Inte helg än

Gårdagskvällens dagvilsenhet höll i sig över natten. Kändes fint att vakna upp till en lördagsmorgon ända tills jag insåg att det var torsdag. Dagen segade sig fram. Ena stunden sken solen, nästa öste regnet ner. Kände även av lite åska som ger mig akut trötthet och huvudvärk. Bara att kämpa på även om jag önskade mig mer av paus.

När arbetsdagen var slut somnade jag med boken på magen. Vaknade alldeles för sent med halsont. Nu hoppas jag att det bara är inbillning. Jag vill verkligen inte bli sjuk nu när helgen närmar sig på riktigt.

Kvällen har även ägnats åt semesterplanering. Just nu överväger jag att byta rutt på min vandring. Det blir bättre sett från logistiksynpunkt med resor mm. Det börjar bli dags att boka även om det är några veckor kvar.

Roligare än så blev inte denna torsdag. Men snart är det helg.

Oväder

I fredags hamnade jag i två förfärliga åsk-och regnoväder. De sägs vara lokala men för mig som körde bil kändes som att jag åkte mitt i ovädret. Det var hemskt. Trots att vi saktande ner och nästan kröp fram så var sikten tidvis obefintlig. Det var bara att hoppas på tur. Jag såg inte bilarna framför mig och jag hoppades att bilarna bakom såg när jag bromsade in för att sänka farten ytterligare. Trots oväder, tycker vissa lastbilschaufförer att det är helt okey att köra om och dundra förbi. Urk, så otäckt.

Denna gång gick allt bra, båda gångerna. Men för att vara helt ärlig fanns egentligen inga större marginaler. Ingen av oss som kröp fram kunde se ordentligt om något oväntat dykt upp på vägen eller längs väggrenen, och de som körde fort hade än mindre chans. Det tycker jag är riktigt otäckt och i efterhand är jag tacksam att allt gick bra. Dagens vägar har inga bra utrymmen att stanna vid och det var långt till nästa avfart. Det bidrog kraftfullt till att det blev så otäckt. Jag erkänner att jag var riktigt rädd.

Det blev också en tankeställer om hur snabbt och väntat man kan hamna i dessa svåra situationer. Hällregn har jag varit med om men detta vara något över det vanliga, vilket gör de svårt att föreställa sig innan man själv har upplevt det. Därtill insikten att vissa medtrafikanter tycks sakna vett och sans. Det är ju sådant man önskar att man inte behöver lära sig.

Åskrädd

Sitter och kurar i soffan och lyssnar på radio via webben. Regnet tilltar och det åskar. Sedan några år tillbaka är jag inte alls förtjust i åska och blixt. Länge brydde jag mig inte så mycket, men efter en hemsk vandring där jag var rejält utsatt för vädret så har jag väldig respekt för oväder.

Varje blixt får det att krypa till i kroppen, jag ryser och känner mig stressad. Någon form av obehag och oro.

Kanske är det fånigt.
Eller så är det högst naturligt att ha respekt för vädrets krafter. Det väl så vi överlever.

 

Åskväder

Så snart jag kom innan för dörren efter marknadspromenaden, så började regnet. Sedan dess har jag väntat på att åskan ska dra förbi. Regn fixar jag men åska och blixt har jag svårt för.

I somras fick jag lite för många upplevelser av regn och åska. Lite för nära. Jag har aldrig skadats men det var ändå upplevelser som gett mig en helt ny respekt för blixt och dunder. Så nu sitter jag inomhus och bara väntar på att ovädret ska dra över. Känner inte rädsla men är inte heller oberörd. Tänker definitivt inte bege mig ut och jogga som var den ursprungliga planen. Försöker känna tryggheten.

Naturen är både mäktig och kraftfull. Den visar sin styrka allt oftare. Och det har jag stor respekt för.