Ingen turdag idag

Till mina kvällsvanor hör att ställa alarm på mobiltelefonen för att vakna på morgonen. Igår kväll när jag fixade med mobilen såg jag en notis i SOS Alarm-appen om en brand nära där jag bor. Man uppmanades att inte andas in brandröken. Studsade till när jag såg kartan och insåg att det var otäckt nära mitt hem. Klev ur sängen och kollade i alla fönster men såg varken eld, rök eller brandbilar. Gick och la mig igen men det var inte helt lätt att somna, man har en tendens att lyssna och nosa lite extra.

Vaknade lite sliten efter en natt i drömmarnas värld (i natt har jag avslöjat och fått en mördare dömd, något av det mest viktiga jag gjort i drömlivet). Undrar var alla dessa drömmar kommer ifrån. Efter frukost åkte jag iväg för att tvätta bilen. Ville ha en hyfsat ren bil för besiktningsmannen att kontrollera. Det var nämligen dags för bilbesiktning. Tyvärr gick det inte så bra, så det blir reparation och ny besiktning. Det här bekymrar mig lite eftersom det är samma fel som återkommer år efter år. Det är som mekanikerna inte hittar grundproblemet och jag kan ju förstås ingenting. Känner mig lite rådlös. Tänker att jag ska byta till en annan verkstad, oklart om det egentligen gör någon skillnad.

Tröstade mig med fika och tog en tur till Ica Maxi. Jag skulle vilja ha nya påslakan och jag brukar gilla Icas utbud. Blev jättebesviken på att de slutat med sitt eget märke och tagit in Hemtex. Jag vill inte ha Hemtex varor, jag har tröttnat på dem för länge sen. Den där förnyelsen av sovrummet får vänta till en annan dag.

Nej, saker och ting går inte min väg idag. Då kan det nog passa fint att dra sig tillbaka med en bok. Jag ger mig själv en vilodag.

Oro i luften

Idag var jag på en kortare lunchtur i Roslagen. På vägen hem hamnade jag i gråaktigt moln och jag började misstänka skogsbrand. Jag såg dock ingen rök eller eld. När jag kom hem så inser jag att jag åkt i närheten av den brand som härjat i närheten av Arlanda.

Hemma hos mig brinner det inte men jag bor nära en sjö där helikoptrar hämtar vatten till en skogsbrand lite längre bort (hoppas jag). Jag har hört dem flyga här under kvällen. Jag hör även sirener med jämna mellanrum. Alla ljuden gör att det känns som en oro i luften. Jag ser inget men det känns och hörs. Håller tummarna för att allt ska gå bra.

Bränder

Det här med bränder är något som börjar oroa mig allt mer. Själv tar jag brandrisk och varningar på största allvar. Av det skälet blir jag både arg och ledsen över att se folk som grillar ute på stränder och andra platser. Jag tycker att det är en väldigt onödig risk.

Jag har även funderat över alla bränder längs järnvägar. Jag tycker att de har ökat i omfattning och undrar om vi möjligen har ändrar våra säkerhetsmarginaler. Jag vet inte, men jag undrar. Finns det brandvakter och branddetektorer i någon form? Hur bred är ”grusmarginalen” där det inte ska finnas gräs och annat brännbart? Är den tillräckligt bred? Hålls de rena från växlighet? Det är sådant jag funderar över.

I morse läste jag om en husbrand några km norr om där jag bor. Några timmar senare brann en radhuslänga några km söder ut. Brandbilar under utryckning har jag hört flera gånger under dagen. Och självklart har jag läst om skogsbränder och även sett VMA, Viktigt meddelande till allmänheten, som förekommit de senaste dagarna.

Brandskyddsfrågor känns mer aktuella en någonsin. Jag tänker att det förebyggande arbetet är viktigt och kanske att kräver uppmärksamhet. När jag skriver det här ringer telefonen. Jag har släktingar som vill försäkra sig om att jag inte är ute och vandrar. Och det är inte värmen de oror sig för, utan snarare att jag ovetande ska vandra in i områden med skogsbränder. Det är således inte bara jag som tänker på det här med bränder.

Tankar från dagen – vänskap

Igår gick mina tankar till en gammal skolkamrat. En nära vän. Eller bekant? Vi var väldigt nära men nu har vi inte träffats på mer än 15 år. Vi umgicks en hel del även efter skoltiden. Men efter min skilsmässa har vi inte haft kontakt. Kändes märkligt när jag var nyskild eftersom min vän hade kontakt med min exman. Sedan har tiden gått

Så igår ramlade jag över en nyhet om en brand där tre personer omkommit i det lilla samhället där min vän och hans familj bor. Litet samhälle innebär enstaka hus så oron har grott i mig det senaste dygnet. Å ena sidan anade jag att det var hans grannes hus men var inte alls säker. Nu har jag äntligen hittat en artikel som ger en beskrivning som inte stämmer in på min väns familj. Fortfarande lika tragiskt en inte lika nära

Ska det verkligen behövas en mordbrand för att jag ska ta kontakt igen? Hur många andra vänner saknar jag på samma sätt, där tiden rinner iväg och kontakten blir alltmer sporadisk? Är vi fortfarande vänner eller har tiden gjort oss till bekanta?

Det här är något jag vill ta reda på. Det är jag som kan göra det. Ingen annan.