Mentorskap

Idag är jag lycklig över att ha den stora äran att få vara mentor. Jag har fått två adepter och idag hade jag kontakt med en av dem. Självklart är det digitala möten som är aktuella men så hade det blivit oavsett eftersom vi inte bor i samma stad.

Jag var både spänd och förväntansfull inför mötet. För mig är det första gången på länge som jag är mentor på engelska. Kul men ibland kan det vara svårt att hitta rätt ord. Vi fick i alla fall bra kontakt och timmen gick rasande fort. Vi ska ha möte igen nästa vecka.

Via organisationen får jag en del utbildning och jag har tillgång till mycket material via en digital plattform. Det har jag börjat gå igenom nu ikväll. Det handlar mycket kom mångfald, inkludering, personligheter, kulturer och mycket annat och det intresserar mig.Det visar sig dock att jag läst det mesta när jag pluggade men repetition är ju alltid bra.

Det här passar mig alldeles utmärkt!

Mentor

Min lunch idag blev utan mat men istället var jag på en digital kick-off som jag länge sett fram emot. Jag ska bli mentor! Jag har anmält mig via ett ideellt arbete som handlar om att främja mångfald och i mitt fall handlar det om att vara mentor till personer från annat land som behöver kontakter med näringslivet. Det är vuxna personer med universitetsutbildning och arbetstillstånd i Sverige och nästa veckan får jag veta vilka adepter jag matchas ihop med. Jag har anmält att jag vill ha två. Som jag förstår det handlar det i första hand om perioden februari – maj, sedan är det förstås upp till var och en hur man vill fortsätta kontakten. Det känns väldigt bra att få bidra till samhället och ökad mångfald på detta sätt samtidigt som man stöttar andra människor.

I mina ledarroller är coaching och mentorskap en del men jag vill mer . Det är inte så länge sedan jag utbildade mig till coach. Jag har funderat mycket på om jag vill ta en roll som handledare, coach eller mentor, om jag vill jobba med yngre eller äldre personer och i vilken omfattning. Jag vill ha relation som inte är arbetsrelaterad, frivillig från båda parter och på så sätt tror jag att detta passar mig utmärkt. Jag är väldigt förväntansfull.

Utöver mentorskapet så får jag ju ett bra nätverk med andra mentorer och redan idag har jag fått kontakt med flera personer över hela landet. Det är jätteroligt. Inga problem att missa en lunch när man får en sådan chans!

Glädjen i att hjälpa andra utvecklas

Under 2017 genomförde jag två olika coachingutbildningar: dels en utbildning till diplomenad coach, dels en universitetskurs i coaching. Både utbildningarna innebar praktik där jag övat i att coacha olika personer. En av dessa personer har hört av sig och berättat om vad som hänt efter våra samtal. Jag kan naturligtvis inte skriva något om våra samtal eftersom de är konfidentiella utan bara beskriva på en mycket övergripande och generell nivå.

Personen hade ett dilemma, ett val och behövde fatta ett beslut som rörde en verksamhet. Det fanns för-och nackdelar, möjligheter och svårigheter som vi försökte bena ut och se utifrån olika perspektiv. Det var förstås även viktigt att känna trygghet i att fatta rätt beslut. Vårt samtal blev en start på en längre process. Idag avslutas denna process och personen känner sig mycket nöjd. Jag är så glad för hens skull.

Jag är tacksam för att få vara en del av processen och jag är glad att allt blev så lyckat. Problemet är borta och framtiden består av nya möjligheter. Det är personen själv som gjort allt arbete och jag har bara varit ett stöd. Som stöd får man även vara med och känna glädje och jag kan bara instämma i uttrycket att delad glädje är dubbel. Det är en glädje som är värd så mycket och som inte mäts i pengar.

Stöd efter behov

När jag i mina olika kurser studerat caoching, har vi även studerar likheter och skillnader med andra stödjande roller. Härom veckan skrev jag ett arbete om likhet och skillnad mellan coach, handledare och mentor. Det finns dock fler roller med liknande funktioner bland annat terapeuter av olika slag.

När det gäller coach, handledare och mentor är likheterna stora. Enkelt beskrivet handlar det om en önskan till något form av utveckling eller förändring. En coach har ett samarbetande arbetssätt som lockar fram det bästa ur en person, potential som finns inom var och en. En handledare kan vara något mer praktisk och kan dessutom ge råd vilket en coach inte ger. En handledare har sakkunskap i området som det handlar om. För mentor är sakkunskapen inte lika viktigt däremot lång erfarenhet som mentorn vill dela.

Det jag tycket är intressant, är att alla dessa roller (och fler) utvecklas utifrån våra olika behov. Många av de metoder som används i coaching, handledning och även terapi, är lika men de används på olika sätt. De som har de olika rollerna har lite olika kompetens, men rätt kompetens för just det personen ska göra. Jag som individ, kan ta hjälp för just det jag behöver. Det tycker jag är en mycket bra utveckling.

Tyvärr har det funnit en tid, kanske fortfarande, där man inte talar så mycket om det. Få berättar att de varit på samtalsterapi, har en mentor eller annat stöd. Kanske ser det olika ut i olika sammanhang. Coaching är tex vanligt inom idrottsvärlden.

Själv har jag fått mycket hjälp av coacher, i skolan finns handledare och jag skulle vilja ha en mentor. Terapi av olika slag har jag inte testat, kanske inte insett vad jag behöver. Att sträva efter utveckling, att bli och vara en harmonisk människa är viktigt för mig. Att ta hjälp av kompetens, kan vara ett sätt att nå framgång.

Snart coach

Mina två sista utbildningsdagar till coach är nu avklarade. Det har varit en nyttig och lärorik kurs och vi jobbade hårt in i det sista innan dagen avslutades med diplomutdelning. Tyvärr behöver jag dock vänta på mitt diplom. I kursen ingår praktik där vi har individuella coachingsamtal. Vi behöver hitta både klienter och tid för dessa samtal på egen hand. Så jag har några samtal kvar att genomföra, så får jag vänta p mitt diplom. Det känns helt okej. Jag känner mig trygg i att snart vara klar och då kommer ju diplomet med posten.

Även om jag inte vill ta ut några segrar i förskott, så är jag stolt över mig själv som gått denna utbildningen. Den innebär mycket personlig utveckling och jag har fått jobba en hel del med mig själv och utvecklat många sidor av det som är jag. Det här är något jag kommer att ha stor nytta av.

Dessutom är jag glad för nya bekantskaper. Vi har varit ett glatt gäng som jag kommer att sakna mycket. Hoppas att jag kan behålla kontakten med några av dem. Det vore fint.

Wow, vilken tisdag

Enligt horoskopet skulle tisdagen bli ”veckans sämsta”. Antingen har horoskopet fel, eller så kommer jag att få en alldeles extraordinär vecka baserat på denna tisdag som referens.

Det blev en tidig morgon för att hinna till coachingutbildningen i god tid. Jag kände mig peppad och jag känner att det börjar lossna, jag blir allt mer trygg i min coachingroll. Dagens övningar gick bra och jag kände mig riktigt nöjd när kursdagen var slut. Hurra!

Under dagen blev jag dock avbruten av två telefonsamtal som båda kan leda till väldigt spännande möjligheter av två helt olika slag. Jag kan tyvärr inte skriva mer, åtminstone inte än. Men jag kan lova att jag är förväntansfull. Hurra!

Fick stressa hem för att hinna till ett mötet och sedan ett ”riktigt” coachingssamtal. Och det gick bra. Jag är så stolt över min egen insats och känner att det är värt allt slit. Hurra!

Nu avslutar jag kvällen och natten med ytterligare en inlämningsuppgift till universitetet. Sedan återstår bara en presentation på torsdag innan det är sommarlov. Förutsatt att jag får godkänt på allt, förstås. Som jag längtar.

Coaching – mycket träning

Torsdagen och fredagen ägnades åt utbildning i coaching. Det är en kortare utbildning som jag går och den är väldigt intensiv. Jag har lärt mig mycket, men samtidigt inser jag att det mesta handlar om träning. Jag måste träna, träna, träna.

Men det tar på krafterna. Coaching handlar ofta om utveckling och nu under utbildningen innebär det många tankar för egen del. Utbildningen är en bra grund för personlig utveckling. Inte så konstigt att jag somnar ovaggad efter en utbildningsdag och mina kurskompisar säger likadant.

Jag är glad och tacksam att jag tog steget och vågade satsa. Det är intensivt men samtidigt mycket givande.

Stöd i utveckling

Att skriva är viktigt för mig och nu under hösten har det känts än mer viktigt än tidigare. Jag är mer motiverad att skriva noveller, längtar efter att skriva klart två romanprojekt och framförallt redo att satsa mer på mitt skrivande.

Att läsa mycket är viktigt. Jag läser främst samtida författare men jag försöker läsa olika författare, genrer, stilar för att ta intryck och lära mig. Att gå en skrivkurs är ett annat bra sätt att utveckla sig på. Det har jag gjort många gånger och kommer säkerligen att göra igen. Dock inte denna höst. Kursen tar tid och nu behöver jag tiden till själva skrivandet.

För att öka produktiviteten och effektiviten testar jag nu att ta hjälp av en coach. Det är ingen skrivcoach utan en person som jobbar mycket med personlig utveckling. Det är spännande. Vi har djupa samtal om vad som kan vara mina hinder och hur jag kan använda mina egna egenskaper på ett nytt sätt. Jag vet ännu inte vad detta kommer att leda till men än så länge så känns det givande. Jag har kommit på flera knep till att hitta mer regelbundenhet i skrivandet samt att undvika vissa fallgropar där jag brukar tappa bort mig.

Det känns skönt att det finns hjälp att tillgå. Det är egentligen upp till mig, hur mycket stöd jag är mottaglig för. Jag måste hitta en balans mellan eget kreativt skapande och öppenhet för andras inblandning. Jag provar mig fram och det går riktigt bra. Skyndar långsamt. Steg för steg. Jag är på Gång!