In i dimman

En produktiv förmiddag avslutades med ett Skypemöte. Ett av mina grupparbeten, hade möte med vår lärare. Mötet gav inte mycket. Helt okej för mig men lite stressigt för de som tagit ledig från jobbet för att delta. Men å andra sidan, tycker jag, visste de om detta när de valde att börja plugga.

Åkte till affären för att handla medan det är relativt lite folk där. Det är en stor fördel med att vara fri med sin tid. Efteråt kände jag inte alls för att åka hem, så jag tog en tur med bilen, via Täby ut mot Vaxholm. Det brukar ju vara vackra vyer. Idag såg man nästan ingenting. Allt låg gömt i en dimma. Jag vet att havet finns där ute men jag såg nästan inget vatten alls. Min tanke var att kolla några stigar för kommande vandring, och jag kan konstatera att det är jätteblött. Nu krävs det bra skor och kläder, om man ska ge sig ut.

Tyvärr har en huvudvärk tagit över min eftermiddag. Min väninna hade huvudvärk igår, så det är nog hennes som jag har ärvt. Den drar ner mitt tempo men böckerna väntar inte på mig så jag försöker göra vad jag kan. Ikväll väntar ytterligare ett Skypemöte. Kanske att jag kan skriva ”grupparbeten på distans” på mitt CV.

Stress i studiehörnan

Tidig morgon för att vara både välklädd och förberedd för en webb-workshop dvs grupparbete via webben. Det var en obligatorisk skoluppgift men det var inte så tydligt vad den handlade om mer än etik-kvalitet-hållbarhet som rubrik.

För mig är det jättesvårt att grupparbeta via en okänd webbapplikation. Det skramlade och tjöt i hörlurar, någon hade en ylande hund i bakgrunden och det tog ett tag innan jag förstod hur vi kunde skriva tillsammans. Att dessutom komma med kloka kommentarer och analyser, kräver mycket av mig. Men det gick bra förstås, jag behöver bara sänka kraven (på mig själv) en aning. Efter två timmar var jag ganska trött så det smakade gott med lunch.

Under eftermiddagen förlorade jag mig i ett annat grupparbete. Jag jobbar med en förenklad livscykelanalys och vips var klockan efter fyra. Och massor av akutmejl väntade på mig.

Men, ibland bara måste man få en paus och jag gick ut för en kort promenad. En ganska regnig sådan men luften var frisk och det var det jag behövde. Nu är jag pigg och glad igen och kan börja förbereda mig för kvällspasset. Ett nytt skypemöte med studiegruppen väntar och det kommer troligen att ta en stor del av kvällen.

Det är sådan här dagar jag känner lite stress i min studiehörna. Eller är det trötthet jag känner?

Tärande aktiviteter

I natt sov jag riktigt dåligt och det blev inte så många timmars sömn. Ett skype-möte med start kl 07.00 gjorde inte saken bättre men som tur är så kan jag ha möte i pyjamas. När möte var klart satt jag och pluggade en stund innan det var dags att bege sig ut i vinterkylan.

Min dator är nu undersökt och jag fick ett prisförslag som nästan fick mig att svimma. Min tanke är nu att försöka få över filerna till en annan dator. Vid mina senaste besök hos servicebutiken, har det varit supersvårt att hitta parkering vilket tär på mitt humör. Men det finns gott om alternativ med kollektivtrafiken och idag tog jag bussen dit. Till min glädje stannade den nästan precis utanför dörren till servicebutiken.

Mindre glädjande var att dörren var låst. Det var stängt pga inbrott. Min första tanke; Hoppas att ingen blivit skadad. Min andra tanke: Undrar om min dator finns kvar och i ett skick som går att rädda filerna. Min tredje tanke: Vad är det för tjuvar som försöker stjäla trasiga prylar?

Min färd gick vidare in mot stan och till Naprapathögskolans klinik. Jag har problem med en arm och tänkte testa deras hjälp. De har både naprapater och massörer och jag tror att de gör bra undersökningar. Min ”terapeut” var muskulös och ställde massor av frågor och antecknade flitigt. Jag fick göra olika övningar. Sedan började han leta efter problem. Och det hittade han. Fy tusan så ont det gjorde. När han var klar med diagnosen ville jag gå men då skulle han börja behandlingen. Det var ingen lek. Jag försökte slappna av men nej, det gick bara inte. Gick inte att ligga still när kan tryckte och masserade. Jag var så glad när han sa att tiden var slut. Har nog aldrig klätt på mig så snabbt. Ny tid är bokad nästa vecka.

Efteråt var jag vimmelkantig. På min lista stod en hel del ärenden samt kaffeprovning men jag åkte direkt hem. Där slocknade jag på soffan. Axeln där mannen terapeuten masserade är fortfarande varm och öm. Någon nytta gör det säkert. Men nu vill jag vara ha en lugn kväll.

Stolt

Känner mig lite stolt över att ha klarat av en kombination av saker jag är usel på:
– Skype möten och höra om alla hänger med
– Morgonmöte som börjar redan kl 08.00
– Hantera att andra mötesdeltagare inte är förberedda.

Med lite kaffe så gick det bra.
Det är något visst med att ha möte i pyjamas.

Full fart

Långt in på dagen kände jag mig verkligt nyttig. Jag sitter lugnt och metodiskt med mitt studerande, lyssnar på lektioner och skriver rapporter. Hann med en fantastisk promenad i kyligt höstväder som piggade upp rejält. Sedan gjorde jag min fin inför kvällens möte i bokcirkeln Bokslukarna.

Men innan mötet skulle jag ha ett kort Skype-möte med mina studiekamrater. Trodde jag. Men det blev inte alls kort och jag fick väldigt mycket mer att göra. Jag missade min bokcirkel och får sätta fart för att få fram flera dokument som måste finnas framme innan imorgon bitti.

Det här sliter i mig. Jag har inget emot att jobba hårt, även med skolarbete, och jag inser att jag har en viktigt roll för mina studiekamrater. Men jag ogillar att jag inte förutsett detta och att det går ut över min bokcirkel. Jag älskar ju våra diskussioner och vill inte missa våra träffar.

Så nu har jag skrivit av mig detta och kan sätta igång med arbetet igen. Kan ju unna mig en kanelbulle imorgon som lön för mödan. Det blev ju ingen idag.