Dagen som blev bättre

Dagen började ju så uselt med punktering på bilen. Jag kom visserligen hem med reservdäck men måste förstås byta till en permanent lösning när tid ges för det. Det här sådan har gånger jag inte tycker om att vara singel. Det var så mycket lättare när man var två som hjälptes åt.

Efter att ha pustat ut här hemma upptäckte jag svar på en av de senaste inlämningarna. Det gick över förväntan bra och det var jätteskönt att veta. Den kursen är obligatorisk och påverkar när man kommer igång med examensarbetet. Nu gick det så bra att jag nästan inte kan misslyckas, om jag bara lyckas lämna in resterande uppgifter så kommer det att gå bra. Det ger en trygghet och är värt att fira.

Under kvällen har jag gett mig lite tid att både läsa och lösa korsord varvat med inlämningsuppgifter. Har bestämt mig för att morgonen dagen ska blir ännu bättre, både mer effektiv och mer produktiv.

 

Annons

Glädjen i att hjälpa andra utvecklas

Under 2017 genomförde jag två olika coachingutbildningar: dels en utbildning till diplomenad coach, dels en universitetskurs i coaching. Både utbildningarna innebar praktik där jag övat i att coacha olika personer. En av dessa personer har hört av sig och berättat om vad som hänt efter våra samtal. Jag kan naturligtvis inte skriva något om våra samtal eftersom de är konfidentiella utan bara beskriva på en mycket övergripande och generell nivå.

Personen hade ett dilemma, ett val och behövde fatta ett beslut som rörde en verksamhet. Det fanns för-och nackdelar, möjligheter och svårigheter som vi försökte bena ut och se utifrån olika perspektiv. Det var förstås även viktigt att känna trygghet i att fatta rätt beslut. Vårt samtal blev en start på en längre process. Idag avslutas denna process och personen känner sig mycket nöjd. Jag är så glad för hens skull.

Jag är tacksam för att få vara en del av processen och jag är glad att allt blev så lyckat. Problemet är borta och framtiden består av nya möjligheter. Det är personen själv som gjort allt arbete och jag har bara varit ett stöd. Som stöd får man även vara med och känna glädje och jag kan bara instämma i uttrycket att delad glädje är dubbel. Det är en glädje som är värd så mycket och som inte mäts i pengar.

Mental trötthet

Den mentala tröttheten börjar bli märkbar. För min del är den här veckan ”prov-intensiv”. Att bli testad är en del av studier. Numera sker examination ofta löpande under kursen och det kan vara i olika former: grupparbeten, seminarier, obligatoriska övningar, obligatoriska uppgifter, duggor, skrivningar, tenta. Den här veckan har jag skrivit två webbskrivningar, en dugga, en obligatorisk övningsuppgift och en dugga. Och ändå har jag en stor webbskrivning kvar att göra. Helst borde jag även hinna göra ytterligare en obligatorisk övning men den får nog vänta till nästa vecka. Jag behöver en andningspaus.

Vissa av dessa uppgifter/övningar/skrivningar går ganska fort att göra. Trots det, så behöver man ju plugga inför dem och det blir alltid en liten anspänning. Jag märker att jag inte sover lika gott eftersom det är svårt att lämna tanken på att prestera, när jag ska sova.

Nu ska jag ladda om, igen, och samla kraft för att fortsätta plugga. Lite solsken och kaffe kan göra gott.

Omstart

Det är märkligt hur påverkan man kan bli av vissa saker. Tydligen var gårdagens skrivning något som tyngt mig mental, mer än jag anat. Jag var så trött efteråt och behövde en paus. Det är nog först idag som jag är på gång igen, som jag lyckats ladda om. Samtidigt finns ingen tid till paus. Det gäller att ha hög fart i pluggandet.

Det var riktigt spännande att se resultatet av gårdagens skrivning. Det kunde varit värre men jag är inte nöjd. Jag har räknat allt rätt, men återigen gjort ett misstag i hur svaret ska skrivas. Denna gång missade jag ett plustecken. I alla frågor, utom en, skriver man bara dit tecken när det är negativt. Men på en fråga skulle man tydligen skriva med ett plus, vilket jag inte uppmärksammade. Det är helt och hållet mitt fel och otroligt klantigt. Men tyvärr sådant som kan hända under stress. Här kan jag inte heller använda mig av erfarenhet. Det finns inget anledning att skriva plustecken. Jag upptäcker inte sådan fel när jag gör rimlighetsbedömningar, kontrollräknar mm.  Nåväl, jag får glädjas åt att jag åtminstone räknat och fått rätt svar på alla uppgifter.

Nu lägger jag detta bakom mig och blickar framåt.

 

Dagvill

I går trodde jag att det var lördag. Hade nog passerat lunchtid när jag insåg att det inte vara sant, men valde att inte lägga för stor vikt vid dagarnas namn. Efter att ha pluggat flitigt, tog jag pendeltåget in till stan för att se ett genrep.

Pjäsen jag ville se heter ”Bull” och kommer att spelas på KulturhusetStadsteatern, och vad de kallar ”Klara nätter” dvs kvällsföreställning i Klaracaféet, premiär nästa vecka. Jag hade egentligen en ståplats, men när jag insåg att alla sittplatser inte skulle bli fyllda, tog jag mig en stol. Pjäsen är en timme av vuxenmobbing. Det står att pjäsen inte är för känsliga och det stämmer. Det står är även att den är komisk men det stämmer inte. Den är enbart obehaglig. Och mobbarna vinner. Jag fattar inte vitsen med detta budskap. Det behöver jag inte se på teatern, verkligheten är nog. Jag var arg och uppriven när jag gick där ifrån och vill helst inte gå dit igen.

Redan på tåget hem blev upprivenheten värre när jag läste om Richard Wolffs död. På något sätt blev jag berörd. Han har inte tillhört mina största favoriter men är en person som berört mig. Det kändes så sorgligt.

Lämnade verkligenheten för en stund och försvann in i litteraturens värld. Den känns snällare och tryggare. Åtminstone ibland. Jag tyckte att fredagen blev en usel dag som var bäst att lämna bakom sig så fort som möjligt. Men… strax innan midnatt fick jag besked om resultatet på en tenta, en tenta som gjorde mig utmattat på gränsen till förtvivlad. Jag visste inte ens om jag skulle bli godkänd men det gick över förväntan bra. Jag är så lycklig och kunde somna sött.

Oväntat resultat

Efter dagens besök hos Naprapathögskolans klinik vid Odenplan i Stockholm, ville jag bara hem. Behandlingen, mitt första besök, var en av dagens tärande aktiviteter. Jag sov ett par timmar efter besöket och resten av kvällen har varit lugn.

Redan nu börjar jag se resultat av behandlingen. Armen är svullen, det värker och axel och skuldra är alldeles blå. Jag ser ut som en slagen kvinna. Hoppas innerligt att detta är en engångsföreteelse. Så här vill jag inte se ut.