Avkopplande fredag

Redan under torsdagskvällen satt en rejäl huvudvärk i gång och den ville inte lämna min kropp. Bestämde mig att ge mig själv en avkopplande fredag med vila. Behövde dock börja med att handla mjölk till kaffet och passade även på att komplettera med fler blommor till balkonglådan. Det blev fint så nu börjar jag känna mig nöjd med balkongen och kan sitta där och njuta.

Under dagen har jag varvat pyssel och städning hemma med att sitta och läsa på balkongen. Kravlöst och skönt. Framåt kvällen fick jag dock tvinga mig själv till simhallen. Min simningen är varken effektiv eller regelbunden men den blir i alla fall av, någon gång i veckan. Ikväll var jag nästan ensam i bassängen och hade gott om utrymme att plaska runt.

Avslut kvällen på balkongen med tända ljus. Det är lite kyligt, eller så är jag kall efter simningen. Tycker att det är mysigt att bara sitta där ute och tänka, även om många tankar går till min ögonsten som jag saknar så gräsligt mycket nu. Det är snart ett år sedan det ofattbara inträffade, det som nu är smärtsamt fattbart. Men jag tänker mest på alla fina minnen. De är många.

Att sitta på rumpan är inte så dumt

Upptäckte att jag har en helt ledig helg. Inga bokningar, inga måsten och inga skoluppgifter som hänger över mig. Det känns så himla skönt.

Efter en snabb handling med inköp av nya kängor samt blommor till balkongen, så tillbringade jag dagen hemma. Jag körde några maskiner tvätt samtidigt som jag planterad blommor i mina balkonglådor. Städa min lilla balkong och gjorde den sommarfin. Det blev inte särskilt bra. Jag brukar ha rosa blommor i olika nyanser. I år ville jag vara annorlunda och köpte röda, gula, vita och orange-färgade blommor. Det är väl inget fel i det men jag inser att jag brukar har rosa eftersom jag tycker att det är finast. Nåja, det duger men färgprakt, även om jag behöver komplettera lite.

När jag var klar malde jag kaffebönor och gjorde en kopp kaffe, tog med en bok och satte mig och njöt på balkongen. Så skönt. Så som en ledig lördag ska vara. Hade nästan glömt hur mycket jag gillar lugnet som en bokstund i fågelkvitter ger.

Att samtala om sorg

I torsdags deltog jag i den fjärde sammankomsten i den sorgegrupp som jag är med i. Det innebär att det bara är en gång kvar. Jag känner att det gett en del att vara med men inte riktigt som jag trodde.

Vi börjar med att träffas och fika och det är skönt att landa. Därefter har vi genomgång, som ett föredrag, gemensamt, innan vi går vidare för samtal i mindre grupper. Flera av mina medmänniskor i gruppen är väldigt stillastående i sin sorg. Jag är en person som jobbar på, bearbetar och gör vad jag kan för att lära mig att leva med sorgen. Jag vill inte fastna. Det betyder inte att min sorg är mindre, enbart att jag hittar olika verktyg att hantera den.

I torsdags kom jag till insikt att jag måste lugna ner mig. Jag har mycket som pågår nu men jag måste även ta mig tid att tänka. Det jag insåg, är att min plats för eftertanke varit min balkong. Där har jag suttit ändra fram till slutet av september. Men de senaste veckorna har jag inte haft en sådan plats, där jag bara kan vara och tänka och tända ljus. Jag måste fixa en sådan plats. En plats för avslappning, eftertanke och återhämtning.

Plugga på distans

img_60471Att sitta på balkongen och läsa är jag bra på. Nu har jag utvecklat konceptet till att även plugga på balkongen. Att plugga på distans känns genast mycket lättare.

Som vanligt har jag en utvecklad förmåga att kombinera olika aktiviteter på min balkong. Samtidigt som jag njuter av sensommar sol och läser så klarar jag även av att måla naglar och dricka kaffe.

Blogga och facebooka får jag dock göra när jag tar rast!

Ny dag på balkongen

IMG_4998Igår återintog jag min plats på balkongen. Jag kände tacksamhet och avslappning. Men de tårar som höll sig borta från balkongen, gjorde sig kända på natten istället. Hej och hå vilka tankar som kan snurra under natten. Var det månen som ville något?

Nu sitter jag på balkongen igen. Välklädd mot kylan och med en bok. Men jag tror att jag ska byta bok, övergår till feelgood eller något roligt. Djupa tankar och tragedier ger ju livet självt och behöver inte upplevas i bokform. Inte just i dag i alla fall.

Balkong-dag

Har tillbringat större än dagen på balkongen. En skön dag. Det började friskt, så kyligt att jag fick ha långbyxor, tröja och hoddie. Framåt eftermiddagen kom solen fram och jag kunde börja kränga av mig plagg efter plagg. Ganska snart så åkte allt på igen!

Att balkongen är min oas är inget konstigt, så har det varit under många år. Men den här sommaren har balkongen varit min plats för gråt och sorg. Idag var första gången på sedan mitten av juli, då jag kunnat sitta där och läsa, utan tårar.

Känns skönt att ”fått tillbaka” min plats för avkoppling.

IMG_5332(1)