Vinter igen

Var ytterst nära att försova mig under tisdagsmorgonen. Jag var verkligen trött efter den långa måndagen och det kändes. Jag missade i alla fall inga möten men fick sätta rejäl fart för att hinna dagens alla uppgifter och möten. Det gick i ett ända fram till halv sex på kvällen, men då tog energin slut. Det fick vara nog.

En bok väntade på biblioteket så jag valde en kvällspromenad. Ute upptäckte jag snö och halka och halvvägs till bibblan var jag genomfrusen. Kroppen var för trött för att orka få upp farten och det tog tid att ta mig fram. Sedan var det ju förstås lika långt hem. Inga tåg gick och det var nästan en timma till nästa buss så det vara bara att traska.

Resten av kvällen tillbringar jag insvept i filt och jag tänker inte göra mer av den här dagen. Och när jag vaknar i morgon igen hoppas jag att vintern är borta, för den är inte välkommen.

Lyssna på kroppens signaler

Det händer ju att jag skriver om sömn. Jag är morgontrött och får vara bestämd för att komma upp på morgnarna och jag behöver många olika alarm som ringer vid olika tider. Ibland sover jag längre än jag borde. Men ibland är det nog väldigt viktigt att lyssna på kroppens signaler. Idag är en sådan dag.

När jag vaknar trodde jag att klockan gick fel. Jag tappade den i backen igår. Men den tickar på som vanligt. Efter kontroller på andra klockor blev jag tvungen att acceptera att jag sovit till 13.45. Man kan ju tro att jag varit ute och slarvat men tyvärr. Har passerat 15 timmar sömn för att kroppen ville det.

Idag ska jag lyssna. Det här senaste tre veckorna har varit väldigt intensiva. Långa, långa dagar med många mentalt påfrestande händelser. Kroppen signalerar. Jag behöver min helg till vila.

Inte helg än

Gårdagskvällens dagvilsenhet höll i sig över natten. Kändes fint att vakna upp till en lördagsmorgon ända tills jag insåg att det var torsdag. Dagen segade sig fram. Ena stunden sken solen, nästa öste regnet ner. Kände även av lite åska som ger mig akut trötthet och huvudvärk. Bara att kämpa på även om jag önskade mig mer av paus.

När arbetsdagen var slut somnade jag med boken på magen. Vaknade alldeles för sent med halsont. Nu hoppas jag att det bara är inbillning. Jag vill verkligen inte bli sjuk nu när helgen närmar sig på riktigt.

Kvällen har även ägnats åt semesterplanering. Just nu överväger jag att byta rutt på min vandring. Det blir bättre sett från logistiksynpunkt med resor mm. Det börjar bli dags att boka även om det är några veckor kvar.

Roligare än så blev inte denna torsdag. Men snart är det helg.

Kom av mig

Arbetsdagen är som vanligt hektisk. Min chef och jag brukar stämma av läget på kvällarna, ett kort telefonsamtal, men dessa samtal kommer allt senare på kvällarna har jag märkt. I gårkväll blev det försent för att ringa så samtalet kom i morse. Alldeles för tidigt för min smak men ändå bra att stämma av läget. På eftermiddagen var jag helt matt, kanske bidrog även värmen och den uteblivna lunchen. Kopplade bort för en stund och valde kolla Facebook.

Det första jag möts av är en dödsruna. En barndomsväns man har dött, oväntat vid 50 års ålder. Jag känner inte mannen men blev ändå starkt berörd och tänker förstås på min kompis och hennes barn. Förmodligen bidar min trötthet till att jag bli extra känslig, jag kom av mig helt och hållet. Kändes inte riktigt meningsfullt med vad jag höll på med. Skulle bara kolla en annan sida och där stod nästa dödsruna, en skådespelare som jag beundrat och som nu lämnat oss. Det blev lite för mycket för mig, just idag.

Nu sitter jag i min fåtölj och tänker på hur skört livet är. Många av de måsten i jobbdatorn känns ganska meningslösa. Det finns all anledning att vara rädd om sig, inte ta utsätta sig för onödiga smittorisker och ta vara på det goda i livet. Det visste jag ju förstås innan men idag blev det påtagligt. Igen.

Hurra för fredag

Det är fredagskväll och jag säger hurra! En helt galen arbetsvecka är klar och jag har tagit mig igenom veckans alla utmaningar hyfsat bra. Jag kan visserligen känna mig otillräcklig inför allas förväntningar men jag vet mycket väl att jag bara är en människa, ingen mirakelgörare. Nu ligger jag på soffan och orkar inte ens byta kanal så jag får se Let´s Dance. Jag har ingen som helst avsikt att fortsätta jobba förrän på söndag.

Min mamma ringer allt oftare har jag märkt. Hon ser verkligen fram emot att jag kommer och hjälper dem i morgon. Det kommer fler och fler uppdrag via telefonen. Det är förstås trevligt men ibland kan jag önska att jag bodde närmare och kunde åka över på kvällarna. Det oroar mig allt mer, detta avstånd. Även detta ger en känsla av att inte räcka till.

Inser att jag missat lunchen idag så kanske borde jag trots att resa mig ur soffan. Hoppas verkligen att kylskåpet kan erbjuda någon glad överraskning. Det behöver jag idag.

 

Vad är det för dag?

Efter ett antal nätter med väldigt dåligt sömn, stupade jag i säng förvånansvärt tidigt igår kväll. Sov ovanligt djupt och det kändes faktiskt ganska bra att gå upp i morse. Arbetsdagen blev både intensiv och lång med massor av jobbiga samtal. Det är svårt att räcka till och leva upp till alla förväntningar. När kvällen kom var jag utmattad, igen.

Känner mig lite dagvill och det är jag inte ensam om. Många av dem jag har kontakt med säger ”härom dagen” eller ”för någon vecka sedan” och måste snabbt lägga till ”tror jag”. Dagar och veckor går så himla fort och vi hinner inte med att ha kolla på dagarna. Idag har jag inte alls haft någon koll på vilken dag det är och hur många arbetsdagar det är kvar i veckan. Tur att jag har en bra kalender.

Det får nog bli ett tidigt sänggående även ikväll.

Fredag igen

Oj så fort fredagen kom denna vecka. Sitter hemma och jobbar så mycket jag orkar men behöver ta paus lite då och då. Känner att jag har svårt att tänka riktigt klar. Vissa uppgifter som känns extra knepiga. Energin tryter.

Skulle vilja läsa lite mer men när jag sätter mig med en bok är jag nära att somna. Det är kanske bra, det sägs att vila och vätska är bästa boten mot förkylning. Imorgon blir det sovmorgon. Jag ska stänga av alla alarm och sova ut. Det får bli min belöning efter en tröttsam vecka.

Svårt med koncentrationen

Idag tappade jag bort min koncentration. Jag läste, tyvärr, om några av dödsfallen orsakat av Corona-viruset med otäckt snabba förlopp. Polletten trillade ner och jag fattar varför det är så allvarligt. Pratade sedan med brittiska kollegor som lever i ett nedstängt land. Kusliga skildringar. Så nu minimerar jag mina kontakter ytterligare. Jag tänker att alla kan bidra och för mig är det absolut ingen svår uppoffring. Jag vill inte bidra till smittspridning.

Missade lunchen, det fanns inget gott hemma hos mig, men på eftermiddagen behövde jag en promenad. Jag gick till en brevlåda och postade ett vykort till min farbror. Då blir i alla fall han glad. Fortsatt eftermiddagen med än fler möten. Jag kände mig inte riktigt lika engagerad som vanligt, som att koncentrationen inte vill infinna sig.

På kvällen slog den stora tröttheten till. Kan knappt hålla ögonen öppna. Fick kämpa mig igenom ”Trädgårdstider”. Inser att jag blivit en tv-tittare med favoritprogram. Det var jag inte tidigare. Det har smugit sig på utan att jag har märkt det. Det kan jag leva med.

I morgon blir det en tur till jobbet. Behöver skriva ut en del saker och fixa med papper och signaturer. Ryktet säger att det är tomt på vårt våningsplan, så jag lär undvika sociala kontakter. Det kan jag också leva med, bara jag får min koncentration tillbaka.

Hurra för helg

Så skönt att det är fredagskväll. Helgen är här och den är efterlängtad. Jag är så trött. Det är så mycket att hantera på jobbet, dagarna räcker knappt till och idag missade jag även lunchen. Så här skulle det ju inte bli men jag hoppas att det blir lättare när jag lärt mig rutiner mm. Dock får jag nog acceptera insikten att jag valt ett jobb med högt tempo och höga ambitioner.

I veckan har jag stupat i säng, igår redan vid nio-tiden. Har inte orkat med att varken läsa eller blogga. Så i helgen ska jag ta igen sådant jag missat. Jag ska ta långa promenader, gå till bibblan, läsa böcker, äta tårta, lösa korsord och ta det lugnt. Det är åtminstone min plan.

Nu ska jag se till att hålla mig vaken så att jag inte missar Svt:s ”Svenska nyheter”. I morgon blir det sovmorgon.

 

Smekmånaden är över

Efter en lugn inledning på jobbet så är det redan full fart. Kan nog säga att smekmånaden är över. Känner inte att jag kan alla rutiner än men kan i alla fall göra nytta. Det känns bra. Och roligt. Men jag kan inte påstå att jag har full kontroll.

Känner mig helt slut när jag kommer hem. Så får det vara. Skönt att få ta igen sig, kolla lite på tv och slappa på soffan med en tidning.

Blev uppiggad av ett meddelande från min brorsdotter. Hon skickade en bild på lille pojken, som nu är en månad. På bilden ligger han i en alldeles för stor babydräkt (jag vet inte vad det heter). Jag hade köpt stl 44 och det var ju på tok för stort. Jag trodde att de växte snabbt, de små, men den här tar tid på sig. Jag blev i alla fall alldeles varm i hjärtat av bilden.

Nu kan jag sova gott.