Återhämtning

När jag äntligen kom hem i fredagskväll var jag sliten. Det hade varit en tuff arbetsveckan, långa dagar och mentalt påfrestande. Jag tror att jag fixat det mesta det vet man ju inte förrän senare. Satt på soffan, lyssnade på Spanarna som vanligt men så mycket mer blev det inte. Jag somnade och vaknade vid två på natten. Då blev det en snabb förflyttning till sängen.

Av någon anledning gick jag upp när klockan ringde på lördagsmorgonen. Jag såg fram emot att åka in till stan, tänkte att det var avkopplande att sitta och läsa på caféer hela dagen. Men på eftermiddagen var jag galet trött, behövde åka hem och det blev en liten power nap under kvällen.

Söndagsmorgonen blev en rejäl sovmorgon. Jag hörde inga alarm eller väckningssignaler. Den sömnen behövde jag. Ibland räcker det inte med vila, det är sömn som behövs.

Tänker att jag nu har återhämtat mig så att jag kan jobba en veckan till. Men på fredag blir det mer fokus återhämning. Till helgen ska jag på retreat och det ser jag fram emot. Välbehövligt, skulle jag tro.

Lördagskaffet

Det blev inga lördagsreflektioner över morgonkaffet i morse. Behövde skynda mig in till stan, där jag tillbringat dagen. Nu är jag hemma igen, det är en halvtimme kvar innan kaffeförbudet inträder så jag kan njuta av dagens sista kopp i lugn och ro.

Det har varit en tuff vecka. Jag hade ju förberett mig så bra, redan i söndag. På måndagsmorgonen kom en kris att hantera och det har tagit hela veckan. Långa dagar, knappt ens tid för lunch, allt för att få ordning på situationen. Och det har jag lyckats med. När det gäller människor och mående ger jag allt och tycker att det är värt det. Men det känns i kroppen och det var så oerhört skönt att få lyssna på Spanarna i P1 i går, och sedan ta en lugn kväll. Gott att få sova i morse.

Trots att det är mycket på mitt jobb, betydligt mer än jag tänkt mig, känner jag att jag är på rätt plats. Det jag gör betyder något och jag gör skillnad. Och jag kommer inte ha dubbla roller för alltid, det kommer bli lugnare. Det tänker jag på när jag sitter med kaffekoppen och funderar över framtiden. Framtiden inspirerar mig.

Sömn

Varannan veckan träffar jag några kollegor i ett chefnätverk på mitt jobb. Temat är hälsa säkerhet och det handlar mycket om hur vi jobbar med frågorna själva för att vara förebild för andra. Vi har bl.a. pratat mycket om hur man gör en förändring och får till en ny vana för bättre hälsa eller säkerhet. I fredags var det min tur att välja ämne och hålla ett litet föredrag och jag valde temat sömn.

De senaste två veckorna har jag läst in mig på temat, letar forskning och statistik och samla på goda råd. Och det finns massor. Det är så otroligt tydligt hur viktigt det är med sömn och listan av risker är lång, om man inte får sin sömn. Kortvarigt är det inga problem men långvariga störningar i sömnen ger risker.

Eftersom mina kollegor finns i Nederländerna, Tyskland och UK så letade jag mycket av europeisk information, läste och skrev på engelska. Dvs en den av det jag samlat på mig tidigare på svenska behövde kompletteras och det gav nya perspektiv.

Kändes lite ironiskt när jag satt alldeles för sent om kvällarna och jobbar med min presentation. Jag blev tröttare och tröttare. Därtill var det en träff under lunchtid så jag hade inte tid att äta. Och hur gick det?

Det blev inställt! Vi var alldeles för få och chefen som håller ihop nätverket tyckte att ämnet var så viktigt att vi behöver nå ut till en större krets. Så nu ska jag fila mer på min presentation. Och kanske träna på att tillämpa mina nya kunskaper.

Ändrad plan

Uppe i ottan och gjorde ett försök att packa en resväska men smarta saker för en resa samtidigt som jag försökte fixa är hemma. Trött och yr insåg jag sakta men säkert att orken inte fanns, att jag inte skulle hinna. Så ett tyngt med modig beslut behövde fattas och jag fick boka om min resa. Så istället för att vara i Skåne är jag fortfarande hemma i min lägenhet. Semestern får dröja några dagar.

Hela året har varit tufft och det har intensifierat under våren. De senaste veckorna har varit påfrestande, inte minst mentalt och jag har inte sovit så bra om nätterna. Natten till onsdagen var sömnlös inför några tuffa möten. Onsdagen gick bra men jag var helt slut när jag kom hem på kvällen. All ork var borta. Trodde att jag skulle kunna resa ändå men i morse fick jag inse att det inte var så. Inte så att jag är sjuk men jag kommer blir det om jag inte drar i bromsen nu. Jag kan inte pressa mig mer.

Att jag var vimsig märkte jag efter några timmars sömn när insåg att jag gjort en del misstag i mina ombokningar. Inte värre än att det går att rätta till. Efter att varit ute på lunch, bra kost är nog också en del av återhämtningen, så har jag sovit hela eftermiddagen. Även värmen frestar på så nu finns inget mer att göra att att ligga still på soffan och dricka massor av vatten. Inte som planerat men det allra bästa för min hälsa just nu. Och det är viktigast.

Svårt med koncentrationen

Semestern är inom synhåll, bara dagar kvar. Borde ha slutspurt men har väldigt svårt med koncentrationen i värmen. Det har varit en mycket svår vår och försommar så jag är galet trött. Men allt kommer att bli bra, det är jag säker på.

Att jag är trött märks i att jag är mer känslig och mottaglig. Jag blir berörd. Jag tänker på flygolyckan i Örebro, som känns fruktansvärd. Och jag tänker på den lilla familjen som omkom i tågolyckan utanför Hässleholm. Vilka tragedier.

Jag kan även känna irritation. Jag kan bli irriterad över alla som tar onödiga risker, tex reser utomlands och trängs bland fotbollsfans, och drar hem smitta igen. Visst är det bra att det införs tester men ännu bättre att låta att utsätta sig, tänker jag. Nog kan vi väl stå ut några månader till.

Nu är det dags att sätta fart. Jag varvar jobb med att förbered min packlista inför semestern. Som vanligt börjar jag med att välja vilka böcker jag ska ha med mig, semesterlektyren. Den är viktig.

Morgonkaffe på balkongen

Älskar tiden när jag kan dricka mitt morgonkaffe på balkongen. Idag är en sådan dag. Det är varmt och skönt. Hela helgen ska bli varm. Tyvärr behöver jag jobba en hel del men det är ju ändå sommar.

Lite ledsen för att jag fick ställa in en skrivhelg i Strängnäs denna helg, men det är helt enkelt för mycket nu. Bättre att resa dit när jag har tid att njuta. Jag kände att jag inte kan stressa iväg nu, det blir bara trist. Då får man ta obekväma beslut.

I gårkväll la jag mig på soffan för att lyssna på en ljudbok. Fem timmar senare vaknade jag till liv igen. Måste nog lyssna om. Och köpa järntabletter. Är ju så extremt trött och har börjat längta efter leverpastej. Det skulle kunna tyda på järnbrist så det ska jag kolla upp.

Det blir nog en bra dag!

Vinter igen

Var ytterst nära att försova mig under tisdagsmorgonen. Jag var verkligen trött efter den långa måndagen och det kändes. Jag missade i alla fall inga möten men fick sätta rejäl fart för att hinna dagens alla uppgifter och möten. Det gick i ett ända fram till halv sex på kvällen, men då tog energin slut. Det fick vara nog.

En bok väntade på biblioteket så jag valde en kvällspromenad. Ute upptäckte jag snö och halka och halvvägs till bibblan var jag genomfrusen. Kroppen var för trött för att orka få upp farten och det tog tid att ta mig fram. Sedan var det ju förstås lika långt hem. Inga tåg gick och det var nästan en timma till nästa buss så det vara bara att traska.

Resten av kvällen tillbringar jag insvept i filt och jag tänker inte göra mer av den här dagen. Och när jag vaknar i morgon igen hoppas jag att vintern är borta, för den är inte välkommen.

Lyssna på kroppens signaler

Det händer ju att jag skriver om sömn. Jag är morgontrött och får vara bestämd för att komma upp på morgnarna och jag behöver många olika alarm som ringer vid olika tider. Ibland sover jag längre än jag borde. Men ibland är det nog väldigt viktigt att lyssna på kroppens signaler. Idag är en sådan dag.

När jag vaknar trodde jag att klockan gick fel. Jag tappade den i backen igår. Men den tickar på som vanligt. Efter kontroller på andra klockor blev jag tvungen att acceptera att jag sovit till 13.45. Man kan ju tro att jag varit ute och slarvat men tyvärr. Har passerat 15 timmar sömn för att kroppen ville det.

Idag ska jag lyssna. Det här senaste tre veckorna har varit väldigt intensiva. Långa, långa dagar med många mentalt påfrestande händelser. Kroppen signalerar. Jag behöver min helg till vila.

Inte helg än

Gårdagskvällens dagvilsenhet höll i sig över natten. Kändes fint att vakna upp till en lördagsmorgon ända tills jag insåg att det var torsdag. Dagen segade sig fram. Ena stunden sken solen, nästa öste regnet ner. Kände även av lite åska som ger mig akut trötthet och huvudvärk. Bara att kämpa på även om jag önskade mig mer av paus.

När arbetsdagen var slut somnade jag med boken på magen. Vaknade alldeles för sent med halsont. Nu hoppas jag att det bara är inbillning. Jag vill verkligen inte bli sjuk nu när helgen närmar sig på riktigt.

Kvällen har även ägnats åt semesterplanering. Just nu överväger jag att byta rutt på min vandring. Det blir bättre sett från logistiksynpunkt med resor mm. Det börjar bli dags att boka även om det är några veckor kvar.

Roligare än så blev inte denna torsdag. Men snart är det helg.

Kom av mig

Arbetsdagen är som vanligt hektisk. Min chef och jag brukar stämma av läget på kvällarna, ett kort telefonsamtal, men dessa samtal kommer allt senare på kvällarna har jag märkt. I gårkväll blev det försent för att ringa så samtalet kom i morse. Alldeles för tidigt för min smak men ändå bra att stämma av läget. På eftermiddagen var jag helt matt, kanske bidrog även värmen och den uteblivna lunchen. Kopplade bort för en stund och valde kolla Facebook.

Det första jag möts av är en dödsruna. En barndomsväns man har dött, oväntat vid 50 års ålder. Jag känner inte mannen men blev ändå starkt berörd och tänker förstås på min kompis och hennes barn. Förmodligen bidar min trötthet till att jag bli extra känslig, jag kom av mig helt och hållet. Kändes inte riktigt meningsfullt med vad jag höll på med. Skulle bara kolla en annan sida och där stod nästa dödsruna, en skådespelare som jag beundrat och som nu lämnat oss. Det blev lite för mycket för mig, just idag.

Nu sitter jag i min fåtölj och tänker på hur skört livet är. Många av de måsten i jobbdatorn känns ganska meningslösa. Det finns all anledning att vara rädd om sig, inte ta utsätta sig för onödiga smittorisker och ta vara på det goda i livet. Det visste jag ju förstås innan men idag blev det påtagligt. Igen.