Jag lyckades även utan snöre

Yes! Jag lyckades. Jag lyckades komma ihåg att besöka ett bokförlag och dess julbasar. Även utan ett snöre runt tumme. Jag satte på mig ett ovanligt armband i morse, ett som skaver lite och varje gång jag klämde på det, så blev det en påminnelse om att jag hade saker att komma ihåg. Ibland är jag så fiffig att jag själv bli imponerad!

När en givande intervju var över, var jag så uppe i varv att jag behövde ett ovanligt långt cafébesök för att kunna landa igen. Det är så många tankar i skallen att de påverkar min puls. Att få varva ner med en kopp kaffe är mitt sätt att komma till ro. Jag var på Söder i Stockholm och det är cafétätt, alltså lätt att hitta ställen men värre att hitta sittplatser. Tänk så många som har tid att fika mitt på eftermiddagen.

En promenad på Söder tog mig till Tranans förlag och Novellix där jag köpte en hel del läsvärda presenter som jag hoppas ska bli uppskattade. Att ge bort presentaskar med noveller är min favoritgåva och den fungerar till många.

Tog bussen till en nätverksträff inom energiområdet. Det handlade om byggande av byggnader/fastigheter, något jag inte vet så mycket om men det var i alla fall intressant och mycket trevligt. Konstiga intressen jag har, kan man tycka. Jag är benägen att hålla med.

Det har varit väderomslag, snön är på väg att försvinna och det är rejält halt på sina ställen. Igår fick jag isflisor på mig, ras från tak. Det gick bra men jag väljer att försöka vara försiktig och se upp.

Mörka kvällar har den fördelen att det är mysigt att sitta i soffan och läsa. Visserligen tycker jag alltid om att läsa, gärna under en filt så skillnaden är inte så stor. Så här i december kan jag även tända ett ljus och då blir det än mer mysigt. Ska bara läsa klart två lite tyngre böcker, sedan ska jag ägna resten av december åt att frossa i juliga feelgoodromaner. Jag vill att året ska sluta bra med många lyckliga slut.

 

Regnhatt

Det är inte jättevanligt att jag går upp kl 06.00 men idag blev det så. Jag skulle på ett frukostseminarium, av ren plikt. Eftersom det var på Söder i Stockholm så tänkte jag att det kunde bli en fin förmiddag med shopping efter föredraget. Men ack så kallt och regnigt det är. Brr så jag frös och jag skuttade med fram mellan butiker utan adventsstämning eller köplust. Fick bjuda mig själv på kaffe och kaka (schackruta som var god) för att värma mig och höja humöret. Vändningen kom i en hattbutik.

Jag föredrar hatt före mössa utom när det gäller friluftsliv. I utbudet finns främst sommarhattar och vinterhattar, där vinterhattar är av ull. De passar mindre bra i regn dvs jag saknar bra huvudvärmare under större delen av hösten och halva vintern. Idag hittade jag en hatt som uppfyllde alla mina kriterier: matcha min jacka, lätt, regntåligt, med brätte och enkel att ha med i väskan/fickan. Expediten kallade huvudbonaden för regnhatt men jag tycker att det ser ut som ett mellanting mellan mössa och hatt. Hursomhelst så passade den perfekt och är jätteskön. Jag tog nämligen på mig den direkt och sedan var turen på stan inget problem längre, trots det iskalla regnet.

Nu överväger jag en kvällspromenad, enbart för att få använda min nya hatt.

Promenad, redigering och brevskrivning

Brr så kallt det är. Idag tog jag mig till Söder och en promenad i Tanto. Det är ett trevligt parkområde som jag faktiskt inte besökt tidigare. Jag går ofta längs vattnet och idag gick jag igenom området. Tydligen var jag för tunt klädd. Tröjan var varm men jag saknade både handskar och skarf. Luften och vinden är kylig. Att stå still i solen i ett skyddat läge går an, men för mig som rör sig, blev det kallt om näsan.

Min nästa nosade upp ett café där jag kunde sitta i lugn och ro och redigera noveller. Det är mysigt att sitta med färgpennor och se förbättringar. Däremot är det lite lika roligt nu, när jag ska ta hand om alla ändringar. Redigering är en mycket stor del av skrivandet så det är bara att bita ihop.

Nu står brevskrivning på agenda. Jo, jag skriver fortfarande brev förhand på brevpapper. Jag tror att breven är uppskattade men jag får sällan svar. Har hört att det ska finnas ett radioprogram om brevskrivning, så det ska jag nog leta efter på webben.

Ledig dag

Idag är jag ledig. Det är oerhört skönt att få ta sig en ledig dag och lämna skolböckerna stängda.

Min dag började med frukost på ett café i Gamla Stan. Supermysigt att få unna sig en miljöombyte. Hade ett ärende till stan för att signera papper, så det passade fint med att strosa i gamla stan. Solen strålade så jag vände näsan mot solen och började går. Först Södermalm och sedan över Årstabron. Det blev några fynd hos Gudrun Sjödén innan jag tog tvärbanan till Alvik för lunchkaffe. Tog en runda i city innan jag for hem med mina fina fynd. Jag kände mig så nöjd med min dag. Apropå ingenting så har jag sett Sara Danius, Jonas Hallberg och Lars-Åke Wilhelmsson (Babsan).

När jag satte nyckel i låset, så hörde jag hur det ringde, så jag skynda in. Det var min mamma som äntligen fått hjälp av vården. Hon har mått mycket dåligt under en lägre tid men vården har inte hittat felet, inte engagerat sig heller. Nu vet hon att hon har förträngningar i hjärnan, som inte går att åtgärda. Hon var jätteledsen förstås eftersom det är hög risk för stroke. Förträngningarna gör att blodtrycket pendlar får jättehögt till jättelågt. Hon ramlar väldigt ofta och slår sig illa. Själv ser jag det som bra att veta vad det är, men min mamma ser främst att det inte finns någon hjälp och att ingen bättring är i sikte. Det är inte lätt att bli gammal.

Nu ska jag fortsätta med min lediga kväll. Ser fram emot att få läsa en bok.

Bra onsdag

Onsdagar har ju kommit att bli en favoritdag och idag blev den riktigt lyckad. Och den är ju inte slut än!

Började dagen med fotvård. Jag går till Axelsons dvs det är elevutbildning. Idag hade jag två nybörjare som tog hand om mig. De var som piff och puff, glada och förväntansfulla och gick mycket noggrant tillväga, en upptäcktsfärd över mina fötter. De jublade över varje skavank de fick åtgärda. Det var länge sedan jag blev så väl omhändertagen. Efter en sådan lyx behövde jag kaffe.

Gick till café Pascal som jag länge har velat besöka men som nästan alltid är knökfullt. Idag fick jag plats och det var gott. Gott kaffe, fina bakverk och god service. Med kaffe i magen blev det dags att fixa håret. Jag gick till ett nytt ställe och jag blev väldigt nöjd. En ung tjej, som bröt på något öst-språk, var mycket noggrann. Det tog en evighet men blev väldigt bra så jag ska se till att fortsätta att boka in mig hos henne.

Tog en buss genom stan. Alltså, Stockholm är ju så vackert i all julbelysning. Åkte via Stureplan, Kungsträdgården, förbi Riksdagshuset, slottet och Gamla stan upp mot Söder. Saknar snön men all dekoration är så fint. Skulle kunna fortsätta åka runt med bussen, bara för att njuta.

Resten av eftermiddagen och kvällen har jag irrat runt på Söder. Det var ”Boksöders julbasar” vilket innebär att 11 bokförlag håller öppet i sina lokaler och säljer böcker till bra priser. Jättefint initiativ tycker jag. De bjöd dessutom på glögg och pepparkakor. Det var bara två bekymmer: jag hittar inte på Söder och det började regna. Det blev i alla falla en lång och mysig promenad bland Söders gränder och jag fick se mycket som jag annars inte skulle upptäcka.

Nu ska kvällen avslutas framför tv:n. Jag gillar Svt:s Konstnärsdrömmen, så det vill jag inte missa.

Promenadfunderingar

Det blev en långpromenad i Stockholm idag. Inte så strukturerad, snarare hit och dit, fram och tillbaka men det blir en promenad där med. Jag njöt av solen och studerade hur vårt samhälle ser ut idag och här är några reflektioner.

Att solen påverkar oss är tydligt. Folket på stan var mindre stressade, strosade fram och tog sig tid att sitta ner och fika. Det var överfullt på alla caféer idag. Och några satt ute. Visserligen inte särskilt många plusgrader men vårkänslan fanns där. Och med en filt så blir det en skön stund i solen för den tålige.

Solen får oss även att längta efter solglasögon. Var bla inne på Åhlens och studerade kön till solglasögonkassan. Wow, tänk att vi orkar köa på detta sätt. Det är imponerande.

På Södermalm fanns påtagliga många äldre män med halsduk. Randiga halsdukar för att vara mer exakt. Och jag förstod att det har med en bandyfinal att göra. Vet inget om bandy och vilka lag det rör sig om och jag bryr mig inte heller. Däremot undrar jag över bandypubliken. Anar jag en hyfsat hög medelålder?

En annan påtaglig förändring under den senaste veckan är att tiggarna sitter och viftar med några videkvistar. Känns inte som att de får mer pengar för dem, det ser snarare än mer tragiskt ut, mer desperat.

Slutligen konstaterar jag att Måns Z ligger bra till i kväll. På pendeltåget var det många som skulle till Solna, stationen vid Friends Arena och ordet ”Måns” dominerade i både i sorlet och på de hemmagjorda skyltarna. Det tycks åtminstone gäller genrepspubliken, för det var nog dem jag studerade.

Nu sitter jag med trötta ben och smälter mina reflektioner. Saknar den där fikan jag aldrig fick pga långa caféköer. Men det är väl en solig dag i morgon också. Hoppas jag.

Simma lugnt

Först kom träningsvärken, sedan regnet. Dagens simning är visserligen genomförd men den var allt annat än behaglig. Det krävdes stark motivation för att fortsätta, längd efter längd. Och det krävdes en bastu efteråt.

De senaste dagarnas promenader, simning och jogging kändes i kroppen idag. Jag kände det redan under promenaden över Söder ner till Eriksdalsbadet och det kändes än mer när jag började simma. Visserligen tycker jag om träningsvärk, det är någon form av välbehag i den värken, men idag hade jag önskat mer flyt.

Regnet har fallit i lokala skurar över Stockholm idag. Jag trodde att jag skulle klara mig under simturen men tyvärr. Inte så att jag är rädd för att bli blöt, men jag vill ju gärna ha en torr handduk när jag kommer upp ur bassängen. Och det blir väldigt kyligt när vinden tar i. Det märktes särskild då jag klev upp ur vattnen och vinden snabbkylde min blöta kropp.

Det blev en stund i bastun efteråt. Skönt att få koppla av och få upp värmen igen. Och lyssna till skvaller. Jag kände mig riktigt trött. Slut på energi. Men nöjd att ännu ett träningspass är avklarat. Jag är på gång!

Kall om näsan

Smurf1Även en midsommarafton innebär att jag behöver lite motion. Tyckte att det skulle passa bra med ett midsommardopp och valde därför simning i utomhusbassäng. Visserligen inte på aftonen, betydligt tidigare på dagen, men det fanns ändå gott om plats i omklädningsrummet. Men i bassängen var det mycket folk. Vi var många som valde motionssim denna dag. Ett klokt val eftersom soldyrkare och badsugna barn inte valde badet när det bara är 12 grader varmt i luften. På så sätt var det både lugnt och behagligt.

Utmaningen är att ta sig sträckan från omklädningsrummet och fram till bassängen utan att hacka tänder. Det är inte direkt skönt att tassa fram barfota och i baddräkt. Och att duscha i utomhusduschen, när vinden stod i, är inte heller något jag längtar tillbaka till. I bassängen är det varmt så är man väl är i, vill man inte gå upp. Det blir gärna några extra längder bara för att slippa kylan. Och man försöker hålla så mycket av kroppen som möjligt nere i vattnet. Det är faktiskt ganska kallt om näsan och resten av huvudet som måste vara uppe i den kalla luften. Kylan till trots, blev det en bra simning idag, bra motion och bra avkoppling för hjärnan.

Min ursprungliga tanke var att sitta en stund i bastun efter badet men jag var alldeles för kaffesugen för det. Det blev en skön stund på ett café istället. Inte helt lätt att hitta något som var öppet, fick en promenad på Söder som bonus. En bra start på denna lediga fredag!

 

Södermalmspromenad och baddräktspremiär

Solig söndag och hela förmiddagen ägnades åt sovmorgon att tänka efter och känna efter. Jag är ingen ”känslomänniska” dvs det är inte känslor som i första hand styr mina beslut. Jag tänker först och känner sedan av om jag fattar rätt beslut. Oftast känns det bra och då kör jag. Men ibland behöver jag även lyssna till mina känslor, det har åren lärt mig.

Jag tänker bäst när jag går och jag älskar ju att promenera. Stockholm i sommartid innebär en enorm valmöjlighet av härliga promenadstråk. Idag blev det Söder. Började inne i city och gick via Gamla Stan och Riddarholmen och vidare längs Södermälarstrand. Vid Hornstull blev det en mycket kort vätskepaus, tre minuter att njuta och skriva ner några av tankarna som jag inte får glömma. Sedan vidare för att upptäcka Hornstulls marknad innan jag fortsatte längs Årstaviken. Målet var Eriksdalsbadet och dit kom jag fram lycklig.

Visserligen ingen utpräglad simmartjej men jag uppskattar att simma i bassäng utomhus. Det finns några bra anläggningar i Stockholm och för två år sedan upptäckte jag tjusningen med morgonsimning i Eriksdalsbadet. Jag klev upp tidigt och var där strax efter öppning och hann på så sätt simma innan jobbet. Morgonsolen var vacker, fåglarna kvittrade och det fanns ett lugnt där vi simmade runt i bassängen. Det är en betydelsefull del av sommaren för mig. I år har jag tyvärr inte hunnit dit än så idag blev det premiärdopp. Baddräkten som jag tappade bort i min egen garderob har kommit fram och det blev premiär även för den. Kändes som att vi kan trivas bra ihop i sommar.

Två timmars promenad i toning-skor och sedan simning tycks tära lite på krafterna. Vid hemkomsten krävdes en kopp kaffe. Men även en tvåtimmarslummer på soffan. Det är sådan här dagar jag bevarar i minnet. De får mig att må gott.

P1010569(1)

Dröm om midnattsloppet

Den senaste tiden har jag fått för mig att det vore roligt att springa Midnattsloppet. Jag skulle gärna vilja komma igång att jogga och när jag kör mina Indoor Walking-pass har jag haft Midnattsloppet som en mental förebild för att kämpa hårdare. Men för att ta reda på om loppet verkligen är något för mig, passade jag på att promenera banan idag. I strålande solsken och med vårvindar i ansiktet, gav jag mig ut på Söders nysopade gator med solglasögon, walkingskor och ryggsäck. Och med en urusel karta i handen.

Det liknade stadsorientering där jag letade mig fram. Jag fick se och besöka platser jag aldrig varit på tidigare. Det här är inte mina gator. Solen värmde gott och jag blev riktigt glad när jag passerade platser som jag nyligen läst om i romaner. Det förgyllde lite extra. Men samtidigt blev jag tidigt medveten om att detta inte var något för mig. Jag tycker att det var en ganska trist bansträckning, om jag nu hittade rätt. Jag inser att jag fel några gånger, fick gå tillbaka och leta. När jag kom fram till Fjällgatan, ångrade jag tankarna om trista gator. Och nog är det lite märkligt att jag inte varit där tidigare, när jag bott i Storstockholmsområdet i mer än tjugotvå år. Men å andra sidan, jag känner mig väldigt udda på Söder, känner mig inte alls hemma där. Och kartan gömde jag snabbt i fickan när jag kom ut på Götgatan.

Nej, något Midnattslopp är inget jag längtar efter längre. Det är dags att leta efter en annan dröm, ta fram en annan målbild för min träning. Just nu känns det lite tomt men det fyller jag snart igen.