Och så kom tårarna

Femte besöket hos min naprapat idag och jag var faktiskt ganska lycklig när jag klev in. Det har börjat hända saker, mycket positiv förbättring och det börjar kännas mycket bättre.

När naprapaten såg alla min blåmärken på ryggen, valde han att avstå från att behandla där idag. Skönt att veta att det finns en gräns för hans framfart. Istället gick han hårt på framsidan, typ bröstmuskler och vid nyckelbenet. Hela jag studsade av smärta trots att jag testa att ta hjälp av andningen för att uthärda. Men jäklar så ont det gjorde, så ont att jag efteråt insåg att jag var blöt på kinden.

Nu efteråt är jag som knockad. Det gör ont, jag fryser och mår illa. Måtte det vara värt besväret. Samtidigt tänker jag att om det gör så här ont så beror det på något. Det ska jag ta hand om. Men först vila.

Smärtsam behandling

Kan ju undra om jag är självplågare, för idag var jag tillbaka hos Naprapaten igen. De senaste gångerna har ju varit rejält plågsamma och efter varje besök har jag blåmärken stora som mina händer. Men jag tror att det behövs.

Även idag blev det smärtsamt, jag flåsar och flämtar och smärta och efteråt är jag helt slut. Idag fick jag även med mig en del övningar som jag kan göra hemma och det tror jag är viktigt.

Nästa besök är på fredag igen. Sen hoppas jag att behandlingsperioden snart är över.

Nya prövningar

Ny dag och ny prövning. Ungefär så känns det. Under eftermiddagen har svullnaden i käken lagts sig och jag har kunnat äta mellanmål. Det är härligt. Å andra sidan har jag varit och naprapaten och är både blå och svullen om axel, skulderblad och arm.

Tänkte att mina värktabletter för käken borde lindra även vid besöket hos naprapaten. Det märkte jag inget av. Naprapaten var hårdhänt som vanligt. Idag var det riktigt illa, kroppen ryckte av smärtan, jag andades häftigt och pulsen rusade. Det är nära till tårar. Men jag hoppas att det ger resultat. Han får några chanser till men sedan får det vara nog.

Det här kan låta som en ohälsoblogg men jag menar att det inte är det. Jag är stolt över att jag tar tag i problemen medan de är hanterabara. Jag är stolt att jag gör detta trots att det både är dyrt och smärtsamt. Jag är stolt att jag vågar tänka långsiktigt när det gäller hälsan. Jag utsätter mig för allt detta för ett må bra i längden. Det är viktigt för mig.

Nya blåmärken

Återbesök på Naprapathögskolans klinik idag. Förra besöket var mitt första och resulterade visserligen i viss ökad rörlighet men även en större mängd av stora blåmärken. Naprapaten var inte så talför efter att han sett de fina blåmärkena han skapat. Han blev även tveksam till hur kan skulle gå vidare.

Han tog i alla fall i ordentligt även idag så jag kan räkna med nya blåmärken. Nu hoppas jag på snabbt resultat så att jag slipper dessa övningar framöver.

Oväntat resultat

Efter dagens besök hos Naprapathögskolans klinik vid Odenplan i Stockholm, ville jag bara hem. Behandlingen, mitt första besök, var en av dagens tärande aktiviteter. Jag sov ett par timmar efter besöket och resten av kvällen har varit lugn.

Redan nu börjar jag se resultat av behandlingen. Armen är svullen, det värker och axel och skuldra är alldeles blå. Jag ser ut som en slagen kvinna. Hoppas innerligt att detta är en engångsföreteelse. Så här vill jag inte se ut.

Tärande aktiviteter

I natt sov jag riktigt dåligt och det blev inte så många timmars sömn. Ett skype-möte med start kl 07.00 gjorde inte saken bättre men som tur är så kan jag ha möte i pyjamas. När möte var klart satt jag och pluggade en stund innan det var dags att bege sig ut i vinterkylan.

Min dator är nu undersökt och jag fick ett prisförslag som nästan fick mig att svimma. Min tanke är nu att försöka få över filerna till en annan dator. Vid mina senaste besök hos servicebutiken, har det varit supersvårt att hitta parkering vilket tär på mitt humör. Men det finns gott om alternativ med kollektivtrafiken och idag tog jag bussen dit. Till min glädje stannade den nästan precis utanför dörren till servicebutiken.

Mindre glädjande var att dörren var låst. Det var stängt pga inbrott. Min första tanke; Hoppas att ingen blivit skadad. Min andra tanke: Undrar om min dator finns kvar och i ett skick som går att rädda filerna. Min tredje tanke: Vad är det för tjuvar som försöker stjäla trasiga prylar?

Min färd gick vidare in mot stan och till Naprapathögskolans klinik. Jag har problem med en arm och tänkte testa deras hjälp. De har både naprapater och massörer och jag tror att de gör bra undersökningar. Min ”terapeut” var muskulös och ställde massor av frågor och antecknade flitigt. Jag fick göra olika övningar. Sedan började han leta efter problem. Och det hittade han. Fy tusan så ont det gjorde. När han var klar med diagnosen ville jag gå men då skulle han börja behandlingen. Det var ingen lek. Jag försökte slappna av men nej, det gick bara inte. Gick inte att ligga still när kan tryckte och masserade. Jag var så glad när han sa att tiden var slut. Har nog aldrig klätt på mig så snabbt. Ny tid är bokad nästa vecka.

Efteråt var jag vimmelkantig. På min lista stod en hel del ärenden samt kaffeprovning men jag åkte direkt hem. Där slocknade jag på soffan. Axeln där mannen terapeuten masserade är fortfarande varm och öm. Någon nytta gör det säkert. Men nu vill jag vara ha en lugn kväll.