Svårt med koncentrationen

Semestern är inom synhåll, bara dagar kvar. Borde ha slutspurt men har väldigt svårt med koncentrationen i värmen. Det har varit en mycket svår vår och försommar så jag är galet trött. Men allt kommer att bli bra, det är jag säker på.

Att jag är trött märks i att jag är mer känslig och mottaglig. Jag blir berörd. Jag tänker på flygolyckan i Örebro, som känns fruktansvärd. Och jag tänker på den lilla familjen som omkom i tågolyckan utanför Hässleholm. Vilka tragedier.

Jag kan även känna irritation. Jag kan bli irriterad över alla som tar onödiga risker, tex reser utomlands och trängs bland fotbollsfans, och drar hem smitta igen. Visst är det bra att det införs tester men ännu bättre att låta att utsätta sig, tänker jag. Nog kan vi väl stå ut några månader till.

Nu är det dags att sätta fart. Jag varvar jobb med att förbered min packlista inför semestern. Som vanligt börjar jag med att välja vilka böcker jag ska ha med mig, semesterlektyren. Den är viktig.

Olika perspektiv

Hade en intressant diskussion i en av mina studiegrupper idag. Vi pratade om ungdomar. En tjej hade jättetydlig uppfattning om hur de unga är, vad de kan och inte kan och hur naiva ungdomar kan vara. Vi andra höll inte riktigt med i alla hennes analyser. Tjejen med de tydliga åsikterna är 21 år.

Våra olika perspektiv ger olika insikter. Ofta är ju en kombination av dessa insikter bra. Så jag försöker lyssna och försöker ta till mig. Men jag är ingen perfekt och felfri människa och jag tycker att det kan vara svårt att orka lyssna på sådant jag inte tror på, där livet har gett mig en annan sanning.

Jag kan till och med känna en viss irritation, känna att något skaver. Det beror antagligen på att jag känner igen mig själv. Att även jag hade tydliga åsikter om andra när jag var 21 år. Och jag anar vad mitt 21-åriga jag skulle tyckt om en äldre person försökte komma med andra perspektiv…

Så jag lyssnar och ler.

Tröttsamt tutande

Gårdagen var lugn och det var härligt att sitta på balkonge och läsa. Förvisso hett när solen låg på men ljuvligt under kvällen. Jag sitter skyddat och få märker att jag sitter där. Däremot märker jag vad som händer utanför.

Igår kom en plötslig och märkbar förändring. Höga röster och helt utan förvarning var det fullt med folk i området. Det brukar betyda strul med pendeltågen, eftersom jag bor nära en station, och så var fallet i går. Det märkes så tydlig att stämningen var dålig. Många var irriterade, ringde i telefoner och stampade med fötterna. Efter ett tag börjar bilar komma. Alldeles för många bilar för att få plats på de smala gatorna i området. Det är dessutom svårt att hitta och många körde fel. Oj så alla tutade på varandra. Det är tydligt svårt med hänsyn i trafiken. Det var inte bara en bil som tutade. Det var ett mer eller mindre ihållande tutande i över tre timmar. Det tolkar jag som att väldigt många var irriterade. Det hjälpte inte mycket med de ersättningsbussar som till slut kom. Alldeles för få kom med.

Från min balkong var det tydligt att folk var frustrerade och irriterade. När tågen inte går, finns få alternativ. Idag har jag läst i tidningen att det till och med var slagsmål vid stationen. Jag såg att polisen fanns i området, men fattade inte att det var så illa. Samtidigt kan jag förstå frustrationen. Inga tåg, ingen information och inga alternativ. Det känns ju som att vi borde kommit längre i vårt utvecklade samhälle.

Omstart

Det är märkligt hur påverkan man kan bli av vissa saker. Tydligen var gårdagens skrivning något som tyngt mig mental, mer än jag anat. Jag var så trött efteråt och behövde en paus. Det är nog först idag som jag är på gång igen, som jag lyckats ladda om. Samtidigt finns ingen tid till paus. Det gäller att ha hög fart i pluggandet.

Det var riktigt spännande att se resultatet av gårdagens skrivning. Det kunde varit värre men jag är inte nöjd. Jag har räknat allt rätt, men återigen gjort ett misstag i hur svaret ska skrivas. Denna gång missade jag ett plustecken. I alla frågor, utom en, skriver man bara dit tecken när det är negativt. Men på en fråga skulle man tydligen skriva med ett plus, vilket jag inte uppmärksammade. Det är helt och hållet mitt fel och otroligt klantigt. Men tyvärr sådant som kan hända under stress. Här kan jag inte heller använda mig av erfarenhet. Det finns inget anledning att skriva plustecken. Jag upptäcker inte sådan fel när jag gör rimlighetsbedömningar, kontrollräknar mm.  Nåväl, jag får glädjas åt att jag åtminstone räknat och fått rätt svar på alla uppgifter.

Nu lägger jag detta bakom mig och blickar framåt.

 

Att revidera text

Har suttit med en skoluppgift som engagerat mig. Jag har funderat, tänkt, reflekterat och analyserat. Jag har skrivit, skrivit om och känt mig nöjd. Tyckte för en sund att det blev en bra rapport. Så helt plötsligt inser jag att den är för lång. Mer än 1½ sida för lång. Det är mycket när texten får vara max 6 sidor.

Timme efter timme har jag nu försökt korta ner texten. Det är gräsligt svårt att göra om. Det går inte med småjusteringar utan hela stycken måste bort. Jag är så irriterad på mig själv, jag var så övertygad om att jag hade koll på dispositionen. Fattar inte att hjärnan tänkte så fel utan att jag upptäckte det i tid. Ingen att skylla på än mig själv.

Nåväl, inget att gräma sig över, bara att hantera. Nu finns en ny version. Ska bara ta en kort promenad innan slutläsning och inlämning. Lite distans och frisk luft kan göra susen.