Yoga är något som funnit i mitt liv under många år men inte regelbundet. Jag har gått en del kurser, tränat för kompetenta ledare och gjort en del övningar på egen hand. Däremot, för att göra en helt program behöver jag vara med andra, som en del av gruppträning. Under flera år tränade jag Friskis & Svettis yoga som jag gillade. En fördel med Friskis i Stockholm är att det har flera nivåer och många olika ledare, vilket möjliggör att hitta sin egen favorit. Det finns något för alla.
Sedan årsskiftet tränar jag på Medley och idag ville jag testa yoga hos dem. En nackdel hos Medley är ett det inte finns olika nivåer dvs inget som vänder sig till en nybörjare som jag. Erfarenheten från besöket hos Masesgården i december, visade att jag kanske inte är riktigt redo för yoga än. Å andra sidan finns det så fantastiskt många bra övningar, så även om jag inte kan göra alla, så kan jag ju göra några som gör gott. Bättre något än inget alls, tänkte jag.
Den här yogan var inte för mig. Det finns en övning, Hunden, som jag avskyr och som inte är möjlig med min onda axel. Denne ledare älskade hunden och hade den återkommande hela passet igenom. Nästan hela tiden. Alldeles för få andra övningar, som jag kunde vara med i. Det blev väldigt trist. I en av de få övningarna jag kunde göra, med lite modifiering, upptäckte jag försent att läraren kom fram till mig och ville rätta till min ställning. Hon vred om min onda axel. Först flämtade jag bara av smärta innan jag fick luft och kunde säga ifrån. Jädrans så ont det gjorde.
Istället för en uppmjukad axel, sitter jag nu med svår värk. Det var ju inte vad jag tänkt mig. Nu känns träningen ännu längre bort än tidigare och jag vet inte vad jag ska göra. För mig är smärtan hanterbar däremot är besvikelsen svårare att hantera. Känner mig uppriktigt ledsen att komma hem mer skadad än när jag gick iväg. Jag är ju försiktigt och jag försöker ta hand om mig själv. Nu känns det hopplöst.
Det är väl bara att bita ihop.
