Surt

Fy bubblan. Jag är så arg på mig själv.

Idag har jag skrivit ytterligare en skrivning och det gick antagligen helt åt pepparn. Flera frågor var formulerade på ett sätt att jag inte ens förstod vad jag skulle göra. Jag misstänker att det är en blandning av nervositet och bristande erfarenheter. Jag kan lösa dessa frågor, om jag får gott om tid på mig. Under tidspress är det i det närmaste omöjligt. Det är som att jag låser mig själv.

Nu sitter jag och tjurar. Jag kan egentligen inte se hur det kan hjälpa upp situationen men jag känner att jag måste få var sur ett dag innan jag går vidare.

Om några veckor kommer en stor och omfattande skrivning. Jag såg detta som någon form av generalrepetition. Nu ser jag att måste plugga ännu mer för att känna mig mer säker. Framförallt måste jag bli snabbare. Men först ska jag tjura klart.

Annonser

Studiebubbla

Känns som att jag sitter i en mental studiebubbla denna vecka. Det är mer studier och mindre fritid. I tisdags hade vi deadline på grupparbete. Min grupp var ute i sista minuten vilket stressade mig. Det var skönt att få simma av sig frustrationen efteråt. Dock, på kvällen när jag var på biblioteket och lyssnade till ett seminarium, kom ett argt mejl från läraren att vi inte gjort som vi skulle och han ville ha en omedelbar ändring. Hoppsan!

Det blev ett intensivt arbetet under kvällen och onsdag förmiddag. Det var inte roligt men samtidigt, otroligt nyttigt för gruppen. Att det gått helt fel i arbetet är något vi kan lära av. Det ska bli intressant nästa veckan är vi ska prata om det tillsammans.
Under onsdagen tog jag en paus, med lunch och fika på stan, innan jag satte mig framför datorn igen. Jag har plöjt webbföreläsningar, som jag hittat, samt räknat på uppgifter. I torsdagsförmiddag har jag och en kompis räknestuga. Det känns skönt att snacka, hjälpa och peppa varandra.

Jag har även ett annat grupparbete, där gruppen inte hör av sig. Nu börjar det blir riktigt ont om tid. I gårkväll gjorde jag en plan, fördelade ut arbete och hoppas att de hör av sig snart. Vi arbetar i ett gemensamt system, men det förutsätter att alla går inte och arbetar i och läser i systemet. Just mina ”kompisar” har inte delat sina kontaktuppgifter, så jag når dem inte på annat sätt än via systemet. Nu håller jag tummarna för att de ska vakna. Känns väldigt trist att vara så beroende av andra.

Nu är det redan fredag och jag fortsätter i min lilla bubbla. Jag är mentalt förberedd på att behöva göra det ena grupparbetet själv samtidigt som jag förbereder mig inför en skrivning som jag ska göra i helgen. Sen ska jag sova!

Mitt hållbara jag

”Mitt hållbara jag” var temat för dagens heldags-seminarium. Det skulle handla om att lära sig mer om sig själv för att hålla i längden. Det visade sig handla om hur stress kan hanteras. Tyvärr hade jag hört i stort sett allt tidigare. Det är som att arrangören håller flera seminarier på samma tema men under olika namn. Nu har jag tid, och kan använda tiden för egenreflektion och lära känna de andra deltagarna.

Kanske är det reflektionen som är viktigt, att komma till insikt och ändra på beteenden. En insikt är ju att det bara är jag själv som kan göra förändringen. Det finns inga genvägar.

Dagens seminarium var den första av två. På onsdag är det dags ingen. Inget jag ser fram emot men jag ska självklart gå dit och hoppas att bli överraskad.

 

Stresspåslag

Natten till onsdag sov jag nästan inget alls vilket kroppen tog igen under natten till torsdagen. Oj så gott jag sov. Så otroligt gott att jag missade väckningen. När jag vaknade hade halva dagen gått och jag flög upp ur sängen. Jag har inte tid för detta just nu. Jag slängde på mig kläderna och rusade iväg till ett kafe för att sätta mig och skriva på en rapport som snart har deadline.

Väl där kändes allt bra men då caféets internet låg nere fick vi gäster betala kontakt och att få tillgång till nätet var inte möjligt. Först trodde jag att det var min utrustning som krånglade och jag han bli orolig. Jag behöver kolla upp en del grejer och ha tillgång till mejl under dagarna.

Efter några timmar behövde jag en paus, så jag tog en promenad till ett annat café. Men även där fanns ett krånglade wifi och jag kände mig än mer stressad över att inte kunna jobba som vanligt. Dessutom började datorn larma om batteriproblem. Det ger stresspåslag, kan jag erkänna. För ett år sedan hade jag batteriproblem på en annan dator, som dog och där det inte gick att rädda några filer. Det vill jag inte vara med om igen.

Nu tror jag att allt ordnar sig. Jag kämpar på med rapporten men känner mig osäker på om jag fixar deadline. Jag vill inte lämna ifrån mig en dålig rapport, då lämnar jag hellre in en dag försent.

Nu, med lite distans, ser jag att jag förr om åren levde med dessa stresspåslag dagligen. De senaste åren har jag jobbat bort detta och jag vill inte ha tillbaka den situationen. Kanske är det därför som jag reagerar på min stressiga torsdag. Det ser jag som något gott. Det är bra att jag reagerar i tid och kan göra något åt situationen, även om jag inte råder över allt. Att inse att jag inte vill ha mer stress i livet, är en god insikt.

 

Stress i studiehörnan

Tidig morgon för att vara både välklädd och förberedd för en webb-workshop dvs grupparbete via webben. Det var en obligatorisk skoluppgift men det var inte så tydligt vad den handlade om mer än etik-kvalitet-hållbarhet som rubrik.

För mig är det jättesvårt att grupparbeta via en okänd webbapplikation. Det skramlade och tjöt i hörlurar, någon hade en ylande hund i bakgrunden och det tog ett tag innan jag förstod hur vi kunde skriva tillsammans. Att dessutom komma med kloka kommentarer och analyser, kräver mycket av mig. Men det gick bra förstås, jag behöver bara sänka kraven (på mig själv) en aning. Efter två timmar var jag ganska trött så det smakade gott med lunch.

Under eftermiddagen förlorade jag mig i ett annat grupparbete. Jag jobbar med en förenklad livscykelanalys och vips var klockan efter fyra. Och massor av akutmejl väntade på mig.

Men, ibland bara måste man få en paus och jag gick ut för en kort promenad. En ganska regnig sådan men luften var frisk och det var det jag behövde. Nu är jag pigg och glad igen och kan börja förbereda mig för kvällspasset. Ett nytt skypemöte med studiegruppen väntar och det kommer troligen att ta en stor del av kvällen.

Det är sådan här dagar jag känner lite stress i min studiehörna. Eller är det trötthet jag känner?

Behov av frihet

Satt med kalendern för att hålla stressen i schakt. Jag står inför några intensiva veckor. Det ska självklart gå bra men det kräver god planering. När jag satt där kände jag av några vaga stresskänslor och jag undrade om det var positiv eller negativ stress.

Det kan tyckas lite märkligt. Det är ju inte första gången i livet jag har mycket att göra. Varför reagerar jag? Efter lite eftertanke kom jag fram till att den överfyllda planeringen innebär att jag saknar frihet. Det finns inte så mycket flexibilitet och utrymme för spontanitet. Jag känner inte stress av mycket arbete utan snarare av avsaknaden av frihet. Jag behöver frihet för att må riktigt bra.

Troligen är jag inte ensam om detta. Vi är nog många som skulle må gott av frihet, flexibilitet och utrymme för spontanitet. Kanske är vi på väg mot ett sådant samhälle. Jag är i alla fall på väg mot ett sådant liv.

Folkflöde

I går morse skulle jag träffa en kollega vid T-centralen. Vi skulle träffas 08.20 men jag var där tidigt och fick stå och vänta. Jag stod och studerade flödet av folk som var på väg från centralen och ner i tunnelbanan och ett lika stort flöde av människor som kom upp från tunnelbanan. Alla stressade.

Såg en kvinna med kryckor och det så verkligen svårt ut. Och när jag såg en man med blindkäpp, så undrade jag hur han vågade. Många bar sina små hundar och det kändes klok.

Tänkte en hel del på säkerheten. Insåg att utrymmet är för trångt om något skulle hända. Tänkte att vi får hoppas att inget händer.

Tänkte att när jag själv får välja mötesplats, så väljer jag en annan.