allt som krävs för att må bra igen.  Så kanske borde jag krypa ner under täcket istället för att sitta vid datorn. Det är så mycket man borde.

Nu är jag vuxen och gör som jag vill och då blir det att kolla både mejl, facebook och bloggar innan läggdags. Inte så moget kanske men det behöver man ju inte vara.

 

Kroppen, sömn och trötthet

I de allra flesta fall tycker jag att kroppen är fantastisk och finurligt. Det kan laga sig själv, anpassa sig och säger ifrån när något är fel. Varje funktion är ett litet mirakel i sig. Men när jag vaknade i natt undrade jag varför. Varför kan jag inte sova trots att jag är så trött så att kroppen värker? Idag har jag liknade fundering. Hur jag knappt vara varken kl. fyra på eftermiddagen när jag var klarvaken vid fyratiden i natt? Vad är vitsen med detta?

Jag tycker att jag har läst om sömn, vikten av fysisk aktivitet och fysisk vila, avkoppling och verklig återhämtning. Eftersom jag just nu pluggar väldigt hårt och inte har tid att vara sjuk, så äter jag vitaminer, ingefärashots mm. Det står förpackningen att jag ska bli pigg och frisk. Jag är visserligen frisk men när det gäller pigghet önskar jag mer. Det är uppenbarligen något jag inte gör rätt. Jag får nog sova på saken.

Söndagssliten

Från åtta på morgonen till åtta på kvällen, har jag suttit med en rapport med deadline i kväll. Det innebär att den tog längre tid att skriva än jag trott och att jag dessutom sköt upp en del av skrivande i fredags då jag var febertrött. Under dagen har jag fått i mig ett antal koppar kaffe och nu ska det blir gott med ”lunch”.

Tyvärr är det inte så mycket kvar av helgen och det kan jag sakna. Jag längtar väldigt mycket efter mer fritid. Det är inte många veckor kvar nu, tänker jag. Eller hoppas jag.

Nu ska jag försöka se över planeringen så att jag åtminstone kan få vara lite ledig någon eftermiddag i veckan. Jag tror att det kan behövs för att orka och för att hålla mig friskt. Jag behöver mer tid för motion.

Risker med nattligt arbete

Det känns lite rörigt just nu. Jag har sedan tidigare byggt upp en struktur med kalender och dokument i min dator. Samtidigt har jag en hel del gemensamma uppgifter med skolkamrater där vi delar dokument på olika plattformar, främst google-lösningar. Nu med exjobb vill företaget att jag är inne i deras system. Det här har lett till att jag har flera olika kalenderar som jag inte kan synka. Min lösning blev att skaffa mig en papperskalender för att sammanföra alla mina planer.

Satt länge i natt och jobbade med en projektplan och planering i kalendern. Framåt tvåtiden gav jag upp. I morse blev jag varse att jag borde tagit paus tidigare. Jag har, av misstag, fört in februaribokningar i mars. Det var ju något som inte stämde i går men jag fattade inte vad det var. Nu vet jag. Bara att göra om och göra rätt.

Det är verkligen dumt att göra vissa saker när man är trött. Det borde jag ju veta. Tydligen måste man återkommande påminna sig om vikten av paus, vila och återhämtning.

Spagetti och äppelpaj

Armarna darrar och känns sladdriga som överkokt spagetti. Benen är möra och på elementen hänger blöta vantar, mössor och byxor. I två omgångar har jag varit ute och skottat snö. Det är en skönt känsla att få vara ute och röra på sig, åtminstone till en början. Men efter en timme med snöskyffeln inser jag hur otroligt otränad och svag jag är i armarna. Jag får helt enkelt ta min skottning i entimmespass med paus emellan.

Min bil står parkerad på en liten sidogata men det är trafik hela dagarna. Märkligt, kan jag tycka med den goda tillgången till kollektivtrafik (även om det tycks vara problem idag). Idag noterade jag att det i varje bil satt en ensam person. Det här är inte hållbart och det bekymrar mig. Det hjälper inte så mycket med vad kommunen gör för att underlätta, det här tycks handla om attityd. Många är vana att ta bilen. Förutom bilar var det även många flanörer som passerade. Många stannade och bytte några ord vilket jag tycker är trevligt. Det känns onekligen märkligt med dem som stannar för att tittar på utan att säga något.

Det bästa med snöskottning, är belöningen efteråt. Hos mig är regeln att jag får äppelpaj. Pajen minner om höstens dingnande äppelträd och helt plötsligt har man sommarens smaker i munnen. Det är ljuvligt. Det är efter ett rejält utepass i kylan som pajen smakar som allra bäst.

Kroppens rytm och behov

När solen går ner på eftermiddagen, och mörkret faller, vill mina ögonlock följa med i den nedåtgående rörelsen. Jag blir så oerhört trött och vissa dagar är värre än andra. Kaffe fungerar inte, möjligen socker men det är som att kroppen strejkar vid denna tid. Det händer att jag tar en eftermiddags-nap, en kortare tupplur på soffan. Igår blev det dock inte så. Jag vaknade efter alldeles för många timmars sömn.

När jag vaknade var det kväll och kroppen konstig. Det är som att ingenting stämmer och alla sinnen är ur balans. Törstig, luddig i huvudet och en diffus tyngt i hela kroppen. Trodde aldrig att jag skulle kunna sova under natten men det gick alldeles utmärkt. I morse vaknade jag, pigg och glad igen.

Mina tankar är att å enda sidan tror jag att detta är naturligt dvs att vi ska lyssna till kroppens behov och att vintertid är en tid för vilka. Vi behöver kanske inte gå i ide men inte heller förvänta oss samma energi som under sommaren. Å andra sidan är jag ju en del av samhället som behöver prestera och leverera. Det vill jag inte stå utanför, jag vill bidra och jag vill förverkliga både mig själv och goda idéer. Detta ger mig anledning att undra om vårt samhälle utvecklas i rätt riktning när det inte tar hänsyn kroppens naturliga rytm och behov.