Stress i studiehörnan

Tidig morgon för att vara både välklädd och förberedd för en webb-workshop dvs grupparbete via webben. Det var en obligatorisk skoluppgift men det var inte så tydligt vad den handlade om mer än etik-kvalitet-hållbarhet som rubrik.

För mig är det jättesvårt att grupparbeta via en okänd webbapplikation. Det skramlade och tjöt i hörlurar, någon hade en ylande hund i bakgrunden och det tog ett tag innan jag förstod hur vi kunde skriva tillsammans. Att dessutom komma med kloka kommentarer och analyser, kräver mycket av mig. Men det gick bra förstås, jag behöver bara sänka kraven (på mig själv) en aning. Efter två timmar var jag ganska trött så det smakade gott med lunch.

Under eftermiddagen förlorade jag mig i ett annat grupparbete. Jag jobbar med en förenklad livscykelanalys och vips var klockan efter fyra. Och massor av akutmejl väntade på mig.

Men, ibland bara måste man få en paus och jag gick ut för en kort promenad. En ganska regnig sådan men luften var frisk och det var det jag behövde. Nu är jag pigg och glad igen och kan börja förbereda mig för kvällspasset. Ett nytt skypemöte med studiegruppen väntar och det kommer troligen att ta en stor del av kvällen.

Det är sådan här dagar jag känner lite stress i min studiehörna. Eller är det trötthet jag känner?

Annonser

Behov av frihet

Satt med kalendern för att hålla stressen i schakt. Jag står inför några intensiva veckor. Det ska självklart gå bra men det kräver god planering. När jag satt där kände jag av några vaga stresskänslor och jag undrade om det var positiv eller negativ stress.

Det kan tyckas lite märkligt. Det är ju inte första gången i livet jag har mycket att göra. Varför reagerar jag? Efter lite eftertanke kom jag fram till att den överfyllda planeringen innebär att jag saknar frihet. Det finns inte så mycket flexibilitet och utrymme för spontanitet. Jag känner inte stress av mycket arbete utan snarare av avsaknaden av frihet. Jag behöver frihet för att må riktigt bra.

Troligen är jag inte ensam om detta. Vi är nog många som skulle må gott av frihet, flexibilitet och utrymme för spontanitet. Kanske är vi på väg mot ett sådant samhälle. Jag är i alla fall på väg mot ett sådant liv.

Folkflöde

I går morse skulle jag träffa en kollega vid T-centralen. Vi skulle träffas 08.20 men jag var där tidigt och fick stå och vänta. Jag stod och studerade flödet av folk som var på väg från centralen och ner i tunnelbanan och ett lika stort flöde av människor som kom upp från tunnelbanan. Alla stressade.

Såg en kvinna med kryckor och det så verkligen svårt ut. Och när jag såg en man med blindkäpp, så undrade jag hur han vågade. Många bar sina små hundar och det kändes klok.

Tänkte en hel del på säkerheten. Insåg att utrymmet är för trångt om något skulle hända. Tänkte att vi får hoppas att inget händer.

Tänkte att när jag själv får välja mötesplats, så väljer jag en annan.

Om stress och balans i livet

Stress och balans i arbetslivet var titeln på en workshop som jag var anmäld till idag. Jag gick dit utan särskilda förväntningar och gick där ifrån totalt upplyft av ett alldeles fantastiskt föredrag och mycket intressant information.

Som titeln avslöjade så handlade seminariet om stress, stresshantering och balans där balansen snarare avser hela livet än arbetslivet. Kvinnan som höll i det, leg psykolog, var så otroligt duktig på att förmedla informationen. Under tre timmar använde hon inga powerpointbilder. Däremot små korta övningar och gav oss massor av insikter. Hon gav information, ledsagade oss genom dagen men framförallt bejakade hon att vi skulle lita på sin livserfarenhet. Jag lärde mig massor.

Jag kan inte göra ämnet rättvisa i ett kort blogginlägg, kanske kommer det i små portioner längre fram. Men anteckningsblocket är fullt av viktig information som både hjälper och inspirerar och som väcker massor av tankar. Det här var den bästa dagen på länge.

Nattsudd

Det senaste dagarna har varit extremt intensiva med studier. Jag har pluggat stora delar av dygnet, suttit framför dator och kurslitteratur. Bara unnat mig att sova 4-5 timmar per natt trots att jag vill ha det dubbla. Har varit ute en halvtimme per dag för att åtminstone få lite luft. Börjar så sakta kunna lämna denna studiestress. Två stora inlämningar är klara. Har visserligen två ytterligare i morgon men det fixar jag.

Gick och la mig tidigt i kväll. Men det är helt omöjligt att somna. Klocka passerar nu 02.30 och jag har gått upp. Det här är verkligen inte likt mig. Så här vill jag inte ha det.

Stress i skolan

I den utbildning som jag läser på distans, pågår nu en ganska jobbig debatt. En lärare ger dels mycket omfattande uppgifter, dels mycket otydlig information vilket ställt till det för många. Många av mina studiekamrater är förvirrade, förstår inte vad de ska göra och får inte svar på sina frågor. Detta har lett till att de startat en namninsamling, pratat med kåren, andra lärare och studierektor och rektor. Ingen mysstämning direkt.

Personligen höll jag mig länge utanför detta. Jag förstod och tog mig an uppgiften även om det irriterar mig att den är så extremt omfattande. Men i tisdags när jag hade möte i ett grupparbete, insåg jag att jag behövde agera.

Min grupp (vi har ett projektarbete som jag leder) pratade via Skype och stämningen var superstressad. De var frustration och förtvivlan, någon hade migrän, någon annan hade andra krämpor. När vi pratade, märkte jag frustrationen, några kunde inte fokusera, hörde inte, var inte mottagliga medan andra var mer uppgivna och nedstämda. Jag insåg ganska snart att jag måste få ner stressnivå, om något ska blir gjort överhuvud taget. Jag gick in, tog några beslut om vårt projekt och vi beslöt även att fortsätta diskussionen under onsdagsmorgonen.

Men redan ganska kort efter mötet, fortsatte stressen och frustrationen i gruppen, vilket syntes i inlägg på Facebook. Jag fick sitta till långt in på natten för att förbereda vårt kommande möte. När vi mötes, via Skype på onsdagsmorgonen, gick jag ingen om allt med mina gruppkompisar och jag gick igenom hur vi skulle jobba tillsammans, hjälpas åt, dela upp uppgiften i hantera bara bitar samt gör en bit i taget tidsmässigt. På så sätt blev det hela mer överkomligt för mina kompisar. Efter två timmar var gruppen på banan igen.

Självklart ställer jag upp för mina studiekamrater. Men samtidigt så jag har behövt lägga ner massor av tid och energi på att de ska förstå, må rimligt bra och inte ge upp. Jag sitter fortfarande och stöttar, uppmuntrar, svarar på frågor och bara lyssnar på stukade vänner. Skolan gör däremot ingenting. De fortsätter att hävda att informationen är tydlig, att det är studenterna som inte kan ta in skriftlig information, att stressen beror på att studenterna inte börjar med uppgiften i tid, att studenterna inte kan ta ansvar och planera sin tid. Det tycker jag är respektlöst.

Självklart har vi som studenter ett ansvar. Men nog har även skolan ett ansvar. Enligt mig bör även någon ha ett arbetsmiljöansvar. Så här illa kan jag inte tänka mig att behandla medarbetare. Det är så trist att det redan gått så långt och jag vet inte var detta kommer att sluta. Känner stark oro för mina stressade studiekamrater.

Rensa-skallen-promenad

Ju tyngre livet är, desto större behov av promenader. Så är det för mig. Jag har vandrat mig ur många kriser i livet. Nåja, så många kriser har jag väl inte haft men promenader löser problem på ett skönt sätt.

Därav känner jag tacksamhet att mitt badkvartal är över och att jag kan ägna mer tid åt promenader. Idag skyndade jag mig hem från jobbet för att hinna med en lite längre promenad. Så otroligt skönt. Solen sken, vinden lekte i träden, kängorna kändes välkomnande och shortsen kändes härligt slitna. Nu mår jag mycket bättre.