En förtjusande duschmössa

Trots att jag närmare mig 50 levnadsår, har jag hittills inte haft anledning att använda en duschmössa. Har nog inte ens ägt någon. Minns att någon kompis hade en variant i mellanstadiet men den låg nog mest i jympapåsen utan att bli använd. Nu har jag i alla fall köpt en alldeles förtjusande duschmössa, med rosa prickar och rosett.

Duschmössan har jag satt på sadeln på min cykel. Ett huvudsyfte är att hålla sadeln torr. Som bonus är det lätt att hitta cykeln och jag när en förhoppning att den ska få vara i fred. I dystra stunder trodde jag inte ens att mössan skulle klara en helg men än så har ingen valt att ta den. Känns tryggt med den fina mössan på sadeln. Kanske, kanske att tjuvarna inte dras till rosa rosetter. Hoppas turen består.

 

 

Vingligt

Ännu en måndagmorgon, solen skiner och en ny vecka har startat. För mig är det sista veckan med semester för denna sommar. Långfrukost passar mig utmärkt. Igår köpte jag havrekuddar eller vad det nu kan heta, en sorts flingor jag åt som liten. Nja, kanske inte riktigt lika gott som jag minns den det gick ner, förstås.

Tog några vingliga tramptag på cykel. Trodde först jag tappat bort cyklingskunnandet helt, men det visade sig att sadeln satt snett och löst och gjorde färden ostabil. Det ska jag åtgärda förstås.

Tog bilen till jobbet. Behövde fixa några saker. Blev förvånad över att se personer där, fler än i våras. Det tycks som att många inte orkar med att sitta hemma längre och har hittat alternativ till att ta sig till jobbet. Det är fortfarande långt i från trängsel så det kommer att fungera fint. Själv valde jag att åka hem och fortsätta jobba hemifrån. Det var kul någon timma men nu vill ha min semester. Bara några saker till att fixa. Känns som att även min jobbkoncentration är lite vinglig. Vilket utmärkt bevis för en bra semester!

Omedveten dröm

Mina fötter tar mig fram i livet. Jag gillar att gå, jogga och jag gillar att ha fast mark under fötterna. Men just nu gnager en lite tanke att man kanske även kan använda sig av pedaler. Det kanske även går att rulla fram i livet.

Förra helgens Vätternrunda gjorde sig påmind i diskussioner, media och i bloggar. Möjligen har det påverkat mig. Härom natten drömde jag om att jag cyklade och att det var riktigt kul. Jag susade fram på stigar i naturen. Det var visserligen bara en dröm, men den fanns kvar när jag vaknade, och känslan satt kvar hela dagen.

När jag kom hem på kvällen låg tidningen MåBra på hallmattan och väntade. Jag slöbläddrade och fastnade i ett fint reportage om en tjej som hittat träningsglädjen på cykeln. Hon har gått ner mycket i vikt och mår väldigt bra. Hennes berättelse är verkligt inspirerande och gick rakt in i mitt hjärta.

I eftermiddags var jag i ett köpcentrum. Helt plötsligt stod jag i sportaffärens cykelavdelning. Vad gjorde jag där? Nej, så här kan jag inte ha det. Jag är ingen cykelmänniska, det passar inte mig. Cykling har sällan varit min grej.

Men ändå? Försöker mitt undermedvetna säga något? Kan även jag hitta glädje på en sadel? Min rumpa ber mig avstå men tanken ber mig våga testa. Ska sova på saken och låta hjärtat föra mig fram till ett klokt beslut.