Dagvill

I går trodde jag att det var lördag. Hade nog passerat lunchtid när jag insåg att det inte vara sant, men valde att inte lägga för stor vikt vid dagarnas namn. Efter att ha pluggat flitigt, tog jag pendeltåget in till stan för att se ett genrep.

Pjäsen jag ville se heter ”Bull” och kommer att spelas på KulturhusetStadsteatern, och vad de kallar ”Klara nätter” dvs kvällsföreställning i Klaracaféet, premiär nästa vecka. Jag hade egentligen en ståplats, men när jag insåg att alla sittplatser inte skulle bli fyllda, tog jag mig en stol. Pjäsen är en timme av vuxenmobbing. Det står att pjäsen inte är för känsliga och det stämmer. Det står är även att den är komisk men det stämmer inte. Den är enbart obehaglig. Och mobbarna vinner. Jag fattar inte vitsen med detta budskap. Det behöver jag inte se på teatern, verkligheten är nog. Jag var arg och uppriven när jag gick där ifrån och vill helst inte gå dit igen.

Redan på tåget hem blev upprivenheten värre när jag läste om Richard Wolffs död. På något sätt blev jag berörd. Han har inte tillhört mina största favoriter men är en person som berört mig. Det kändes så sorgligt.

Lämnade verkligenheten för en stund och försvann in i litteraturens värld. Den känns snällare och tryggare. Åtminstone ibland. Jag tyckte att fredagen blev en usel dag som var bäst att lämna bakom sig så fort som möjligt. Men… strax innan midnatt fick jag besked om resultatet på en tenta, en tenta som gjorde mig utmattat på gränsen till förtvivlad. Jag visste inte ens om jag skulle bli godkänd men det gick över förväntan bra. Jag är så lycklig och kunde somna sött.

Annons