Bättre tisdag

Märkte ju direkt i morse att denna tisdag skulle bli mycket bättre än måndagen. Jag är inte alls lika sjuk som igår. Kaffesmaken är tillbaka och genast känns livet ljusare.

Idag har jag kunnat varva möten med eget arbete vilket jag uppskattar mycket. Införde även en ny regel här hemma – numera är det inte tillåtet att äta framför datorn. Därmed fick jag en fin paus med lunch utan att jobba samtidigt.

Nästa vecka kommer ett ombyggnadsarbete av vinden påbörjas i mitt hus. Arbetet ska ta två veckor. Denna vecka började arbetet i huset bredvid. Det har bankat hela dagen, vilket jag inte alls är attraherad av. Den är veckan bör jag jobba hemifrån efter måndagens sjukstuga men nästa vecka tänker jag inte sitta i detta oväsen. Då måste jag få vara på kontoret.

Nu ska jag ta min dagliga tur till grovsoprummet. Det finns mycket som behöver rensas ur mitt hem.

Solskenspaus

Efter en märklig morgon där jag trodde jag vaknade upp till en lördag, så blev det torsdag som vanligt igen. Jobbade på flitigt och kände mig ganska nöjd. Så nöjd att jag tog en paus och en promenad i eftermiddagssolen. Det var ljuvligt. Det var länge sedan jag var ute på promenad och vårsolen var så härlig. Det är inte ofta jag är mötesfri mitt på dagen, så det kändes helt rätt att ta chansen när den kom. Visserligen behövde jag jobba på kvällen men det var ändå skönt att få solen i ögonen. Mer behövs inte för att jag ska bli nöjd med dagen.

Slaskpromenad

Tog en paus i skrivandet idag för att bege mig ut på promenad. Jag mår bra av att komma ut varje dag och måste prioritera det. Nu när jag tänker tillbaka på skoltiden så tog jag ofta en längre paus mitt på dagen. Det passar mig bra. Min slutsats är faktiskt att den lunchpaus som man har på jobbet är för kort. För mig vore det nog bättre att jobba hela förmiddagen, ha en längre paus mitt på dagen för både lunch och promenad eller annan träning för att sedan fortsätta en längre bit in på kvällen. Nu är det ju inte så samhället ser ut men jag tror att jag skulle må bra av det.

Dagens promenad, som så ofta, gick först i närområdet och sedan till biblioteket för att lämna en bok. Nytta med nöje, kallar jag det, det känns bättre så. Det var nollgradigt ute vilket innebar varierande vägunderlag. Bitvis slask, bitvis barmark och på vägen hem föll både mörkret och temperaturen och det frös på. Smältvatten blev ishinna.

Till dagens glada nyheter hör att biblioteket ska öppna igen för att lämna ut reserverade böcker. Nu har de varit extra kluriga: huvudbiblioteket har endast öppet på helgerna medan de två filialerna har öppet vissa specifika dagar. Syftet är att minska risk för trängsel i kollektivtrafiken. Jag tänker att syftet är gott, det ger en signal. Däremot har jag inte så stora förhoppningar om effekterna. Jag har inte uppfattat att det finns någon statistik som stödjer att det är biblioteksresenärer som orsakar trängsel. Min tro (nej, jag har ingen fakta att tillgå) är att de som har bil, tar bilen och de som behöver åka kollektivt gör det och vi som är vana att gå fortsätter att traska. Men vem vet, jag kan bli överraskad!

En paus på stan

Under tidig eftermiddag gick alla energi ur mig, all lust försvann och jag kände mig lika grå och vissen som vädret. Bestämde mig för att åka in till stan. Där började jag med en onödigt onyttig fika och det var jättehärligt att få synda och läsa en bok. Strosade runt på stan i olika kringelkrokar och hamnade slutligen i Gamla Stan. Ett varv runt julmarknaden på Stortorget, blev det innan jag gick till Printz bokförlag och köpte några lättsamma böcker.

Det var så skönt att få slippa alla måsten under några timmar. Eftersom det blir mörkt tidigt, skimrar all julbelysning så vackert. Tyvärr missade jag att gå förbi NKs skyltfönster. Det får bli en annan dag, en annan vecka.

Ikväll ska jag packa eftersom jag behöver resa bort i morgon. Jag ska köra bil och tänker resa innan ovädret kommer, så det får bli i morgon. På fredag ska jag nämligen på konsert och det vill jag inte missa, absolut inte fastna i något oväder på vägen dit. Ska bara samla lite mer ork innan packningen tar vid. Tydligen är jag fortfarande lite grå och vissen.

Rutiner och brutna rutiner

Söndagen flöt förbi i ett sakta mak. Jag fixa lite här hemma: städar, rensar och tar långa pausar med läsning, antingen bok eller radioföljetong.

Radio erbjuder mycket och för mig är Sommar i P1 en inspirationskälla. Gårdagens sommarprat var bra men inte riktigt i min smak ändå. Jag har bestämt mig för att lyssna klart på alla jag vill höra innan jag gör en sammanfattning.

Kvällspromenaden blev lite annorlunda. Jag var betydligt mer uppmärksam än vanligt med anledning av alla mopedstölder och utsatta ungdomar, men jag såg inget. Det visade sig att jag valt en runda medan bovarna valt en annan. När jag kom hem kunde jag läsa om tre nya överfall där ungdomar blir förföljda, trängda och sedan blir av med moped och andra värdesaker. Jag blir så arg och ledsen. Nu kan jag läsa om att föräldrar försöker gå samma, låna barnens mopeder och ge sig ut, eller kanske ha någon demonstration. Polisen är handfallen, tyvärr. Men jag fattar ändå inte. Var tar mopederna vägen? Hur snabbt kan de säljas? Det måste ju finnas många som vet vilka rånarna är, men det är samtligt hårda krav på bevisföring, vilket gör det svårt.

Utöver mopedrånen har det även varit ett ”yxmord” med ungdomar iblandade här i Norrort. Jag tänker att det är en tuff period för många ungdomar nu, med väldigt många berörda. Det är som att man börjar längta efter skolstart med rutiner och någon som kan samla och prata med alla berörda. Hittills har jag inte sett hur skolor kan förbereda sig för att stödja. Anar att det inte är helt lätt. Många av dessa ungdomar har dessutom precis lämnat nian och ska in i ny skola med nya klasskamrater. Jag hoppas i alla fall att de får stöd från olika håll.

Måndagen innebär att jag har mina rutiner med jobbsökning på förmiddagar och förhoppningsvis bli klar till en sen lunch. Nu börjar det finns lite mer jobb att söka men det är fortfarande stiltje när det gäller personliga kontakter. Ingen som svarar i telefon och inga intervjuer. Det gör att jag bryter mina rutiner en annan, jag är inte lika hård mot mig själv som vanligt. Lunchpausen blir längre och jag unnar mig mer tid på balkongen. Man får ta vara på det när möjlighet ges.

Mellandag

Det känns som att kropp, själ och väder sammarbetar just nu och trycker ner mig i soffan. Gårdagen var tydligen mer påfrestande än jag kunde ana. Kvällen tillbringades under en varm filt jag låg och frös, helt orkeslös. I morse vaknade jag, lite lagom bortkommen, men hann med mejlade och annat under förmiddagen. Det blev även en tur till stormarkanden för handling. Under eftermiddagen har jag deltagit i ett webbinarium och sedan läst en bok.

Det är grått, svalt och man får känslan att regnet hänger i luften. Det bidrar absolut till min energibrist och då känns det helt okej med en mellandag, som är lite lugnare. Ikväll ska jag packa inför en kommande resa och se om jag har allt eller om något behöver kompletteras. Det vankas vandring vilket innebär att jag kollar väderprognoser flera gånger om dagen. Vill ju inte bära mer än nödvändigt och då vill man ha rätt saker med sig.

Nåväl, innan kvällen kommer måste jag få en kopp kaffe, och kanske läsa en stund till. En paus innan packning.

Att ta en paus

Efter att ha läst, lyssnat till några sommarpratare och druckit morgonkaffet, har jag även försökt skriva idag. Jag jobbar med en novell som inte vill komma ut på pappret. I huvudet har jag handling, karaktärer, miljö och komposition helt klart för mig. Ändå tar det stopp när jag ska skriva ner det. Jag skriver, skriver om, stryker och det går långsamt, långsamt fram utan att bli bra.

Bestämde mig för en paus för att åka och köpa fika. Så snart jag satt mig bakom ratten, föll bit efter bit på plats. Jag kom på formuleringar och övergångar. Det är så märkligt att det alltid kommer när jag inte har tillgång till papper och penna. Jag har suttit i timmar vid datorn och så tar det bara några minuter vid en ratt för att få fart på skrivandet.

Det är något speciellt med att byta miljö och ta paus. Det är tydligen helt nödvändigt för den kreativa processen. Jag vet det, men ibland försöker jag ta genvägar, försöker spara tid genom att jobba hårdare. Det går inte. Att vara effektiv må kännas skönt, men resultatet blir inte alltid så bra. Och i detta fall är det enbart resultatet som räknas.

Paus och sedan vidare

Skolterminen är i slutspurts-fas. Igår lämnade min grupp in en opponering på en annan grupps arbete. Så otroligt skönt, dels eftersom det var sista uppgiften i den kursen, dels för att stämningen i gruppen inte är på topp. Det har varit slitsamt att samarbeta. Nu är det bara att vänta in resultatet för att försäkra sig om att inga kompletteringar behöver göras.

Igår kväll fick jag även svar på två andra skoluppgifter i en annan kurs (två grupparbeten). Det blev inte full pott vilket inte heller var väntat men jag tror att vi får vara nöjda. Lärarna är mycket hårda i bedömningen och sådant kan man ju inte veta i förväg. För mig var det i alla fall skönt att få besked så att man jag lämna det bakom sig.

För att fira, tog jag ledigt från annat pluggande och satte på balkongen. Har hittat min MP3-spelare och kunde lyssna på musik. Det var en ljum kväll och jag satt ute till midnatt, barfota men med en tunn. kofta över klänningen. Mer behövdes inte. Med levande ljus blir det så mysigt och det blev en riktigt avkopplande och fin kväll.

På lördag är det sluttenta och jag försöker repetera allt jag lärt mig. Det känns svårt. Jag kan se att jag lärt mig mycket men det finns fortfarande fallgropar. Och som dessutom är det en stor och omfattande tenta på korttid, vilket brukar göra mig stressad. Men, men, det är långt till lördag och det är bara att kämpa på. Men först ska jag till biblioteket och lämna de böcker som jag använt i olika grupparbeten. Jag orkar inte se dem mer.

Att smita iväg

När pluggandet är intensivt, behöver jag ta en paus åtminstone en gång per dag. Då menar jag att verkligen lämna datorn, gärna även lägenheten, för att få dagsljus och andra intryck.

I fredags misslyckades jag med lyxfika men kom i alla fall ut. Igår hade jag en tuff förmiddag med grupparbete på distans via google docs. Det går, men det är inte det lättaste att lära känna varandra, förstå och diskustera via tangentbordet. Efteråt tog jag bilen till centrum och unnade mig en caffe latte. Åh, så gott för att samla energi för att fortsätta att plugga både dagen och natten lång. Nu ligger jag lite före min tidsplan och ska därför unna mig ett besök i stan idag. Jag har bokat biljett till Soppteatern och får på så sätt både lunch och kultur på en och samma gång. Det ser jag fram emot.

Jag behöver ta en paus, då och då. Nu ska jag lära mig att planera in dem. Det ska ingå i min plan och det ska inte kännas som att jag smiter iväg. Jag är värd min paus.

 

 

Mental trötthet

Den mentala tröttheten börjar bli märkbar. För min del är den här veckan ”prov-intensiv”. Att bli testad är en del av studier. Numera sker examination ofta löpande under kursen och det kan vara i olika former: grupparbeten, seminarier, obligatoriska övningar, obligatoriska uppgifter, duggor, skrivningar, tenta. Den här veckan har jag skrivit två webbskrivningar, en dugga, en obligatorisk övningsuppgift och en dugga. Och ändå har jag en stor webbskrivning kvar att göra. Helst borde jag även hinna göra ytterligare en obligatorisk övning men den får nog vänta till nästa vecka. Jag behöver en andningspaus.

Vissa av dessa uppgifter/övningar/skrivningar går ganska fort att göra. Trots det, så behöver man ju plugga inför dem och det blir alltid en liten anspänning. Jag märker att jag inte sover lika gott eftersom det är svårt att lämna tanken på att prestera, när jag ska sova.

Nu ska jag ladda om, igen, och samla kraft för att fortsätta plugga. Lite solsken och kaffe kan göra gott.