Sömntuta

Igår kväll somnade jag nästan innan jag hann lägga huvudet på kudden. Jag satte mig på sängkanten, la mobilen bredvid kudden för att ställa in alarmen, kröp ner och somnade utan att ha ställt klockan. Vaknade i morse med mobil bredvid kudden, där brukar den inte vara.

Inte har jag varit piggare för det. Jag tror att man blir trött av att sitta inomhus hela dagen, man går ju inte ens ut för att gå till jobbet. Det är mörkt och grått, ensamt och inte ens maten är god hemma hos mig. Jag är lite less på detta leverne.

Huvudvärken växte till sig under dagen och efter arbetsdagens slut tog jag en kort promenad. Att få andas kall luft kan vara riktigt skönt.

För övrigt är jag bekymrad över presidentvalet i USA. Vanligen anser jag att det inte finns anledning att oroas och bekymras över sådant man inte kan påverka eller ha kontroll över. I detta fall känner jag irritation att inte kunna påverka. Det känns inte alls tryggt. Jag förstår reglerna men anser att jag har rättighet till min egna känslor, i detta fall både irritation över situationen och ilska över en viss kandidats beteende.

En kärlekstörstande kamel i öknen

I natt kunde jag inte somna. Jag hade fått en sång i huvudet. ”Det gick en kamel uti öknen”. Problemet var att jag enbart kom ihåg de två första verserna. Som jag minns det från barndomen, kom upplösningen i den tredje versen. Jag kunde inte somna utan att få veta hur det gick för den kärlekskranke och törstige kamelen.

Vid fyra var jag uppe och googlade. Då rämnade en barndomsillusion. Det visade sig att sången är en snapsvisa och att det finns en fjärde vers som handlar om att fukta strupen.

Nu blev det ännu svårare att somna. Jag lärde mig sången i scouterna. Varför valde våra ledare att vi skulle sjunga en snapsvisa? Även om fjärde versen saknades, så är ju tredje versen inte direkt vän då kamelfröken ratar kamelen för hans fula utseende. Tänker att det måste finnas bättre sångtexter för barn.

Hoppas att jag inte själv för sången vidare till några barn.

Tröttheten tar min tid

Den senaste tiden har tröttheten växt. Jag har sovit dåligt på nätterna bland annat pga magproblem, haft kvällsaktiviteter som dragit ut på tiden och haft tidiga morgonaktiviteter. Därtill mycket att tänka på med stress och oro. Sömnbristen har sina förklaringar.

Trots att jag vet att jag behöver sova, vila tankarna och gärna kombinera med fysisk aktivitet, så är det inte det jag gör. Däremot har jag tagit extra koppar med kaffe, fått i mig socker och fortsatt stressa som tidigare. Det här är ju jättekonstigt. Att det ska vara så svårt att göra rätt.

Eller är det mer mänskligt än konstigt? Kan det vara så att små bakslag händer för alla, att ingen är perfekt? Tänker att några dagar med trötthet enbart är några få dagar och att sömnbrist är något jag kan åtgärda. Jag kan snart bli pigg igen. Bakslag är ingen ursäkt, enbart en påminnelse om vad jag behöver göra.

Samtidigt, den omfattande bristen på energi gör att det är lättare sagt än gjort. Återigen, ingen ursäkt men en förklaring och möjligen en anledning till att jag inte kan ställa för höga krav på mig själv.

Förhandlingsteknik och kaffe

Idag lyssnade jag till en föreläsning om förhandlingsteknik. Ett ganska kort föredrag som sammanfattade tillräckligt mycket för att ge inspiration. Å andra sidan var det inte det roligaste jag lyssnat till men jag lärde mig åtminstone några saker och de tre viktigaste är:
– Förberedelser är jätteviktigt. Skriv ner det viktigaste.
– Hitta en win-win-lösning men försök inte vinna en förhandling.
– Förhandlingen fortsätter efter handslaget dvs det som lovas ska levereras och det ska förhoppningsvis blir en mer långvarig relation.

När jag granskar mig själv, tänker jag att det nog inte var så tråkigt, däremot var jag själv ganska trött och oengagerad. Jag hade behövt mer fart och liv men det beror ju på min egen sömnbrist, inte på föredragshållaren. Och det går att lösa med lite kaffe.

Så, morgon ska jag efter morgonkaffet fundera mer på vad jag lärt mig idag och hur jag kan bli en bättre förhandlare. För det jag minns allra bäst från föredraget var att förhandling handlar väldigt mycket om relationer. Det tycker jag är viktigt.

Nattsudd

Det senaste dagarna har varit extremt intensiva med studier. Jag har pluggat stora delar av dygnet, suttit framför dator och kurslitteratur. Bara unnat mig att sova 4-5 timmar per natt trots att jag vill ha det dubbla. Har varit ute en halvtimme per dag för att åtminstone få lite luft. Börjar så sakta kunna lämna denna studiestress. Två stora inlämningar är klara. Har visserligen två ytterligare i morgon men det fixar jag.

Gick och la mig tidigt i kväll. Men det är helt omöjligt att somna. Klocka passerar nu 02.30 och jag har gått upp. Det här är verkligen inte likt mig. Så här vill jag inte ha det.

Dålig säng ger dålig sömn

God sömn är viktigt för mig. Jag vill gärna sova lite för mycket och för länge men har sällan den möjligheten. Det gör att jag sällan vaknar riktigt utvilad. Idag lever vi i ett samhälle där man behöver gå upp på morgnarna. Att sova mer än 12 timmar varje natt, som min kropp vill göra, fungerar inte med ett vanligt liv. Men jag sover så mycket jag kan.

I helgen har jag bott på ett hotell med usla sängar. Det var ett dubbelrum med två enkelsängar som stod tätt ihop. Åtminstone när jag la mig. Men så fort jag rörde mig, började sängen glida. Dessvärre gjorde även den tunna bäddmadrassen det, gled alltså. Fick gå upp på natten för att rätta till hela sängen och bäddning för att inte riskera att glida ner i golvet. Det var dessutom för varmt i rummet och kuddarna var inte alls sköna.

Kan bara konstatera att dålig säng ger dålig sömn. Gråvädret har inte gjort det hela bättre. En eftermiddagslur har varit helt nödvändig de senaste dagarna. Kanske en vana att börja med! Att sova en kort stund varje eftermiddag har ju varit framgångsrikt i många år och i många länder.

Att återuppta en god vana kan väl aldrig vara fel.

Känslofylld vecka

Sitter i fåtöljen och orkar inte göra mycket annat. Tänker tillbaka på veckan som varit. Den har onekligen varit händelserik och fylld av känslor av alla slag. Veckan har varit väldigt lång samtidigt som den gått väldigt fort. Och jag känner redan att det här är en vecka som har förändrat mig.

I början av veckan var det mest stress. Tidiga morgnar och sena kvällar för att hinna med allt som ska hinnas med. Samtidigt fylls det på men mer saker som måste göras. Men så länga näsan är ovanför vattenytan så är jag nöjd.

Onsdagen blev en ännu tidigare morgon för en resa till Varberg. Och kvällen blev både trevlig och lång. Så här långa dagar, utan vila, börjar kännas för mig. När jag på kvällen fick en varm komplimang, tackade jag. Insåg inte då hur mycket de orden betydde för mig.

Torsdagen var jag själv orsaken till att förlänga genom att ta ett stopp i hemresan för en fikapaus i Göteborg. Men det var en viktig paus, sådant som gör att jag orkar. Jag strosade runt i Göteborg, samlade på intryck och fyllde på med gott kaffe. Så även om det blev en sen kväll, så var det värt det.

Fredagen var en semesterdag men behövde fixa några saker på jobbet innan jag reste vidare. Känner att jag inte kan vänja mig vid dessa tidiga morgnar. Iväg igen och trettio mils bilkörning ger ro. Jag hinner njuta av solen, reflektera över arbetsveckan och hur lång jag kommit i min yrkespersonlighet. Jag bestämmer mig för att tillåta mig lite stolthet. Började ta in de komplimanger som jag fick tidigare i vecka, ta emot orden. Där i bilen lät jag orden stärka mig som människa.

Kanske är det sömnbristen som bidrar till att känslor förstärks. Men när jag sitter där med händerna på ratten, så inser jag att en del av det jag kämpat för att utveckla i mig själv, faktiskt redan finns där. Jag har kommit längre i min utveckling än jag trott. Det är kunskap och erfarenhet att vila i, och en bra grund för fortsatt utveckling. Drömmar nås och jag behöver sätta upp nya mål och nya drömmar.

Men först ska jag vila i soffan och i insikten. För insikten innebär att jag inte är samma människa som gick in veckan. Det som såg ut som en stressig vecka, är en snarare en insiktsfull vecka, men många händelser som visar på vem jag är.