Och så kom tårarna

Femte besöket hos min naprapat idag och jag var faktiskt ganska lycklig när jag klev in. Det har börjat hända saker, mycket positiv förbättring och det börjar kännas mycket bättre.

När naprapaten såg alla min blåmärken på ryggen, valde han att avstå från att behandla där idag. Skönt att veta att det finns en gräns för hans framfart. Istället gick han hårt på framsidan, typ bröstmuskler och vid nyckelbenet. Hela jag studsade av smärta trots att jag testa att ta hjälp av andningen för att uthärda. Men jäklar så ont det gjorde, så ont att jag efteråt insåg att jag var blöt på kinden.

Nu efteråt är jag som knockad. Det gör ont, jag fryser och mår illa. Måtte det vara värt besväret. Samtidigt tänker jag att om det gör så här ont så beror det på något. Det ska jag ta hand om. Men först vila.