Sommar i P1

I dag sänds sommaren sista sommarprat i Sommar i P1. Jag har lyssnat till näsan alla, men undantag av tre program som jag börjat lyssna på men gett upp. Jag försöker lyssna på allt då jag tycker att bredden är viktig. Jag tycker även att det är viktigt att lyssna på dem man vanligen inte lyssnar på, där finns mycket att lära och ta in andras perspektiv.

Min upplevelse är att det varit många bra program men få, eller snarare inget, som sticker ut. Inget program är så där extra bra som man vill berätta för alla om eller som man vill lyssna på igen. Det gör att jag i år inte kan göra någon topplista, då nästan alla är mittemellanbra. Min upplevelse är även att valet av producent är väldigt viktigt. Ibland kan man nästan ana vem som producerat och ibland önskar man att det varit någon annan.

I år vill jag i alla fall ge mitt hedersomnämnande till Lena Endre. Det är hennes program som jag uppskattade allra mest och som gett mig skönast känsla i magen..

 

Kontorsdag

Det var nästan ödsligt ensamt att vara på kontoret idag. Ytterst få fanns där bortsett från städarna. De kämpar på som vanligt, visserligen mindre sopor mm men desto viktigare att hålla rent. Det gör ett fint jobb. Mitt eget jobb vill jag inte recensera.

Eftersom jag var helt ensam så drar jag på mig ovanor. Fikade vid skrivbordet, åt lunch vid skrivbordet utan att ta rast som jag borde. Satt dessutom kvar alldeles för länge. Det regnade ut så jag kände inte alls för att gå ut.

Kan ju inte bo på jobbet så till slut gick jag iväg och tog en omväg via några sportaffärer. Tänk, det är likadant varje gång en långvandring närmar sig, jag kolla utrustning och funderar över vad jag behöver. Kan jag hitta något som underlättar vandringen, eller sänker vikten på packningen – ja då blir jag glad. Alltså googlar jag på kvällarna på vattenrening och regnskydd och om jag passerar en sportbutik så kollar jag utbudet.

Ikväll har jag lyssnat på några sommarpratare. Tyvärr är de få som är riktigt bra. Det är för mycket av innantilläsning eller som att de förställer sig på något sätt. Det känns inte riktigt naturligt, tycker jag. Men det är lång tid kvar och än finns det hopp och höjdare.

 

Brytpunkt

En tydlig brytpunkt mellan vårtermin och sommarperiod, försommar och sommar, är när tablåer ändrar skepnad. För mig är det allra mest påtagligt på radion. På midsommarafton sänds vårens sista avsnitt av Spanarna i P1. Spanarna får ett välförtjänt sommaruppehåll och jag kommer att sakna dem. Men det är alltid härligt att ha något att se fram emot och i höst är de tillbaka igen, förutsätter jag.

På midsommardagen börjar ”Sommar i P1” med sina sommarprat. En annan trevlig tradition. Helt olik spanarna, förstås, men ett program som jag uppskattar. Och jag uppskattar variationen, att var sak får ha sin tid och att jag får tränas i att ta vara på stunden. När sommarpratarna drar igång, då är det sommarkänsla för mig. Jag älskar att lyssna på kvällsrepisen även om jag numera kan lyssna när jag vill via webben.

Under mörkare tider på året är Spanarna i P1 min brytpunkt för helg. Kanske behöver jag det inte lika mycket när jag passerat brytpunkten för sommar. Att jag under sommartid drar ner en aning på tempot och tar vara på varje ledig stund.

Ibland, och för vissa, kan sådan brytpunkter vara till nytta och glädje. Det kan vara något att förhålla sig till, något som påminner oss om något viktigt eller ger en naturlig tid till reflektion. Nu ska jag ta vara på sommaren och ta med mig radiolyssnandet ut på balkongen.

 

Sommar i P1

Idag presenterades årets sommarpratare och det missade jag förstås. Under kvällen har jag kollat listan och det ser ut att bli en riktigt bra sommar. Ganska mycket som både är väntat och känt, en hyfsat bra blandning. Här är en länk till alla sommarpratare.

Trots att det finns många bra namn har jag ingen favorit dvs det är ingen som sticker ut lite extra. Å andra sidan så brukar det vara någon som överraskar positivt så jag håller tummarna för det.

 

Sommar i P1

Sommar i P1 är en sommartradition som jag uppskattar väldigt mycket. Jag lyssnar gärna men sällan på alla program. Jag ser det lite som en gottepåse med många olika karameller. Jag har förväntningar, längtar efter vissa program och jag gillar även att överraskas. Självklart blir jag även besviken ibland. Något som jag tycker är riktigt häftigt är att vissa program som jag inte gillar, kan någon annan lovorda och tvärt om. Det finns något för alla men alla tycker inte lika.

I år har jag lyssnat på 38 program av 58. Några fler har jag börjat att lyssna på men inte klarat av att fortsätta av olika anledningar. Här är mina favoriter denna sommar:
– Stina Wolter
– Ingrid le Roux
– Jonas Gardell
– Carina Bergfeldt

Jag älskade även:
– Fares Fares
– Anders Hansen
– Björn Runge
– Alexander Mahmoud
– Agneta Pleijel
– Michael Tjernström

Under sommaren har jag haft ”schemat” utskrivet och markerat vilka jag lyssnat till. Favoriterna har jag märkt med ett rött hjärta, de jag älskat har markeringen orange stjärna och de jag blivit besviken på har en pil ner. Men egentligen är alla, även de utan markeringar, program som jag uppskattat att lyssna på.

 

 

 

 

Danius sommarprat i P1

Som jag skrivit om tidigare, har jag haft lite svårt att hitta sommarpratare i P1 som fångat mig. Det finns guldkorn det finns även sådant som inte intresserar mig alls. Ett program var dock givet: Sara Danius vill jag gärna höra. Idag var det dags.

Efter att ha följt dramatiken i Svenska Akademin de senaste året, så var det med viss förväntan som jag började mitt lyssnande via webben. Men oj, det som sade var ju så mycket mer. Danius gav sin bild, lugnt och sakligt. Hon är vass. Min uppfattning är normalt sett att jag är lite försiktig med ensidiga bilder dvs att enbart höra en part men i detta fall menar jag att alla som följt händelseutvecklingen kan göra en egen bedömning av rimligheten Danius utsagor och att andra berörda parter redan har gett sin syn bla i media. Jag tror på Danius och uppskattar hennes saklighet och ärlighet.

Men det skrämmer mig. När jag tänkt på allt som kommit fram, känns det som att jag tänker på en grym film eller dramatiserad tv-serie. Det är så svårt att ta in att det är på riktigt. Att personer med hög ställning beter sig som de gör inom akademin, hur de resonerar kring juridiken mm. Det skrämmer mig att det får fortgå.

Dramat lär dock fortsätta, bara att vänta in nästa avsnitt.

Lockas inte av sommarprat

Den här sommaren har jag inte lyssnat på så många ”Sommar i P1” som jag brukar göra. Det är få talare som har lockat och ännu färre som har fångat mig. Jag har upplevt några bra program men lyssnat på en del som inte berör mig alls. Min tanke är att det är skillnad på att vilja prata och att ha något att berätta. Jag tror att det är berättandet som jag personligen saknar.

Jag har dock många program kvar att lyssna till. Även om jag inte kommer att lyssna till alla, så hoppas jag kunna upptäcka några godbitar. Samtidigt hoppas jag att andra lockas av de program som jag inte attraheras av. Det är ju så med radio – alla gillar inte allt med det finns något för alla.

I mål

Jag är i mål! Mitt sommarprojekt är klart. Jag har lyssnat på Sommar i P1. Alla program är avklarade. Jag har börjat lyssna på alla program, lyssnat klart i stort sett alla men det finns ett fåtal som jag medvetet valt bort.

Det här har vidgat mitt perspektiv om världen och vårt samhälle. Jag har lärt mig mycket. Jag har fått inblick i situationer, känslor, upplevelser om jag inte vet så mycket om. Jag har lyssnat till ämnen som jag inte annars prioriterar att ägna tid åt, kanske inte ens ägnat en tanke åt tidigare.

Jag uppskattar blandningen. Gillar visserligen inte allt men det är en del av upplevelsen. Jag håller inte med om allt som sägs men känns viktigt att försöka förstå varför vi tycker olika. Vissa program har varit njutning för stunden, men nu minns jag dem knappt. Andra kommer att leva kvar inom mig under lång tid.

Här är min lista över de program jag uppskattat allra mest.

  • Hédi Fried
  • Siavosh Derakhti
  • Terese Christiansson

Därefter: Kenneth Macartney, Alice Teodorescu, Ben Gorman, Magnus Böcker, Daniel Poohl, Marianne Mörck, Ulla Skoog, Magnus Falkehed.

På webben finns ett slags snabbgenomgång av alla program. Om ni inte lyssnat, kan ni kanske hitta en favorit på detta sätt. Det finns även möjlighet att tipsa om pratare till vinterprogrammen, vilket jag förstås tagit chansen till.

Sommaren finns kvar i min radio

IMG_3582(2)Har nästan glömt bort mitt sommarprojekt att lyssna till sommarpratarna, Sommar i P1. Jag lyssnar via webb, utan musik men däremot inte i datumordning. Jag väljer efter humör och bockar av på listan.

Igår hittade jag min lista och noterade att jag har några kvar att beta av. Det kändes lätt och somrigt att ta upp lyssnande igen. Med lite effektivitet kan jag nog bli klar innan helgen är slut.

Ända utmaningen är att jag hittar så många andra intressanta program på P1. Många förföriska lockelser att motstå.

Snart är det final – men inte för mig

Trots semester så har jag inte glömt mitt projekt med att lyssna till Sommar i P1. Det är ju final idag men jag kommer att behöva lyssna ett tag till innan jag är klar.

Kalle Moraeus program var kul för stunden men har inte lämnat något bestående intryck. Det var ett tag sedan jag lyssnade och det är få anekdoter som fastnat i minnet. Det samma gäller för Mona Malms program. Det var trevligt men jag minns lite för lite av det.

Syster Karins program har gett ett mer bestående intryck. Det var intressant att höra hennes historia och det har även väckt en nyfikenhet att veta mer om kloster och klosterliv.

Stig Grybe, skådespelare vars program jag uppskattat. Lite lågmält men ärligt om hur livet kan vara och vad framgång kan vara. Och inte vara. Ödmjukt utan skryt.

Markus Näslund, ishockeyspelare som jag inte vet så mycket om, gav ett personligt program. Trevlig lyssning och bra musik. Förmodligen inget som jag spar i hjärtat men ändå intressant att få höra om hockeyliv och barnatro.

Det är ju en härlig blandning, det måste erkännas.