Fler fördelar

Fortsätter att reflektera över simningen, eftersom jag inte vill att nackdelar på något sätt ska ta överhand. För det finns ju fler fördelar.

När jag tränar hoppar jag nästan alltid över stretchen. Det är inte bra. Av någon anledning tycker jag att det fungerar bättre i vatten. Jag kör ett litet program när jag simmat klart och det fungerar mycket bra. Jag har problem med spända vader och sakta men säkert börjar jag gå ordning på det tack vara min vattenträningen.

En annan fördel med simningen och min nya ”träningsmetod” är att jag redan känner viss resultat. Det har känts konstigt i kroppen de senaste dagarna vilket beror träningsvärk i okända muskler, mycket rygg och mage. Och under gårdagskvällen kändes det helt rätt att förlänga passet eftersom jag redan orkar mer.

Det här lovar gott!

 

Dagsvandring

Den dröm som tog fart under gårdagskvällens promenad, är ett steg närmre ett förverkligande. Redan idag packade jag ryggsäcken och åkte ut till Bogesundslandet för att vandra Dammstakärrsrundan, en vandring på ca 12 km.

P1010745Förra sommaren gjorde jag samma vandring och det var ingen angenäm upplevelse av olika skäl. Idag var allt annorlunda. Jag hade rejält med vatten och matsäck med mig och var beredd på både värme och mygg. Det var jag inte förra året. Nu vet jag dessutom hur rundan går, så det var lätt att hitta.

P1010717Dagens vandring var inte bara avkoppling, utan ett bra test av kläder. Jag vet att dagens outfit, i stort sett fungerar utmärkt, men där några kompletteringar behöver göras. Jag har också hyfsad koll på matsäck men vet också att jag behöver några godbitar med mig, för att få i mig energi med jämna mellanrum utan att behöva ta paus. Jag gick även med stavar, vilket jag inte brukar göra. Stavarna var ett bra stöd, så de ska jag fortsätta med. Det hjälpte mig att hålla upp farten i uppförsbackar och gav stöd i vissa branter. Dagen blev således en mycket bra test inför en längre vandring, att få känna och känna efter, så att jag kan komplettera min packlista.

Framförallt var det en bra test av kondition och ork. Och den är helt okey! Kanske att jag borde träna lite mer backträning men annars kan jag fortsätta träna som hittills. Det mest glädjande för mig är att det är en märkbar skillnad jämfört med förra året. Jag är i mycket bättre form; det märk i orken, styrkan och även i balansen. Jag är smidigare och har lättare ta mig över svåra partier, som branter och smal passager.

P1010743När jag var tillbaka vid bilen igen, hade jag gått drygt 19300 steg. Och jag var behagligt trött med vetskapen att det inte hade varit några problem att gå en sträcka till. Det är bra kunskap. Nu kan jag planera rutt och dagsetapper för min semestervandring. Det är något jag verkligen ser fram emot. Jag är På Gång!

 

 

 

 

 

Tacksam för träningsvärk

När träningsvärken sitter på rätt ställe, då har jag anledning att känna mig nöjd. Träning ger resultat och jag är tacksam både för den värk som finns och den som inte finns.

Det blev ett lite för långt uppehåll och i torsdags var det lite nervöst att ställa sig på Indoor Walking-maskinen igen. Jag har visserligen en bra grund i vardagsmotionen men jag trodde inte att jag skulle fixa ett helt pass. Men det gick galant. Walking-maskinen har ju ett reglerbart motstånd och jag ökade allteftersom det kändes bra.

Under fredagseftermiddagen kom träningsvärken, runt bålen och i vissa ryggmuskler. Som jag väljer att se det, har jag inte tappat så mycket benstyrka, tack vare alla promenader, därav att benen känns pigga och utan värk. Däremot ger IW mycket för bål och rygg då man faktiskt tänker på hållning hela passet och dessutom övar balans då man inte håller i sig. Här är det många så muskler som behöver mer träning. Det känns rejält idag.

Egentligen ser jag Indoor Walking som konditionsträning men resultaten är så mycket mer; piggare, gladare, starkare. Det här vill jag ha mer av!

 

Färskvara

Ibland orkar jag inte lyssna på de som så förnumstigt påpekar att kondition är en färskvara. Jag vet det´, jag känner det och just när jag känner det behöver ingen trycka in det djupare. Men det är klokt sagt. Och så sant.

Efter ett några veckor av stress, förkylningar och magsjuka var jag i torsdags tillbaka till Friskis & Svettis igen. Det kändes bra att sätta fart, upp på Indoor Walking maskinen och börja trampa. Jag var så ivrig att jag började långt innan passet satte igång. Favoritledaren hade förnyat sitt pass och därmed blev både spänning och förväntan hög. Skulle jag orka när jag inte tränat på flera veckor?

En av fördelarna med Indoor Walking är att man själv ställer in motståndet men försöker hänga med i takten. Kanske att jag fegade lite, men det gick ju alledeles utmärkt att anpassa motståndet så att mina stumnande ben orkade hänga med. Det var som att kroppen ändå kom ihåg glädjen i att röra sig till musiken. Och passet vara kul, det nya upplägget och musiken var både uppmuntrade och överraskade. Det var tufft men jag har ändå inte tappat så mycket av konditionen som jag befarat. Jag orkade!

Det här innebär att min vardagsmotion iform av promenader trots allt håller igång mig. Det ger något, det betyder något att gå alla steg, alla extra turer och promenader. Utan dem hade det antagligen varit en tuffare att köra IW-passet. Promenaderna gör gott och det underhåller konditionen. Det känns betryggande.

Träningsvärken som dominerar denna lördag känns okey, som en påminnelse om att boka in dem kommande veckans träningspass. Träningenvärken som får mig att förnumstigt säga till mig själv ”Konditionen är en färskvara”.

Det sitter i huvudet

IW2I tisdags blev det äntligen av. Jag vågade mig ut, utanför min egen bekvämlighetszon. Jag vågade testa att går upp en intensitetsnivå till Indoor Walking medel. Jag visste inte om jag skulle orka med det högre tempot och ett något längre pass. Det har känts bra den senaste tiden. IW bas-passen har knappast känts lätta men det har ändå känts som att jag kan mer. Med det modet bokade jag ett medel-pass.

En ledare och två medmotionärer fanns i rummet. Det fanns verkligen ingen att gömma sig bakom. De andra två var dessutom vana vid ledaren och programmet, så är det ju i slutet av terminen. Det är sådant man kan tänka innan man kliver upp på Walkern. Men när man sedan är igång, är allt fokus på träningen, på egna benen och den egna balansen.

Och visst gick det bra. Passet var kul, musiken var medryckande och ledaren peppade på ett mycket positivt sätt. Benen blev kanske lite förvånad över tempot men musiken hjälpte till och det kändes både inspirerande och naturligt. Ändå tvekade jag inför varje ny låt och nytt moment. Fixar jag det här? Det är som att det sitter i huvudet. Något som begränsar mig, som gör att jag tror att jag inte orkar mer. Övervinner jag det, så blir det ett väldigt effektivt pass.

Efter passet var jag trött men lycklig. Jag överträffade mina förväntningar. Jag har inga problem att hänga med i tempot. Jag hade väldigt roligt. Och jag ser fram emot att fortsätta på medel-passen. Jag vågar.